Tångrings Bageri

På bild Rolf Tångring och Stig Fornstedt slår upp första satsen av kavelgris.

Lite historia om Tångrings Bageri i Rot

Misslyckat älvdalsbak blev bygdespecialitet

    Nu håller "kavelgrisen" älvdalska smörgåsbordets speciella läckerhet på att helt erövra Älvdalen. Vad är då kavelgris för något frågar sig säkert mer än en läsare och den frågan skall vi också snart besvara. Dessförinnan skall vi emellertid tala om att man nu i Älvdalen fått ett kavelgrisens BB. En ung initiativ rik bagare, Rolf Tångring, har nämligen tagit som sin uppgift att förse bygdens befolkning och därutanför också, med allt vad som den vill ha av kavelgris. Bygden har med andra ord fått sitt första kavelgrisbageri och frågan är väl också om det inte är det första i Dalarna.
   I synnerhet Älvdalen har ju specialiserat sig på denna matbörds typ, som går under benämningen kavelgris.Detta är en sorts tunnbröd, som enligt vad som berättats för oss fått namn efter ett misslyckat (men ändock lyckat förefaller det)hembak. Det sägs nämligen att det var några retsamma personer som myntade namnet. En bondmora stod ute i bagarstugan och bakade tunnbröd, men fick kakorna för tjocka och några iakttagare, som tillfälligt gästade bagarstugan, lär ha frågat henne om hon kavlade grisar. Nåväl, det visade sig emellertid att dom där grisarna blev mycket godare än det ordinarie tunnbrödet och från den dagen bakas det lika mycket kavelgris, som tunnbröd ute i älvdalsstugorna.
   Tångrings kavelgrishistoria är nära nog identisk med den som vi nyss berättat. Det var under en tid då han gick arbetslös, som han tog sig för att göra en kavelgrissats, efter ett recept som han själv listat ut, och när väl baket var färdigt visade det sig att huset Tångring inte orkade med att äta upp alltsammans. Grannarna och flera med dem fick en smakbit och Rolfs kavelgrisar gjorde allmän succé. Där fanns borlängegrabben - namnet röjer väl börden- sin födkrok, och det dröjde heller inte länge förrän denna syntes ivrigt sysselsatt varje afton med att skala potatis.
   Det skall vara mycket potatis i kavelgris nämligen. En liten hemsmedja blev det första bageriet och där arbetade han också ensam, men hade fullt med jobb. Tångrings pannkakor, som den del också kallar dem, hade på kort tid nått berömmelse. Kavelgrisen har i alla tider varit eftertraktad i älvdalsbygden och då den nu kom ut efter delvis nytt recept blev efterfrågan stor.

Många återförsäljare

   Ja, den blev så stor, att Tångring slutligen fann att han helt måste etablera sig som kavelgrisbagare. Han började räkna, kalkylera, rita och beräkna. En dag anlände hantverkarna och tog itu med de första uppgifterna för att hjälpa honom att uppföra ett bageri, som nu återigen finns i Rot.
   På besök en dag , blev vi angenämt överraskade. Sprittande valsmelodier från radions musik, under arbetet nådde vårt öra långt utanför dörrarna och vi klev in i det allra trevligaste bageri man kan tänka sig. Nu bestod arbesstyrkan av två man förutom Tångring, som trätt fram i all glans, som kavelgrischef i Älvdalen.Den yngste räknas visserligen endast bara som springpojk än, men han har minsann en nog så angelägen uppgift, eftersom han anförtrotts distributionen. De flesta butiker i de centrala delarna av bygden, är nämligen återförsäljare av produkterna.

Potatis, rågsikt och vetemjöl

Bageriet är sålunda inrett i första hand för kavelgrisbakning och detta innebär att vedugnarna där har sin givna plats. Därinne vandrar nu kavelgriskakorna fram och åter dagen lång. Även om allt sker fullt hantverksmässigt, så är takten mycket högt uppdriven. Tångrings närmaste hjälpreda, Stig Fornstedt, kavlar så mycket han på något vis kan orka och rullar upp kaka på kaka på sin stör och bär fram till ugnarna, där mäster själv står på plats och ser till att gräddningen blir den bästa.
Ett av de mesta tidsödande arbetena för kavelgrisbakningen är emellertid potatisskalningen. Fin potatis av allra bästa märke, skall det vara i kavelgrisen, som dessutom innehåller rågsikt och vetemjöl, till skillnad mot tunnbrödet, där råg- och kornmjöl är huvudingredienser.
Det är alltid roligt med folk som vågar någonting. Och ännu roligare då man ser att de lyckas.

Källa: Lånat en DD årgång 1954, av Rolf Tångring

Tillbaka till Första sidan