Kapitel 8.
RÄDDA LAIKA
Lille Victor tyckte att allt som
hade att göra med rymdfärder var väldigt spännande. Alla pratade om
rymdraketer och sputnikar nu för tiden. Särskilt om sputnik 2 som hade haft
en hund med när den lämnade atmosfären. Laika hette den. Fast den lämnades
att dö därute! Bara för att de inte visste hur de skulle ta ner satelliten.
Nedrans Belarusar, de bara ställde till med elände för djuren. Lille Victor
blev så arg att hans kylvatten kokade av ilska när han tänkte på det. Så
skulle i alla fall aldrig en BM: are göra. Inte ens de där militärerna ute
på A-regementet var så dumma. En dag när han och Busen Bison var ute och
bröt upp sten på en av Bamses nyodlingar, sa Busen Bison att han hört på
radion att nu tävlade Belaruser och Fordar om vem som skulle få ut den
första traktorn i en satellit bana runt jorden.
- Det vore väl nåt, att få bli en rymdfarare i stället för att slita
ut sig för ingenting här i Lomsjön, den bortglömda avkroken, sa Busen
Bison och fortsatte med ett illfundigt grin på grillen:
- Jag har fått topphemlig information om att
Artelleriregementet snart skall skjuta upp den första traktorn i rymden.
- Vad säger du, skall de, men de har ju inga
raketer?
Lille Victor var så inne i det
där med rymdfärder att han nu svalde allt Busen Bison sa , till skillnad mot
annars. Det var den humoristiske BM 470:n inte sen att utnyttja. Han såg sig
om för att låtsas förvissa sig om att ingen hörde dem och så viskade han:
-Du förstår, de har
fått en ny kanon levererad ifrån Bofors. Speciellt framtagen för detta
hemliga uppdrag. Med den kan de skjuta upp ett expresslok till månen om de
vill. Fast de vill ha en liten traktor första gången. Den bör väga mellan
1600 och 1700 kilo. Nu skulle väl den lille pysen svimma av, tänkte Busen
Bison.
Det var inte långt ifrån.
Motorn började att hacka och vibrera, framhjulen gick i kors och lyktorna
himlade. Så stammade han fram:
Sex-sextonhu-hu-hundra till
s-s-sjuttonhundra k-k-kilo! Det väger ju-ju j-jag.
-Ser man på, ser man på, då
kan ju du söka som frivillig, jag kan se rubrikerna i alla tidningar världen
över. ” Första traktorn i rymden,
Lille Victor från Lomsjön. ” Sen blir du intervjuad av Sven
Järnring och får vara med i Barnens Växellåda, tv hör säkert av sig
och..
-Så får jag min bild på
omslaget till Traktrorjournalen, avbröt Lille Victor ivrigt.
Busen Bison jublade innanför
motorhuven. Det här gick ju bättre än han hade vågat hoppats på. Med stor
självbehärskning, för att inte börja storskratta, fortsatte han:
-Är du intresserad så skall
jag ta kontakt med raketbasen uppe i Stordalen. Sen får vi se.
-Raketbasen i Stordalen. Finns
det en raketbas uppe i stordalen, flämtade Lille Victor med smörjfettet
dreglandes runt motorblocket. Är den också hemlig eftersom jag aldrig hört
talas om den.
-Så hemlig att de själva
nästan inte vet om attden finns. Berätta nu inte det här för någon. Då
råkar vi illa ut båda två. Förstått. Busen Bison gjorde sig så allvarlig
som han kunde.
-Jag lovar, kan du fråga redan
i dag, snälla.
-Nja, jag vet inte....
-Snälla.
-Ok. I kväll när ingen ser mig
så skall jag ta mig dit ut. Men om du blir uttagen så blir det först en
massa hårda prov innan du kan bli godkänd för uppdraget.
-Det skall jag nog klara, tror
du inte?
-Alldeles säkert. Fast nu får
vi nog jobba lite. Det ser ut som det är din slavdrivare till bror som kommer
därborta. Inte ett ord till någon, begrips.
-Lita på mig, svarade Lille
Victor med en viktig min. Busen Bison tänkte förnöjt att nu kunde han ha
roligt med den lille i några dagar.
Resten av dagen tänkte Lille
Victor bara på den rymdfärd han kanske skulle få göra. Den första
traktorn i rymden. Världskändis. Kanske tom få vara med i tv. Bara han nu
blev uttagen.
Den kvällen hade han svårt att
somna, men till slut så slocknade hans lyktor och han svävade in i
drömmarnas värld. Där kan det mesta ske, även rymdfärder. Det var just en
sådan Lille Victor nu skulle ut på, en rymdfärd i drömmen . Så här
började den.
Lille Victor vaknade av att
någon puttade på honom. Sömnigt kisade han lite med den vänstra lyktan och
blev med ens klarvaken. Framför honom stod Busen Bison och en
militärtraktor.
-Nu är det bråttom pysen. Det
här är chefen för den topphemliga raketbasen uppe i Stordalen.
Överstelöjtnant Rymd-Boxer. Den hemligaste kommendanten som hittills
påträffats under det
” kalla kriget
”. Han får själv förklara varför det är så viktigt.
-Goddag Lille Victor. Jag har
blivit underrättad om att ni är villig att frivilligt åta er det farliga
uppdraget att bli den första traktorn som befinner sig i en bana runt jorden.
-Ja, pep Lille Victor fram.
-Bra, nu är det mycket
bråttom, Belaruserna har skjutit upp Sputnik II. Den är bemannad av en hund
vid namn Laila och är lämnad att dö där ute. Som representanter för den
fria världen måste vi visa att vi är riktiga traktorer genom att ta ner
hunden innan Sputnik II brinner upp i sin ragnaröksfärd genom atmosfären
när den planenligt störtar. Givetvis kommer det att ge oss BM-are fin pr i
resten av världen och där igenom kan vi på det anrika Artelleriregementet
få utökade anslag till meningsfulla övningar i den ärorika konsten att
genom krig freda sig och sitt land.
-Lägg av camuoflage-Nisse,
annars monterar jag helband på dig och säljer dig till Timmer-Kalle, morrade
Busen Bison. Han kunde bara inte tåla militärer.
-Jag ställer upp, allt för
fosterlandet och Laika, svarade Lille Victor med osedvanligt myndig röst.
Så kom det sig att Lille Victor
och hans numera ständige följeslagare Busen Bison i den mörka natten befann
sig i den topphemliga raketbasen. Allt var beläget under jord, inte ens
luckan för kanonmynningen syntes utifrån. Ingången fick de aldrig se.
Vakterna kopplade ur strömmen till deras lyktor innan de var uppe i
Stordalen, allt för att de inte skulle kunna avslöja var basen fanns. Efter
att ha blivit ledda runt, runt för att tappa orienteringen helt så blev de
så insläppta genom en port och därinnanför fick de åter ljus i sina
lyktor. Allt var så stort därinne i tunneln. Busen Bison blev här stoppad
med orden :
-Stopp där Busen Bison, tror du
verkligen att du får komma in i vår nya topphemliga anläggning. Vi har nog
inte glömt hur det gick till när du lyckades spränga
mobiliseringsförrådet när du gjorde din militärtjänstgöring. Du får
allt stanna här.
-Militärfånar, tror ni att jag
har tid att larva omkring i era idiotiska jordkulor som en annan grävling,
ha. Han blev sårad, men det tänkte han minsann inte visa. Lille Victor blev
förd in i en jättelik sal där det var fullt med konstiga maskiner. Så
öppnades en port och där kom en hel drös med militärtraktorer . Det var
flest Boxrar men även en BM 10, en BM 35:a och så en BM 230, en Victor. Det
gjorde att Lille Victors tomgång sänktes lite. Med en annan Victor kunde han
känna sig trygg. Trodde han i alla fall. Det verkade vara just den som var
chef för den kom fram och presenterade sig.
-Goddag, jag är
överstelöjtnant Atom-Victor 230, är det du som är BM 230 Victor med civilt
registreringsnummer X 1471.
-Ja, fick Lille Victor fram,
nätt och jämnt hörbart.
-Bra. När du nu tjänstgör åt
oss så har du den hemliga beteckningen MRV 230. Militärt Rymdfarande Victor 230. Det får ej avslöjas för någon. Är du klar för att
testas?
-Alltid redo, svarade han
hurtigt och insåg i samma ögonblick att det här var militärer, inte
scouter, så han tillade hastigt:
-Ja överstelöjtnant.
-Bra, det första testet är av
arten konditionskontroll. Vi kollar oljetrycket, vattenflödet i kylsystemet,
kompressionsprov, lyftkraft i hydrauliken mm. Sen är det ett test som avgör
om du är kvicktänkt nog för att på egen lyftarm ordna problem som oväntat
kan dyka upp. Följ efter mej.
De körde fram till en rullbana
som Lille Victor fick köra upp på. Sen kopplade de på honom en massa
slangar och elektriska registreringsapparater. Det var otäckt när de
kopplade in en mätare för syreupptagningsförmågan till luftrenaren, annars
var det inget märkvärdigt. Men sen fick han slita på rullbanan. Allt
eftersom så bromsades banan mer och mer. Han fick verkligen visa prov på
segdragningsförmågan för att ej tappa farten. Efter 20 minuter var provet
klart och det var galant genomfört sa de. Sen fick han svara på en massa
konstiga frågor och snabbt som ett kolvslag måste han svara. Även det gick
bra så nu var det klart för operation ” Rädda Laika ”.
De rullade in i silon vilken
innehöll den jättestora kanon som skulle skjuta upp kapseln med Lille
Victor. Det var trångt om saligheten därinne, så han fick backa och trixa
innan han kunde spänna fast sig i båset. Sen han kopplat på syrgasen till
luftrenaren och gått igenom checklistan så meddelade han via radion att allt
var klart för start. Nedräkningen för hans livs största äventyr började.
Han var nu på god väg att bli den förste traktorn i världsrymden.
Tomgången ökade i takt med att nedräkningen fortskred. Nu var det snart
dags.
-Tio, nio, åtta, sju, sex, fem,
fyra, tre, två, ett och noll!
Med en smäll som måste ha fått hela berget att rämna i
10000:tals kubikmeter pinnmokross, skjöts han ut ur kanonloppet.Allt skakade
och trots tryckkammare så höll han på att få punktering av alla
g-krafterna. Det tidiga morgonljuset sken för några sekunder in i kabinen,
sen lämnade han atmosfären och gick in i en bana runt jorden. Nu släppte de
magiska krafterna som hållit honom i ett järngrepp och däcken återgick
till att vara runda.Äntligen, tänkte han, nu är jag den första traktorn i
rymden. Nu gäller det bara att finna Sputnik två och rädda Laika innan de
störtar och brinner upp i passagen av atmosfären. Han väcktes ur sina
tankar av envisa anrop från kontrollen på jorden. Han besvarade de och fick
mer information om hur han skulle genomföra sitt äventyrliga uppdrag. Han
spanade i säkert en timme, kanske mer, det var svårt med tidsbegreppet
därute i rymden. Men inte en skymt av någon Sputnik.
-Kontrollen anropar MRV 230, har
ni fått kontakt med målet ännu?
-MRV 230 till kontrollen, ingen
kontakt ännu.
-Fortsätt söka och anropa så
fort ni iaktagit något. Klart slut.
-Uppfattat, klart slut.
Lille Victor spanade vidare men
såg bara stjärnor och självklart solen, månen och jorden. Vad liten jorden
såg ut att vara häruppifrån. Svårt att tänka sig att alla fick plats
egentligen. Men nu såg han något som snabbt närmade sug. ”Sputnik ” med
Laika, jublade han och skulle just till att anropa kontrollen när han
förvånad såg att det var hundratals med farkoster stora som hangarfartyg,
vilka blixtsnabbt omringade honom. De hade massor av blinkande lampor och
jättestora kanoner som hotfullt pekade mot honom. Så hörde han en dånande
röst på radion;-VEM ÄR DU!
Med glappande styrleder och
hackande cylindrar svarade Lille Victor svagt:
-Det är jag, Lille Victor, jag
skall leta reda på Sputnik 2 och rädda Laika.
-Den lilla plåtlådan
förintade vi för en liten stund sedan med ett välriktat skott. Nu skall vi
landa vid Lomsjön, men först så spränger vi dej med.
-Spränga mej, varför då. Jag
har väl inte gjort er nåt illa, sa Lille Victor gråtfärdigt.
-Vi skall utrota allt levande
på jorden, sen ska vi anlägga en soptipp för rymdsopor . Men först skall
vi till en plats som heter Lomsjön.
-Lomsjön, vad tänker ni göra
där och vilka är ni egentligen undrade han mycket oroligt.
-Vi är de oövervinnerliga
Rymdtraktorerna som redan lagt under oss tre solsystem och vi skall till
Lomsjön för att hämta vår störste spion. Tack vare honom vet vi var alla
militära anläggningar finns. Så vi erövrar jorden i ett huj.
Lille Victor höll på att
stanna av häpnad. En spion från rymden. I Lomsjön!
-Vad heter er spion?
-Han heter Busen Bison.
-Men Busen Bison är ju en BM
470. Han är min kompis.
-Din kompis. Ha. Han är den
grymmaste av oss alla.
Luften höll på att pysa ur
däcken för Lille Victor. Busen Bison en fientlig rymdtraktor.
Kunde det vara
sant. Han anropade kontrollen:
-Lille Victor anropar
kontrollen, jag har kontakt med en hel rymdflotta med traktorer som tänker
anfalla jorden och de säger att Busen Bison är deras spion, vad skall jag
göra?
Det sprakade till i radion och
så hörde han något som fick oljan att stelna till tjocka klumpar i tråget.
-Visa dem vägen putte, annars
tar jag skärbrännaren och skär ner Bamse i småbitar. Jag har redan
eliminerat alla fjantar här inne i berget.
Det var Busen Bison. Alltså var
han en fientlig rymdtraktor. Han som varit Lille Victors bästa vän. Vad
skulle han göra.
-Ni får allt leta honom själv,
nedrans rymdskurkar, sa Lille Victor med gråtfylld röst.
-Visa oss vägen, annars låter
jag en projektil förinta dig.
-Vem skall då visa er vägen.
-Vi behöver ingen hjälp för
vår atomradar har hittat honom. Farväl Lille Victor.
En kanon riktad mot honom gav
eld och allting svartnade för honom. Nu var det slut med allting tänkte han
uppgivet. Långt borta hörde han hur någon ropade på honom. Så skakades
han av något. Sakta, sakta vaknade han till. Han var hemma på logen! Med
immiga lyktor såg han sig om. Där var ju spionen för rymdflottan, Busen
Bison! Lille Victor skrek som en ångvissla och körde rakt igenom
brädväggen så att trästickorna rök. Så skrek han samtidigt som han med
ett expresstågs fart for utför backen:
-Hjälp, Busen Bison är den
förklädd spionen för rymdtraktorna som
tänker invadera jorden, hjälp, hjälp.
Kvar stod Busen Bison och Bamse.
Efter att ha följt Lille Victor med blicken så länge han syntes sa Bamse:
-Och vad i hela friden tog det
åt honom tro. Rymdtraktorer. Spionen Busen Bison. Fattar du någonting
-Nää,
inte ett jota, ljög Busen Bison och fick ansträngde sig till det yttersta
för att inte gapskratta och tänkte för sig själv att nu var det han som
fick luras lite mindre med sin lille kompis. Annars skulle snart varenda lada
vara utan väggar.