Sallad av smärta

Han kunde inte förstå det. Han hade blivit utvald. För bara en timme sedan hade han legat på golvet, skälvandes av ovisshet men nu, lugn och fin.

Klockan hade just slagit elva slag och en gammal hund med långa hängande öron och en vis blick strövade förstrött omkring i lägenheten. Hunden var hans men han brukade glömma bort vad den hette så den fick ingen mat. På något sett så överlevde den ändå. Kanske hittade några matrester eller överblivet skräp som den åt upp och han hade flera gånger hittat hunden sittandes i soffan gnagandes på saker den fått tag på. Att han inte slängt ut hunden visste varken han eller hunden men deras förhållande hade blivit så förankrat att ingen av dem reflekterade över det absurda i situationen längre.

Att dagen börjat bra var det i alla fall ingen tvekan om. Först hade de ringt och sagt att han var utvald och sedan kom ett brev från ett namnlöst företag som påstod sig ha kommit över ett stort parti müsli som de nu sålde till vrakpriser. En pratlös diskussion mellan husse och hund inleddes och de kom fram till att det var dags för stryk.

Samtidigt i lägenheten ovanför kom en gammal konung in genom dörren och in på den röda mattan. Kungen var fet och hans ansikte glänste av ansträngningen att le. Det såg ut som han stoppat en galge i munnen. Publikens jubel förbyttes helt plötsligt till buu-rop när insåg att kungen inte hade några kläder på sig.

Kameran sänkte sig återigen till lägenheten under med den vise hunden som satt och slog sin glömske husse som vid det här laget förlorat medvetandet. Genom fönstret såg hunden hur ett gäng omogna avokados blev attackerade av en äggfrukt. Dagen innan hade ett blomkolshuvud hittats flytande i vattnet vid hamnen, ingen misstänkt.

Hunden vände återigen blicken mot sin husse. Vad som mötte honom såg mer ut som en grönsakssallad än någonting annat.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se