Möbelstilarnas införande

Smakfull interiör

Renässans Barock Rokoko Gustaviansk stil
Empir De eklektiska stilarna Nygotik Nyrokoko
Nygustavianskt Nybarock Nyrenässans Fornnordisk stil
Morisk stil Tapetserarstil Jugend



Delas vanligtvis upp i renässans och högrenässans. Uppstår i Italien. En stor bidragande orsak är att grekiska vetenskapsmän flyr till Italien efter turkarnas erövring av Konstantinopel 1453. De verkar som lärare och den antika kulturen går genom dem mot en pånyttfödelse. Sverige påverkas mycket av Holland i sin möbelkaraktär. Kistan finns kvar, skåpen är av holländsk typ. Sittmöbler är bänkar, pallar och lösa stolar. Det dominerande träslaget är ek. Under högrenässansen kommer vi även att påverkas av Tyskland och får därigenom bland annat kabinettskåpet. Tidsaspekten är för Sverige: renässans 1520-1600, högrenässans 1610-1650.


Upp


Barocken 1650-1720 och senbarocken 1720-1750, är två tunga möbelstilar. Man skiljer på praktmöbler och vardagsmöbler. De dominerande träslagen är björk, furu och ek. Praktmöblerna är starkt inspirerade av fransk stil. Från England kommer "crown-chairs". Andra vanliga möbler var de stora tyska skåpen. Under barockeran inträffar den kungliga räfsten och reduktionen. När man sen kommer till senbarockperioden så skapas ostindiska kompaniet. Detta märks i möblerna, det börjar komma "kineserier". Möblerna anknyter till tysk-hollänsk stil. Sekretären dyker upp, likaså byrån.


Upp


Svensk rokoko hänför man till 1750-1775. Under denna tid var Adolf Fredrik 1751-1771 regent. Att han blev regent beror på att Fredrik I och Ulrika Eleonora ej kunde få barn. Sverige som låg i fredsförhandlingar med Ryssland, blev lovade förmånliga fredsvillkor om Adolf F. valdes.

Äktenskap ingick han med Lovisa Ulrika 1744, detta resulterade i fyra barn. Gustav III, Karl XIII, Fredrik Adolf och Sofia Albertina. Adolf F. var populär hos folket för att han var mild och god. Större begåvning saknade han och det politiska intresset var litet. Hans hustru försökte i samarbete med vissa rojalistiska grupperingar öka kungens makt. Resultatet blev att 1756 så beslöt riksdagens sekreta (hemliga) utskott att återinföra den kungliga namnstämpeln. När kungen vägrade skriva under ett beslut, kunde ständerna använda sig av denna. Beslutandemakten hade Adolf F. i och med detta förlorat. Drottningen gav sig inte, utan planerade en revolution på allvar. Pengar fick hon genom att pantsätta sina och kronans juveler. Efter det att planerna avslöjats utsatte ständerna kungaparet för en förödmjukande behandling. Bland annat fick de ej själva välja lärare åt sina barn.

Sveriges ekonomi försämrades katastrofalt pga kriget mot drottningens bror Fredrik den store i Preussen. Fred slöts utan landvinster och framgångar. Sen utbröt en handelskris i europa och det förbättrade inte saken. I Sverige stred Hattarna och Mössorna om den politiska makten. 1765 övertog Mössorna regeringsmakten. Tryckfrihets förordningen var ett av de viktigaste förslagen som antogs, och kom att anses "som en orygglig grundlag". Under åren förbättrades förhållandet mellan kungen och de två partierna. Adolf F. var kulturellt intresserad och tyckte om att svarva. På Drottningholms slott, i en av flyglarna, finns hans svarvstol och verktyg bevarade. Ett slaganfall ändade hans liv den 12 feb. 1771. Orsaken sägs vara en kvällsmåltid på ostron, hummer, surkål, kött och hetvägg (semla i varm mjölk).

Sverige hade ett stort utbyte med Frankrike och när slottet Tre kronor skulle byggas upp efter branden, så var valet väldigt lätt. Franska hantverkare och arkitekter inkallades av arkitekten Carl Hårleman och Carl Gustav Tessin för att inreda Stockholms slott efter senaste mode och hade med sig rokokon i bagaget. Bygget startade 1737 och var färdigt cirka 20 år senare. Detta resulterade i att modet spreds i huvudstaden och snart också ut i landet. Rokokon gick igenom en viss försvenskning och blev lite lugnare i sin framtoning.

De vanligaste träslagen var: furu som blindträ, som fanerades med mahogny, valnöt och jacaranda. Till inläggningarna användes lönn, plommon, buxbom, citron och rosenträ mm.

Karakteristiska svenska rokokomöbler är de förgyllda prydnadsmöblerna som byråer, konsolbord, speglar, klockfodral mm. Nyheter på möbelsidan: byrån med buktande front och sidor, Sekretären med lådinredning bakom klaffen, fällbord med tregrenad fot, tebord med nedsänkt fajansbricka, bergéren, pendylen, applicken (ljushållare på väggen), kommoden och nattbordet. Karakteristiskt för förvaringsmöblerna är att de har buktiga former, svängda profiler, rikligt med inläggningar (intarsia, marketteri eller parketteri). Beslagen är svängda, cisilerade och brännförgyllda. Sittmöblerna är djupa och breda med s-formade ben, benavslut kan finnas med klor som griper om boll (claw and ball).

Typiskt för rokokon är den asymmetriska dekoren, de mjuka formerna utan skarpa övergångar. Favoritmotiven är musslan, rosen och rocaillen, en oregelbunden klippformation eller brytande vågkam, som gav rokokon dess namn. Dessutom Kina-inspirerade motiv (kineserier). Andra målade färgtoner man använde var gul, rosa, svart, röd och grön. Från England kom Chippendale-stilen till Sverige, med sina gotiska spetsbågar. De nya influenserna från asien (Ostindiska kompaniet) satte sina spår genom att man tillförde kineserier på möblerna. Dessa kineserier bestod i att man målade orientaliska blomstermotiv, kinesmotiv och utförde lackmotiv.

Att bli möbelsnickare var inte lätt, det var många trösklar att gå över. Först blev man lärpojke i cirka 5 år, därefter gesäll. Som gesäll skulle man helst ge sig ut i Europa på en gesällvandring och ta anställning hos någon ett par år. Detta för att få en viss erfarenhet och helst göra sig ett namn. När man sen kom tillbaks till Sverige hade man skrået att tampas mot och en skråordning från 1720 som starkt reglerade förhållandena. Det tilläts bara ett visst antal möbelmästare och verkstäder. Om man lyckades att bli möbelmästare var det inte säkert att man fick en verkstad. Men det fanns ett sätt att gå förbi detta. Om en mästare dog, kunde man gifta sig med änkan och ta över verkstaden. Detta kallades att man konserverade änkan. Det fanns som mest cirka 7-8 verkstäder i Stockholm under 1700-talet. 1731 kom ett stängt förbud mot s.k. frimästerskap. Visst fanns det bönhasare, som de kallades, men de sågs med förakt och deras verksamhet kringskars. Detta förhållande lindrades så småningom pga att verkstäderna ej han med och var för dyra.

Skapande konstnärer under denna tid var Bildhuggaren Johan Tobias Sergel. Målarna Alexander Roslin och Gustav Lundgren. Arkitekterna Karl Gustav Tessin, Carl Hårleman, Karl Fredrik Adelcrantz, Karl Johan Cronstedt och Jean Erik Rehn (ritat Stora Ek). Möbelsnickarna Lars Nordin och Nils Dahlin. De franska ornamentbildhuggarna Adrian Masreliez och Paul de Saint Laurent.


Upp


Den Gustavianska stilen delas upp i Gustavianskt 1775-1790 och Sen gustavianskt 1790-1810. Regenter under denna tid var Gustav III och Gustav IV Adolf. I Kungshuset på Riddarholmen i Stockholm föddes Gustav III den 13 januari 1746. Han var den första tronarvinge som fötts i landet på sextiofyra år. Pga föräldrarnas misslyckade kuppförsök, byttes hans första guvernör ut, Gustav Tessin, när kungasonen var 10 år. Ansvaret för utbildningen lades på ständerna istället. De nya lärarna Gustav fick, skulle inpränta att makten utgick från folket. I Gustavs utbildning ingick bland annat, franska, historia, retorik, politik och statskunskap. Ett stort intresse för teater kunde spåras hos Gustav redan från unga år, kanske beroende på att stor vikt lades också på de estetiska ämnena.

Förhållandet mellan föräldrarna och partierna förbättrades och då vid 16 års ålder fick Gustav återigen nya lärare, och rätten att bevista rådets möten. Han övertog moderns roll som den svage kungens pådrivare gentemot rådet. Den Danska prinsessan Sofia Magdalena gifte sig Gustav med 1766. I samband med detta fick Gustav Karlbergs slott i gåva av sin far. Det hävdas att äktenskapet inte var lyckligt. Det blev två barn, där endast Gustav (IX) Adolf överlevde barndomen. 1771 dog hans far. Gustav befann sig då på operan i Paris. Innan han återvände och kröntes till kung, försäkrade han sig om Frankrikes stöd.

Sveriges politiska situation hade förändrats. De politiska motsättningarna hade flyttats en aning, från hattar och mössor till adeln och ofrälset. Tvistigheterna gällde rätten att ha högre ämbeten. Den franske kungen Ludvig XV gav Gustav rådet att göra revolution pga att motsättningarna var skarpa. Den 19 augusti 1792 red Gustav ut med en vit armbindel om vänster arm och försäkrade sig om truppernas lojalitet. Detta mottogs positivt och två dagar senare godkände riksdagen den nya författningen. Gustav fick förlita sig på de ofrälse stånden och förbättrade deras situation och därigenom undvek han de upplopp och revolutioner som förekom i andra länder. Erövringsplanerna på Norge blev inte av, utan Gustav vände blicken mot Ryssland. 1788 igångsattes anfallet, men framgångarna uteblev. Nästa försök blev 1789 och det resulterade i en seger vid Svensksund som möjliggjorde den gynnsamma freden vid Värälä 1789. Oppositionen mot kungen växte och Sveriges ekonomi var mycket dålig pga kriget. Hatet inom vissa kretsar växte sig så starkt mot kungen att man planerade mord på honom. Hjärnorna bakom detta var Claes Horn, Adolf Ribbing samt Jacob Johan Ankarström. Kungen blev skjuten 16 mars 1792 och komplotten avslöjades. Två veckor senare avled han. Gustav IV Adolf:s regenttid blev ej så lång, vid en statskupp avsattes han och sändes i exil med sin familj, efter att ha förlorat de nordtyska provinserna samt Finland.

När rokokon var högsta mode i Sverige, hade man redan tröttnat i Frankrike. Man sökte sig från de asymmetriska formerna, böljande rokokolinjerna mot striktare stil. En gradvis övergång skedde, och en orsak var att man funnit de antika städerna Pompeji och Herculaneum. Ett intensivt antikt svärmeri uppstod. Klassicismen uppstod genom att man återanvände de klassiska formerna och dekorerna från antikens Grekland och Rom. Gustav III:s resa till Italien förändrade stilen ytterligare. Stilen blev ännu stramare och den sengustavianska stilen var född. De intarsiaprydda möblerna försvann och ersattes av möbler i slät mörk mahogny med mässingbeslag, och man vände blicken mot England. Man fick förebilder i Hepplewhite och Sheraton.

Träslagen är mahogny,björk och fur, under senare delen enbart mahogny. Målade man möbler så gjorde man ofta det i grått eller grågrönt, halmgul och rosa.

Inga direkt nya möbeltyper, utan en omformning mot striktare, enklare och rakare stil. Man tillförde dekorativa motiv som bandrosett, medaljong, urna, festong (bladgirland) och kolonner. Bårder som meander, bandfläta, fascesstav, löpande hund, pärlstav och äggstav. En fleuron, där stolsbenet är fäst vid sargen. Stolsbenen är avsmalnande nedåt och kannelerade, dvs försedda med räfflor.

Skapande konstnärer under den tidiga perioden är: Bildhuggaren Thorvaldsen, Rumsarkitekten Jean Eric Rehn, Arkitekten Karl Fredrik Adelcrantz, Träsnidaren Jean Eric Masreliez, Möbelsnickaren Georg Haupt och hans lärling G A Ditzinger, och Jonas Hultstén, Nils Petter Stenström samt Anders Lundelius. Även kan nämnas möbelsnickarna Gottlieb Iwersson, Fredrik Schalin, Karl Fredrik Ekström och Nils Dahlin. Kända konstnärer under senare delen är: Möbelsnickaren Gottlieb Iwersson, Fredrik Schalin, Fredrik Ekström, Målaren Louis Masreliez, Stadsarkitekten Karl Vilhelm Carlberg.

Ornamentiken vid sidan av de nyklassisistiska bårdornamenten, pärlränder, tandsnitt och äggstavar är rosor och blomstergirlanger. Den sengustavianska stilen ansluter sig mer och mer till de antika idealen. Den blir enklare och strängare. Träinläggningar och bronsbeslag försvinner, färgerna blir mörkare, typerna blir spensligare men samtidigt bekväma och fasta i konstruktionen. Sköldformade nyckelskyltar av ben blir även på modet. Målade möbler hamnar oftast inom rödskalan.


Upp


Empirens tidsperiod i Sverige är 1810-1850. Den delas upp i empir (Karl-Johan) 1810-1830 och senempir (Biedermeier) 1830-1850. Regenter var Karl XIII 1809-1818, Karl XIV Johan 1818-1844, Oskar I 1844-1859. Karl XIII hade inget med empirens införande i Sverige att göra, så vi går till Karl XIV Johan istället.

Karl XIV Johan valdes till svensk tronföljare 1810, och till kung 1818. Han importeras från Frankrike efter en resa gjord av en löjtnant Mörner. Det blev inte riktigt som tänkt sig, för mellan KJ och Napoleon rådde ett spänt förhållande, så någon återerövring av Finland blev det ej. KJ lierade sig med Alexander av Ryssland, och började titta västerut. KJ genomförde framgångsrikt men under stora svårigheter 1813-1814 års fälttåg. Det blev en svensk-norsk union.

Såsom gammal krigare KJ var hade han fordran på sträng disciplin och ordning. Han ingrep kraftigt mot den slapphet och oordning som inrotat sig på många områden av det svenska samhället. Genom sin auktoritet bidrog KJ till att återställa ordning och stabilitet i det svenska samhällslivet. Han hade en lätthet att tala och en stor förmåga att vinna människor. Han lärde sig aldrig riktigt att tala svenska och hade greve Magnus Brahe som tolk och såsmåningom sin son kronprins Oskar. Det fanns en stark kritik mot hans ryssvänlighet, särskilt bland de unga liberalerna, men den lindrades mot slutet av hans regeringstid. Det hände en hel del under KJ:s regeringstid, det blev en ekonomisk stabilisering, Göta kanal, laga skifte, departements-reformen, 1842 års folkskolestadga mm.

Att empirstilen uppstod får man nog tillföra Napoleon. Efter att försökt besegra engelsmännen i fälttåget 1798-99, fick fransmännen kännedom om egyptisk föremålskultur. Kunskapen ökade väsentligt genom de bilder den medföljande tecknaren Vivant Denon publicerade 1802. Som nyutnämnd förste konsul sökte Napoleon de konstnärliga krafterna som skulle utforma hans miljö. De främsta på möbler och inredningar var Charles Percier (1764-1838) och Pierre Francois Leonard Fontaine (1762-1853). De skapade en form av klassicism, grundad på detaljstudier av arkeologiska fynd och lämningar. Denna var i första hand en interiörstil. Karl XIV Johan som var mycket förtjust i denna stil såg givetvis till att introducera den i Sverige. Men som med alla andra stilar som kommer till Sverige blir den lite lugnare, försvenskad.

Träslagen som användes under empirtiden var mahogny, björk, körsbär och alm. Det kom nya möbeltyper också, chiffonjén med sin sinnrika inredning och strikt arkitektoniska uppbyggnad, fåtöljen med starkt bakåtsvängd rygg och armstöd burna av sfinxhuvuden. Stolarna får nya former, ryggbrickan blir peltaformad (som en stiliserad sköld), benen blir utsvängda nedtill. Klismosstolen (sullastol) blir en "ny" modell (ursprunget funnet vid utgrävning av pyramid i Egypten). Empir- sängen med utdrag från fotändan. Hela möbelgarnityr, soffa, bord och stolar i enhetligt utförande.

Det som är väldigt typiskt för Karl Johan-stilen är blanka, mörka mahognymöbler med förgyllda bronsbeslag. Möblerna är arkitektoniskt uppbyggda med kolonner, pelare och nischer. Vissa detaljer, som pelare, i vit italiensk marmor. Vit italiensk marmor eller svensk porfyr är/var bords- och byråskivor av. Ornamenten var antikinspirerade, som akantus, palmetter, lagerkransar, lejontassar, lyror, delfiner, svanar och hermpilastrar krönta av människohuvuden. Emblemen är krigiska som örnen (Napoleons symbol), sköldar och lansar. Egyptiska inslag som lotusblommor, sfinxar och gripar. Stolarna har peltarygg och utsvängda bakre ben. Sofforna var långa och tunga med raka sidostycken.

Skapande konstnärer under denna tiden var: bildhuggarna Johan Niklas Byström och Bengt Erland Fogelberg. Möbelsnickaren Lorentz Vilhelm Lundelius. Arkitekterna C.F. Sundvall, Fredrik Blom, K.K. Gjörwell. Målarna Carl Fredrik von Beda, Per Krafft d.y.

Senempirstilen eller Biedermeier har förebilder i främst tysk stil men även dansk. Ordet Biedermeier hade till en början en negativ laddning. Det syftade på en hederlig men inskränkt småborgerlig skämtfigur. Det typiska för Biedermeiern är ljus björk, ofta med detaljer i svärtat trä. Solfjäderornament. Inläggningar i halvmåneform. Smäckra stolar med rottingsits. Svängda armstöd på sofforna likt ymnighetshorn. Skapande konstnärer var arkitekterna Axel Nyström och Fredrik Vilhelm Scholander.


Upp


Nystilarna är stilförvirringens tid, 1850-1895. Regenterna var några stycken. Oskar I 1844-1859. Karl XV 1859-1872. Oskar II 1872-1907. Om dessa påverkade stilarna är svårt att säga. Man vet att Oskar I vurmade för nygotik, och givetvis så följde hovet det gällande modet. En av anledningarna till nystilarnas uppkomst var att skråväsendet lades ner 1846 och man fick tillverka möbler fritt.

Förklenande omdömen som oftast fälls om 1800-talets nystilar är stilförvirring och eklekticism. De tog upp stildrag från tidigare epoker och omvandlade dem efter en ny tids smak och behov. Allt var inte lånat och plagierat. Hemmiljöer förändrades radikalt och mycket nytt skapades under den här perioden. Man plockade upp det man tyckte var vackert och åtråvärt i gamla tiders möbelkonst, stuvade om det och gjorde, som man tyckte, ännu vackrare och mer dekorerat. Bakom detta botaniserande i äldre stilar ligger något av en romantisk verklighetsflykt. Allt var tillåtet bara man inte lämnade några bara ytor, skarpa hörn eller vassa kanter för betraktaren att stötas av.


Upp


1844-1859. 1800-talets första egentliga nystil, nygotiken, föddes i England, där man vurmade för medeltiden och den gotiska arkitekturen redan Redan på 1700-talet. I Sverige blev stilen bara en parantes, men enstaka inredningar gjordes. Man kan träffa på glasade bokskåp med spetsbågar och trepass, inspirerade av gotiska kyrkofasader. Det nymodiga gjutjärnet användes till småbord, piedestaler och bokstöd med sirliga fialer (miniatyrtorn) och spetsbågar lånade från kyrkoarkitekturen.


Upp


1860-1872. Främst importerades denna stil från England och Frankrike. Under mitten av 1800-talet kan man se en uppmjukning av empirstilen mot nyrokoko. Mycket lånades från 1700-talets rokoko, som s-svängda stolsben, svängda stolsryggar med rosendekor och yviga krusiduller.

Skillnaden är att i de moderna möblerna använde man mörkare träslag och stolarnas stoppning gjordes högre. Det blev ett nytt helhetsintryck. Man började möblera utåt golvet med konversationsgrupper, detta var ett brott mot mot tidigare vedertagna möblering, som var strikt utmed väggarna.

Nya möbeltyper var "Emman", en liten fåtölj med stoppad sits och rygg, korta och låga armstöd. Kåsören, en s-svängd dubbelfåtölj. En cirkelrund soffa, s.k. borne, kring en mittstolpe med en palm i kruka. Andra detaljer var stolsben med trissor. Ny stoppningsteknik med resårer som gav en hög svällande stoppning.


Upp


Annat namn är ny-Louis seize, 1859-1872. Impulserna kom från Frankrike och Paris eleganta salonger. Detta var en smäcker klassiserande stil som användes för salongsgrupper under 1800-talets senare hälft. En del klassiserande ornament och stildrag överensstämmer med de franska förebilderna men en möbel i ny-Louis seize skiljer sig i helhetsintryck mycket från 1700- talsförebilden. Typiskt för dessa möbler är stram form, ibland spenslighet intill bräcklighet. Pösig hög stoppning, knapphäftad.

Träslagen var ebenholz eller svartbetsad päronträ och även flammig björk. Svarvade ben och ryggstolar med kannelyrer och balusterformer, avslutades upptill med knoppar. Detta var en del av ornamentiken. Bandornament och pärlstav i sarg och överstycken. Blad och blommotiv. Stolsryggarna var ofta sköldformade. De typiska möblerna var soffor, fåtöljer, stolar samt skåp på höga ben med spegeluppsats. Speglar med konsolbord. Det fanns en tendens att fylla ut interiörerna med småmöbler under andra halvan av 1800-talet. Man hade Småbord på tre fötter, piedestaler, blomsterbord taburetter, pallar och eldskärmar mm.


Upp


1860-1872. Denna stil införde möblemangsprincipen i de svenska hemmen. Nyrokokon levde kvar i förmaken, de nygustavianska möblerna i salongen men i matsalen skulle det vara något mera tungt. Nybarockmöblerna blev endast matsalsmöbler med matbord,stolar, karmstolar och matsalsskåp. Träslagen var slät eller flammig valnöt och björk.

Karakterisktiskt för dessa möbler var tunga ramar med rik dekor. Bensvarvningar i spiral. buffémöbler med stort och tungt överstycke. Enklare möbler hade svarvade ben och ryggstolpar med balusterform. Det fanns givetvis praktmöbler också, dessa var utförda i boulleteknik med bronsornament. Fyllningar med bronsornament. Fruktmotiv, pilastrar med bladornament.


Upp


1870-1896. Nyrenässansen liksom nybarocken fick sin inspiration från Tyskland. Nyrenässansen är också en tung och pompös stil och tar givetvis upp renässansens formspråk. Kolonner, tempelgavlar och tydligt markerade bärande och vilande element. Platt reliefdekor med broskornament. Hela möblemang i ek.

Möbeltyper som vanligen förekommer är matsalsbord,stolar, skåp och serveringsbord. Skåpen var uppdelade i underskåp och skänkhylla samt överskåp. Skåpluckornas fyllning hade mittornament med diamantsnitt. Profilsvarvade kolonner förekom. Bord och stolar med profilsvarvade ben med kannelyrer. Stolarnas rygg och sits var rottingflätade.


Upp


1880-1896. I samband med Götiska förbundet och de arkeologiska och litterära strömningarna i slutet av 1800-talet uppstod denna stil. Stilen varade endast en kort period och fick en viss spridning i (samband med) restauranger och socitetshus.

Konstnären August Malmström ritade en del möbler och inredningar i denna stil. Bord, stolar, sängar och skåp utfördes i tunga, klumpiga former av ek eller furu. Ytorna dekorerades med drakslingor och runtecken i en grund relief och även som glödritning. Stolarnas ryggar och sänggavlar avslutades med drakhuvuden eller groteska masker. Drakstil var även ett namn på stilen.


Upp


Runt 1880. Var en parantes i historien. Orientaliskt inspirerad. Moriska valvbågar, arabiska skrivtecken och arabesker (sirligt stiliserade bladrankor) var typiskt för denna stil, som främst hörde hemma i herrummet.


Upp


1885-1895. Vid århundradets slut växlade stilarna snabbt. Åttiotalet blev de stoppade möblernas tid. Genom de orientaliska impulserna med brokiga draperier och ottomanöverkast fylldes nu salonger och herrum. Det blev glansdagar för tapetseraryrket. Sittmöbler i mjuka stoppningar med tjocka tyger i mättade färger blev nu de genomgående möbeltyperna. Fantasifulla och varierade former i sofforna. En sådan är "vis á vis", där man sitter på var sin sida men vända mot varandra. Kuddarnas och puffarnas tid blev det också. "Emman" blev symbolen för tiden.

Långa fransar, snörmakerier med bollar och tofsar blev så populärt att även bordskivorna spikades med snörmakerier. Hjul monterades på fåtöljerna för att kunna förflytta dem lätt.


Upp


Delas in i en tidig och en sen, 1897-1909 och 1910-1915. Den tidiga har influenser från Frankrike och England, där den benämns L árt noveau. Stilen fick sitt genombrott med konst och industriutställningen i Stockholm 1897, och får benämningen jugend. Till inspiratörerna kan räknas Henry van de Velde och Emile Gallé. Bland de svenska förespråkarna fanns Carl Larsson Ellen Kay. Några av de stora möbelarkitekterna i Sverige var Ferdinand Boberg, J A G Acke, Carl Westman och Lars Israel Wahlman och det blev givetvis en anpassning till det svenska kynnet. Jugendstilen var egentligen en proteströrelse mot de tidigare mörka interiörerna.

Även konstindustriutställningen i Friesens park hade betydelse för stilens fort- levnad. Möbeltyperna fick från början en lyxbetonad prägel. Representations- och utställningsmöbler rörde det sig mestadels om. Stilen blev en lyxstil, vilket man även framhöll i katalogerna. Ek och mahogny samt exotiska träslag som valnöt och jakaranda. Under den senare epoken mahognybetsad björk och slutligen även gulbetsad björk. Sovrumsmöblerna var genomgående vitlackerade. Ornamentiken i jugendstilen var en dekorativ stil. Växt och blommotiv dominerade på möblerna och utförda i lågrelief. I fyllningarna på skåpsluckorna målades figurativa motiv med kvinnokroppar.

Det typiska för den tidiga stilen är organiskt slingrande växtformer. Hela matsalsmöblemang, ofta i ek, som var favoritmaterial. Stolarna hade hög rygg, ofta avsmalnande uppåt. Nedtill på stolsbenen lökformade ansvällningar, det skulle verka som om stolen växte upp ur golvet. Den sena jugend fick en mer rak, klossig form. Kraftiga beslag. Ros- eller fruktdekor i relief på stolskrön och skåpsdörrar.



Upp

Oh´ yeah! Webbmaster R Söder, Mariestad.
För kontakt