Jeffrey Dahmer


Dahmers bakgrund

Den 21:a maj 1960 kommer en kannibal vid namn Jeffrey Lionel Dahmer till världen. Man kan undra om han föddes ond eller om hans beteende var en följd av hans barndom. Jeffrey själv påstår i en intervju "att han inte skyller på sin barndom, detta tycker han är en dålig ursäkt". Han menar på, att han tar fullt ansvar för sina handlingar. Dahmer började sin karriär med att tortera och döda oskyldiga djur. Dahmers pappa kände till att Jeffrey roade sig med att döda smådjur, eftersom han hittade skelettdelar i en burk som tillhörde Jeffrey, men han såg tyvärr inte detta som ett varningstecken. Hans föräldrar bråkade mycket och då brukade Jeffrey hålla sig undan genom att vandra för sig själv i skogen. Dahmers föräldrar skilde sig när han var 18 år gammal. Ingen av hans föräldrar ville egentligen ta hand om vårdnaden för honom. Han började dricka vid tidig ålder och han var en s k enstöring i highscool åldern. Han tyckte att det var roligare att leka med döda djur i skogen bakom föräldrarhuset. Jeffreys första mord begicks på en kamrat vid namn Steven Hicks. Jeffrey mördade honom för att han ville gå hem. Dahmer slår honom i huvudet så att han slutar andas, han använder sedan sina kunskaper i att stycka smådjur på sin kamrat. Han styckar polaren i delar och lägger delarna i plastpåsar som han sedan gömmer i ett utrymme under huset. Efter ett par dagar blir stanken så stark att han väljer att omplacera påsarna. Han begraver påsarna någonstans utanför huset. Han lyckades undkomma med det första mordet, men det skulle bli 16 stycken till innan någon satte stopp för hans aktiviteter.

Morden fortsätter

Jeffrey anslöt sig till armén år 1979. Under tiden han var stationerad i Tyskland så begås tre ouppklarade stympningsmord i närheten av hans bas. Inte svårt att lista ut vem som stod för dessa otrevligheter. Tråkigt nog blev han hemskickad 1981 p g a sina uppenbara problem med alkoholen. Han åkte tillbaks till Milwaukee 1986, men blev snart gripen för exibitionism. Senare, 1988 blev han också dömd för att ha ofredat (antastat) en minderårig pojke på 13 år. Han fick 10 månaders villkorlig dom för detta, men övervakarna märkte ingen abnorm verksamhet som Jeffrey roade sig med. 1991 så fick polisen ett anrop från en granne till Dahmer, gällande en pojke som gick runt blödandes. Polisen åkte till området och påträffade den 14 årige asiatiska pojken. Dahmer gick fram till poliskonstaplarna och förklarade situationen. Han påstod att pojken och han var älskare och hade en liten romans och detta tyckte konstaplarna var kul och kallade det hela ett gayspratt. Poliskonstaplarna trodde att pojken som hette "Konerak" var en vuxen man och att detta kunde skämtas bort. Vad de inte visste var att de indirekt skickade pojken i dödens famn. Konerak blev mördad senare den kvällen. Detta har upprört många i USA, det är ju förståeligt. Fyra andra unga men blev mördade innan näst flyktförsök ägde rum. En annan pojke vid namn Tracy Edwards lyckades stoppa en polisbil nere på gatan och dessa konstaplar tog situationen på mer allvar, och de begav sig till Dahmers lägenhet och upptäckte då närmast ett slakthus.


Hur gick Dahmer till väga?

När Dahmer 1991, avslöjade hade han mördat och sparat likdelar i flera år. Under tiden för morden jobbade Jeffrey på en chokladfabrik. Dahmer lurade homosexuella svarta män till sin lägenhet genom att erbjuda dem droger och sex. Ibland sa han att de skulle få pengar om de ställde upp på foton och kanske lite sex, samtidigt drogade han dem genom att lägga piller i deras drinkar. De män han lurade tyckte troligtvis att han såg bra ut och att han var charmig, men vad de inte visste var att de snart skulle bli Jeffreys middag. När Jeffrey väl hade tagit död på sitt offer så började hans riktigt sjuka sinne släppa loss. Dahmer roade sig nämligen med att idka sex med de livlösa kropparna. Han var inte för det dumdristig utan han använde alltid kondom när han hade sex med kropparna eller snarare kroppsdelarna som fanns kvar. Man kan ju nämna att man fann minst en penis nedfrusen i hans lägenhet. Jeffrey ville inte ha sex med levande varelser eftersom de kunde gå när de ville, och detta tyckte han inte var passande. Nej, Jeffrey ville hava total kontroll på sina sexpartners. Han styckade kropparna och gjorde andra trevligheter med dem. Han utövade bland annat vissa kirurgiska ingrepp på t ex hjärnan på en kille, då han borrade ett hål i huvudet på liket och fyllde det med syra för då trodde han att liket skulle bli en sk zombie. Dahmer tyckte uppenbart att det var fullständigt onödigt att gå och handla när han hade alla ingredienser hemma. Han hade nämligen ett hjärta i kylen, fyra avhuggna huvuden, sju skallar och en av flera penisar, men denna låg i en hummerskål. Jeffrey hade också skelett i sin garderob, inte så trevligt kanske. Han hade tydligen användning för sina kemikunskaper som han lärde sig under skolåldern, eftersom man fann tre kroppar som höll på att ruttna sönder i syra som fanns i den tunna han placerat i sitt sovrum. Han kommenterade själv när han avslöjat att han ätit en bicepsmuskel på ett av offren, "it tasted like filet mignon". Han mördade alltså ( milt uttryckt) 17 stycken män innan han åkte fast.


Dahmers föräldrar

Jeffrey Dahmers hjärna sparades för framtida forskning, med tillåtelse från modern. Dahmer blev totalt kremerad, eller åtminstone nästan efter sin egen vilja. Den 12 december 1995 så bestämmer sig föräldrarna sig för att låta hans hjärna bli förintad. En advokat för några av de offrens familjer, bestämde sig för att sälja Dahmers ägodelar för att få fram pengar till skadestånd. Han hade tänkt sig att aktionera ut en del verktyg och den kända kylen. Men det gick aldrig så långt eftersom ett vänlig grupp människor valde att betala en viss summa för att få sakerna förstörda, i stället för att se nekrofilens saker bli utaktionerade. Totalt betalades $407,225 för att upprätthålla moralen.


Citat från Dahmer till frisläppningskomiten.

"During my stay at CCC, I have had a chance to look at my life from an angle that was never presented to me before. What I did was deplorable. The world has enough misery in it without my adding more to it. Sir, I can assure you that it will never happen again. This is why, judge Gardner, I am requesting from you, a sentence modification. So that I may be allowed to continue my life as a productive member of our society. "Respectfully Yours, "Jeff Dahmer"


Tillbaka till startsidan