Efter en usel natts "sömn" i vår säng med sänghimmel utan himmel, gick jag upp kvart i sju och skickade ett SMS-meddelande till Henrik. Letade sedan reda på present + SIM-kort. Jag var tvungen att sjunga alla tre verserna på "Ja, må han leva" innan Henrik vaknade. Han fick en T18 så nu hoppas jag slippa höra mer gnytt om att han inte har lika fin mobiltelefon som jag. Jag tror att han blev glad även om han klagade över att den grafitgrå inte var lika fin som den blå (jag tyckte att det var allt för opraktiskt om vi skulle ha samma färg). Vi gjorde oss i ordning och åt frukost tillsammans med "monumenten", inte så spännande men OK.
Vi packade en ryggsäck och stod utanför hotellet fem i nio. Tio över nio hade ännu ingen kommit så Henrik ringde till Thompsons som lovade återkomma. Tjugo över ringde vi igen, då sa de att de på hotellet sagt att vi inte fanns, vi insisterade på att vi fanns och de lovade att återkomma. Halv tio kom vår guide (han påstod att han alltid kommer halv tio, hade de inte sagt det?), han bröt kraftigt på spanska och var frilansare inhyrd av Thompsons. På de åtta milen till Addo Elephant Park sade han inte mycket utom att människorna i de enorma kåkstäderna som vi körde förbi inte hade det så dåligt för de hade både vatten och el och husen numrerade efter sina toaletter. Arbetslösheten i Port Elizabeth är 50%.
Väl framme i Addo körde vi en stund innan vi fick syn på våra första elefanter. Vi spanade och spanade och så plötsligt fick vi syn på en hjord på 17 djur. De hade alla upptänkliga storlekar och mumsade förnöjt medan de långsamt strövade fram. De var så långt bort att vi fick använda kikare för att kunna se dem ordentligt. Vi tittade på dem länge eftersom de vänligt nog strövade längs med vägen en lång stund innan de korsade den och försvann. Vi såg även ett par Redbuckybeast (antiloper).
En bit längre fram kom vi till en utkiksplats där det var tillåtet att lämna bilarna. Vi gick ut och fram till stängslet och där precis nedanför var ett vattenhål där en hel hjord elefanter drack, sprutade sig med lera och vältrade sig i lera! De hade ungar med sig, de minsta var ännu inte en månad gamla eftersom de fortfarande hade hår på huvudet. Det var fantastiskt att se hur deras samhälle fungerade, när de skrubbade varandra, visade ungarna hur man gör, såg ungarna leka med varandra. Vi stod och tittade på dem länge och till slut samlade de ihop sig och vandrade vidare. Då kom nästa hjord, som stått en bra bit (en kilometer) bort och väntat på sin tur. De var nog bra törstiga för de yngre gallopperade ner till vattnet och började dricka. Efter att alla elefanterna ägnat en stund åt att släcka den värsta törsten började ungarna kräla runt i leran tills de såg ut som griskultingar. Vi fortsatte titta tills även denna hjord var färdig och satte oss sedan i bilen igen för att fortsätta.
Vi körde en lång sväng men såg inte så mycket djur. Strutsar förstås, och en del antiloper, en sekreterarfågel, en gam och lite till. Men så fick jag syn på något grått mellan buskarna. Var det en elefant, en antilop, eller något annat? Till slut lyckades vi pussla ihop de små bitar vi såg till två stycken svarta noshörningar! De var nattdjur fick vi höra, så de sov troligen eftersom de stod så stilla. Vi tittade säkert en halvtimme på dem utan att se mer. På vägen tillbaka stötte vi på två elefanter till, en hona och hennes några år gamla unge. Vi fick några jättefina tittar på dem när de korsade vägen framför oss. Såg även en annan elefanthjord på avstånd.
Guiden frågade oss om vi inte också tyckte att det var dags för lunch. Det tyckte vi eftersom klockan var tio över två. Jag blev mycket besviken när han då körde ut ur parken (jag trodde att vi pratade om lunchrast, det var ju en heldagsutflykt!). Vi åt lunch på en lantgård. Maten var fantastisk och de hade otroliga blomsterrabatter. Väl tillbaka i Port Elizabeth körde guiden hit och dit och visade stadens monument. Detta övertygade oss om att vi gjort rätt som inte bestämt oss för att tillbringa mer tid här. Eftersom vi var trötta bestämde vi oss för att äta på samma curryrestaurang som igår. Vi lade oss sedan.
