Historik
Händelserna börjar så långt tillbaka att vi rör oss i
Istiden, när inlandsisen lämnade de norra delarna av landet.
Det har inte hittats några fornfynd från denna tiden.
Från forntiden har man i Rot hittat en del gamla
fynd av typiska handmejslade yxor, som trätts på skaftet genom
ett hål i stenen. Dateringen på fynden har gjorts, man tror att
de härrör från senare delen av 600-talet och 700-talets
början.
Under medeltiden byggdes troligen samhället upp med
då tidens material, som bestod av barkade rundstockar. Man
tätade husen med mossa och hade jordgolv. Några fönster fanns
det inte och därför var det sparsamt med belysningen inomhus.
På 1400 talet utvecklades samhället mycket
långsamt, pga. att det rådde fattigdom. Att Rot fanns redan då,
visar på de unika fornfynd som gjorts vid Rots skans.
Man har hittat och dokumenterat många händelser
från 1500 talet, däribland att Gustav Vasa åkte genom skogarna
upp mot Sälen. Det kan nämnas att 34 soldater var uttagna till
att försvara Rotenbyn och att vi tillhörde Mora socken. Under
senare delen kom farsoter till socknen med sjukdomar och
missväxt år. Antal invånare minskade pga. att det inte fanns
brödsäd, för mer än två månader på året. Trots att man
blandade mjölet med bark, så räckte det inte till. Antal
gårdar i Rot var då ca 10 stycken.
Vi fick en kyrkoherde i början av 1600 talet, som
hette Johannes Birgeri Moraeus, men kallade sig för Buskovius
efter sin födelseort, Buskåker i Tuna. Man tyckte att vi levde
i synd här uppe i skogen och behövde ett guds ord emellanåt.
År 1647, ville Biskopen i Västerås stift att skola skulle
upprättas i Älvdalen.
Djuren som man hade då: Nötkreatur, får, getter,
svin var mycket sällsynta. Bönderna var mycket rörliga och
hade många fäbodar att röra sig mellan. Fäbodarna var inte
särskilt stora och därför flyttade man ofta.
Trolldomshandeln under åren 1668-1676, gick som en
farsot genom Sverige. Det tycks först ha kommit till utbrott i
Älvdalen, i en liten by, där man sade sig ha sett ett spöke
komma smygande ner genom den mörka Rotendalen. Under de här
åren miste 15 häxor sina liv.
Så kommer vi kanske till den viktigaste delen i Rots
historia, då Rots skans byggdes, år 1668-71. Skansen ska ha
fungerat som en gränsfästning mot Norge. Man upprättade
nödvändiga byggnader för smedjor, där vapen, spikklubbor och
halvmånar till allmogens beväpning. Kung Karl XI, kom på
besök och gjorde då en inspektion av Rots skans. Han har även
skänkt ett altarskåp, till Älvdalens kyrka vid den tidpunkten.
Första sågen i Rot tar sin form. Ett nytt verktyg
för de enkla bönderna i bygden.
Carl Von Linné ska ha besökt oss år 1734 och sagt
att folket i Älvdalen inte ville gå ut för att arbeta i andra
socknar.
1700 talet var ett svårt århundrade då många
återigen drabbades av hungersnöd och missväxt. Man tvingades
att söka sig ut på "herrarbete" som det hette. Det
man kunde bäst var att tillverka liar i smedjor, därför var
det mycket högt uppskattat i andra socknar. Dåtidens laggkärl
var också en sak som tillhörde herrarbetet.
En man från en annan ort, talade med en av bygdens
bönder, varvid han sa: " Åkte man till Älvdalen så kunde
man vara säker på att få flera arbeten gjorda, än i mången
stad kunde erhålla". Ett gott vitsord.
År 1762, införde man en lag som kungjorde att:
"Man måste odla upp minst två fjärding land eller
tjogland åker för att få gifta sig". Ett beslut som
bekräftades av ett kungligt brev.
På 1800 talet, axelererade samhället i Rot och
skolan blev ett komplement till vardagens arbete, där jord och
skog än så länge var den viktigaste försörjningen.
Sågverket byggdes om och ökade sin tillverkning av bräder för
husbyggen.
Musiken i Rot tog fart och man utvecklade spelmans
lag. Folkskolestadgarna kom och fler skolor byggdes. Man byggde
en riktig kvarn i Rot där man kunde mala sitt mjöl. Enda
kvarnen i Älvdalen.
En sybehörs affär utvecklades och folk kunde köpa
sig lite tyg och någon trådrulle i Rot.
En väderstation upprättades ovanför Rots skans,
där Per-Erik Hedéns morfar var metereolog.
När kvarnen hade etablerat sig i Rot, så beslöt P
G Hårdén att börja med ett bageri och kafé, där man kunde
stanna upp och ta sig en kopp kaffe och en bulle.
Första bron i Rot byggdes och vi kunde besöka
vårt grannland Norge, som låg på andra sidan älven. Gränsen
till Norge har blivit flyttad efter det.
Det sista stora nödåret inträffades i slutet av
detta århundrade, då barnen fick gå till grannsocknarna för
att tigga mat.
Nödåret hade gjort att Älvdalingarna började att
emigrera till Amerika, för att tiden var så svår här. Man
ville söka lyckan i det stora, fjärran landet.
Besparingsskogen bildades, där bönderna ägde
skogen tillsammans. Från avverkningen fick man pengar till att
bygga skolor och broar.
Under 1900 talet, kom elen och ljuset till Rot. Det
var en nymodighet som togs emot med öppna armar. Att
utvecklingen gått framåt sedan elen kom, det kan vi läsa om
på hemsidan. Många av de här arbetstillfällena har blivit
nedlagda eller flyttade till centrala Älvdalen, endast några
fåtal finns kvar så som Birgits garn, Rots kiosk och
bilverkstaden.
Rots Skans fungerar idag som hembygdsförening, där
det finns lite material för släktforskning. Man har även andra
aktiviteter, så som dans kring midsommarstången, och musik
underhållning.
Tillbaka till Första sidan
