| Efter att ha sovit ur rejält
gjorde vi entré i frukostmatsalen där vi lät oss väl
smaka av det dignande frukostbordet som innehöll precis
allt; från de kontinentala ingredienserna till de
thailändska specialiteterna. Håkan och Monica hade
tidigare på morgonen gett sig iväg på en arrangerad
utfärd, så vi bestämde oss för att göra sällskap
med Per, Camilla, Cornelia och Filippa för att titta på
Bangkok. Först
inledde vi dock dagen med träning på hotellets
"health club", som bland annat var utrustad med
två uråldriga och helt klart pensionsfärdiga
bandmassagemaskiner som är svåra att beskriva. Klubben
var också utrustad med något så obeskrivligt
meningslöst som en bastu (!). Tankarna på att stiga in
i den var ungefär lika avlägsna som tankarna på
Vasaloppet....
Vi inledde dagen med en
luftkonditionerad taxifärd till det gigantiska
shoppingkomplext World trade center som
vi avverkade i maklig takt. Vi vandrade sedan vidare mot Prat-u-nam
som är en oändligt lång gata fylld av trottoarhandlare
och alla upptänkliga typer av butiker och restauranger.
Vicky köpte efter kraftigt prutande en tvättäkta
Gucciklocka av en ung handelsresande i klockor som
tydligen hade kommit över ett stort parti. Vi avverkade
sedan ytterligare några NK-liknande shoppingkomplex,
vars största fördel var luftkonditioneringen. Under
vår relativt planlösa vandring runt i Bangkok kom vi i
samspråk med en munter och uniformsklädd
"parkeringsplatsgeneral" som gillade att prata
engelska. Vi lovade att parkera bilen hos honom nästa
gång vi var i Bangkok, och blev därefter ledsagade till
en restaurang han rekommenderade. Efter en mycket
välsmakande måltid lyckades Vicky få in en underbar
havsabborre till efterrätt. Efter maten började Per,
barnen och jag en vandring mot hotellet efter en
vägbeskrivning vi fick av en kypare medan Camilla och
Vicky gav sig av i taxi mot shoppingdistrikten Siam
center och Siam square. När
den första beskrivningen hade spruckit frågade vi med
kartans hjälp efter nya direktiv vilka vi fick utpekade
för oss av en muntert leende herre. Efter en stunds
vandrande i hettan och avgaserna pekade en annan leende
herre i rakt motsatt riktning; hans sällskap skulle
oturligt nog i samma riktning varför vi såg oss tvungna
att följa med för att inte verka nonchalanta. När vi
skakat av oss sällskapet hittade vi en ny guide, som
dessutom pratade engelska. Givetvis var vi nu helt fel
ute och det hade plötsligt blivit ännu längre till
hotellet. Räddningen blev en hetsig Tuk tuk
färd genom den tjocka trafiken, och för 40 bath hade vi
löst våra problem och kom torrskodda hem till
hotellpoolen.
|
