Del 1 i en krönika

Kasper, Gatsoparen

Det här är historien om Kasper och hans äventyr. Vad som verkligen hände står här nedan, skrivet i blod från de som tvivlat. Den här, den första och inledande delen, beskriver Kasper, Gatsoparen, och ett vägskäl i hans liv.

Om Kasper, Gatsoparen, hade gjort det till en vana att läsa sitt horoskop varje morgon så hade han idag fått läsa att hans liv skulle förändras efter tre möten med tre olika främlingar. Men han läste aldrig horoskop och därför föll det sig så att du vet mer om vad som kommer att hända Kasper, Gatsoparen, än Kasper själv.

Det var måndagmorgon och Kasper, Gatsoparen, hade börjat sin dag okristligt tidigt med att sopa gatan. Någon anledning till att han gick upp så tidigt fanns inte, men han själv och resten av världen anade att det var för att jävlas med folk. Han älskade att väcka hyggligt folk klockan fem på morgonen av att han gjorde en massa oljud med bilen och annat han kunde improvisera fram. Han resonerade tyst för sig själv att om han var tvungen att gå upp klockan fem så skulle alla andra också vara det. Och så fortledde dagen till han fick besök av en främling.

Den första främlingen sade:
“Min mamma lärde mig att hälsa med höger hand, men om den jag hälsar med också hälsar med höger hand...(en kort tystnad följde medan främlingen sökte rätt ord)...borde man inte krocka då?” Kasper ägnade några timmar att förklara för främlingen att man inte alls krockade då. Fem minuter senare hade främlingen glömt bort allt vad Kasper hade lärt honom och strax efter glömde han bort hur man hälsade också. Detta till trots var han glad som en lärka för han var en idiot och visste, en slutsats som Kasper dragit redan långt tidigare. Det var ungefär då som den andra främlingen kom in i Kaspers liv.

Den andra främlingen sade:
“Om man opererar in ett grishjärta i en person, hur kommer då den personens barn se ut. Kommer de vara grisar då?” Ovillig att slösa bort resten av dagen med en annan idiot så spelade han döv, blind och stum. Idioten hade svårt att förstå det först, innan Kasper förklarade det för honom med korta enstaviga ord. Främlingen försvann då och lämnade plats för den tredje främlingen. Vägskälet i hans liv närmade sig oundvikligt.

Den tredje och sista främlingen sade:
“Hej, jag undrar en sak...” Utan att vänta på en protest eller en förolämpning fortsatte hon. “...alla löven du krattar ihop nu...(det följde en kort paus medan Kasper sakta började ana vad som skulle komma)...hur får du upp dem på träden igen?”
Kasper ignorerade henne iskallt i några timmar tills hon gick och tog sina dumma kommentarer med sig.

Under tiden som han krattade upp löven på gatan så började hans hjärna arbeta. Ganska snart kom han fram till att alla cyniker och domedagsprofeter hade haft rätt. Världen är befolkad av idioter. Och något måste göras, om inte för mänsklighetens överlevnad så i alla fall för hans nattsömn. I det ögonblicket bestämde han sig. Han skulle bli den maskerade hämnaren, en korsriddare i korståget mot dumhet. I ett omöjligt krig skulle han vara de smartas förkämpe, de intelligentas beskyddare. Varhelst hans namn hördes skulle idioterna bäva av skräck. Han skulle rätta till de misstag som evolutionen gjort genom att utrota och förinta alla idioter och annat pack som befolkade jorden. Detta var hans uppdrag.

Han red på en blekgul häst och hans namn var Kasper, Korsriddaren.

Här slutar den första delen i en krönika. I nästa del, “Kasper, Korsriddaren”, påbörjar Kasper sitt uppdrag att utrota mänsklig dumhet och annat pack.

Gustav N

e-mail: apeshit@swipnet.se