Det var
prästen, Carl Johan Thunman i Kyrkbyn, som ansåg att man måste
bedriva skola för barnen, så att de lärde sig sin Kristendom
och lilla Katekesen från pärm till pärm. Att lära sig stava
var inte så vanligt då, men prästen underhöll detta med
sedvanliga husförhör. Även vid giftermål kunde prästen göra
ett husförhör.
Som undervisningsmaterial i skolan användes
skiffertavlor med grifflar men det förekom mest bläck och penna
på papper. Räkning skedde alltid på griffeltavlor, som inte
var så vanligt då. Det underhölls av prästen vid husförhör
och vigslar.
På den här tiden var det vanligt att aga förekom
och vid ett till fälle berättas det att en man i Näset ansåg
att barnen i skolan inte blev rätt uppfostrade då de stojade
och stimmade på rasterna, varför han gav läraren instruktioner
om att använda sin "Karbas" så att barnen höll sig i
ordning. Detta uppfostringsmedel bestod av tre hopflätade långa
björktelningar, som man agade barnen med.
Dessa bystugor började att utvidgas år 1893, med en
förstuga och en liten kammare för läraren. Det var inte
betungande för byalagen, alla lämnade bidrag i form av plankor,
stockar, tegelstenar, husmossa, och tak pärt. Senare köpte
kommunen skolan för att kunna underhålla den, men man fortsatte
att hålla bystämmor och andra sammankomster där.
Den första läraren i byn Rot, kallades för
Byskolmästare. Han var en person som hade blivit utsedd av
prästen och hade gott anseende i byn.
Det var endast infödda Älvdalskarlar som blev
lärare. De kunde även ha flera tjänster i olika byskolor, men
annars så stannade de en till två terminer i sträck på samma
skola. Så på tio år kunde en skola ha åtta lärare.
 Distinktionskorpralen och skol- mästaren Lars Orre i Rot |
 Lars (Ås) Malmberg född i Rot |
 Säl Per Andersson Sehlby innan han lade sig till med helskägg |
Folkskolestadgarna kom år 1842 och inom fem år
inrättades den första folkskolan i Kyrkbyn. Barnen i Rot fick
samsas med barnen i Näset, för att kunna gå i folkskolan, år
1888. Skolan låg i gränstrakterna till Rot. Skolan kom inte att
få stor betydelse för Rot just då, pga att elevantalet var
lågt. Istället utnyttjades folkskolan i Kyrkbyn, som då
kallades "Björklunds skola" för att en avsigkommen
gammal student var lärare. Där fanns det inte heller många
barn.
L.P Björklund var en hård lärare och fordrade
diciplin i klassen, minsta förseelse straffades med slag på
fingrarna. Prästen ansåg att hans attityd till att lära
barnen, inte överenstämde med vad som var vanligt för den
tidens seder och menade att han inte längre kunde behålla sin
plats som folkskollärare, utan skulle ersättas av någon annan
lämplig kandidat inom området. Björklund protesterade, men det
hjälpte inte mot prästen, som ville att fler elever skulle gå
i folkskolan.
Nästa framsteg blev när sockenmännen kom överens
om, att det skulle inrättas en kommunal Realskola i Älvdalen.
Tanken var att där igenom skapa utbildnings möjligheter för
bygdens ungdom. Detta skymtar redan i skolrådet år 1920, men
blev inte verklighet förrän år 1947. Skolan togs i bruk år
1952 med ett fåtal elever, de första studenterna som tog examen
slutade år 1953. Samtidigt fick folkskolestyrelsen i uppdrag att
söka förvärva komministergården med tillhörande tomtområde,
i avsikt att till detta område förlägga lokalerna för den
högre folkskolan.
Den sista genomgripande förändringen kom då
centralskolan byggdes år 1948 på Rotnäsudden i Rot, där
barnen mellan årskurs 1-6 går från Rot, Näset, Klitten,
Liden, Kuntmått, Holen, Månsta, Loka och Karlsarvet. De gamla
lokalerna i Rot blev då lediga och genom kommunalfullmäktige
den 24 oktober 1948, lät man att placera den högre folkskolan
där.
källa: Älvdalens sockens historia
 |
|
|---|---|
|