Kontakt på lika villkor

Livet hade tagit ett av sina små krumsprång och blottat en del av samhället man ofta inte ser, den absurda delen. En svepning med blicken över hustaken avslöjade brister i takreparatörens arbete. Jag kastade mig huvudstupa ner och fällde ut mina glänsande vingar, flög ner bland småfolket som likt myror irrade omkring på marken.

En storväxtman med slitna, blå jeans och en tight T-shirt kom dragandes på en säck nedfallna tallbarr. Han var på väg emot stacken. Därinne väntade hans drottning med de droger som uppehöll hans patetiska drönarliv. Barren drogs in i stacken och ner i en av de många gångarna.

Jag brukade sätta mig som jag satt nu och titta på när människorna där nere arbetade. Ni trodde väl att det bara var ni själva som gillade det, men så är det inte. Det var så mycket ni trodde er veta och så lite ni egentligen visste, för att utrycka det i klichéer som ni fortfarande kan förstå.
Ni anar inte hur rätt ”Liftarens Guide till Galaxen” hade och för det lever ni nu era liv som slavar.

Inte för att jag är särskilt förvånad men på över 300 år har ni inte lyckats att göra er friare på något sett. Det är kul att läsa era historieböcker, att läsa om era helt onödiga krig, era tankar om liv på andra planeter och er syn på djur. Vissa av er åt ju inte andra djur, tyckte att man skulle ha respekt för andra djur, inte fängsla dom och utnyttja dom. Ni skulle se er själva nu. Så mycket för att djuren bryr sig om människan eller att djuren är godare än människan.

Gabriel F

e-mail: apeshit@swipnet.se