Akrylfärg


Akrylfärg på tub för konstnärsbruk är en plastbaserad färg som kan förtunnas med vatten. När den torkat är den inte löslig i vatten, men om den utsätts för fukt och väta en längre tid luckras den upp.
Akrylfärg kan användas till att retuschera med på t.ex. målade möbler och på keramik som inte skall diskas. Färgen kan göras blank genom en speciell tillsats, eller genom att man strycker ett tunt lacklager över retuschen.
Ett fabrikat av god kvalitet, t.ex. Windsor & Newton, bör användas.


Akvarell- och gouachefärg


Akvarell- och gouachefärg är en vattenlöslig färg med ett växtlim som bindemedel. Gouachefärgen är fylligare och mer täckande än akvarellfärgen.
Akvarell- och gouachefärg är bra att retuschera med. Över retuschen kan en tunn lackhinna strykas. Den skyddar mot fukt och ger lite glans.
Färgerna lämpar sig dock inte på ställen som utsätts för nötning.


Bets


Vattenbets och spritbets färgar trä laserande och kan ofta användas som alternativ till akvarellfärg. En skillnad är att bets saknar bindemedel. Det kan liknas vid de vätskor som används för att färga textil.
Spritbets kan användas bl.a. för att färgsätta en schellacklösning eller för att retuschera yta, eftersom spritbetsen tränger genom schellacken.
Vattenbets kan ibland få träets fibrer att resa sig.


Cellulosalack


Cellulosalack började användas på 1920-talet och var den dominerande lacken fram till de plastbaserade lackerna tog över.
Cellulosalack kan användas på metaller, trä m.m. Färgpulver kan tillsättas. Vill man ha ett tunt skikt kan man bona med en mjuk trasa.
Zaponlack är en sorts cellulosalack. Den förtunnas med aceton.


Dammarfernissa


Dammarharts är en naturharts från ett träd som växer i Ostindien. Dammarharts löst i terpentin ger en fernissa som i många hundra år har använts bl.a. för att fernissa oljemålningar. Fernissan gulnar något med tiden, men som tavelfernissa har den inte utkonkurrerats av moderna fernissor.
Dammarharts kan också lösas i lacknafta.


Förgyllning


Guldbronsfärg består av mässings- eller bronspulver med klarlack som bindemedel. Även om den är av hög kvalitet kan den oxidera och färgförändras. Därför bör den dras över med en tunn lack.

Vid oljeförgyllning används anläggningsolja och bladguld. Anläggningsolja är en torkande olja, som preparerats så att den en viss tid efter påstrykningen är lagom klibbig att fästa bladguldet vid. Bladguld säljs i s.k. böcker, innehållande 25 blad, 10 x 10 cm stora.


Icke torkande oljor


Icke torkande oljor, t.ex. olivolja, kan användas för att få lyster i en träyta, men använd dem mycket sparsamt eftersom ytan annars blir kletig.
En lackad yta kan i vissa fall fräschas upp med en icke torkande olja - aldrig med en torkande. Paraffinolja rekommenderas i de flesta fall.


Linolja


Med linolja kan man bona eller måla genom att blanda pigment i linoljan. Färdigblandad linoljefärg kan köpas antingen på tub, s.k. konstnärsfärg, eller på burk. Färgen på burk är särskilt avsedd för exteriörmålning av hus.
(Riksantikvarieämbetet har sammanställt en förteckning med uppgifter om tillverkare av linoljefärg på burk. Vissa färger innehåller dock tillsatser av olika slag.)
Linoljan finns att köpa kokt eller rå. Den kokta torkar fortare, men gulnar med tiden något mer än den råa.
Linoljan får inte vara härsken. Den håller sig i åratal om den förvaras svalt i välfylld tillsluten glasflaska.
När man fyller i färg som saknas (retuschering) bör linoljefärg inte användas.

--- Tänk på att en trasa som indränkts
med linolja kan självantända. ---



Oljefärg


Oljefärg på tub är särskilt avsett för tavelmåleri. Färgen är också bra för möbler men blir dyr möbelfärg. Färgen kan förtunnas med terpentin eller lacknafta. Kända fabrikat håller hög kvalitet på olja och färgpulver.
Man kan själv blanda oljefärg av pigment och linolja. Färgen kan förtunnas med terpentin eller lacknafta. Sickativ (torkmedel) kan tillsättas för att färgen ska torka snabbare, men för mycket sickativ kan skada målningen.


Pigment (färgpulver)


Den som renoverar gamla föremål måste ofta blanda vissa färger själv med färgpulver och bindemedel. Färgpulver och linolja med terpentin eller lacknafta som förtunningsmedel ger en vanlig oljefärg som i många hundra år använts främst på trä, både inomhus och utomhus.
Även lacker och spackel kan pigmenteras.
Färgpulver köps i vissa färgaffärer t.ex. Färgekonomi i Tibro.


Plastbaserad lack


Plastbaserad lack är bra om det krävs en tålig och vattenfast färg t.ex. för att retuschera keramik som ska användas och diskas. Ett fabrikat är Humbrol. Det säljs i småburkar i olika färger och som klarlack.


Schellack


Schellack har används för bl.a. möbelboning. I torr form består den av brunaktiga flingor, ett sekret från en ostindisk lus (Coccus Lacca). Flingorna löses i alkohol.
Färdiga lösningar finns att köpa. De kallas schellackslösning, polityr eller kvistlack. Det kan vara lämpligt att förtunna dessa lösningar ytterligare med alkohol.


Vax


Så här tillreds enkelt bonvax: Skär sönder oblekt bivax i tunna spån. Häll på terpentin eller lacknafta så att det täcker. Ställ blandningen varmt, t.ex. på ett element, tills den smält ihop till grötkonsistens.
Vaxblandningen stryks på med trasa. Borste kan användas om ytan är ojämn. Vaxet bonas ut jämnt och så tunt som möjligt. Även andra material än trä kan bonas, t.ex. metall, läder, sten och ben.
Om man vaxbonar en fernissad eller målad yta är det bättre att lösa vaxet i lacknafta än i terpentin, eftersom terpentin kan ha en mer lösande effekt än lacknafta på sådana ytor.
I handeln finns färdigt bonvax för möbler. Fördelen med att själv blanda bonvax är att man känner ingredienserna. Den hemgjorda blandningen blir inte så blank, men är mjukare att arbeta med.
Vill man ha en vaxblandning som ger en hårdare yta, kan lite carnaubavax smältas i. Detta vax, som utvinns ur en brasiliansk palm, har en smältpunkt på +85 grader C, bivax cirka +60 grader C.
Tillsats av japanvax (utvinns ur ett träd) ger en blankare yta. Smältpunkten är cirka +50 grader C.



Oh´ yeah! Webbmaster R Söder, Mariestad.
För kontakt