1:a sidan

OmAnnelie
Familjen
Foton
Dagboken 
Gästboken
Kokboken
Allt jag stödjer
Mat/Bak tipset

Bilder
Roliga texter
Manssidan
Kvinnosidan

Citat
Vågen
Länkar
Dikter
Kloka ord
Hemlisar 

© Annelie 98-2001

 

I år har jag väntat

Jag ser i dina ögon
och dina ser på mig
Vad har jag gjort dig för ont?
Jag tillhör ju dig!
Du borde kunna älska
åtminstone försöka
Den tiden som jag kämpat
var förgäves ändå
I år har jag väntat
i år har jag gått
men inget gav du mig
att jag inte bättre förstått
Varför vill du såra
och göra illa mig
Att leva blir nog svårast
med besvikelsen mot dig

Håll mig hårt
eller släpp mig helt
men lämna mig inte bunden.
Värm mig med din kärlek
eller lämna mig i kylan
men låt mig slippa frysa hos dig.
Krossa väggen av glas mellan oss
eller måla den svart
jag ser dig men når dig inte.
Lägg nyckeln till dig i min hand
eller låt den försvinna i djupet av ett blågrönt hav
men inte glimma på botten av en bottenlös brunn.
Älska mig ärligt
eller låt mig gå
men bestäm dig.
Låt mig sedan, utan ett ord,
läsa i dina ögon...
...ditt svar...

/Annelie 01 04 01
( Hittad i min g:a poesibok) Från 80-talet

Att vara stark
Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit
/Annelie


Inte är jag alls förvånad
att just denna dag är en vacker dag
inte förvånas jag
men nog förundras jag över
just denna dagens skönhet
för mamma har sagt
att dagen då du föddes
var precis likadan
/Sara 010420 Tack Sara för att du ville dela med dig

Nya dikter

Alla vackra ord dog,
och med dem dog allt vackert.
Jag glömde vad orden innebar,
deras mening var borta.
De tog mitt inre med sig,
allt det jag sett som viktigt.
Det där andra tog överhanden,
över mig, min kropp, mitt jag.
Allt det vackra försvann,
det andra återstod...
Orden får jag aldrig tillbaka,
de är döda på samma sätt som jag.

Rädd
Jag är rädd för djupa vatten,
rädd för ugglors skrik i natten.
Jag är rädd att någon ska bli besviken, besviken på mig,
kanske en vän 
som inte vill vara med mig mer sen.
Ibland blir jag rädd för blixtar och dunder,
jag kan också bli rädd för mystiska under.
Jag är rädd för djupa vatten, rädd för ugglors skrik i natten.

Havet öppnar sig mot norr, den stora fågeln ger skall, där borta, över öknen Dina ögon möter mina, solen speglas, i dina döttrars hår Dina händer tar tag i mig, du skänker mig ett tecken, en hemlighet, att dela Tiden står stilla, allt blir tyst, ett ögonblick Sen återvänder ljuden, långsamt, oklart, obegripligt Omtöcknad av lycka, vacklar jag åter, in i skogen

OM DU VÄRMER Om du värmer mina händer, tycker jag om dig Om du värmer mina fötter, tycker jag om dig Om du värmer min själ, älskar jag dig


Du säger att du älskar blåsten, men när blåsten blåser så stänger du fönstret.
Du säger att du älskar regnet, men när regnet regnar så går du in.
Du säger att du älskar solen, men när solen lyser, så skymmer du den med nåt.
Det är därför jag alltid blir så rädd, när du säger att du älskar mig.

Du är min sol om dagen
du är min måne om natten
du lyser upp min tillvaro
du är min hjälpande hand
och du är så strålande go´!

Men jag älskar dig!!

Du ber mig att glömma, glömma allt det som hänt, det som orsakar tårarna i mina ögon, det som orsakar min smärta. Du säger, glöm det, nu lämnar vi det här bakom oss så vi kan gå vidare med våra drömmar, vår verklighetsbild. Vi? Du använder ordet vi, när det är jag som går igenom det här. Du står där bredvid som ett ? Men det här är min verklighet just nu, kära du, det här är vad jag måste gå igenom, vad jag måste konfontrera, och visst kan jag bygga upp en bild av något, en bild som inte liknar verkligheten, men försvinner min smärta då?

Du ler mot mig och du skrattar, anklagar mig för att vara sur och nedstämd, ledsen.  Jag blundar men ser det ändå, det är ingen dröm, det är min verklighet, och kunde jag, skulle jag sudda ut den.

Tårarna ligger där och bränner under ögonlocken, men du kan inte se dem, du ser inte ens tårarna på min kind, för jag ska vara glad, för nu skall det vara över. Jag ler mot dig, för det är vad som krävs av mig.

Jag gråter i min ensamhet, visar aldrig att jag är rädd, att det gör ont, att jag känner mig så blottad. Jag gråter där jag ligger ensam, för du vill inte se, inte kännas vid, att jag inte är den glada flickan du trodde att jag var. Och jag vill inte inse att du inte förstår, att du kräver att jag är glad, för det trodde jag inte om dig.  Drömmarna är min framtid och min längtan. Men smärtan är mitt nu, och min verklighet som färgar bilden svart med små ljusfläckar, som den mörkaste natt med sina stjärnor. Men jag älskar dig. /Annelie 15/5-01

Älska mig !
Om det fanns en väg tillbaka
till dig, till din kärlek,
din värme och din hand.
Men inget är som det var.
Inget är sig likt.
Dina fotspår i sanden har blåst bort.
Ensam kvar står jag och gråter efter dig.
Älska mig, jag ber dig, älska mig...

När?
Brännande känns mitt bröst brutet som en vissen gren
Dagarna långa men livet kort
Det stora kommer men till vissa går den
Varför inte leva i fröjd
Varför måste man gå den långa vägen för att inte hamna i helvetet
Denna längtan att livet ska komma till något betydelsefullt
Livet kommer dit……jag vet att livet kommer dit Men när?

Ensam
Rädsla
Sorg
Negativitet
Oälskad
Tårar
Längtande
Själv
Ful

Tillsammans
Trygghet
Glädje
Positivitet
Älskad
Skratt
Tillfreds
Kramad
Vacker

 

De tre som nu kommer har jag med tillstånd av Nell fått publicera här , TACK !! 17/5-01

Min dvala

De sa att vi skulle ta ett
sista djupt andetag,
men jag har slutat andas.
Mitt leende och skratt är innehållslöst
och betyder ingenting,
och jag lever bara för andra.
Jag rör mig och pratar för de andra.
Utan de andra hade jag lagt mig ner
att sakta tyna bort.
Det enda som betyder någonting
är mina tårar,
men jag vet inte vad.
Jag önskar jag kunde tyda dem,
så mitt liv fick ett innehåll igen,
men jag vet inte hur
och jag vet ingen som kan hjälpa mig.
Så jag fortsätter att gå runt i dvala
och bara reagera ibland. // Nell


Hjälp!

Hjälp mig härifrån.
Alla tar förgivet,
att man klarar allt och lite till.

Hjälp mig härifrån.
Rädda mig från livet.
Jag är rädd att inte räcka till. // Nell


Hänsyn

Hänsyn
En grimas i mitt ansikte
Ett fängelse för mina känslor
Ett hån mot min person
Ett liv jag MÅSTE leva
Så många att ta hänsyn till
När kan jag ta hänsyn till mig själv? // Nell 

<<NYA dikter>>

<<Fler äldre dikter>>

<<De senaste äldre dikterna>>