Kapitel 5.

VARFÖR TRAKTORER DRIVER JORDBRUK

OCH VAD HÄNDER NÄR MAN BLIR GAMMAL? 

En riktigt varm högsommardag när de höll på med att köra in hö så fick Lille Victor så hög vattentemperatur att han höll på att koka över. Varför i alla vevaxlar håller vi traktorer egentligen på med jordbruk? tänkte han. Vi har ju som mineraloljeproduktanvändare ingen som helst användning av vad vi producerar. Det här är ju rena byråkratpåfundet, mumlade han för sig själv. När de vilade efter ett långt pass som fått oljan att bli så het att den luktade bränt och kylvattnet kokande bultade på slangarna för att få komma ut, då ställde han den frågan till Bamse.

-Varför vi håller på med jordbruk, är det inte självklart? pustade Bamse och sträckte ut sin kran så att det knakade i alla leder.

-Inte för mig i alla fall, jag har aldrig sett någon av oss ha användning av vad vi sliter med att odla.

- Det skulle väl i så fall vara du Busen Bison, du är ju ganska insatt i det där med metanol-

produkter, ropade 35 Kraft, som parkerat i skuggan under en stor björk och kylde sig med isbitar på huven.

- Haha, metanol är väldigt bra att använda som frostskydd i kylarvattnet, men så torr som du är så är du väl luftkyld, snäste Busen Bison av honom tvärt.

- Ja men varför odlar vi havre, korn och hö egentligen? envisades Lille Victor.

- Jo men det förstår du väl, korna kan inte leva på bara hö, de måste även ha havre och korn, så att vi kan utfordra dem med det under vintern när de står inne, svarade Bamse.

- Och vad är korna bra till då?

- Jo men snälla du, av dem får vi ju gödsel som vi sprider ut på åkrarna för att det ska växa bättre, då får vi mer säd och hö åt korna, och vi kan skaffa fler kor.

- Det här börjar bli riktigt intressant Bamse, jag kan knappt vänta på att få höra vad vi ska med fler kor att skaffa, log Busen Bison pillemariskt.

- Då får vi ju mer gödsel, fattar du inte det, dumhuvud. Det var Lill- Nalle som la sej i diskussionen, han fattade inte att Busen Bison sin vana trogen var ironisk.

- Lille Nalle, ska inte du ta reda på hur djup sjön är i stället, så kan vi utveckla vårt samtal i fred för en sån där hoprostad plåt-Niklas som du, undrade Busen Bison, nu med stor sarkasm. Men inte ens det begrep Lill- Nalle.

- Ta reda på hur djup sjön är, då om någon gång så rostar jag väl ihop! utbrast han förnärmat.

- Ja vad bra, skynda dig, skrek Busen Bison. Han blev alltid uppretad av Nallarnas, minst sagt stora avsaknad av traktorvett.

- Jaja, jag är på väg, muttrade han och skramlade iväg ned mot landsvägen.

- Tänk om han gör det, man vet aldrig. 35 Stark blev lite orolig.

- Ingen fara, om han hittar till sjön så har han i alla fall glömt bort vad han skulle dit för att göra när han är framme, avfärdade Busen Bison det hela och vände sej mot Bamse och bad honom fortsätta med sin förklaring om varför de höll på med jordbruk.

- Jo varje ko bidrar med så pass mycket gödsel till åkrarna att varje år, att efter den har fått sin del av säden och höet så blir det ett visst överskott  Har vi då att stort antal kor så får vi ett stort överskott

- Genialt, då kan vi ha så mycket kor, så till slut hinner vi inte med något annat än att köra dyngspridare, skrattade Busen Bison roat.

- Lägg av, du vet ju vad det hela går ut på, så du behöver inte larva dej. Bamse började bli sur på Busen Bisons evigt syrliga kommentarer.

- Ja det vet jag, men jag älskar att höra det, det är så komiskt. Bamse blängde på honom men fortsatte att förklara för Lille Victor

- Eftersom det blir fler och fler som inte kan, eller vill odla spannmål och hö så blir vi tvungna att få så mycket över så att vi kan sälja till Lantmanna där de andra i sin tur kan köpa, men det mesta behåller vi för eget bruk.

Nu höll Lille Victor på att spricka av ilska. Hans gröna BM-färg övergick lite mot det Volvoröda. Busen Bison tyckte att det här var det roligaste som hänt sen Timmer-Kalle körde ner sej i dyngstacken nere vid bolagsladugården i förra veckan. Nu skrattade han så att han fick luft i bränslesystemet och höll på att kvamna av. Det gjorde Lille Victor ännu argare och nu röt han så att sotflagorna sprutade ur avgasröret;

-VAD SKA VI HA ALL SÄD TILL?

Bamse backade i ren förskräckelse rakt in i 35 Kraft som somnat under björken. Men nu vaknade han ur sin djupa sömn av att Bamse gav honom en smäll rakt över fronten så att det sjöng i plåten. Ilsket varvade han upp och med all sin kraft körde han på Bamse så att han studsade fram igen.

- Ska du köra på en som sover, jädrans Alfta-bygge.

- Säden, fortsatte Lille Victor ropa åt Bamse.

- Lugna ner dej, du spräcker ju en packning snart, jo säden lägger vi ju ut åt alla djur i skogen på vintern så att de har nåt att äta, annars svälter de ju ihjäl, samma sak är det ju med allt hö, potatis och halm som blir över, du brukar ju själv köra ut det, vad tror du att allt det kommer ifrån, månen eller ?

Nu kände Lille Victor hur han krympte ihop av skam. Naturligtvis var det ju därför de höll på med jordbruk, alla djuren ute i naturen måste ju ha något att leva av när de inte kunde hitta något själva. Halmen använde många att bygga bon och bädda med. En del av säden krossade de hemma på kvarnen innan den kördes ut Älgarna och rådjuren älskade hö, ja även andra djur hade nytta av det. Kort sagt alla djur hade nytta av att traktorerna körde ut säd, hö och halm. För att inte tala om mjölken som de gjorde ost av. Det var många olika sorters djur som fullkomligt dyrkade ost För länge sedan, innan den naturliga balansen blev förstörd skötte allt sig själv. Men nu måste de hjälpa alla djur och växter, så att de inte blev utrotade.

- Vad dum jag är, det tänkte jag inte på, mumlade Lille Victor. Just då hörde de något komma uppför infarten. Det var Timmer-Kalle och på släp hade han Lill- Nalle. Men som han såg ut Lill- Nalle, full av dy och rutten vass. Vattnet bara dröp av honom.

- Nu har han i alla överträffat sej själv, brummade Timmer-Kalle, han skull ta reda på hur djup sjön var, det yrade han om när jag drog upp honom. Det var nära att han skulle drunkna, jag fick upp honom i sista sekunden och jag misstänker att det var någon som drivit med honom, som vanligt. Timmer-Kalle stirrade på Busen Bison med sina hårda strålkastare.

- Jag trodde att inte ens en Nalle skulle vara så dum, sa Busen Bison förvånat.

- Men nu vet du. 35 Kraft satte med de orden punkt för diskussionen. När Lill- Nalle återhämtat sej fortsatte de med höbärgningen. Lill- Nalle kunde lasta hur mycket hö som helst verkade det som i alla fall. De hässjade ännu en del av höet, men mycket torkades på skulltorken. Det gjorde arbetet lättare och mindre beroende av vädret. När de var klara för dagen och djuren mjölkade och utfodrade vilade Lille Victor och Bamse ut i skuggan bakom ladugården.

- Bamse, vad händer med ett djur när det dör? Bamse blev lite ställd. Den frågan var ny för honom. Svaret var inte lätt, men han försökte så gott han kunde.

- När ett blir sjukt, då kan det dö, själva livet försvinner och kroppen blir som ett tomt chassi. Samma sak när det är gammalt och utslitet. Då orkar det inte längre utan ger liksom upp.

- Dör traktorer också Bamse? Lille Victor såg riktigt bekymrad ut och Bamse tyckte att det var olustigt, men han måste ju någon gång berätta om livets alla skeden.

- En traktor består ju av en massa konstgjorda delar som det går att laga och byta ut. Ett djur är det annorlunda med. Det har något knepigt som kallas levande organismer, ett djur födds ju och är då pyttelitet. Sen växer det. Gör de illa sig lite grand då lagar de sig själva, det kan inte vi. Går vi sönder måste vi repareras. Dör som djur gör vi inte. Men om vi blir alltför dåliga och det kanske inte lönar sej att reparera då blir vi skrotade. En del blir stående i åratal och samlar damm. Andra blir sålda som reservdelar till någon som reparerar traktorer. Så en traktor lever vidare på ett eller annat sätt.

- Kommer gamle BM 10 att bli skrotad.

- Jag vet inte Lille Victor, jag vet bara inte.

- Kan inte vi köpa delar och renovera honom ?

- Delar är dyra, då kan vi inte mata alla djur längre. Då dör de i stället. Kanske inte gamle BM 10 vill det. Han bestämmer själv om han vill ha hjälp.

- Men vi kan ju låta reparera honom !

- Det går han inte med på. Han vet att då måste vi avverka mycket skog för att kunna lösa ut honom och skogen här älskar han mer än något annat, den offrar han aldrig.

- Inte ens om det kan förlänga hans livslängd ?.

- Nej.

- Om jag skulle gå sönder då, har vi då råd att köpa nya delar? Nu var Lille Victor riktigt ynklig och rädd.

- Oro dig inte, du är så ung att skulle det hända dej något så får vi låna pengar till reservdelar om det behövs.

- Varför får vi inte låna pengar för att reparera Gamle BM 10 om vi skulle få göra det för min skull?

- Därför att han är så gammal och omodern att han nog inte skulle klara av att betala tillbaka pengarna. Därför lånar inte banken ut ett öre. Men du är ung ännu och osliten så gott som, så då räknar de kallt med att du kan arbeta och betala tillbaka vad du lånat.

- Men om jag inte klarar av det, kommer de då och skruvar sönder mig, Bamse de får de väl inte göra, eller hur? Nu var han helt utom sig av rädsla och Bamse ångrade att han inte tigit.

- Vi 230:s är outslitliga lovar fabriken, men skulle det bli så illa, då kan du sälja lite av din andel i skogen och gör du inte det då säljer jag av min andel för du ska inte bli demonterad i förtid. Det lovar jag. Lille Victor blev lugnad av de orden. Han satt och nickade för sig själv. Skönt, tänkte Bamse, nu kan jag sova med lugnt samvete. Men just när han öppnade spjället och skulle föreslå att de skulle göra kväll då frågade Lille Victor något som fick Bamse att bluddra till.

- Var kom den första traktorn ifrån? Någon måste ju ha varit den första och vem var det då som monterade honom och vart kom delarna ifrån?

- Det är en invecklad historia som det råder delade meningar om. Själv vet jag inte vad jag skall tro på. Nu är jag för trött för att börja berätta, det tar lång tid att förklara alla teorier. Men i morgon kan du väl se om Teologen eller Vaggerydar’n är hemma. De är insatta i det här ämnet, det är ett som är säkert. Det blir i alla fall ingen hökörning förrän på eftermiddagen. Det lät bra sa Lille Victor och så drog de sig in i garaget över natten.

SLUT.