Foton på hästar jag har haft på ridläger
Orkan
Mitt första ridläger (Halingsfall) fick jag åka på när jag var
12 år, och jag
var alldeles lycklig! Det hade nog inte spelat någon större roll
vad jag hade fått för lägerhäst, bara den var snäll, för jag tyckte
att det var så häftigt bara att vara på läger, så jag hade nog
gillat vilken häst som helst... :-) Orkan var en supersnäll häst,
kallblodstyp, men rörde inte mycket på sig i onödan. Trots att han
nog var en av de slöaste hästar jag har ridit så älskade jag honom
såklart, och hade honom som lägerhäst två år i rad. Jag vann en
ryktningstävling med honom, för jag älskade att stå och borsta och
pyssla och gulla med honom.
Pepita, f. 1967
När jag var på Öknehults ridläger så hade jag tre lägerhästar. Den
första lägerhästen jag fick var Pepita. Först blev jag lite förskräckt
för jag tyckte hon var så ful för att hon var albino, men sen tyckte
jag genast bra om henne, för hon var så snäll och vänlig och gjorde
det man bad om när man red, utan att krångla eller vara seg. Men hon
var lite till åren och hade hosta som förvärrades, så efter ett par
dagar blev jag tvungen att byta häst.
Mullan
Den andra lägerhästen som jag hade på Öknehult blev Mullan, som jag
bara fick rida en dag. Hon var en "nödlösning", för att Truxa, som jag
egentligen skulle rida skulle skos. Mullan blev jag stormförtjust i,
hon var kanske lite liten för mej (D-ponny) men henne hade jag
verkligen velat ha som lägerhäst. Hon var tuff och pigg och het, och
verkligen kanonkul att hoppa med. Men det hjälpte inte hur mycket jag
än bönade och bad, för Mullan hade varit uthyrd och skulle vila inför
nästa läger, så henne fick jag inte ha.
Truxa
Så fick jag då tillslut en lägerhäst som jag fick behålla lägret ut!
Dom första dagarna avskydde jag Truxa, som var lite envis och mycket
seg. Jag var ju sur för att jag inte fick rida Mullan, men det gick
över sen, och jag började gilla Truxa mer och mer. På nåt sätt kom vi
väldigt bra överens hon och jag, och vi blev riktigt goa "kompisar"
tillslut. Trots att hon var seg så gillade jag henne för att hon var
en sån personlighet, och jag grät floder när lägret var slut och det
var dags att åka hem.
Fortsätt till hästfoton sid 3 >>
Tillbaks till hästsidan <<
Bakgrund från:
