Polarn (djupt andetag) DNA

Filten var aningens för liten. Den täckte honom upp till hakan men lämnade tårna utanför i kylan. Han var konfunderad. Telefonen ringde inte, men han svarade ”köttfärs” i hopp om att de skulle försvinna. Nikotin-stinna fjortisar lekte med Lumbago, i en tårta, DNA.

På avstånd hördes skrik. Alla visste vad det var, men ingen vågade göra något. Han såg mot nattduksbordet. I lådan låg det som kunde rädda världen; ett provrör med små pellets.

De var cirka 1.5 centimeter långa och gröna, smakade kyckling och kunde köpas billigt i varje gathörn. Men just de här pelletsen var speciella. ”Mamma skulle inte gilla det här” sade han och öppnade provröret. Tre djupa andetag senare svalde han dem alla och drog filten över huvudet.

Snart började de dansa för honom, hans vackra färgglada änglar med sina slöjor. De var hans vänner nu, och de skulle aldrig lämna honom.

Gustav N, Johan J, Mattias K, Erik A och Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se