| @-GRIS 18 augusti 2006 Högerspalten i separat fönster för lättare läsning eller utskrift Förståelse från Swedish Meats att grisarna måste gå till bäst betalande -På en fungerande marknad söker sig slaktgrisarna till den som betalar bäst, fastslog Magnus Lagergren, Swedish Meats, när han och andra företrädare från Swedish Meats träffade styrelsen för Hallands grisuppfödare i torsdags. Det var ett mycket bra möte, berättar de som var närvarande, med bästa samförstånd mellan uppfödarna och slakten om att slaktsvinspriset måste höjas. Men med nuvarande prispress från handeln finns inga pengar till höjning, framhöll Swedish Meats representanter, som förutom Magnus var Johan Andersson, och Erling Johansson. Gun Ragnarssson var ordförande. Man var också överens om att hallandsbrevet och skånebrevet blivit en viktig väckarklocka och att grisuppfödarnas oro för framtiden, om inte priset höjs, är berättigad. /LG Både kontrakt och fri volym för export -Jag kan tänka mig en modell för större grisuppfödare, där man både producerar på kontrakt och på en fri marknad, säger Johan Andersson, Swedish Meats, med anledning av Hallandsbrevet och om att exportera grisar till länder med högre priser än i Sverige. Större leverantörer skulle vid sidan av kontraktet kunna producera en volym som kan röra sig på marknaden och t ex säljas på export. -Jag skulle kunna betala ganska bra för den fria volymen i ett läge som nu med underskott på grisar. Men jag skulle aldrig ringa för att få grisar i januari och februari, säger han. /LG Efter flera år i noteringstabellens skamvrå är reaktionen naturlig -Jag är inte förvånad över de sydsvenska grisproducenternas aktion. Vi har under flera år sett hur tyska och andra länders slaktsvinspriser ligger högt över våra, möjligtvis undantaget månaderna för julslakten, medan vi fått stå i skamvrån med lägsta priset och dyrbara mervärden. Till slut går det inte att undvika reaktioner av det här slaget, säger Sveriges Grisproducenters ordförande Lars Hultström, Katrineholm. Det är en naturlig reaktion. Senaste höjningen av köttpriserna till handeln var 2000 och vi har inte kunnat kompensera oss för alla höjda kostnader, t ex höjda energipriser. -Det är fel att jämföra svenska grispriset med danskarnas. De har också lågt grispris. De är dollarberoende, det är inte vi. Vårt avräkningspris beror enbart på slaktens och industrins oförmåga att ta ut högre priser för köttet vid försäljning till handeln och handeln är fokuserad enbart på lågpriser. -Vi grisuppfödare har aldrig varit representerade vid förhandlingarna om köttpriserna. Det enda vi deltagit i är diskussionen om de svenska mervärdena. Det kanske är dags nu. -Vi i uppfödarföreningen bjuder härmed in handeln till diskussion om förutsättningarna att producera griskött i Sverige. Vi vill diskutera om handeln är intresserad av att det produceras grisar i Sverige. Om exporten av levande grisar kommer igång och slaktsvin börjar försvinna ur landet är en diskussion med handeln högaktuell, säger Lars. -Från Sveriges Grisuppfödare är vi hittills passiva och ser på vad som händer söderut. Vi har inte skrivit under uppropen, men de sydsvenska föreningarna sköter det här bra själva. Jag har givetvis stött på många uppfödare från hela Sverige som är frustrerade över svenska slaktsvinspriset. Jag vet inte heller om fler av våra föreningar sluter upp. Våra möjligheter att exportera grisar från Mellansverige är begränsade av geografiska skäl. Vi ska ta en ordentlig diskussion om exporten, m m, vid nästa styrelsesammanträde vecka 35. /LG Sydsvenska uppfödarnas plan fungerar säkert, men har sidoeffekter, säger Sören Kvantenå -Om slaktgrisarna rör sig lättare över landsgränserna, får det säkert den effekt som uppfödarna i Halland, Skåne och Blekinge tänker sig. Slaktsvinspriset skulle bli mer utjämnat mellan länderna. Men effekten, om svenska slakterierna får färre slaktsvin, blir fler nedläggningar av svenska slakterier. Vem köper då de svenska grisarna till bra priser när slaktsvinspriset sjunker i t ex Tyskland med 2 kr, säger Sören Kvantenå, ordförande i Swedish Meats. -Det är lätt att jämföra den här situationen med vad som händer i Danmark. Danska uppfödarna exporterar grisar till Tyskland och Danish Crown lägger ner slakterier, nu senast två stora svinslakterier. Man bygger inte upp nya slakterier igen på kort tid och resultatet kan bli periodvis väldigt dåliga slaktsvinspriser för uppfödare som exporterar, säger han. -Vi kan stänga slakteriet i Kristianstad om vi inte får några grisar i Sydsverige, men var slaktas de sedan om priset på slaktsvin faller i Tyskland? Priset faller nog i Tyskland redan i höst. Att vi får så mycket färre grisar inträffar dock inte, eftersom vi har kontrakt med de allra flesta av våra leverantörer, som producerar en stor del av grisarna i de tre södra områdena. -Det är fel att titta på slaktsvinspriserna och jämföra olika länder, menar Sören. Titta i stället på tb, vad grisuppfödarna får i vinst av sin produktion i de olika länderna. Swedish Meats leverantörer har redan fått 72 öre i höjd notering i år, så det är inte så långt till 1 krona. Effekten av handelns höjning av charkpriserna med 4,5 % slår inte igenom fullt ut förrän i september. Då är kontrakterade kampanjer och fasta priser utgångna. Så det finns hopp. -Men att höja 1 kr ytterligare, det är 250 mkr, då går vi nog i konkurs och uppfödarna får skicka alla slaktsvin till Tyskland, skämtar han. -Grisuppfödarnas aktion är en tydlig signal till marknaden, men det är inte lätt att få upp priserna. En stor del av grisen är som bekant charkråvara, med snäva marginaler. På styckat är det lättare, men de detaljer som kan höjas sitter på en liten del av grisen. -Ingen är dock mer angelägen än jag om att marknaden ska fungera bättre, säger Sören Kvantenå. Men det är inte bra om det går ut över de svenska slakterierna. /LG Svenskt lågt slaktsvinspris har inget med svenska kostnader att göra -Att jämföra svenska slaktsvinspriserna med priserna i Tyskland och andra länder, är det enda relevanta. Om slaktsvin betalas 3 – 4 kr högre i Tyskland, då måste svenska priserna följa med, om marknadsekonomin fungerar, säger Håkan Magnusson, ordförande i Skånes och Blekinges Grisuppfödare. Att ta högre veterinär- och transportkostnader som orsak till lägre svenskt slaktsvinspris är inte relevant och det är inte heller relevant att jämföra grisproduktionens tb i de olika länderna. -Om en grisuppfödare i Sverige utfodrar med gratis chips eller glass och knappast har några foderkostnader, då ska väl inte den uppfödaren ha mindre betalat för sina slaktsvin, än den som utfodrar med enbart köpt foder. Kostnaderna i de olika länderna har inget med marknadspriserna på slaktsvin att göra, om marknaden fungerar, säger han. /LG Kommentar Sydsvenska grisuppfödarna är på rätt spår!! Alla är överens om att priset på slaktsvin i Sverige bildas av två eller tre dominerande livsmedelskedjor. De dikterar priset och de svenska slakterierna har inga andra kunder av format att vända sig till. Just därför vill Swedish Meats finna en internationell partner som kan placera svenskt griskött på en internationell marknad, d v s bredda kundbasen och marknaden. Intäkterna från köttförsäljningen, minus kostnaderna för slakt och förädling, blir veckonoteringen på slaktsvin. Den kan inte Swedish Meats påverka särskilt mycket och de övriga slakterierna ännu mindre. I många andra länder, bl a Tyskland, bildas slaktsvinspriset av marknaden på slaktsvin, och alltså inte bara av hur mycket livsmedelskedjorna vill betala. Priset blidas så att säga mer på uppfödarnivå och mer likt övriga råvaror. Tillgång och efterfrågan bestämmer priset och det slakteri som vill ha grisar får bjuda, som om det vore auktion. Just auktion förekommer f ö också. Om det blir brist på grisar, stiger priset, om det blir överskott sjunker priset. Blir priset riktigt högt i ett land, strömmar grisar in från andra länder. Blir det lågt, strömmar grisarna ut. Därför jämnar priserna ut sig mellan länderna i viss mån. Det finns alltid en viss tröghet, i varje fall motsvarande kostnaderna för frakten. På en riktigt fri svensk marknad ska givetvis svenska slakterierna kunna köpa grisar från andra länder, men där har vi andra begränsningar i Sverige med smittrisk. Tyskt grispris sätts från fredag till torsdag och grundar sig på föregående veckas avslut på slaktsvinsmarknaden, plus att man väger in internetauktioner och en bedömning om marknadstrenden. Ingen är bunden till det "rekommenderade" priset på fredagar, den officiella noteringen, utan den tjänar som ett riktmärke. Precis som här i Sverige erbjuder olika slakterier viss avvikelse från noteringen och likaså gör enskilda grisuppfödare upp om en betalning i relation till noteringen. En tredjedel av tyska uppfödarna har långsiktiga kontrakt (men inte på tre år!), två tredjedelar är ganska trogna sitt slakteri och levererar med eller utan avtal till samma slakteri långa perioder och en tredjedel hoppar mellan slakterierna lite oftare. Allt lite grovt räknat. Skillnaden mellan tysk och svensk prissättning är som synes mycket stor. I Tyskland sätts således noteringen på slaktsvin av marknaden, medan priset i Sverige i princip sätts av Ica och Coop. Eftersom det inte förekommer något utbyte av slaktsvin över svenska gränserna, inte ens vid mycket stora prisskillnader mellan länderna, kan Ica och Coop sätta nästan vilket pris på grisköttet som helst och därmed även slaktsvinsnoteringen. Därför påstår jag att de sydsvenska grisuppfödarna är på rätt spår! De gör precis som Swedish Meats tänker göra, bredda sin marknad. Genom att börja odla affärskontakter med tyska slakterier (och kanske slakterier i fler länder kring Östersjön eller på kontinenten) och transportera grisar till dessa länder, bildas på sikt en gränsöverskridande slaktsvinsmarknad även för Sverige. Den dag det är lika naturligt att sälja grisarna till tyska slakterier som till svenska, då får även Sverige en fungerande marknad för slaktsvin, med internationella priser, som inte kan styras av Ica och Coop! Jag är övertygad om att Ica och Coop köper svenskt kött med mervärden även i fortsättningen av Swedish Meats och de övriga slakterierna. Dock utan att ha gräddfil ner till de svenska grisproducenterna. Om svenska slakterierna är lika effektiva som de utländska, finns det ju ingen anledning att köpa kött från andra länder. Frakten blir bara dyrare och man får inte de svenska mervärdena, som man tjänar pengar på. Både när det gäller slaktsvin och köttprodukter gäller, att det i princip ska vara samma pris i alla länder, dock med fraktkostnaderna i skillnad och viss tröghet vid långa avstånd, m m. Dessutom inverkar kvalitet, goda affärskontakter och annat om man köper från en leverantör och inte en annan. På köttprodukter är redan priserna mycket utjämnade mellan länderna, det är nu på slaktsvin det skiljer och där vi är avvikande. Problemet med att försöka skapa en internationell och fungerande marknad i Sverige är att en mycket stor del av grisuppfödarna har långsiktiga kontrakt. Rörligheten på grisarna kan inte bli så stor. Men Swedish Meats (Swedish Livestock) har redan samma exporttillstånd från Jordbruksverket som Boarps gård skaffade i veckan, så det är ju inte omöjligt att även köra kontraktsgrisar ut ur landet. Eftersom storparten av svenska grisuppfödarna nu har avtal som löper på tre år, kan man tänka sig att viljan hos handeln att höja priserna är måttlig. Grisarna kommer ju in till slakt vid varje pris. Bredda slaktsvinsmarknaden i stället, och behåll Swedish Meats! Om svenska noteringen på slaktsvin skulle bildas genom tillgång och efterfrågan på en fungerande internationellt påverkad marknad, kanske Swedish Meat inte behöver någon internationell partner!!? I varje fall inte av den anledning man nu framhåller. Därmed finns ett alternativ 3, en ytterligare modell, för Swedish Meats framtid! Förbli svenskt och fristående, men utan att vara gisslan i prisspelet mellan livsmedelshandeln och slaktsvinsuppfödarna. Resultatet skulle bli samma, men mer sympatiskt och dynamiskt, för både uppfödarna, slakten och industrin. Om Swedish Meats inte kan påverka den svenska slaktsvinsnoteringen, utan tvingas köpa slaktgrisarna till marknadens pris, skulle följaktligen inte Ica och Coop kunna diktera köttpriserna i Sverige. Livsmedelshandeln kan givetvis fortfarande försöka få ner köttpriserna, men vad hjälper det om inte Swedish Meats kan köpa billigare slaktsvin? Ingen vet heller hur en Swedish Meats-partner agerar på svenska slaktsvinsmarknaden, om man får samma kontroll över slaktgrisarna som Swedish Meats har idag. Vilket pris vill den internationella partnern betala, om svenska grisuppfödarna inte har någon annan att leverera till? Frågan kan bli mycket intressant om den blivande partnern är ett utländskt aktiebolag där aktieägarna vill ha högsta möjliga utdelning. Att starta upp en internationell marknad för grisar, förefaller således vara en betydligt säkrare väg för de svenska grisuppfödarna, än att sälja ut Swedish Meats för att få en större marknad för de förädlade produkterna. De sydsvenska grisuppfödarna säger att det för dagen inte är kris i svenska grisnäringen, det är ju högkonjunktur, men man agerar för att möta en lågkonjunktur. Jag vill tillägga: Det är precis rätt tid att bygga upp en internationell marknad nu, när grispriset är högt på kontinenten och bl a tyska slakterierna ropar efter slaktsvin. Då är det lätt att få kontakter med angelägna köpare och lätt att etablera de svenska slaktgrisarna på en ny marknad. Läget är betydligt sämre när det blir lägre tyskt grispris och överskott. Den tiden kommer säkert och då måste svenska grisuppfödare också vara beredda på internationella priser. Är då inte detta scenario ett hugg i ryggen på de svenska slakterierna? Tvärtom, dagens situation är förlamande för svensk grisnäring. En internationell marknad för svenska smågrisarna och slaktsvinen, för det gäller givetvis båda kategorierna, kan bli den injektion som svensk grisnäring behöver. De svenska slakterierna har alla konkurrensfördelarna i Sverige, genom sin närhet till svenska grisarna och den svenska marknaden. Lyckas grisuppfödarna etablera svenska grisarna på internationella marknaden, och få erkännande för det goda hälsoläget, djuromsorgen, kvaliteten, då kan även slakterierna och svenska industrin surfa på vågen! Idag går det utmärkt att sälja svenska slaktsvin till tyska slakterier, där de omvandlas till tyska. Men att sälja svenska produkter i Tyskland är värre. Tyskt griskött är bäst i Tyskland, mycket bättre än svenskt i Sverige! Det börjar bli riktigt kärvt att etablera ny grisproduktion i Tyskland, Holland, Belgien, Danmark, m fl länder. Vi har spannmål och gödselarealer och vi börjar bli riktigt effektiva. Det bör ligga nära till att tyskarna och andra upptäcker Sverige! Det finns naturligtvis fler sätt att angripa problemet med att inte svenska slaktsvinsmarknaden fungerar. Ett är auktion på grisarna, vilket idag är väldigt enkelt via internet. Ett annat är terminshandel, som kan liknas auktion, men gör att slakterier, förädling och handel kan planera långsiktigt och ingå långsiktiga avtal. Vi kan återkomma till detta. Sätt igång diskussionen! Lars-Gunnar Lannhard |
|