Jesus Krist, John Blund!

Nu sitter han där. John Blund vår vita vän i blå cape. Han ville flyga bort från allt han gjort. Han försökte förklara sin situation till förbipasserande strömmar av döda människor. Men vem är inte osynlig i blått? Att någon skulle satsa sina pengar på honom när Jesus hade vunnit varje match sedan tidernas begynnelse är lätt att förstå.

John ställde sig på knä och bad till mänskligheten, överhögheten, men ingen tittade ner. De stod unisont och stirrade på kometen som obevekligt närmade sig med stormsteg. Jesus hade utmanat mänskligheten i en turnering, på liv och glömska där vinnaren vann allas hjärtan och kärlek. Svag och dränerad på empati kunde ju inte Mr. Blund slåss mot det förseglade ödet.

Så nu stod de där, en hetsig kommentator röst förkunnade ut över skog och nejd ”I den Blå hörnan, John Blund jordens sista hopp. Mina damer och herrar, samt ni kättare med egna tankar om rätt och fel, i den röda hörnan, obesegrad i den oändligt tunga och djupa klassen, Jesus!”

Så var matchen igång. Jesus hade ett snabbt fotarbete som oskadliggjorde alla Johns tappra försök att komma honom in på Livet. Jesus delade ut ett par snabba jabbar mot Johns höjda gard. Det verkade som om Jesus bara lekte med honom. I den tredje ronden hade Jesus visat upp slag kombinationer som chockerade alla som analyserade, han hade utan skrupler placerat slag i John Blunds skara av barn i vita särkar. John hade men förgäves försökt att få in några vänsterkorkar på frikyrkligheten men Jesus hade skickligt glidit undan in på saker som existens där han var överlägsen i och med att han hade skapat det som vi alltid strävar efter, ett erkännande på vår existens.

John Blund tog emot ett par tunga kroppsslag i njurtrakten där hans kärlek till barn och lycka satt, detta var ett pris som han var villig att betala för att kunna lirka sig in i Jesus gard av frågor som tro, hopp och kärlek.

Väl inne på Livet så slog John Blund ett slag för människors rätt till eget liv. Jesus flög i en rak linje ut i oändligheten, kvar låg vår John och hostade blod allt eftersom lokalen tömdes på förlorade själar som i en sakta och fast takt lämnade honom att blöda när de gick ut med tunga hängande blickar.

Runt strålkastare flög flugor mot något som de aldrig förstod och Gud lät dem flyg tills de dog, är han då en mördare med en säck med stulet guld?

Så nu ligger han där igen, utslagen och föraktad. Sakta reser han sig. Den hetsiga speakerrösten säger med minskad entusiasm ”Och vinnaren är John Blund, vår nya Sandman, kungen av mänskligheten, kungen av sand, kungen av ingenting alls.”

Sakta dog rösten ut, sakta ersattes den med en hes skrovlig whisky röst. Sakta dog kärleken, sakta sänktes han ner i sin hällkista iförd sin traditionella blå harlekin kostym men bjällrorna var tyst, kvästa av ignorans, ingen vill ha villkorslös kärlek, ”En person som inte vill ha något tillbaka för all kärlek han ger måste vara galen.” Denna tanke tryggade alla människor sitt sinnelag med när de drog täcket över huvudet och somnade om.

Så nästa gång du sitter på ditt hustak och blickar mot stjärnorna kom ihåg att någonstans ligger vårt konstanta offerlamm och hostar blod för din skull.

Tack, det var Allt?

Mattias Köhlmark

Se på resultatet av röstningen på novellen

e-mail: apeshit@swipnet.se