Levande Gastronomi

Som vanligt stod Joel och fräste grönsaker i en stor wok-panna avsedd för industribruk. I den stora salen bredvid väntade hundratals munnar på att fyllas och snabbt smaska. Den dagliga rutinen. Om två timmar och fyrtio minuter skulle det hela vara över. Joel skulle vara hemma och de smaskande munnarna skulle vara slutsmaskade, tänderna skitiga av gammal mat.

I den stora wok-pannan fräste paprika och gullök tillsammans med en knivsudd kummin och några blad persilja. Det skulle bli en mustig gryta av sällan skådat slag. På bänken bredvid honom stod ett berg av matvaror, hackade, styckade redo att slungas ner i pannan. En stor öppnad burk med konserverade champinjoner stod bredvid ett strimlat salladshuvud och lite längre bort stod ett knippe gräslök och delade rum med en skivad palsternacka. I en stor gul bunke av plast låg dels en hackad squash och dels stavar av aubergine så smörstekta att de var gyllenbruna. Basilika och färsk oregano fanns i överflöd och en skvätt soya var på sin plats.

Nedanför på golvet stod en säck långkornigt thai-ris och tittade med vädjande blick på Joel där han stod iförd kockmössa och rödrutigt förkläde häftigt arbetandes med pepparkvarnen. En bakad potatis tog till orda:

- När är det min tur?

Joel ryckte till, var det någon som pratade med honom? Han viftade bort tanken men kunde inte låta bli att bli förvånad när en brokollibukett i kör frågade vad det skulle bli för mat imorgon. Då Joel inte svarade på tilltal inledde brokollin en livlig diskussion med en skalad morot om huruvida Joel kunde höra vad de sade eller inte. Då en ilsken vitlöksklyfta kastade sig in i debatten släppte Joel sin wok-panna med blicken för första gången på många timmar och tog till orda.

- Ööh, ser jag i syne eller, frågade han dumt fingrades på sin snirkliga mustasch.
- Nej din idiot, fräste en förolämpad rotselleri och bet honom i handen.

Joel skrek till och av ren förskräckelse kastade han ner den i pannan.

- Nej, nej. Det var inte meningen! Snälla!

Tusentals grönsaksögon var riktade mot honom. Luften dallrade av spänning. Längst bak i grönsaksledet reste sig en selleri:

- Här försöker herr Bakpotatis fråga en simpel fråga och så beter ni er som en barnunge. - Men, men, rotsellerin bet mig i handen!
- Jaha, och vad gjorde du med herr och fru Paprika? Visste du kanske inte att de, har eller kanske jag ska säga hade, åtta småttingar att ta hand om. Åtta småpaprikor som kommer att växa upp utan föräldrar, utan förebilder. Det kommer att bli fosterfamilj för samtliga och det dröjer väl inte länge förrän de börjar med kriminalitet också.

- Jag är ledsen, jag visste inte... hade ingen aning...
- Jaha, och vad säger lagen om "att inte veta". Jag "visste inte" att det var olagligt att först mörda någon, sedan stycka densamme och till sist servera mitt offer som mat! Var det inte till och med så att du fann njutning i själva akten?
- Protest, irrelevant fråga.
- Protesten beviljas.
- Inga ytterligare frågor.

En strimlad fläskfilé som låg på en mellanstor plastskärbräda tog Joel i försvar.

- Är det inte så Joel, att du verkligen bryr dig om dina råvaror mer än något annat? Är det kanske inte så att du egentligen vill att dina ingredienser skall få en trevlig vistelse i ditt kök? En trevlig sista stund i livet.
- Eeh, jo... ja jag antar att det är så...
- Helst av allt skulle du väll inte skada en grönsak om det inte var absolut nödvändigt?
- Nej, det skulle jag nog inte.
- Så det du gjorde alldeles nyss var helt i självförsvar?
- Ja, rotsellerin bet mig i handen!
- Inga fler frågor herr domare.

Sellerin tog till orda

- Åklagaren kallar upp vittne 1, herr Bakpotatis. Svär du att säga sanningen, enbart sanningen och inget annat än sanningen?
- Ja.
- Vad var det exakt som hände, beskriv.
- Jo jag frågade helt enkelt Joel när det var min tur och han vägrade svara på min fråga. När sedan fröken rotselleri helt harmlöst bet Joel i handen för att få ett svar mördade han kallblodigt fröken genom att kasta henne i en glödhet wok-panna.
- Finns mördaren här i salen idag?
- Ja.
- Kan du peka ut honom?
- Nej, jag är en bakpotatis, jag har inga armar.
- Ha! Jag ber härmed om en nedläggning av fallet i brist på bevis, nyckelvittnet kan inte med säkerhet peka ut den åtalade, skrek fläskfilen.
- MEN JAG ÄR JU EN POTATIS FÖR BÖVELEN!!!!
- Ordning i salen. Grönsaksfall nr.2251994 läggs ned i brist på bevis, den åtalade släpps fri.

Bank! Domaren smällde sin klubba och steg ned från sitt podium. Kaos bröt ut i rättssalen. Några biffiga tomater försökte hålla tillbaka den arga horden vegetabilier och en och annan biff men trycket var för stort. Från alla håll kastade sig de rasande frukterna över Joel och slet och slog. Joel skrek och sparkade, men förgäves. Wok-pannan närmade sig och inom bara några sekunder skulle han uppleva känslan av sitt eget skinn som steks, spricker och krullar sig på kroppen. Hur öronen fastnar i pannans botten och blir krispiga som chips. Den dagen fick inte de hundratals munnarna den utlovade menyn. Däremot fick de en välsmakande, om än inte mättande, köttgryta.

Gabriel Falkenberg

e-mail: apeshit@swipnet.se