"Sångare
i gruppen šum svistu
Jag
är allt vad man önskar ha mig till, jag är solen,
jag är drömmen, jag älskar djur och djuren älskar
mig, jag är kärlek och universums älskling, jag
är den vitaste av alla färger, jag är livets rytm.
Jag är en del av Er alla, alla känner mig men ingen
vet något om mig. Jag är djävul och Gud. Ge mig
Era händer och jag skall leda Er. För till paradiset
och helvetet leder samma stig. Jag föddes för min
äldre bror.
Den förste som förälskade sig i mig, var slottets
påfågel, som brukade jaga mig med utfälld fjäderskrud.
Jag ville leva enligt naturens lagar, men doften
av den ökända världen var mera lockande. Strax efter
studenten rymde jag till huvudstaden. I Prag gjorde
jag allt som gick att göra. I Metron (tunnelbanan)
arbetade jag som vakt, som hantlangare på byggen,
fastighetsvaktmästare, video och tv reparatör, tjänsteman
och slutligen även som dödgrävare. Efter obduktionerna
var det min uppgift att klä på liken. Dödens ständiga
närhet stötte mig bort från andra människor, liksom
Sinuhe egyptiern* fick jag vandra ensam.
Och till slut, för att fylla på visdomens kalk så
blev jag sjukvårdare på ett sjukhus, där jag fick
deltaga vid många förlossningar och aborter. Då,
berusade av paradisets gas, var jag den förste och
siste man som kvinnorna såg och de anförtrodde för
mig saker som de aldrig i sitt liv skulle berättat
för någon annan.
Massor med människor som jag mötte, ville liksom
jag, försöka att transformera sin vulkaniska av
gas fyllda energi i den magiska teatern "BarBars"
föreställningar. I musikgruppen "Laura och hennes
tigrar", berikade jag gruppens uppträdande med mina
skrik. Efter två år på teaterakademin kom jag underfund
med, att livet var för kort, och att slösa bort
några år var bortkastad.
Gruppen Sum Svistu (Brusande sus) som jag bildade
blev till en explosion som man inte kunde gömma
sig för. En hel stråksektion, violiner, cello, horn,
saxofoner, basuner, trumpeter och klarinetter backade
upp mig på scenen. Under våra uppträdande spelade
även tjejer med harpor och säckpipor. Vi spelade
på allt, även soptunnor, bara det frambringade
ljud. Musikanter med musiksjälen inom sig, av världens
alla hudfärger uppträde med oss. Unik rekvisita,
uppförda av skulptörer, prydde våra scener. Allt
från skulpturer till enorma tavlor. Av vänner och
bekanta lånade vi ormar, tigrar, apor och andra
exotiska djur. Vid ett tillfälle började ett par
amazonpapegojor dansa till vår musik. Till slut
var vi så många som spelade under konserterna så
att problem uppstod när vi transporterades mellan
föreställningar. Att transportera vår musikgrupp
blev som att flytta en pyramid.
Jag insåg det omöjliga i det och bildade en mindre
grupp. Med den spelade vi på klubbar och kände publikens
närhet och respons på vår musik.
Därefter öppnade världen sig för oss.
Vi resta på turné, genom Nordafrika, Arabstaterna,
Grekland, Kreta, Indonesien, Malaysien, Borneo,
Sumatra, Java, Australien, Karibien m.m.
Den gudomliga lågan av den evige studenten vaknade
i mig och jag började åter att studera... de söta,
ljuvliga delar som frambringar både liv och smärta.
Jag blev en lärling hos dessa trollpackor och charlataner.
De lindrade min ångest, även om de samtidigt var
orsaken till mina bekymmer. Livets magi använde
jag och kurerade mig med de ljusaste av ljusa färger,
överallt, på slätten och i rymden över floden och
bland palmerna uppmärksammade jag den jublande fläkt
av liv, ljus och rörelse. Men huvudsakligen dränkte
jag mig i musikens vibration och energi.
Många kvinnor tror att jag är en blaserad älskare,
för jag är van vid att spela teater för att dölja
min verkliga ensamhet. Jag har ansträngt mig att
komma ur deras klor, jag har verkligen försökt på
allvar i min längtan efter att få börja ett nytt
liv och rädda mig undan sedefördärvet. Men överallt
där jag har väntat mig något har jag bara funnit
beklagansvärd tomhet, en tomhet som min fantasi
har bemödat sig att försköna, men som till sist
har blivit mig förhatlig. Jag har avsiktligen bedragit
mig själv, prövat alla njutningar och ledan som
följde efteråt. Jag forskade i atommusikens fält
och upptäckte nyckeln till universum. Varje tanke
blev till ett komprimerat ljud och fortfarande söker
jag dess harmoni.
Nu arbetar jag på en ny CD, för Er.
Jag älskar Er
.
*(roman av Mika Waltari översättarens anmärkning)
översatt av Eddy
Zitny licenserad tolk och översättare.
