
Drumlan var min första och hett efterlängtade hund. Vi hade mycket roligt tillsammans, men
även en hel del kontroverser. Jag ville vinna tävlingar, men hade inga vettiga träningsmodeller.
Drumlan var en klok hund och ville således inte ställa upp under dessa förhållanden. Till slut lärde jag mig ett och
annat om motivation och då började det gå bättre.
Drumlan var först och främst en
familjehund, men vi lyckades kvalificera oss till SM i Agility. Drumlan var faktiskt den första retriever som gjorde
detta. Drumlan
hade en enorm vattenpassion och fick, till sin stora lycka, hänge sig åt detta i hög
utsträckning. Jag slutade tävla med henne redan 1988 och efter det slog hon ut i full
blom som
glad pensionär. Drumlan fick tyvärr epilepsi på äldre dar och till slut hjälpte vi henne från detta lidande
och också livet. Fortfarande händer det att folk stannar
och frågar efter henne. Många i min och mina föräldrars bekantskapskrets har också inspirerats
att köpa
hund och gärna då en golden, för att de minns vilken trevlig hund vi hade på åttiotalet.
Tillbaka till Birks föregångare!