Funderingar i otålig väntan på att nå utAnm. För att hitta till de referenser som anges, gå via den engelska introduction nedan. 2000-03-07 På en av de engelskspråkiga sidorna, där jag spekulerade över hur hjärnimplantatet var beskaffat och om hur man kunde bevisa dess existens, önskade jag att ett samarbete skulle uppkomma med dem som vet hur det faktiskt förhåller sig. För en tid sedan tyckte jag mig uppfatta vissa tecken på att de goda krafter som jag efterlyst, kan ha arbetat fram en öppning i det avseendet. Jag berättar inte här vad det var som skedde som fick mig att tro det och informationskällan var av det klart förnekelsebara slaget. Normalt sett skulle jag inte våga lita på ngt så vagt, men de rådande omständigheterna gör att jag väljer att ta det på allvar. Om det är rätt uppfattat från min sida så försökte man ge mig en vink om antalet och kanske även placeringen av implantaten. Jag var inte så uppmärksam på detaljer, men jag fick för mig att man avsåg att få mig att förstå att det var 1+3 implantat (där olika aktörer låg bakom det första resp de tre) och att åtminstone ett av dem satt på vänster sida av huvudet. (Jag kan inte koppla samman det med ngn observation jag gjort av mina symptom och jag finner inget skäl att gissa vidare. ) Särskilt detta med att det var en i ngt avseende sammanhörande grupp om tre stycken implantat sparades i mitt minne. Eftersom jag inte vill berätta detaljer kan jag inte säga varför det var så. 2000-03-10 Jag påminner om mitt primära mål: Mind control högt upp på den massmediala agendan och på den demokratiska politiska agendan. Ondskan frodas i den massmediala tystnaden. Under tiden fortskrider säkert planerna på att genomföra mind control på hela västvärldens befolkning. Det finns starka ekonomiska motiv i och med att det går att styra människors konsumtionsvanor men även hur de röstar etc. Eftersom tekniken finns, finns det alltid aktörer som resonerar 'bättre förekomma än förekommas' liksom med alla nya vapenteknologier. De som har stor ekonomisk makt kommer då att kunna köpa kontrollen över våra tankar och beröva oss allt privatliv. Människor får inte hållas i mörker längre. Det är verkligen ett stort misstag att skjuta upp offentliggörandet av dessa ting ytterligare. 2000-03-13 Anm: I ett avsnitt av texten som fanns här tidigare spekulerade jag över om det fanns svenska exempel på s k 'Manchurian candidates'. Efter att ha funderat mer på saken tycktes det mig att detta var farligt stoff, även för en vän av yttrandefrihet och öppen debatt. Dvs i princip glider jag själv in i samma mörkläggningspsykologi, som den jag kritiserar hos andra. Detta är ett svårt beslut för mig, men jag väljer att passa i det här fallet. Så mycket andra viktiga saker står på spel. Och det är kanske lämpligt att diskutera våldstillämpningar i ngt mer begränsat sällskap, så att det går att tänka ut åtgärder i samförstånd med flera ansvarskännande människor som inte har några personliga skäl till att önska en mörkläggning. Men som också är måna om att det inte skapas kaos. Men det vore mycket olyckligt om vi skulle blunda för problemet. Den attityden, att många normalt funtade människor, vill undvika konflikter och kaos gör att ett missförhållande kan förvärras mycket mer innan man till sist ändå tvingas ta itu med det. Oftast skyller man på att man inte vill skapa kaos när man egentligen bara flyr från ansvaret. Det är bara alltför lätt att underblåsa den attityden. Folk vill inget hellre än att få blunda och glömma världens ondska. Det är mänskligt. Jag vill passa på att vädja till de goda krafter som jag tror finns inom sekretesskyddad verksamhet såväl som inom den öppna polisen att inte låta det allvarliga problemet lämnas obehandlat. - - - Jag tror att det finns behov av en pånyttfödelse av politiskt engagemang hos allmänheten. Jag vet inte hur det skall gå till, men jag ser ju hur vi alla isolerar oss i våra hem framför TVn och överlåter alla beslut på okända tjänstemän. Inte minst de välutbildade måste bli medvetna om vad som pågår och inte bara ha tid för arbete. Jag tycker att journalister borde uppmana inte minst naturvetare att göra nya vägval mitt i karriären och bidra till samhällsdebatten med sitt perspektiv och bidra med att både undersöka och uttolka skeendena. Ett annat av mina mål är att bli en fri människa igen efter 8 års ofrivillig elektronisk exil. Konkret kan det t ex innebära att man skall kunna sitta och läsa en saga för sina barn utan att bli avbruten av att statens hejdukar trakasserar en med sina högteknologiska leksaker. Och det kan innebära att man vill slippa bli utsatt för suggestion dvs utifrån påtvingade tankar. Jag förstår att sådant är svårt att föreställa sig när man inte känner till det sedan tidigare. - - - Ett tredje är att frammana arbetsvillkor som möjliggör att vi får en kår av orädda och engagerade journalister som ger oss en autentisk (ocensurerad) nyhetsförmedling. Jag tycker att journalisterna borde mobilisera många välutbildade människor i landet till att hjälpa journalister att hitta och/eller tolka intressant information. Man låter andra göra jobbet och breddar den demokratiska basen och får ett intressantare nyhetsutbud på samma gång. För stressade journalister borde det väl vara en god idé att sätta andra, frivilliga, i arbete. Givetvis kan detta utnyttjas på ett manipulativt sätt från dem som levererar informationen. Men om man har tillräckligt många oberoende bidrag, så går det ändå att bilda sig en objektiv uppfattning om man vill. Huvudsaken är att man kommer åt informationen. Att det är slut med toppstyrd censur av (de hemliga eller öppna) makteliternas brottsliga manipulationer. Jag känner inte till många fall av verklig bevakning av makthavare från massmedias sida. Det verkar som om det oftast handlar om en del av maktkampen där massmedierna bara är verktyg som manipuleras av makthavarna genom att makthavarna kontrollerar informationen och ser till att medierna bara ser det som man vill att de skall se. Och journalisterna accepterar att det är så utan att misstänka eller ifrågasätta något. Det är helt nödvändigt att mediernas journalister tar reda på vad som sker oberoende av vad makthavarna vill. 2000-03-18 Jag har under ett halvårs tid haft kontakt med en journalist på radion och en på DN. Vid samtliga kontakter har man varit mkt vänlig mot mig och vid några tillfällen också lovat eller givit intryck av att lova mig att man skall släppa fram mig, skriva en artikel etc. Men hittills har ingenting konkret inträffat. Jag vet inte om det beror på att jag är lugn och sansad vid mina kontakter. Jag menar, om jag inte låter mkt upprörd, då kan det ju inte vara så farligt kanske de resonerar. Å den andra sidan, om man verkligen låter upprörd, ja då vore det ju oprofessionellt att låta sig utsättas för känslomässig utpressning etc. Ngt liknande gäller med att ha eller inte ha ett arbete i en sådan situation. Om man klarar att sköta ett jobb, då kan det ju inte vara så farligt med en. Å den andra sidan, om man inte har ett jobb, är sjukskriven eller dylikt, ja då är man ju svag på ngt sätt. Kanske inte riktigt att räkna med. Moment 22. Hur man än gör kan det användas som ett argument emot en. Jag har också fått ett intryck av att journalister känner sig osäkra på stöd från överordnade. Dvs osäkra på om de kan lita på en rättvis behandling om de väljer att ta upp kontroversiella ämnen. Vilket klimat skapar dagens chefredaktörer och radiochefer? Är det en slags repressiv tolerans som råder? Dvs inga direkt uttalade förbud, men man känner ändå vad som ogillas uppifrån. Och det har en hämmande inverkan på medarbetarna. Jag vet inget om detta, ingen har sagt ngt sådant till mig, men om det är så, så skulle det förklara varför man inte får den spontana hjälpsamhet och det intresse som vore motiverat med tanke på att jag även tagit upp många generellt intressanta problem som aldrig har skildrats i svenska medier. Om chefredaktörer och radiochefer hade skapat ett sunt arbetsklimat för sina medarbetare vore det sannolikt att man skulle gripa varje chans till att profilera sig med nyheter till allmänheten i stället för att känna sig tillbakahållna. Det är väl rimligt att anta att den nämnda typen av chefer oftast känner sig rätt osäkra på om de i sin tur får behålla jobbet om de vågar följa sina ideal och att den rädslan därför smittar av sig på hela verksamheten och leder till slätstrukenhet, harmlöshet och servilitet även när medarbetarna egentligen har både begåvning och energi för att uträtta ngt med större lyskraft. Troligen skulle det hjälpa om det fanns ngn form av ekonomiskt incitament för journalister att vara snabba med nyheter. En annan tanke jag ofta haft är att man med hänvisning till presstödet som ett instrument för en fungerande yttrandefrihet och öppen debatt, faktiskt skulle kunna kräva av alla tidningar som mottar detta stöd att de upplåter några sidor åt en helt oberoende grupp av journalister, som därmed automatiskt kan garanteras samma spridning av informationen som värdtidningen. Ingen skulle då med pengar kunna skaffa sig en skattesubventionerad megafon utan att samtidigt tvingas stödja den oberoende gruppen. Om det uppstår åtal pga av ngt som står i den separata delen av tidningen blir det inte värdtidningen som straffas för det. Den separata delen skulle ha en separat ansvarig utgivare. Om de två separata delarna av tidningen blev invecklade i en het dispyt skulle det förstås kunna bli en del märkliga effekter tex att de skulle försöka slänga in motrepliker i sista stund etc. Men i längden skulle det hela säkert finna sin form. Klart intressantare läsning skulle det säkert bli. Vem som betalar lönen till den oberoende gruppen spelar givetvis roll. Jag går inte in på det nu, men det känns som om det behövs en ny samhällspol för att skydda statsmakten mot statsmakten. Denna samhällspol skulle vara ett uttryck för ngn form av organiserat samarbete av engagerade människor som vore eniga om att det behövs en förstärkning av yttrandefriheten i stil med det jag skissade ovan. I övrigt behövde de inte vara särskilt överens för att det hela ändå skulle vara meningsfullt. Med organiserat samarbete menar jag inte att de skulle sammanträda utan bara att journalisterna i den oberoende gruppen, som jag tänker mig har sin försörjning tryggad skulle bevaka att den förstärkta yttrandefriheten inte naggades i kanten. Jag vet inte riktigt hur ngt motsvarande skulle kunna genomföras i radio och tv. Om alla använder internet försvinner kanske en del av problemet. Men fortfarande är det säkert bra att det finns varaktiga samhällsfunktioner som ser till att det råder en verklig yttrandefrihet. Västvärldens länder är så sammanvävda, att om viktiga och tidigare censurerade nyheter slipper ut i en nation kan de få positiva återverkningar i hela västvärlden. De kan också ge de goda krafterna i alla dessa länder den förevändning som behövs för att ta itu med problemen på allvar och vädra ut allt det unkna så att vi kan börja leva upp till de ideal som vi intalar oss att vi har. - - - När jag 1998 en tid arbetade med programmering på ett svenskt företag, blev jag via implantatet ständigt utsatt för trakasserier utan att visa det för ngn. Jag fann mig i värre saker än de utsätter mig för nu. Under tiden som jag nu otåligt väntar på att journalisterna skall göra verklighet av sina löften och börja informera alla goda krafter i samhället, utsätts jag för trakasserier via implantatet och jag kan inte skydda mig mot det. Det innebär att när jag låter min frustration få utlopp så drabbar det min familj. De får därvid, precis som jag, sin nattsömn saboterad och det är i längden mycket slitsamt att leva så. Man kan angripa sådana problem på olika sätt. Ett sätt är att dämpa symptomen. T ex genom att isolera tortyroffret från sina anhöriga så att han får vara ensam med torterarna. Eller man kan ta av skygglapparna och angripa roten till det onda. Nämligen den repressiva statsmakt som tillåter att sådant pågår i vårt land. Till min glädje utsågs Astrid Lindgren till populäraste svensk, det var väl årtusendets? Eller var det århundradets? Spelar ingen roll. En del av hennes berättelser skildrar en svunnen idyll, vars realism jag inte kan uttala mig om, men som i alla fall fungerar som en symbol för det idylliska Sverige. Men under den idylliska fasaden döljer sig uppenbarligen ngt annat. Jag vet inte hur man bäst skall karakterisera det. När man utsätts för tortyr känns det riktigt att kalla det för fascism. Men eftersom det sker i hemlighet, förnekat och troligen ofta okänt av många av de demokratiskt utsedda representanterna så är det olikt traditionell fascism, där förtrycket ofta sker helt öppet. Skillnaden nu är att teknologin tillåter mer dolda former av repression. Frågan är om det enbart är en följd av teknologins utveckling. Jag vet inte, men jag har nog omedvetet uppfattat det så. Men å den andra sidan vet jag inte mkt om vad för sorts hemlig repression som förekom för länge sedan. Det skulle inte förvåna mig om de historiska föregångarna till dagens sekretesskyddade verksamheter höll på och skrämde upp människor för att hålla dem i schack, även långt före all högteknologi. Man brukar ju säga 'Intet nytt under solen' och Machiawelli levde ju för mkt länge sedan. Är det inte rätt troligt att det sättet att försöka spela ut människor mot varandra som jag sett prov på, förekom lika mkt på Gustav III's tid som nu? Det vore intressant att veta vad det finns för autentiska rapporter om hur motsvarigheten till hemliga polisen arbetade förr i världen. För att göra ngt åt de nuvarande sakernas tillstånd krävs som jag sagt flera ggr förut att människor får en utförlig information om alla väsentliga drag hos det som kallas icke-dödande vapen, där mind control är en del. Så att det inte längre finns några hemligheter kvar att gömma sig bakom. All teknologi som kan misstänkas komma till användning för repression av det egna folket måste avslöjas. Dagens rader motiverades främst av att jag ville säga till alla journalister som har hört talas om mitt fall eller om mind control i annat sammanhang, att det är oerhört viktigt att motiverade journalister sätter sig in i en del av de källor som t ex anges i de dokument som innehåller referenser, bl a References - 1, References - 2 och Non-consensual Human Experimentation (återfinns om man följer länken 'introduction' nedan). Och därefter ser till att presentera detta material på lämpligt sätt. Jag tror att många journalister skulle klara att göra det jobbet, men jag antar att somliga är mer intresserade av sådant än andra och kommer att lägga ned mer möda på att upplysa andra. Av det skälet är det viktigt att alla hjälps åt att sprida informationen till alla som jobbar med journalistik. Och till alla andra som kan tänkas vara intresserade. Det är min förhoppning att dessa saker mkt snart skall bli viktiga ämnen för universitetsforskning och att många akademiska karriärer kommer att bestå i att studera och sprida kunskap om dessa ting. Det är i det sammanhanget också önskvärt att människor ifrågasätter alla former av sekretess som hindrar öppenhet i dessa frågor. Det är viktigt att lära sig att avslöja de fall när sekretessen inte alls är till för att skydda nationens intressen utan endast är till för all ge statligt anställda huliganer möjlighet att ostört tortera oskyldiga människor. Jag hoppas också att bokförlag översätter viktigare arbeten. Kanske vore det lämpligt att ge ut samlingsverk med intressanta utdrag från flera olika författare. Vidare hoppas jag att journalister snarast kontaktar de svenskar som tidigare har publicerat sig och forskat om mind control. Det finns hänvisningar i referenslistorna. Enligt ett citat från en av källorna där skulle den svenske överåklagaren 1985 ha sagt ngt med innebörden att det inte var ngt brott att utsätta människor för ofrivilliga ingrepp. Eftersom det strider mot en redan då existerande grundlagsparagraf vore det intressant att få det bekräftat. Om det sitter folk med sådana attityder på så framträdande juridiska poster har vi kanske en del av förklaringen till det nuvarande människorättsligt dystra tillståndet i nationen, så som det f n ter sig från min observationspunkt. 2000-03-25 Det har förekommit en del inslag om elektroniska medicinska hjälpmedel i media den sista tiden. Det tycks röra lite på sig. Jag skall inte kommentera det utan hoppas att det finns en bra tanke bakom sättet att föra ut saker och ting. Jag hoppas mycket på er i media. I dagens GP stod det i en bilaga om Ufon. Den bild man får när man läser det är att människor som säger sig ha blivit bortförda av Ufon, vanligen är kvinnor med undertryckt sexualitet, vilket antas förklara att de inbillar sig konstiga saker. Det finns seriösa forskare (se references -1, -2) som hävdar bestämt att sådana s k 'Ufo abductions' utförs av militären för att utföra experiment på de bortförda. Övervikten av kvinnor och deras berättelser om sexuellt utnyttjande skulle ju då förklaras av den omständigheten att militärer vanligen är män. När får vi läsa om den sortens förklaringar av ufo-hysterin i svenska tidningar? Det enda vi får läsa om är att det finns konstiga människor som inbillar sig saker. All information som försvagar individens ställning gentemot statsmakten passerar lätt igenom medias filter. 2000-04-16 Under de veckor som gått har jag stött på några artiklar av intresse i svensk press. Jag fick lära mig följande: I Sverige finns en antiterroristlag som infördes 1973, året efter det att Sverige skakats av mordet på Jugoslaviens ambassadör i Stockholm och en flygplanskapning. Lagen innebär så grova ingrepp i rättssäkerheten att den bara infördes för ett år. Men sedan har den förlängts av riksdagen för att bli permanent. Det är bara utländska medborgare som omfattas av lagen, och de får inte veta vad de anklagas för och därmed kan de inte försvara sig - källa: Metro - - I DN stod det om IDV, ickedödande vapen. FOA-rapport Icke-dödliga vapen lägesrapport 1999 av Curt Larsson. Där finns ingenting om mind control, som också innefattas av begreppet Icke-dödande vapen. Hoppas att det ämnet tas upp snart. - - Det är lite frustrerande att folk inte låter sig delges information, utan litar på psykiatrins bortförklaringar. Följande är ett citat ur en bok om ickedödande vapen. (Översättning) "Delgado's 'Fysisk kontroll av de mentala funktionerna'(Physical Control of the Mind): På väg mot ett psykociviliserat samhälle", "Intracerebral Radiostimulering i helt fritt rörliga patienter"...När han talade 1966, påstod Delgado att hans forskning "gav stöd åt den osmakliga slutsatsen att rörelse, känsla och beteende kan dirigeras av elektriska krafter och att människor kan kontrolleras som robotar med tryckknappar". Hans forskning betalades av flottans underättelsetjänst... Vid den tiden berättade en svensk FOA-forskare, P.M. Persson, om biotelemetri med kirurgiskt inplanterad elektronik och att den teknologin hade utvecklats mycket inom medicinsk forskning. Detta säger en del om den tekniska utvecklingsnivån vid denna tid. Däremot har det självfallet ingenting med Delgados idéer att göra. Här är ytterligare ett citat från Delgado. källa: Mind Control del 8 av Harry Martin o David Caul "Vi behöver ett psykokirurgiskt program för politisk kontroll av vårt samhälle. Syftet är fysisk kontroll av de mentala funktionerna. Alla som avviker från den givna normen kan bli kirurgiskt stympade. Individen kanske anser att den mest betydelsefulla delen av verkligheten är den egna existensen, men detta är endast hennes personliga uppfattning. Det saknar historiskt perspektiv. Människan har inte rätt att utveckla sina egen mentalitet. Den sortens liberala inställning har stor dragningskraft. Vi måste kontrollera hjärnan på elektrisk väg. En dag kommer arméer och generaler att kontrolleras av elektrisk stimulering av hjärnan." Detta var yttranden fällda av Dr Jose Delgado så som de återges i Congressional Record, No. 26., Vol. 118 från 1974-02-24 Dessvärre användes verkligen psykokirurgi bl a på krigsveteraner och politiskt radikala färgade interner. Detta har jag berört på andra sidor. Nu, 35 resp 27 år efter att Delgado yttrade detta , befinner jag mig i den situationen att människor som har inflytande över mitt liv, i stället för att ta till sig sån här information väljer att vifta bort allt som inbillning. Detta beror ju på att ingen tar upp det här offentligt och upplyser människor. Det har även talats om tvångsomhändertagande av mina barn. Det betyder mycket om journalister bryter isen i de här frågorna. Släpp in ljuset. Min målsättning har hela tiden varit att få adekvat hjälp av läkare som kan göra objektiva insatser med röntgen och andra avbildande metoder. Inte sedan jag avvisades sådan hjälp när jag försökte bli remitterad har jag på allvar ansträngt mig för att få till stånd ngt sådant. Genom att många känner till min situation och genom att nå ut i media, var det min förhoppning att saken skulle komma i ett bättre läge. Kanske är det dags att ta upp den saken nu. De problem jag står inför är att jag vill gardera mig så att jag säkert vet att en undersökning går riktigt till och att de metoder som används är adekvata. Vad som är adekvat beror ju på vad det rör sig om för material. Om det rör sig om material med metallinnehåll eller utan metallinnehåll etc. Det skulle vara till nytta för mig om andra hjälpte mig att fundera över hur man bäst skall gå tillväga. Om det jag skrev ovan 2000-03-07, var riktigt uppfattat så finns det ju gott hopp om att problemen skall gå att lösa. Men låt oss ta ett konkret exempel: antag att elektroniken är utformad som en tunn skiva av ngt genomskinligt plastmaterial, som har ungefär samma egenskaper i röntgenområdet som hjärnan, hur gör man då bäst för att se objektet? Och det kanske finns andra problem som jag inte förutsett, som ngn annan upptäcker. Allt sånt hade jag hoppats kunna ta upp i samband med en intervju där det skulle vara möjligt att vända sig direkt till människor som förstår situationen. Observera att det är inte nödvändigt att gå in mycket på tekniska detaljer i en sådan intervju. Vidare har jag inte alls ngn lust att gå omvägen via ngn psykiater. Jag vill gå direkt till läkare etc, och jag vill inte behöva hitta på ngn förevändning för det utan jag skall kunna säga precis som det är. Min målsättning är alltså att få fram bevis som andra människor tror på, så att jag slipper höra en massa psykiatriska bortförklaringar. När målet är uppnått kommer jag kanske att kunna slappna av lite för första gången på mycket länge. - - En annan sak: Det är viktigt att skildra legitim forskning och legitim användning av vetenskap på ett sådant sätt att unga människor satsar på det som vi vill att de skall, och så att avancerad forskning kan bedrivas här i landet. Men det innebär inte att man bör skildra hoten på ett mindre tydligt vis, bara att man bör ha en parallell skildring av båda sidorna av saken. Att man bör höja ambitionsnivån för diskussionen av moderniteten. Låt mig konkretisera. Om man skall skildra mind control, hur skall man då göra för att få en sådan parallellitet? Mitt svar är att parallellt med att man skildrar hotet, kan man ge exempel på hur man med avancerade inplantat, kan åstadkomma medicinskt nyttiga verkningar. Det är ju upp till patienten att avgöra om de vill ha sådant inopererat när det handlar om en legitim användning av denna teknologi. Det är min uppfattning att elektronik kan användas som ett helt biverkningsfritt sätt att åstadkomma en mängd olika användbara verkningar. Tyvärr skrivs det ju aldrig ngt om de positiva sidorna av den här tekniken i dess modernaste utförande heller, eftersom det är sådant hemlighetsmakeri. Det enda man läser om är primitiva tillämpningar, av den typ som var tekniskt realiserad redan på 1960-talet, vilken nu skildras i tidningarna, som om det var senaste nytt. Jag påstår inte att medierna skildrar gamla nyheter som nya, men jag påstår att de återger det som visas upp okritiskt utan att ställa frågor om långt mer avancerade tillämpningar. Det är fullt möjligt att sådana frågor skulle besvaras, om den som frågar är tillräckligt intresserad och vinner förtroende hos dem som har insyn i de mest avancerade formerna av teknologin, även om det finns ett problem med sekretess. Jag hävdar alltså, att man kan och bör skildra både mörka och ljusa sidor parallellt. Vi måste klara att ta emot en autentisk bild av verkligheten och medierna måste förmedla en sådan. 2000-04-17 Reservation: Jag inser att jag kan ha skapat missförstånd med det jag skrev strax ovan. Jag menade att de exempel på vad man kan göra med elektroniska inplantat som diskuteras i tidningar, tekniskt sett inte utgör ngt stort steg jämfört med 1960-talet, även om de nu konstrueras av moderna delar. Och när jag antydde att det finns mer avancerade saker som man inte visade upp, så var det absolut inte min avsikt att insinuera att de som höll på med de nämnda och uppvisade exemplen, skulle dölja ngt, utan jag syftade på hela det vetenskapliga etablissemang som har följt med utvecklingen efter 1960-talet. Jag känner dem inte, utan utgår ifrån att eliten bland forskarna i vårt land hänger väl med i utvecklingen, oavsett om de rent praktiskt har erfarenhet av teknologin eller ej. Och att den varning som kom från den franska regeringens bioetiska kommitte för några år sedan inte kändes malplacerad för dem i vårt land som är välinformerade. Och jag vill passa på att vädja till både forskare och journalister att finna vägar att föra ut informationen om mer avancerade tillämpningar. Att inte tiga om allt det som går att göra med både med kroppen och med tankarna genom elektronisk påverkan. Den här sidan av IT-revolutionen är långt mer dramatisk än den som man vanligen talar om. - - Ni som är av det rätta virket, bryt tystnaden. Nöj er inte med att se på, utan hjälp till. 2000-04-22 Konstruktiva idéer: Att sätta samman en grupp av människor med olika bakgrunder :
Uppgift: Att studera in vad som är känt om mind control och sammanställa en rapport som sedan kan distribueras. Mål: Att medvetandegöra alla i detta ämne. Journalister får och bör rapportera efterhand, som rapporten färdigställs. Det finns ingen anledning att vänta med att föra ut viktig information. Förutsättning: Deltagarna har en uppriktig vilja att dra fram allt som är av vikt och känner ingen annan lojalitet än den till landets författning och till svenska folket i stort. Jag vill f ö passa på att lansera den sortens lojalitet som ett föredöme framför andra typer av hänsyn. Kalla det gärna patriotism. Jag antar att det redan finns hemligstämplad information. Det är naturligtvis värdefullt om det går att häva sekretessen i valda delar. Men även den öppet tillgängliga är tillräckligt intressant. Ngn måste starta upp samarbetet. Vem blir katalysator? 2000-04-23 Jag har svårigheter att hålla ihop min familj, och för att skingra tankarna, skrev jag följande text: Kosmos, vad de lärde egentligen vet 2000-05-02 Har prövat Ring P1 en gång, men släpptes ej fram. Till Klarspråk ringde jag in ett inlägg. Hänvisade bl a till Frankrikes regering och artikeln i Nature med bl a hjärnforskaren Jean Jaques Changeux. Jag släpptes inte fram. På CNN har de för länge sedan intervjuat förmenta mind control fall och även 1985 visat en film där José Delgado demonstrerar hur han fullständigt kontrollerar en radiostyrd tjur, som en robot. Här hos oss råder emellertid kompakt censur i detta ämne. Jag tycker att det börjar bli lite pinsamt. Det strider ju mot all journalistisk instinkt som jag föreställer mig den. 2000-05-21 Hörde på vår grundade mening att en viss nyhet om Säpos agerande under 2a världskriget bara förekom i radions eko och sedan inte togs upp av andra medier. Och om att det fanns en förening för grävande journalister. 2000-05-22 Jag har blivit utsatt för mkt grovt kränkande behandling med hjärnimplantatet under den senaste tiden. Allt jag blivit utsatt för är sådant som i princip var tekniskt genomförbart på 1960-talet, även om den nuvarande datorteknologin naturligtvis ger enormt mkt mer förfinad kontroll. - - - Hittade bland mina tillhörigheter en bok från 1973 av David Rorvik: As Man becomes Machine, The Evolution of the Cyborg (Ett utdrag jag knackat ned direkt från boken finns i References - 2, jag får se om jag skriver av mer senare). I boken talas bl a om metoder för smärtlindring. En man med handikappande smärta i benen pga en ryggmärgsinfektion. Tack vare en enda liten inplanterad elektrod i ryggmärgen kan han gå och simma som han vill. När helst han känner smärta byggas upp, trycker han bara på en knapp på en bärbar miniatyrsändare, varvid ström pulsas in i nervfibern via en liten mottagare inplanterad under huden. (Just det avsnittet är inte med i utdraget) Jag citerar det här exemplet, eftersom det är helt likvärdigt med det som skildrades i en artikel i DN för ett tag sedan. Där framställdes det som om det skulle vara ngt exotiskt och nytt och att det nästan skulle vara svårt att tro på. Det stod t ex uttryckligen att det inte var ett aprilskämt. Men det var bättre att ta upp det exemplet än att inte göra det. Nu hoppas jag att vi får se mycket mer avancerade exempel. Jag hoppas att journalister knyter lämpliga kontakter för att hjälpa fram sådan mer het information. Det finns betydande vinster hälsomässigt för människor om den hemliga tekniken kan tas i bruk i den öppna sjukvården. Jag fattar inte hur man har råd att inte släppa den fri. En tänkbar förklaring skulle kunna vara att den neuroelektroniska teknologin konkurrerar ut andra vinstgivande produkter. Det aktualiserar i så fall frågan om hur ett modernt näringsliv skall hantera konsekvenserna av snabb teknologisk utveckling. Hur gör man när dyrbar utvecklingstid och resurser plötsligt omintetgörs av ngn ännu bättre och ekonomiskt sett enklare metod? Borde man inte kunna enas om ngn sorts kompensation för den utkonkurrerade tekniken? Hur skall man annars kunna motivera stora långsiktiga satsningar? I TV-programmet Reportrarna skildrades ett exempel på detta som berörde flygledningsteknik, där en vinstgivande högteknologisk gren plötsligt skulle slås ut av en enklare. I det konventionella sättet att tänka skall man bara acceptera att så sker enligt marknadsekonomiskt tänkande, även om det innebär ett betydande resursslöseri. Jag tror att det behövs konstruktiva idé er för hur man skall hantera sådant på ett världsekonomiskt bra sätt. Annars blir det nog som nämndes i det TV programmet en massa mygel, hotelser etc när det gäller mkt pengar. Det är ju inte bara frågan om ägarna. Det finns ju alltid en massa anställda och leverantörskedjor med i bilden också. Jag har på annan plats diskuterat om ett internationellt rymdforskningssamarbete och jag kommer att ta upp den här tankegången i samband med det. - - - Nu ligger det så till för mig, att myndigheterna inte tänker låter mig vara med mina barn pga den uppkomna situationen, om jag har förstått saken rätt. Argumentet är att min 3-årige son är deprimerad och min skuld till detta skulle vara att jag är lite disträ i mitt umgänge med honom i bland. (Jag skämtar inte, detta händer verkligen i Sverige år 2000) Om det inte vore för att jag hade nämnt detta med mind control så hade naturligtvis ingen människa kommit på idé n att hindra mig från umgänge med barnen. Vi får väl se hur länge de förmår att upprätthålla den här inställningen. Ingen har gjort ngt ont, utan allt som sker är för barnets bästa. Jag är därför inte alls arg på ngn, men jag undrar om det är en så unik situation jämfört med andra disträa pappor. Senare Anm: detta skrevs innan jag kom med i radion. Helt klart är att den uteblivna autentiska nyhetsrapporteringen från medierna om mind control har stor betydelse. Den gör att min familj lider helt i onödan. Man vill (enl mitt sätt att uttrycka saken) att jag skall hjälpa myndigheterna att tysta ner det här med mind control genom att gå med på att 'Ta emot hjälp' (dvs låta mig medicineras) och det accepterar jag inte på några villkor. Var och en vet ju att man kan stänga av och sätta på en mobiltelefon med en knapptryckning och precis lika lätt är det med neuroelektroniken. Det är därför en förolämpning mot mitt intellekt att tro att man skulle kunna dra några slutsatser av en eventuellt tillfälligt ändrad symptombild. Däremot väcks ju frågan om det rent av kan var en lönande hantering att hålla igång en massa människor med elektroniskt alstrade symptom och livslånga medicinberoenden. Ä r det inte ovanligt många som går på psykofarmaka här i Sverige f ö? Medger att det är synnerligen spekulativt att föreslå att det skulle vara ekonomiska motiv som skulle ligga bakom att man experimenterar med civilbefolkningen, men jag anser det högst troligt att intet ont anande psykiatrisk personal, utan att inse det, har mött andra fall av mind control och därför har en förvrängd uppfattning om vad som är riktiga symptom på psykisk sjukdom. Att det som kallas för klinisk erfarenhet är kraftigt manipulerad information. Det hjälper inte att säga att de blev botade efter medicinering om det nu var så, eftersom det går att fejka det med elektroniken. Det inser man om man inte blockerar sig intellektuellt. Har ni följt alla länkar jag har på dessa hemsidor borde ni ha insett att det är meningslöst att säga 'varför skulle ngn göra sig ett sånt besvär med att förfölja en vanlig människa på det sättet'? För när vetenskapsmän (ingående i en resursstark organisation) har bestämt sig för att experimentera i hemlighet med människor, och man har bestämt sig för att man inte vill stå för det, så är det helt följdriktigt att bete sig så som jag indikerar ovan. Psykiatrin är dessutom ett effektivt vapen mot intellektuella, så länge som andra människor tror på psykiatrins helt obevisade påståenden. Den moderna förnekelsebara tekniken gör att det inte är nödvändigt för psykiatrisk personal att veta vad som pågår. De är själva i viss mening försöksobjekt. Jag tror att ett skäl till att folk som inte satt sig in i det är klentrogna är att de jämför med sig själva och vilket tålamod de skulle ha haft att genomföra en sådan sak. Skillnaden är att vanligt folk konspirerar bara om de är arga på ngt, medan ett vetenskapligt experiment med civilbefolkningen kan vara mkt mer uthålligt. - - - Min svärmor har vid flera tillfällen frågat på olika sjukhus om jag kan få en röntgenundersökning och svaret var konsekvent nej. 2000-05-24 Ring P1 släppte fram mig. Det var en medarbetare på radion som hade sett 'Total Recall' som meddelade mig detta historiska genombrott genom censur-muren. Efter ett års kamp, ett förstört familjeliv där några i min nära omgivning blivit mer eller mindre skrämda och faktiskt bekämpat mig snarare än backat upp mig, fick jag till sist 5 minuter i etern. En Foa forskare talade om UFO's och nämnde att de som sagt sig ha varit bortrövade av utomjordingar berättade historier i stil med nära döden upplevelser. - - - Lyssnade på David Emory's For the Record program FTR-219, Days of future passed, där det framgår att försäkringsbolagen över nationsgränserna i hemlighet hade överenskommelser som gjorde att de för ekonomisk vinning försåg den tyska ubåtsflottan med information om de allierade konvojernas färddata, vilket innebar långt fler torpederade skepp och dödade sjömän. (David Emory beskrivs mer i References - 1) Han tar också upp Dataexperten Bill Joy's (en av grundarna av Sun Microsystems) varning för artificiell intelligens, självreproducerande robotar etc, som denne tror kan utrota människorna inom två generationer. Bill Joy var ordförande i Presidentens kommission för Informationsteknologins framtid. Joy antydde att det kunde komma en tid när han ansåg det vara tveksamt om han borde fortsätta att skapa bättre och bättre dataprogram. Intressant synpunkt från en person med hans ställning i IT-världen. Det skall tydligen läggas ut en artikel om det i Wired magazine på internet. John von Neuman var ju inne på att världsrymden skulle koloniseras med hjälp av självreproducerande robotar. Hoppas återkomma till det ämnet i samband med mina fortsatta funderingar om ett internationellt rymdsamarbete. 2000-05-30 Ett s k scoop: Mannen som ville ta över hjärnan, Dagens Nyheter 2000-05-28 av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman Dessa båda artister lyckades med konststycket att erhålla en, efter vad jag förstår, mkt öppenhjärtig intervju med José M R Delgado, där han bl a säger att han aldrig slutat med sina experiment på människor och djur. Denna innehållsrika artikel är det enda exemplet på en autentisk nyhetsrapportering i svenska medier inom detta problemområde, som kommit till min kännedom. Att det sker på DN's kultursidor, behöver ju inte vara ngn nackdel. Dessutom förefaller det väl troligt att intervjuobjektet var mer tillgängligt just pga intervjuarnas bakgrund och perspektiv. I pappersversionen av artikeln, finns en bild av Delgado med en jordgubbstårta i förgrunden. Bildtexten lyder:Vi tänker oss hans gärning i ett gränsland mellan fiktion och verklighet; mellan vetenskap och galenskap. 2000-06-07 Har erhållit tid hos neurolog i Augusti. Det tycks som om det vänder. 2000-06-18 Det förefaller som om människor vet saker om misstänkt uppträdande hos inflytelserika personer inom svensk psykiatri, som tyder på att experiment med människor förekommit, t ex i mitten av 1980-talet. Bl a lär, om jag uppfattade saken rätt, en grupp på 17 personer ha tvångshämtats i sina hem under märkliga omständigheter. Det finns, efter vad jag förstår, ett behov av att klargöra hur man hanterar sekretess-aspekten. Dvs detta, att de som verkligen vet och skulle kunna berätta, inte får pga sekretessen. Och dessutom tror att deras ord kommer att väga alltför lätt mot myndigheternas maktapparat. Finns det juridiskt kunniga människor med intresse för sådana frågor, där det, som i det fallet, föreligger en konflikt mellan kravet på sekretess och de grundlagsskyddade mänskliga fri och rättigheterna? Det tycks inte vara så viktigt att följa grundlagen. Det känns som om det skulle behövas en enkel förebild, som exemplifierar hur man kan gå tillväga, t ex så att man skriver ned en fullständig berättelse(själv eller i samarbete med ngn reporter) och därefter avidentifierar den, så att det inte går att från berättelsen direkt utpeka ngn som formellt skyddas av sekretess. På så sätt kan informationen nå ut och det går då att tala om problemen som ett första steg och därifrån planera fortsättningen. Jag tycker det är av principiellt intresse att diskutera sådana icketriviala gränsdragningar mellan vad som är och inte är brott mot sekretesskydd. Det förefaller som att vi fn har en situation, där, de vanliga medborgarna, inklusive folk inom polis, sjukvård, psykiatri etc, är väldigt isolerade och utan ngn stark medial organisation som tillvaratar information från denna splittrade allmänhet. Om människor vet ngt och vill berätta det så känner de sig inte alls uppmuntrade att vända sig ngnstans. Man hör spridda röster i t ex radions insändarprogram klarspråk. Men var tar det sen vägen? Jag tror att allmänheten skulle vilja se en stark, rättrådig och skärpt bundsförvant i medierna, som gör att de goda krafterna i samhället får större inverkan. 2000-07-14 Hörde ngn i ett TV-program säga att vi kan inte ge folk en röntgenundersökning bara för att de vill det, utan det måste finnas medicinska skäl, eller ngt i den stilen. Jag har inget att invända mot det under förutsättning att mind control räknas som medicinskt skäl. - - - Häromdagen fann jag några gamla serietidningar som handlade om vetenskapliga ämnen, rymden och sådant. De amerikanska originalen gavs förmodligen ut som en del av administrationens medvetna strävan att öka kunskap och intresse för naturvetenskap och teknologi i sputnikfeberns kölvatten. Jag hade inte sett dessa tidskrifter sedan jag var pojke och de påminde mig om vilka orealistiskt högt ställda förväntningar jag hade på skolan. I DN från 2000-07-13 diskuterades det låga intresset för populärvetenskap i vårt land. Dvs att det är svårt att få utgivning lönsam. Detta föranleder mig att önska att IT-folket i samarbete med rätt partners uppfinner ett bra sätt att ta betalt för läsning av dokument från internet så att det blir möjligt även för all kommersiell utgivning att finnas tillgänglig på internet. En sån lösning måste väl innebära att det finns ngn form av effektivt kopieringsskydd. Eftersom det knappast finns ngt sätt att förhindra kunniga människor från att kopiera datafiler, vilka ju bara är en rad av ettor och nollor, så måste ngn form av interaktion med ngn annan plats på nätet ingå i ett kopieringsskyddat system. Dvs hela informationen finns inte i en fil utan finns i distribuerad form. Man kunde tänka sig att permanent bredbandsuppkoppling skulle vara en nödvändig del i ett sådant system. Informationen motsvarande den text man vill läsa skulle ej motsvaras enbart av ngn lokalt lagrad datafil med fixt innehåll. Även om det för läsaren visade textinnehållet (t ex Goethes Faust) hela tiden var det samma. Jag gör inte anspråk på att ha några bra idéer om hur det tekniskt löses, men det har nog andra. I varje fall känns det som ett mkt intressant framtidsperspektiv om all världens litteratur fanns tillgänglig på nätet, och att författare kunde försörja sig den vägen. När det gäller världens forskningslitteratur borde det finnas förhandlingslösningar eftersom det då nästan bara är bibliotek som är kunder. Jag fortsätter diskussionen om detta i följande separata dokument: Kopieringsskydd och annat 2000-07-24 Så fort jag flyttade in i min nuvarande bostad, där jag fn bor ensam, började en ny fas av sk förnekelsebara trakasserier. Om man är lättskrämd skulle man väl inte våga bo kvar under sådana här spökerier. Senast iscensatte ngn på natten yttre ljud, så att det lät som om jag hade en objuden gäst i köket. Samtidigt manipulerades hjärtrytmen så att det uppkom en sorts artificiell rädsla. När man berättar om såna konstigheter får man vanligen tröttsamma frågor av typen 'varför skulle ngn göra sig det besväret etc, du är ju ingen viktig människa..' och jag kan bara upprepa vad jag sagt tidigare att det handlar inte om att man är viktig. Det handlar om beteendemodifiering och kontroll av människor. Det verkar helt absurt för normalt funtade människor. Likväl finns det människor som håller på med sånt här och gör det mkt professionellt (=förnekelsebart). Och dessutom har dom förmodligen rätt kul, kan jag tänka mig. - - - På tal om professionellt, vad var det egentligen för typ av elektronisk utrustning som Ebbe Carlsson försökte smuggla in? Den kallades 'avlyssningsutrustning' i de beskrivningar jag hörde. Det låter rätt harmlöst i mina öron. Hur kunde det bli en sån skandal av det? PKK anhängarna var ju berörda av den svenska antiterroristlagen som inskränker författningsenliga fri och rättigheter. - - - I bland känns det för mig, som om vi sviker dem som är i toppen av de demokratiska ländernas maktstrukturer. De har ingen reell möjlighet att hålla reda på allt som pågår men oftast riktas kritiken slentrianmässigt uppåt. I själva verket har medierna möjligheter att göra betydligt mer för att hjälpa dem att göra ett bra arbete, genom att se till att viktig information finns tillgänglig. - - - En person som hade sparat information om övergrepp inom psykiatrin på sin hårddisk sade till mig att hon inte vågade ha datorn ansluten till internet eftersom de kan komma in och spionera den vägen. Jag förnekar inte att det problemet finns, jag menar mig själv ha blivit utsatt för oinbjudna påhälsningar i min dator under lång tid, men jag har just inget att dölja för dem så det spelar mig ingen större roll så länge de inte förstör ngt. (De som gjort intrången har i bland spexat, antagligen för att visa mig att intrång pågår, annars går det givetvis att spionera mkt diskret) Jag menar inte att jag bagatelliserar sådana intrång. Det lär ju finnas bakdörrar i vanligt förekommande program, vilket underlättar för storebrors spioneri och i det fallet sker säkert spioneriet diskret. Det kanske är vanligt just bland folk som sitter inne med kontroversiell information att de är lite skeptiska mot internet. I såfall är ju folk som borde samarbeta i stället isolerade från varandra. Det är också till nackdel för våra demokratiskt valda företrädare, som har svårt att bedöma den fragmentariska informationen. Människor som organiserar sig gör det oftast därför att de är missnöjda med eller fruktar ngt. De som tycker att demokrati är bra behöver inte organisera sig för demokratins skull. Den finns ju redan. De som vill kunna bryta mot spelreglerna har starkare motiv för att organisera sig. De som bara vill att samhället skall fungera i enlighet med offentliga deklarationer och lagar är nog mer frustrerade än motiverade. Det känns så onödigt att man alls skall behöva ngn organisation, för detta. - - - Vad är det egentligen som gör att det går att läsa på internet om offentliga dokument som handlar om oetiska experiment med västvärldens civilbefolkning, samtidigt som det aldrig pratas om detta på Sveriges radio och TV? Hur motiverar Sveriges radios medarbetare att det fortfarande inte har kommit något informativt program om detta? Kom inte och säg att det är av hänsyn till andra nationer, för de har själva haft program om sådant. I Canada, (som SR med fördel tagit efter för bra programidéer), har de haft en radioserie om mind control. (Där handlade det inte så mkt om elektroniska metoder.) Om vi tiger i Sverige så är det verkliga skälet troligen att ngn önskar dölja vår egen del av dessa brott. Eventuellt för att undvika skadeståndsprocesser. Låt ingen få er att tro ngt annat. Tro inte på några snygga motiveringar för mörkläggningar. SR/TV har kanske ambitiösa planer inför hösten? Tillbaka Introduction |