Reseberättelse från Thailand, del4

Efter en avslutande frukost i den underbara matsalen på The Montien, och fotograferande av den omellettflamberande kocken, släpade vi våra resväskor till foajen där gruppen samlats för avresan mot Hua hin. Lokalguiden James Barr hälsade oss välkomna ombord på bussen och inledde omedelbart en under långa stunde fullkomligt obegriplig monolog. Vicky och jag kunde trots benägen assistans från våra medresenärer aldrig enas om ifall guiden pratade om export av "livers" eller om han avsåg en lika abstrakt export av "rivers"...

Efter ca 3 timmar kunde vi efter incheckning på det luftiga och öppna hotellet Regent Cha-am avnjuta en svalkande välkomstdrink i foajen medan vi fyllde i de papper som hotellet kräver av sina gäster.

Varje gång man beskådar ett Thailändskt byggnadsverk i allmänhet, eller byggnader av den typ som hotellet Regent Cha-am är ett strålande exempel på, så slås man med häpnad över hur öppet och sårbart allt är. Alla byggnader är utrustade med ett absolut minimum av glasade ytor, eller fönster, utan att för den skull ge något som helt intryck av att vara mörka; istället har man på de ställen där vi väntar oss fönster, helt tagit bort väggarna, vilket givetvis skapar en öppnare arkitektur och ger rymd och ljus. Givetvis är det också så att man i Thailande inte har ett klimat som är det allra minsta likt vårt, det finns till exempel i Thailand ingen som helst anledning att isolera några byggnader. Överhuvudtaget är det om man

Ganska snart efter det att vi tagit våra rum i besittning bestämde vi oss för att inspektera poolområdet. Håkan magsjuk.

Vi barrikaderade oss vid den stora njurformade poolen i bekväma solstolar och barnen fick sitt lystmäte vad gäller badande. Med försiktiga steg tog Cornelia och Filippa barnpoolen i besittning och efterhand som modet ökade blev och utflykterna till "vuxenpoolen" alltmer frekventa.

Mellan solstolarna smög med jämna mellanrum hotellets egna tvååriga elefantunge oblygt omkring och lät sig tacksamt matas med olika frukter.

Vi åt lunch på strandrestaurangen Platoo som även inrymde en massagestudio vars seriositet det verkade finnas all anledning att ifrågasätta. 150 Baht (34:- SEK Januari 2000) för en timmes outhärdligt grym massage. Men de två polacker vi under vår middag hade det tvivelaktiga nöjet att beskåda verkade förvånansvärt nöjda med den minst sagt omilda behandlingen.

På kvällen tog vi en luftkonditionerad taxi (alla "täckta" taxibilar är alltid luftkonditionerade) de tre milen in till Hua hin tillsammans med Per, Camilla och de två färdigbadade och trötta barnen. Taxichauffören ville efter resan inte ha betalt utan insisterade på att hämta oss senare på aftonen, vid en tid vi själva bestämde, och då köra oss hem varvid vi betalade (!) Han litade alltså, liksom de flesta Thailändare konsekvent gör, fullständigt på att vi skulle återkomma till hans taxi vid den avtalade tiden. Taxiresan var för övrigt inget rån den heller, 300 Baht (68:- SEK Januari 2000) för en resa på ca sex mil. Motsvarande resa med Taxi i Sverige skulle ungefär kosta åtta gånger så mycket....

Efter att ha flanerat en kortare stund i charmiga Hua hin hade hungern slagit klorna i oss, varför vi raskt letade upp en restaurang. Tursamt nog hittade vi en restaurang som Camilla kom i håg namnet på från en artikel i en svensk tidning, belägen på en brygga nere vid hamnen i Hua hin. Det var en väldigt trevlig restaurang som serverade oss överdådiga fisk- och skaldjursrätter i ofantliga portioner som vid sköljde ned med Singha. Per drog längsta strået och fick efter viss väntan in merparten av de skaldjur som tidigare funnits i sydkinesiska sjön.

Trötta och mätta på mat och upplevelser gav vi oss, efter en förvirrad vandring, tillbaks (med samma taxichaufför) mot hotellet för en avslutande drink i foajen.

Försov oss till frukostbuffén så dagen fick inledas med shopping i hotellets livsmedelsaffär (priserna var där ungefär tre gånger så höga som någon annan stans...). Håkan hade återhämtat sig från gårdagens magsjuka, så han och Monica hade tidigt på morgonen åkt på något som skulle visa sig bli en ganska strapatsrik utfärd till den berömda bron över floden Kwai, så vi passade på att utnyttja lugnet till att slappa och ta igen oss. Under dagen passade Vicky dessutom på att prova att rida på en av de hästar som strövade fritt på stranden, med kunde trots idoga försök inte frammana något som liknade galopp. Den travade i alla fall.

Mot kvällen provade jag att jogga i vattenbrynet, den extrema värmen och luftfuktigheten till trots. Det blev inte bara en mycket svettig upplevelse, utan också ett mycket uppskattat inslag för de Thailändare jag mötte och såg under min färd.

På kvällen åt vi en mycket billig och trevlig thaimiddag tillsammans med Per, Camilla och barnen, med fötterna i sanden precis vid vattenbrynet hos den mycket charmiga servitris-/kock-/försäljerskan som, visade det sig, tidigare hade jobbar som servitris i Stockholm. Det var en fartfylld och intressant tillställning att se henne virvla runt mellan gäster, butik och kök.

På kvällen åkte vi, tillsammans med Håkan och Monica, återigen in till den mysiga bryggrestaurangen som vid vårt första besök väckte mersmak. Denna gång var precis lika lyckad. Efteråt insisterade Vicky på att vi skulle ta en drink på ett ställe hon hade fått ögonen på vid det förra besöket till Hua hin, vilket inte var så lätt att stoppa. Efter en planlös och förvirrad vandring mellan skräddare, barer och restauranger fick Vicky äntligen ögonen på den, och matta i benen slog vi oss ned. Precis mitt emot den restaurang som Camilla, Per, Cornelia och Filippa satt på!

Mot aftonen gick vi alla i samlad trupp in till Håkan och Monica för en liten fördrink innan våra vägar skildes åt; Vi avnjöt hotellets vackra poolbuffé som bestod av grillade fisk- och skaldjursarrangemang, olika soppor, kalla rätter och även vissa europeiska grillrätter för den som så önskade.

Kockar och serveringspersonal stod i givvakt i stärkta och fläckfria uniformer, redo att grilla havskräftor, musslor eller något annat av havets läckerheter, allt efter gästens önskemål. I bakgrunden skymtar några av isskulpturerna som tidigare under dagen (och i extrem värme) tillverkades utanför strandrestaurangen.

Per passade även på att ge en av kyparna en uppskattad skandinavisk språlektion....

Aftonen avslutade vi i hotellfoajen med ett par drinkar och lät oss översköljas av smäktande, elektroniska pianotoner från en skönsjungande och hästsvansförsedd asiatisk musiker som med växande självförtroende framförde det ena västerländska paradnumret efter det andra.


Det hela avslutades med en enorm dessertbuffé av vilken vi lät oss väl smaka. Vi slickade faten rena på alla tårtor och bakverk som fanns. Cornelia smakade även hon av dessertbuffén...