Förstasida Bharatanatyam Abhinaya Kurser Foton

 
Odissi

Ulrika i Chandanacharshita ur Laya nov 2003
Odissi har sitt ursprung i de rituella danser som framfördes i templen i forntidens norra Indien. Idag refererar namnet odissi till dansstilen från Orissa i östra Indien. Där dansade maharis, särskilt utbildade och dedikerade tempeldansöser, dagligen framför guden Jagannath,  som en del av tempelceremonin.

I likhet med andra klassiska indiska konstformer led odissin av en kraftig nedgång då templen förlorade underhåll från feodalherrar och andra härskare. Detta ledde till att det under 1930- och 40- talet knappast fanns några tempeldansare kvar. 

Däremot fanns det gotipuas, pojkar som utklädda till flickor dansade en mer akrobatisk och teatraliserad form av odissi. Dessa gotipuas turnerade runt i byarna och dansade aldrig i de inre templen.

Dagens odissi har återuppstått genom en rekonstruktion under 1900-talets mitt. En hängiven grupp bestående av lärda och dansentusiaster har gjort noggranna efterforskningar i gamla texter samt studerat orissas anrika arv av skulptur, måleri och poesi. De observerade och intervjuade de få maharis som fanns kvar samt fann en hel del rörelse material hos gotipuas. De återskapade en dansform som man tror är snarlik orignalet och lyckades ge den en självklar plats på den aktuella dansscenen. Idag är odissi en av de mest populära klassiska dansformerna i Indien.

I likhet med andra klassiska indiska dansformer delas odissi in i två grundbegrepp: nritta eller icke- föreställande dans, i vilken dekorativa mönster skapas genom rörelser i tid och rum; samt abhinaya eller stiliserat mim där symboliska handgester (hastamudras) och olika ansiktuttryck används för att känslomässigt tolka en historia eller ett tema.

Favorit temat för abhinaya inom odissi är den gudomliga kärleken mellan Radha och koherdepojken/guden Krishna.  De flesta av dessa berättelser är hämtade ur 1200-tals poeten Jayadevas  Gita Govindam, som på utsökt sanskrit beskriver det komplicerade förhållandet mellan Krishna och hans älskade Radha. 

Odissins teknik inkluderar en upprepad användning av tribhangi, i vilken kroppen är böjd på tre ställen och påminner om ett helix. Denna position samt den karaktäristiska isolerade rörelsen av torson från sida till sida gör odissi till en flödande graciös stil med en distinkt lyrisk kvalitet som är mycket tilltalande.