Kapitel 17.

NYA TIDER I TIMMERSKOGEN

Mekaniseringen tar fart, med halvband och negercyklar

Det var inget lattraktors göra att köra i skogen på femtiotalets mitt. De små jordbrukstraktorerna var oftast inte alls byggda med tanke på skogskörningar utan de modifierades med halvband och i bland med hemmagjorda kälkar gjorda av järn, fast träkälkarna var vanligast. Likaså skedde lastning med endast baklyft och frontlastare som hjälpmedel, så lassen blev inte stora men det spelade ingen roll för de orkade inte så mycket heller. Hade de tur kunde de få hjälp av bandtraktorer med basvägsplogning och att köra i de värsta terrängavsnitten, det var rent otroligt vad de kunde uträtta.

Gamle BM 10, som inte var så gammal då, var en vinter på en strapatsrik drivning ända uppe vid Tjäderberget. Det var första vintern som det avverkades där och allt var ytterst primitivt. Han hade sällskap av några riktiga original ur samma generation , Bestämde BM 21 och Gengasarn. Det var meningen att några riktiga veteraner skulle göra dem sällskap men så blev det inte. De hade att kämpa sig fram över obefintliga väger de sista 14 kilometrarna före avverkningsplatsen och väl framme där så gjorde de upp en stor eld och satte i gång med att bygga ett provisoriskt vindskydd. De fällde några träd mot en lodrätt bergvägg och tätade med granris så att det blev lite lä åtminstone men de kunde inte täta för mycket för det var så kallt att de inte vågade stänga motorerna. Gengasarn rök så förskräckligt att han skulle ha kvävt dem alla om inte röken kunde leta sig ut. Som tur var så passade han på att ta varje tillfälle i akt att hugga gengasved åt sig, visserligen hade han med en försvarlig mängd prima ved, men han var van vid krigsårens vedransonering, så han ville vara på den säkra sidan av motorstoppet.

De pratade lågmält om huggningen och körningen som de tagit på sig. Att det var dåligt betalt, det var ju som vanligt. Men att vara så här långt borta från allt vad ordentliga basvägar hette, det var något de aldrig prövat på förr. Det var en nyhet som bådade gott i alla fall, de skulle slippa den tidigare så enerverande barkningen. En ny maskinkonstruktion drog fram på sitt segertåg genom skogar och över sjöar, barkningsmaskinen av märket "Cambio". Det återstod att se vad den gick för, tyckte de tre kumpanerna.

För tre år sedan så hade Martimer Höstberg lanserat halvbandsutrustningar till jordbrukstraktorer, det var hans lika originelle medhjälpare Calle Halvband som kommit på grundidee`n. Gamle BM 10 hade själv närvarit vid provkörningar i " Jordbärsmyren " utanför smedjan i Alfta. Han hade blivit mäkta imponerad, ända tills en halvbandsutrustad BM 10 ansträngt sig så hårt för att ta sig upp ur myren, att motorn vände och den stackars traktorn försvann ner i myrens mörka innandöme.

Så det var tydligen inte bara dyrt med halvband, det var farligt också. Efter "fadäsen", som Calle Halvband kallade den tragiska händelsen, hade Gamle BM 10 hållit ett brandtal till Martimer Höstberg, eller en moralpredikan som många från grannbyn Edsbyn kallade det. Den innehöll ord och inga visor. Efter den uppsträckningen brukade Martimer alltid säga att

" Ingenting som skall hålla i skogen får vara mer komplicerat än ett järnspett ".

Sedan hade de också låtit utrusta helbandare med gummihjulsboogie och Alftaband, helt plötsligt kunde de förut i skog och snö värdelösa maskinerna ta sig fram som älgar.

De som nu var här, de var minst sagt misstänksamma mot alla nymodigheter. Vad de inte visste, det var att Martimer Höstberg och hans kompanjon Calle Halvband också var här i trakterna. De skulle vid den närbelägna Vintermyran under några dagar prova några nya idéer om skogsbrukets mekanisering som de klurat ut.

-Vad tror ni om mekaniseringen i skogen? hostade Gengasarn fram.

-Ja om inte annat så kan då de Alftautrustade helbandarna ploga rejäla basvägar, de kan också dra tusan så stora lass, tänk på att på de nya kälkarna och vagnarna som de gör där i Alfta så finns det både vajerkranar med hydraulisk lyft och med hydraulisk tipp är det bara att stjälpa av lasset, filosoferade Bestämde BM 21.

- Stjälpa av lasset, vilken stubbknekt godtar att du stjälper av ett virkeslass, ingen, fräste Gamle BM 10.

- Bara för att du blev vittne till hur en BM 10 dränkte sig i Jordbärsmyren, så skall du banne mig inte fördöma allt nytt. Förresten så brukar du själv ändra rotationsriktning och det av ilska och inte av hårt arbete, röt Bestämde BM 21 argt.

- Nog om det, självfallet kommer mekaniseringen inom skogsbruket att anta proportioner som vi aldrig kan ana, det är jag förvissad om. Men om den är till gagn för andra än Skogsbolag och andra profithungrande, det vet jag ej, profeterade Gamle BM 10 bestämt.

- Just det, om det går fortare att köra virket så dalar priserna, se bara vad som håller på att hända med motorsågarna, snart är de så utvecklade att det går att kvista med dem och att använda på klenare träd, då åker priserna rakt ner i snön, bolmade Gengasarn fram.

- Om vi i framtiden vill ha en chans att tjäna till diesel och annat genom skogsarbete, då måste vi anamma det nya, annars är det kört, ner i en bottenlös myr, morrade Bestämde BM 21 med tydlig adress till Gamle BM 10.

- Du kanske funderar på att sedermera bygga om dig till en Negercykel, det skulle kanske passa, då får du Calle Halvband omkring dig dag som natt, inpassade Gamle BM 10 syrligt.

- Negercykel, håller du på att surna till, nu är det framtiden jag talar om. Du vet väl hur Bolinder -Munktells ordstäv lyder:

-"Där man gjuter, där kan det bli lömska sprickor".

- Ja, du har tillfyllest rätt, det är bara det att jag har så svårt att förlika mig med tanken att inget egentligen blir bättre, bara krångligare. Men nu är det bäst att vi går till nattvila, om löften redan ingivna hålles, då har vi en herr Oliver här i morgon, han skall nu efter att ha blivit "frälst", med ny växellåda, gummihjulsboogie och Alftaband nere i den sjungande dalen visa sina färdigheter med att ploga basvägar och stickvägar, halleluja.

- Glöm inte att en av Bröderna Kraft kommer för att köra virket vi hugger. Han är utrustad med halvband, kran, vinsch och en timmerkälke 18/19. Tur att du redan är grön om plåten Gamle BM 10, för du kommer att bli så jädrans avundsjuk när du ser hur mycket han rår med att köra, vi får allt hugga som bävrar om vi skall få chansen att ens se avlägget nere på sjön, avslutade Gengasarn diskussionen med en hostattack.

Eter en lugn natt så väcktes de i gryningen av ett oväsen som hade kunnat få motorblocken att spricka av rädsla. Det vrålade och brakade inne i den snötyngda skogen, starka strålkastare lyste upp himlen, träden svajade, för att ibland falla till marken som avbrutna tändstickor. De tre kumpanerna som väckts så brutalt såg med frostiga lyktor hur en bandtraktor närmade sig deras nattläger. Det var Oliver som kommit, med en snöplog kombinerad med ett schaktblad, designat av Calle Halvband, hade han med hjälp av karta och kompass rekognoscerat ut och plogat upp en basväg som gick i det närmaste rakt som en oljesticka mellan myrhalsarna. Nu var transportlängden minskad till ett minimum . Att vägen ibland gick rakt uppför branta bergsidor, det bekom honom inget, förresten så klarade BM 36 Kraft värre stigningar, så det så.

Sedan så hade han en hälsning från skogvaktaren att nu var det bäst att de orkade hålla Kraft med erforderlig mängd virke, eljest fick de ta lättare sysslor nere vid bolagsgården. Dvs., köra gödsel. Som olja på fettet så kom 36 Kraft just i samma vevmoment och det första han frågade var om de inte börjat hugga ännu?

- Jag har en dyrbar utrustning som jag måste betala, ni förstår väl att jag blir orolig om det inte finns virke att köra, beklagade han sig skamset.

- Vi har inga dyrbara utrustningar att avbetala, därför arbetar vi endast under normala förhållanden, T.ex. i dagsljus. Förresten så måste du ha ett illa komponerat kontrakt om du ej får ersättning för den tid du står utan körning, predikade Gamle BM 10.

- Jag börjar med stickvägarna med ens, ropade Oliver och satte iväg.

- Ja gör det, du som har karta, kompass och läslampa, skockade Bestämde BM 21 och skakade på motorhuven.

Gengasarn hade gjort upp en värmande eld som fick de nattröga oljorna att mjukna. De tog några koppar varm olja av det fina märket Standard-Oil. Sedan kändes livet lite lättare att leva. Som en skottspole åkte Oliver upp och ner på skiftet, skottandes stickvägar och att det strök med ovanligt mycket träd skulle inte göra något, lönsamt som det var. Efterhand som det ljusnade så upptäckte de alla vilket storverk han egentligen uträttat.

- Men ni får själva underhållsploga och laga dem. Jag har fullt schå med nya basvägar, men blir det mycket snöfall, då kommer jag till undsättning.

Just som Oliver skulle till att åka så ropade han:

- Inte för det angår mej, men jag vill varna er, Martimer Höstberg och Calle Halvband är vid Sjösveden och testar prototyper, bland annat så skall de vara ute på Vintermyren rätt ofta, så ni kan nog inte undgå att träffas. Är ni inte på er vakt så kan ni snart vara delaktiga i deras experiment, som försökstraktorer.

Med en rysning som fick Alftabanden att skaka av sig snön, försvann Oliver genom ett moln av nyplogad kallsnö.

Efter sig lämnade han en sprakande eld och fyra traktorer som hackade med luft i bränsleledningarna. De kände sig dömda på förhand, utlämnade i urskogen, utan hjälpande bogserlina från omvärlden. Som hungriga vargar fanns Martimer Höstberg och Calle halvband därute, väntandes på oskyldiga traktorer att få sätta sina metallborrar och svetselektroder i. Om de mot all förmodan skulle ta sig för egen maskin ur detta äventyr, då var de med största säkerhet så ombyggda att ingen maskin därhemma skulle vidkännas dem. Gengasarn var genast inne på att han skulle ta sig själv av daga medelst en gasexplosion. Bestämde BM 21 avsåg att ta upp kampen och massakrera fienden. Men Gamle BM 10 däremot, han insåg helt plötsligt att det fanns fördelar att anskaffa sig, även här ute i vildmarken.

- Mina vänner, vi skall nu använda den förbrända oljans taktik, vi ser helt enkelt till att de får anpassa hastigheten efter vår bestämda utväxling. Som ånglokomotiven brukar säga:

-"De får dansa efter vår pipa ".

- Calle Halvband och hans chef, de gör om oss till Snövispar om de vill, utan att vi märker det, viskade Gengasarn med strypta spjäll.

- Anfall är bästa försvar, det sa alltid kapten på Traktorregementet i Skattugn, mumlade Bestämde BM 21 mellan kolvslagen.

Som en påminnelse om stundens allvar, hörde de från Sjösveden, hur motorer varvade och hur träd knäcktes.

- Inte undra på att Oliver kom på natten, han visste om det här och ville nog inte vara här när det blev dag, brummade Bestämde BM 21 argt.

" Där man gjuter, där kan det finnas lömska sprickor," upprepade Bestämde BM 21.

" Inget som skall hålla i skogen får vara mer komplicerat än ett järnspett", inflikade Gamle BM 10 med en baktändning. Sedan fortsatte han:

- Vi börjar med vårt arbete som om vi inget visste, men vi äro alla på vår vakt. Jag citerar:

" Släpp inte en djävul över bron"!

- Sven Duvenberg, tyvärr är hans ättling en avfälling, stönade Gengasarn.

- Ja, men med de morska citaten ur "Fänrik Ståls sägner", så skall vi bekämpa demonerna ute på myren, mässade Gamle BM 10 med basröst.

I smedjan

För att ge rättvisa åt denna episod, då måste jag låta er få höra densamma ur Martimer Höstberg och Calle Halvbands strålkastarvinklar. Då faller diskussionen i annan mylla, eller i annan snödriva, om ni så vill. För deras del så började det att de ville göra ordentliga utvärderingar av sina idéer.

- Vi kör väl i Jordbärsmyran, som vanligt, hade Martimer Höstberg sagt. Det gick ju bra med halv och helbandarna.

- Då ja, nu är det ju för alla glödkulor i Hälsingland frågan om något världsrevolutionerande. En specialbyggd maskin för skogstransporter, tänk om Belarusarna eller Fordarna får nys om det här, då tar dom uppfinningen, precis som polisen tog halvbanden av mig, när jag körde timmer ute på Granäsen!!!

- Lugna dig litet, de tog ju banden bara för att jag ville vara säker på att inget annat företag skulle ta iden från dig, det vet du så väl, du höll ju på att ge bort allt till den där Stubbknekten på Baggböleri Såg AB.

- Äsch, Boxer Berggren, den småfräsaren, det var väl inget, fräste Calle Halvband; men nu är det större saker på gång och det vet du. Ingen får se vad vi håller på med.

- Må så vara, hädanefter så är det vi som företar våra provkörningar ute vid vårt skogsskifte beläget vid Sjösveden. Där finns för övrigt Vintermyren, behövlig i våra prov.

- Sa du Sjösveden, stönade Calle med sin Chevrolet-motor på farligt låg tomgång.

- Ja, hur så?

- Därute, i mörkret, finns din trätotraktor nummer ett, Gamle BM 10.

- Aj som den, det var icke så bra. Om han får syn på oss, då blir han minst sagt arg, ja du minns ju vad du kallade "fadäs", härute.

- Blä, blä, blä, bara för att en av hans modellkollegor tog sig vatten över luftintaget. Vilket tal han höll efteråt. Traktorjournalen och Traktornytt skrev ju spaltmetervis om det. För att inte tala om alla brev som kom in till farbror "Sven Järnring" och hans "Traktorernas Växellåda", vi borde ha procent på allt skvaller, då kunde vi utveckla vår nya produkt gratis, spottade Calle Halvband fram.

- Stopp där, vi skall vara ett föredöme i samhället och leda utvecklingen inom det som

nu är vårt gebit, det vill säga, skogsbrukets mekanisering, förmanade Martimer Höstberg strängt.

- Ja men då så, då är vi ju överens, om vi skall leda utvecklingen så må vi få göra det i fred, eller hur? Calle Halvband var minst sagt, vrång.

Så kom det sig att de gav sig iväg till Sjösveden, inte bara de två, nej de hade med sig ett antal edsvurna. Det var ju som så, att nu skulle de i allra största hemlighet ta prototypen till Bamsen, ut i den djupa öde skogen för att se om den höll för förväntningarna. Att just Gamle BM 10 var i grannskapet, det gjorde dem oroliga och än mer försiktiga. Att stöta sig med honom, det var vad som kallades för att utsättas för oberäkneliga risker. Men de måste ta den risken, det var allt för mycket som stod på spel, det var inte bara Bamsen som skulle provas, nej de hade fler saker som måste hårdtestas under autentiska förhållanden, kanske att Gamle BM 10:s kollegor därute skulle vilja pröva en som annan lösning, om de blev tillräckligt less av allt gammaldags sätt att arbeta i skogen. Martimer och Calle smidde färdigt planerna ute i smedjan samma natt som de lämnade Alfta för att osedda ta sig upp till Sjösveden.

Natten var isande kall, -36 grader Celsius visade termometern som satt på smedjans ena knut.

-I en sådan här kyla får materialen verkligen visa vad den går för, gladdes Martimer förnöjt.

Calle Halvband däremot, som ännu inte vågat använda de nya oljorna som hans chef rekvirerat direkt från Gulfs provlaboratorium, han ogillade allt vad sträng kyla hette. Ännu mer ogillade han att pröva nya oljor, nytt smörjfett och andra livsuppehållande produkter innan han sett att de verkligen var bra. Martimer däremot, han prövade själv allt nytt. Då visste han hur bra det nya egentligen var. Någon gång hade det varit nära att han skulle ha skurit ihop men tack och lov så klarade han sig. Calle registrerade först hur bl.a. Martimer reagerade innan han själv vågade prova. Men var det något som han inte var främmande för, så var det att utföra de mest fantasifulla och ibland tekniskt fulländade konstruktioner. Om de sedan var fullt ut användbara i sitt syfte, det skall vi nog låta vara osagt. Det får nog även gälla en del av Martimers skapelser. Men ju mer konstruktioner de gjorde, desto fler praktiskt användbara redskap kom ut ur den lilla smedjan. Liten och liten förresten, den byggdes ständigt ut eftersom deras verksamhet ökade lavinartat.

Men nu smög de sig ut ur samhället mitt i den vintermörka natten, med spända snökedjor, släckta lyktor och extra ljuddämpare, allt för att ingen skulle se vad de höll på med. Bamsen stod uppkörd på en täckt vagn, den var så hemlig att de knappt kände till den själva. Karavanen lämnade Alfta osedda och när de lämnat riksvägen och tagit sig en bra bit in på basvägen mot Sjösveden så tände de lamporna och tog av sig extradämparna.

- Äntligen, flämtade Martimer när han fått bort sin . Ett gnistregn kom ur hans sotiga avgasrör och den gamla kultändaren i hans chassi steg i varv.

Bamsen fick nu ta sig fram på egna band. Det var första gången som han skulle köra själv så det slutade med att han stod på huven över plogkanten och rullade nedför en djup bäckravin och blev stående på skakiga band och med blinkande strålkastare. Calle Halvband blev förskräckt och befarade det värsta, att deras skapelse och skyddsling skulle ha tagit skada. Med sin sökarlyktas sken fångade han upp Bamsen och ropade:

- Hur gick det Bamsen? Du fick väl inte bandkrängning eller så?

- Nej då. Men det blev lite blött innanför bukplåten, tror du att det är en tätning som gått?

De edsvurna uppe på vägen som hörde frågan fnissade roat. Bamsen hade gjort på sig av rädsla, vilken tuffing!

- Vi drar upp honom och låter honom åka på vagnen upp till Vintermyran, föreslog Calle Halvband åt Martimer.

- Dra upp honom, nu när han äntligen är i sitt rätta element, nej du Calle, vi fortsätter upp till Sjösveden och installerar vår depå där. Bamsen får ta sig dit på egna band, det är ett utmärkt tillfälle för honom att bekanta sig med terrängkörning i mörker. Det behövs verkligen, övning ger färdighet.

Calle Halvband häpnade, lämna Bamsen ensam ute i den mörka skogen!

- Du skämtar Martimer, inte kan vi väl lämna Bamsen alldeles ensam härute. Tänk om det händer något hemskt med honom, att han får luft i bränslesystemet eller så, försökte Calle.

- Calle Halvband, har du blivit oljig på gamla dagar. Det där är prototypen till vår revolutionerande skogstraktor, om den inte klarar sig själv ute i en kall och snöig skog, då har vi å det fullaste misslyckats med vår vision, den att mekanisera skogsbruket. I så fall kan vi lika gärna vända tillbaka hem och börja reparera självbindare. Är det rimligt tycker du?

Calle skämdes lite. Bamsen var hans skapelse, nja, en del av den i alla fall, men han var så stolt över den att han inte ens kunde tänka tanken på att något hemskt skulle hända den.

- Du har rätt Martimer. Han måste lära sig. Men måste det ske mitt i natten?

- Calle.

- Ja-ja, han ska lära sig mitt i natten, fräste Calle irriterat.

- Då så, nu sätter vi fart, låt inte dyrbar tid gå till spillo, sa Martimer och ropade till Bamsen:

- Du får ta dig till Sjösveden för egen maskin, men du får inte använda basvägen, du får ta dig fram genom skogen. Kartan och kompassen har du väl med dig?

- Jodå, de är med. Klarar ni er själva nu då?

- Visst, åk nu Bamsen, skrattade Martimer.

- Kan han använda karta och kompass, det var nytt för mig, varför har jag inte fått reda på det?

- Det skulle bli en överraskning Calle, men från och med nu så skall alla skogsmaskiner vi tillverkar eller utrustar, ha kompass och kunna använda den. Aktuella kartor får uppdragsgivarna hålla med.

- Ska vi inte lära dem att navigera efter stjärnorna på en gång, inflikade Calle syrligt.

- De syns inte när det är dagsljus och ej heller när det är molnigt, nej det skall finnas starka sändare/mottagare som går i en bana runt jorden och en sändare/mottagare med bildskärm i skogsmaskinerna. Som en tv ungefär. Då kan sändarna i rymden pejla in var skogsmaskinen befinner sig och visa det direkt på en fint detaljerad karta på bildskärmen. Det är framtidens navigationssystem, siade Martimer.

- Och vad skall det heta då månne. ÖSA fält -tv-kompass M-57, kanske? Calle Halvband höll på att spräcka toppackningen av återhållet storskratt. Det här var det mest sanslösa han hört på länge. Navigera med en tv! Han hade läst om tv -apparater och tyckte att det var rena fantasierna alltihop. Tydligen tyckte Martimer likadant eftersom han skämtade så dant.

- Nej du Calle, systemet borde heta GPS, Ge Positionen Snabbt.

- Menar du allvar?

- Naturligtvis, jag har redan skrivit till FOA, men de tyckte att jag skulle vänta tills någon lyckades placera en konstgjord himlakropp i en bana runt jorden. Sedan skulle jag kontakta dem igen.

- De skrattade väl åt dig.

- Nej, men det råkade vara den första April som jag ringde, så de tog väl det som ett aprilskämt.

- Skulle tro det, skockade Calle Halvband.

Så gav de sig iväg, Bamsen genom skogen och de andra på basvägen. Det höll på att ljusna när de närapå samtidigt som Bamsen kom fram till Sjösveden. Han var bara minuterna efter. Calle Halvband och Martimer Höstberg var med rätta stolt över sin skapelse, det var nämligen styvt gjort av honom att ha tagit sig fram så kvickt. Direkt upprättade de sitt basläger och så snart de var klara med det var det dags för det första provet. Så höll de på hela förmiddagen, ibland hörde de motorsågar yla och knattra och träd som föll med tunga brak någonstans bortom Vintermyren. Det var Gamle BM 10, Gengasarn och Bestämde BM 21 som hölls med sin avverkning. Calle och Martimer utbytte oroliga blickar.

- Måtte det bara inte bli en konfrontation med Gamle BM 10, suckade Martimer när de lunchtankade.

- Det går alltid att hoppas, men det är nog tyvärr oundvikligt. Åtminstone om vi skall genomföra allt som vi planerat. Äsch, strunta i den där rullande moralpredikanten, i värsta fall får vi väl lura ner honom i en kallkälla, sedan är det bekymmersfritt, tyckte Calle.

- Calle!

- Ja, jag vet, men det är ju bara som jag säger. Inte ens Gamle BM 10 vill jag något så hemskt, det är bara det att det är härligt befriande att tänka sig honom försvinna för gott.

Eftermiddagen fortsatte med fler prov, en del smärre förändringar av Bamsen och tilltänkt utrustning gjordes redan på platsen. Allt antecknades noggrant. Större modifikationer fick vänta tills de var hemma i smedjan. Så var det dags att vila för natten och lugnet lägrade sig över Sjösveden. Endast knäppningarna från svalnande motorer hördes.

På andra sidan Vintermyren, uppe i skogen där kumpanerna från Lomsjön logerade, var det också lugnt. De hade med vaksam misstänksamhet hört på motorljuden från Sjösveden, men än så länge hade de inte sett varken Martimer Höstberg eller Calle Halvband. De turades om att vakta vid elden, de litade inte på att de klåfingriga uppfinnarna på andra sidan myren verkligen sov. De kunde lika gärna vara i full fart med något livsfarligt.

När det så blev morgon och de drack sin varma morgonolja sa 36 Kraft att han nu skulle köra första lasset ner till avlägget på sjön. Han var förväntansfull, nu skulle han äntligen få visa vad han gick för med sin nya utrustning. Den hade kostat honom alla besparingar, ja nästan alla, lite måste man ju ha på lut utifall att. Men han var övertygad om att investeringen snabbt skulle betala sig och sedan var det bara inkomst att räkna. Det hade åtminstone Martimer Höstberg övertygat honom om. Kanske han till och med kunde utöka med fler traktorer och bli direktör i egen firma, det skulle allt smaka som den finaste och mest raffinerade mineraloljan. Han väcktes ur sina drömmar av ett stigande buller. Det var "de" som morgonkörde sina kalla motorer där borta över myren.

- Nej gubbar, detta duger inte. Jag börjar köra nu, förtjänsten ligger på, skrattade han lite tafatt och kontrollerade sin kära utrustning ännu en gång innan han tog sig an det första lasset.

Snabbt lastade han ett inte alltför stort lass, han ville inte riskera att köra fast inför de granskande lyktorna från huggarna. Så körde han ut från skiftet och tog basvägen som gick över den stora avlånga Vintermyren. Han noterade att vädret hastigt höll på att slå om, det kom varmare vindar västerifrån och svarta moln kom med vindarna. Det skulle alltså bli fjälltö, kanske med mycket blötsnö därtill. Då skulle förtjänsten inte bli så rasande god trots allt. Några älgar kämpade sig fram över myren, utan att ta notis om honom. Han suckade så att ett gnistregn lämnade avgasröret och flög upp några meter i luften och dog ut.

Bamsen

Utan att veta om vad som väntade honom, körde Bamsen också ut på Vintermyren. Men han körde inte efter någon upplogad basväg, nej han stånkade fram i den djupa lössnön, dragandes några nyhuggna, rejält grova helstammar av fura. Utan kälke. Det var ett delprov av den stora utvärderingen som här genomfördes. Trots att stammarna plöjde fram genom snön och bromsade Bamsen ganska hårt så grävde han ej ner sig, Alftabanden gjorde att han nästan flöt ovanpå snön. Han var redan modifierad både här och där, Calle Halvband och Martimer Höstberg hade ständigt nya idéer som skulle provas och verkstadspersonalen hade fullt upp med de fältmässiga ombyggnationerna. Bamsen kände sig som en stridsvagn som kört på för många minor, överallt var det nya svetsfogar och fula sår efter skärbrännaren. Men allt fungerade allt bättre och bättre. Det hade redan spekulerats i om det var möjligt att konstruera en helt hydraulisk kran med en timmergrip. En vinsch hade monterats framtill. Med den kunde Bamsen dra upp helstammar från otillgängliga ställen, samt dra upp sig själv om det behövdes. Men vinschen var allt onödigt komplicerat uppbyggd och trilskades allt som oftast, så därför skissade Martimer och Calle på en egen och bättre.

Men vad nu?

Det var någon som körde ut på myren från andra sidan. Det måste vara någon av de som hölls med drivningen där. Han hade blivit varnad för att komma i kontakt med dem, han skulle just till att göra en bandbromsvändning då han kom ihåg att Calle Halvbands sista ord innan han åkte ut på detta provet, det var;

" Låt inget stoppa dig, följ schemat du fått och det till punkt och pricka"!

Så hur skulle han nu göra? Han fick inte komma i kontakt med främmande maskiner, inte heller avbryta provet. Medan han fortsatte att köra rakt över myren, allt enligt den upplagda planen, så bestämde han hur det här skulle lösas. Eftersom han hade en sådan respekt för Calle Halvband och i synnerhet hans ombyggnadsplaner ifall proven ej föll ut som de hade tänkt sig, så fortsatte han sitt prov. De som var upptagna med att avverka skog kunde väl inte ha tid att intressera sig för en prototyp som honom, det var ett som var säkert. Trodde Bamsen åtminstone. Så han tuffade på med stammarna på släp, den inbyggda kompassen och riktmärket han tagit ut hjälpte honom att köra exakt som han skulle. Han och den främmande maskinen närmade sig alltmer och nu såg Bamsen att det var en BM 36 med Alftaband, vinsch och en timmerkälke modell ÖSA 18/19. Det var första gången som han såg en BM 36 i verkligheten, men han hade lusläst alla broschyrer som fanns i smedjan. Strax skulle de korsa varandras vägar, Bamsen med sina stockar på släp i djupsnön och 36 Kraft med sina halvband och ÖSA -doning.

36 Kraft såg med stirrande lyktor på skapelsen som kom över myren. Något liknande hade han då rakt aldrig fått skåda, en konstig bandtraktor som av motorljudet att döma hade en BM Victor motor innanför huven. BM-grön var den också. Så släpade den på några långa, kraftiga tallstammar, inte på en kälke, nej den drog dem med en kätting, så att de snarare gick under snön än ovanpå! 36 Kraft stannade och främlingen korsade basvägen framför honom.

- Du, varför använder du inte basvägen istället, då går det lättare! ropade 36 Kraft.

- Får inte. Det ingår inte i dagens tester.

- Har du ingen kälke?

- Den skall jag använda i morgon, svarade Bamsen och fortsatte sin färd mot myrens slut.

- Vem är du? ropade 36 Kraft efter honom.

- Det får jag inte säga.

- Nähä. Ja god dag då, yxskaft.

36 Kraft skyndade sig vidare mot avlägget. Det var nästan så att han fått stålack efter det mystiska mötet ute på myren. Att det var en skapelse designad av Calle Halvband och Martimer Höstberg som han träffat, det kunde en hjärnskadad ekorre räkna ut, men vad i alla glödheta tändkulor skulle den vara bra till? För att inte tala om vad den gjorde ute på myren. Skulle använda kälken i morgon, hade han sagt. Inte ens så att han körde på basvägen. Konstigt var just vad det var. Han grubblade fortfarande på allt detta när han kom åter till Vintermyren. Det började nu att snöa ymnigt. Så fick han då åter syn på skapelsen i fråga och nu körde han i zick-zack över myren. Med en rysning längs efter motorhuven fortsatte 36 Kraft mot avverkningen. När han kom fram så hade huggarna just tagit en rast, när han kommit fram till dem och stannat så frågade Gamle BM 10:

- Det tycks som en viss aktivitet förekommer ute vid den närbelägna våtmarken, kanhända att du iakttagit något av värde att rapportera?

- Det kan du skriva upp, en konstig bandtraktor kör i zick-sack med en bunt helstammar på släp, utan kälke. Han sa att det inte ingick i dagens tester att köra på basvägar och att han skall använda kälken i morgon, inte fick han säga vem han var heller, men att det var en skapelse från Martimer Höstbergs smedja, det är då säkert. Men vad är det för något?

- Det låter som att de håller på att konstruera en helt ny traktor, hostade Gengasarn fram.

- Till fullo delar jag din slutsats, biföll Gamle BM 10 på sitt sedvanliga gammalmodiga språk.

- Ja men vad skall den användas till? undrade 36 Kraft.

- Eftersom han släpar omkring trädstammar och säger att han har en timmerkälke som han tänker använda i morgon så är det nog en helt ny typ av traktor de håller på med, en som från början är tänkt att användas i skogen, inflikade Bestämde BM 21.

Tystnaden lade sig runt elden och det var endast lågornas flämtande och gnistorna från glöden som hördes. Alla tänkte de på samma sak. Var det en ny traktorsort som höll på att göra sitt intåg på de inkörda basvägarna.

- Men varför det, det finns ju halvbandsutrustning, vajrarna och timmerkälkar som vem som helst kan använda, protesterade 36 Kraft. Han såg för sitt inre hur hans dröm om ett eget skogsåkeri blev mer avlägsen.

- Det finns väl pengar att tjäna för några inblandade, sa Bestämde BM 21 bittert.

- Ja för mammonlystna skogsbolag som ser ännu en möjlighet att pressa priserna för framkörning av råvara och för den som kommer att tillhandahålla sådana hjälpmedel, för dem är det som en gåva från Ur -lokomobilen. Gamle BM 10 hade talat. Tystnaden spred sig åter, men plötsligt bröts den av ljud från myren. De lyssnade till det taktfulla ljudet från den tvåcylindriga motorn. Så blandades ett annat ljud in. Ett ljud som fick Gamle BM 10 att höja sig på sina smala däck och utbrista:

- Calle Halvband, det är Calle Halvband som kommer!

- Fram med dieselfaten, vi eldar upp honom, röt Bestämde BM 21.

- Nej, men vi åker ut på Vintermyren och frågar honom om hans ärenden härute, svarade Gamle BM 10 och satte fart ut mot myren.

Kompromissen

Calle Halvband åkte ut på Vintermyren för att kontrollera att allt var som det skulle. Men när han var framme hos Bamsen såg han med sina skarpa strålkastare vad han in i det längsta hoppats på att slippa, den enda som kunde få honom att totalt tappa kompressionen. Gamle BM 10 kom tuffandes mot dem genom snöstormen. Inte ensam, nej tre till kom bakom honom och det var allt bra synd, tänkte Calle Halvband. För utan vittnen så kunde han ha sprängt honom i bitar här ute.

- Du har väl inte råkat prata med någon härute i dag? frågade han Bamsen.

- Bara svarat på några frågor från en BM 36 halvbandare, med ÖSAdoning och vinsch.

- Kunde nästan tro det, suckade Calle Halvband resignerat. Nu gällde det att han använde sig av all diplomati som han kunde uppbringa. Plötsligt hörde han hur någon signalerade SOS. Han svepte runt med sökarlyktorna och fick se en syn som fick de gamla vesselbanden att strama åt sig av skräck. Gengasarn hade i snöyran kört ned i en stor kallkälla som snöstormen täckt över. Han sjönk sakta men säkert ner i den bottenlösa myren. 36 Kraft körde fram till honom för att försöka få ut sin vajer till räddning, men han var för uppskrämd för att kunna klara det. I sin iver körde han också fast efter att ha fäst vajern, trots halvband och diffspärr. Bestämde BM 21 och Gamle BM 10 stod som fastgjutna och såg med skräcken lysande ur lyktorna hur deras vänner höll på att dränkas.

Calle Halvband anropade baslägret och rapporterade läget. Sedan kommenderade han Bamsen att ingripa.

- Bamsen, nu är det allvar och inga vinterprov, kör upp bakom 36 Kraft och fäst din vajer i hans vagn. Sedan så slackar han vajern så att du kan få upp honom och tio meter bakåt. Sedan så spänner han sin vajer och så drar ni som en synkroniserad enhet upp Gengasarn, och ni stannar inte förrän ni har honom uppe på fast mark.

Bamsen koncentrerade sig och körde så i en båge runt 36 Kraft och fäste vajern ordentligt.

- Nu släpper du ut din vajer så ska jag dra upp dig, ropade han.

- Men Gengasarn då, han har snart sjunkit genom myren, skrek 36 Kraft till svar.

- Gör som jag säger så drar vi upp honom så fort du kommit upp på frusen mark.

Bamsen spände sin vajer och började att dra. 36 Kraft undgick skickligt att slira och snabbt var han på säker mark. Direkt spände han sin vajer och så började kampen. Skulle vajrarna hålla ? Det knakade och brakade i både dem och i allt annat, men cm, för, cm så tvingade de Vintermyren att släppa sitt grepp om sitt så åtråvärda byte. 36 kraft tog i som aldrig förr i sitt tvååriga liv och tillsammans med den nyuppfunna Bamsen så räddade de denna snöfyllda dag Gengasarn ur en för tidig myrgrav. Martimer och några andra ur baslägret hade under tiden ilat till undsättning. Med sig hade de den specialbyggda kälken med vilken de smusslat ut Bamsen ur Alfta. Utan att spilla en sekund av dyrbar tid drog de upp den vattenfyllda Gengasarn och tog honom till Sjösveden. Där tinades han upp i deras reparationstält och avtappades allt myrvatten han fått i sig. De bytte samtidigt oljorna. Efter att ha fått fart på gengasaggregatet så vevade de raskt igång honom. Under svåra hostattacker återvände han så till livet. Alla, inklusive Calle Halvband var lättade. När Gengasarn slutat att hosta så vände han sig till Martimer Höstberg och sa:

- Tack ska du ha Martimer, hade du inte låtit riskera din kära Bamse så hade det varit slut med mej.

- Det hade gått lika illa för mig, det var tack vare Bamsen som jag klarade mig, sa 36 Kraft med adress till Martimer.

- Självklart att jag hjälpte er, ni tror väl ändå inte att jag medvetet skulle ha låtit er dö därute?

- Om det varit jag som legat i kallkällan, då förstår jag om du låtit mej försvinna, jag har varit onödigt hård mot er, särskilt dej Calle, harklade sig Gamle BM 10.

- Låt varit att jag ibland önskat expediera dig med dynamit, men tro mej, jag har aldrig glömt vad som hände där i Jordbärsmyren. Men jag kunde faktiskt inte hjälpa det som skedde. Men nu tycker jag att vi gräver ner vår osämja och låter livet gå vidare.

- Men vi måste få tacka dej på något vis, är det något vi kan göra så låt oss veta det, bad Gengasarn.

- Det var ju intressant, det råkar ju vara på det lilla viset att vi har utvecklat en Efterbrännkammare för gengasaggregat, om det skulle bli oljekris eller så, inpassade Martimer snabbt.

- Jag lovar att testa den, sa Gengasarn, fortfarande i evig tacksamhet till sina räddare.

- Finns det något jag kan hjälpa till med så….

- Just det 36 Kraft, av en absolut ren händelse så har vi en ny halvbandsutrustning med tillhörande grävaggregat som vi vill prova ut. Den skall användas till utdikningar av finska myrar, avbröt Martimer snabbt. Han visste av erfarenhet att det bästa smidet ernås vid rätt temperatur.

- Visst, det gör jag så gärna, lovade 36 Kraft utan att han visste vad han gav sig in på. Det visste inte heller Gengasarn.

Gamle BM 10 tyckte att han också borde göra en försonande gest och erbjöd sina tjänster. Men viss av tidigare konfrontationer så anlade ÖSA här en medvetet låg profil och erbjöd honom att under kommande sommar få testa stenröjningsredskapet Röjalätt, som av ÖSA skulle utrustas med halvband. Gamle BM 10 såg här en ypperlig chans att göra sig fri diverse stenar, så han tackade ja efter att ha fått vissa löften om projektets ärlighet. Så här så slutar jag berättelsen om vad som hände vid Sjösveden och på den närbelägna Vintermyren. Men ni skall få veta vad som hände när ÖSA kom till Lomsjön för att få sina prov utförda.

 

Efterbrännkammaren.

En vacker försommardag anlände Martimer Höstberg och Calle Halvband till Vedbacken för att testa sitt senaste patent. En efterbrännkammare för gengasaggregat, medelst denna räknade de med att höja effekten på gengasdrift med upp till 50%.

- Du förstår, vi kan aldrig mer vara säkra på att oljeleveranserna från persiska viken är helt säkra. Suezkrisen gav åtminstone mig en tankeställare, förklarade Martimer när han och Calle monterade EBK:n på Gengasarens aggregat.

Det var meningen att provet skulle ske ute på den nya fina europavägen som gick några km från byn. Den var jämn, rak och belagd med asfalt. På nätterna var den också så gott som öde, vilket var bra eftersom det som vanligt var mycket tissel och tassel runt experimentet. Det var bara Gamle BM 10 och 36 Kraft där för att bevittna händelsen. Bestämde BM 21 hade bestämt sig för att hädanefter hålla sig miltals från ÖSAs "tokerier", således var han nu hos en gammal bekant nere i Granköping. Där skulle han vara tills han hört ifrån Gamle BM 10 och blivit försäkrad att allt var som det skulle.

- Det är väl ofarligt? undrade Gengasarn när de skulle till att prova apparaten i fråga. EBK:n satt monterad baktill på det ordinarie aggregatet och hade ett utblås riktat bakåt. För den händelsen att lite eld skulle kunna komma att slå ut så var "avgasröret" dragit runt ena bakhjulet.

- Lugn bara, kör som vanligt tills du fått upp farten ordentligt, sedan drar du bara i den gula spaken så tänds EBK:n, förklarade Calle Halvband entusiastiskt.

- Host, host, om du säger det så, hostade Gengasarn och gjorde sig beredd.

Vid utgångsplatsen var endast Calle placerad. En kilometer längre fram stod Gamle BM 10 med ett tidtagarur. Ytterligare en kilometer bort var 36 Kraft placerad. Slutligen vid en trekilometersmarkering fanns Martimer själv och där skulle Gengasarn stanna för att ta tempen och avlägga rapport om provet i fråga. Sedan skulle de ta ett belastningsprov med Gamle BM 10 och 36 Kraft som bromsklossar. Deras klockor var synkroniserade. Exakt 00:00 öppnade Gengasarn spjällen och satte fart längs den svarta asfalten. Alldeles mörkt blev det ej så här kring midsommar, solen lät några strålar hänga kvar för att få se händelsen. När Gengasarn efter 150 meter fått upp farten så drog han i den gula spaken, precis som han skulle.

Något som däremot inte blev som det skulle, det var reaktionen av det hela. Inte ens i Calle Halvbands vilda fantasier hade något liknande funnits. Med ens så lystes europavägen upp av en lång eldslåga, lika klar som en acetylenlåga. Den var ca fem meter lång och brann med ett dån som fick marken att skälva. Så satte Gengasarn fart, som skjuten ur en kanon.

Calle Halvband bara stirrade på lågan som försvann med en acceleration han aldrig skådat. Den försvann över ett vägkrön och bort i fjärran.

- Vad har vi gjort, stönade Calle och satte fart på sina vessleband.

Gamle BM 10 hann bara uppfatta att en jättestor eldslåga passerade honom. Likaså 36 Kraft. De stod där fånigt stirrande när Calle kom åkandes. Utan att säga ett ord följde de efter Calle. Martimer stod han också helt förstenad med ett fånigt leende på grillen.

- Calle, käre kollega, vad var vi gjort, viskade han när han fick syn på de andra.

- Vet inte, men om det hänt Gengasarn något så är det vårt fel, det står jag för.

Med skräcken lysande ur sina uppspärrade lyktor fortsatte de vägen fram. Efter ytterligare två kilometer så kom de ifatt den slutkörde Gengasarn. Hans däck höll på att smälta av friktionsvärmen som uppstått under den vilda färden. Gengasaggregatet och EBK:n var illröda av värme. Själv hade han svimmat. Calle Halvband kände på vevaxelns remskiva för att kontrollera om motorn skurit, det hade den tack och lov inte gjort. Gamle BM 10 kylde gengasaggregatet på honom med tryckluft från Calles kompressor. Efter att ha gjort en snabbkoll och konstaterat att inget gått sönder så eldade de upp "grytan" och vevade i gång honom. Under elakartade hostattacker startade han till liv. Han såg med skräckslagna strålkastare på de skamsna innovatörerna från Alfta. Så sa han:

- Jag hoppas innerligen att det host-host, är ofarligare att dika myrar och röja sten. Men det går ta mej sjutton inte lika fort, tillade han med ett leende. Lättade över att inget allvarligare inträffat skrattade de alla åt vad som hänt.

- Men hade jag inte lyckats frikoppla så hade nog min motor varit i tusen och återigen tusen stycken vid det här laget, inflikade Gengasarn.

- Det här liknar inte alls vad jag tänkt mej, får banne mej ta och sälja patentet till någon som sysslar med reaktionsmotorer, i luften på ett jaktplan skulle den nog vara i sitt rätta element, grubblade Martimer Höstberg. Så såg han på Gengasarn och sa:

- Jag är uppriktigt ledsen för det som inträffade, som kompensation så kanske jag får skänka dig en kombinerad kap och klyvmaskin för ved, som jag nyss konstruerat?

- Host-host, nej bevare mej väl Höstberg, lova att låta mej vara ifred istället så glömmer jag det här, avvärjde sig Gengasarn.

- Än du då 36 Kraft, är du fortfarande villig att pröva grävutrustningen?

- Bara om du lovar att jag är oskadd efteråt, minsta lilla repa i min lackering och jag skall ha fria reparationer för tid och evighet på de ÖSAprylar som jag redan köpt.

- Överenskommet i vittnens närvaro. Du blir hämtad med trailer i morgon bitti, den skall upp hit till Gamle BM 10 med Röjalätt.

- Om den skapelsen misshagar mig den allra minsta så låter jag min trogne kamrat Smed -10 omvandla honom till en självbindare, kom ihåg detta, mässade Gamle BM 10.

Självbindare med halvband, hmm, intressant konstruktion må jag säga, mumlade Martimer med grillen i djupa veck.

Röjalätt

Om Gengasarn blivit skrämd till halvt vansinne av EBK:n, så blev Gamle BM 10:s möte med Röjalätt desto angenämare. För första gången så tyckte han att Höstberg och Halvband lyckats till fullo. Fast å andra sidan så skulle väl vem som helst klara av att montera halvband på en stenröjningsmaskin? Om man hade halvbanden och kunskapen vill säga.

Tidigt på morgonen, efter morgonsysslorna i ladugården så kom trailern med Röjalätt. Det var allt en egendomlig skapelse. Men så var den ju kommen ända från det mörka småland. Direkt när den körde av trailern så presenterade den sig:

- God dag min bäste herre, det måste vara ni som är Gamle BM 10?

- Stämmer, Röjalätt var det inte så ni hette?

De fann varandra på en gång och nder de tre veckorna som Röjalätt vistades på Björngården så hade de långa och givande pratstunder. Så värst mycket sten fanns det inte att röja på Gamle BM 10:s hemman. I stället så hjälpte de andra som hade steniga åkrar. Men bara de mindre besuttna. Det var ju frågan om en utvärdering och Gamle BM 10 ansåg att mer bemedlade gott och väl kunde köpa tjänsten av någon entreprenör inom gebitet. Än i dag så pratas det i byn om den duktige och så trevlige Röjalätt som under några sommarveckor stenröjde så fint på de magra torpartegarna.

Grodan

När 36 Kraft anlände till Alfta med trailertransporten stod Calle och Martimer och väntade på honom. De hälsade honom varmt välkommen och visade honom ÖSAanläggningen vilken verkligen var imponerande. Utanför stod det långa rader med BM 230 Victorchassier som väntade på att bli ombyggda till Bamsar, men det fanns en hel massa andra projekt som skulle igångsättas. Till slut blev han då förevisad grävaggregatet och de konstiga halvbanden. Efter att ha blivit försäkrad om att de tidigare uppgjorda garantierna ännu gällde så underlät 36 Kraft sig den egendomliga påbyggnaden. För att slippa plågas av allt borrande och svetsande så sövdes han ned med eter, i vanliga fall används eter i startgas, men nu alltså som bedövningsmedel.

När han vaknade så kände han inte igen sig själv.

En montör såg roat på honom och sa:

- Var glad du, att du inte blev en negercykel i stället. En banddriven traktorgrävare är fanken så mycket präktigare och lyckas du som prototyp så får vi mycket att göra framgent.

- Prototyp, jag ska bara pröva de här grejerna, sen så skall jag banne mej bli en vanlig halvbandare igen, utbrast 36 Kraft förtvivlat.

- He-he, jag skojade bara. Men kör ut till Jordbärsmyren nu så får vi se vad du går för.

- Var det där som en BM 10 försvann?

- Visst, men det är inte det enda som försvunnit i den bottenlösa myren, du skulle bara veta allt vad som ligger där efter våra experiment, oj-oj vad mystiska skapelser som drunknat där. Jag kan ibland om nätterna höra hur deras motorer vrålar i dödsångest. Den myren har mycket på sitt samvete, uj-uj. Men du har ju rejäla band så du kanske klarar dig ändå, vi får väl se.

36 Kraft stod som fastsvetsad på verkstadsgolvet. Montörens ord ekade i hans motorblock. Myren var full av förolyckade traktorer, kanske han var den nästa att försvinna ner i dyn. Hans tankar skingrades av ett elakt flatskratt.

- Trodde du på det där? Oj-oj vad du är lättlurad, jag skojade ju bara, flinade montören illvilligt.

- Säkert?

- Ja, det är bara som jag skojar, det är bara den där BM 10:n som alla hört talas om som gått åt, kom nu, Calle och Martimer väntar på oss.

Ovan vid sitt nya jag så var det bökigt för 36 Kraft att komma igång. Montören visade hur de olika reglagen skulle skötas och med vingliga rörelser så körde han ut ur monteringhallen.

Nog var han olik sig alltid. Det var inte att undra på att hans efterföljare kom att titulerades "Grodor". Nu hade han längre band som även gick runt ett bakre "stödhjul", sedan så satt det ett Vaggeryds grävaggregat där bak. Lite löjlig kände han sig allt där han på gnisslande band körde över den betongbelagda planen.

Uppe vid Jordbärsmyren väntade konstruktörerna otåligt, de var ivriga att få se om deras teorier stämde överens med verkligheten. Med varvtalsregulatorn hackande började han proven, visserligen sjönk han ner i myren, men inte värre än att det bar ändå. Sen så fick han dika och det var svårare. Det var ju första gången. Till slut så var de klara och han fick dagen efter genomgå en ny operation som återställde honom i ursprungligt skick. Till hans obeställbara glädje så blev han som ny igen och samma kväll var han hemma i Lomsjön.

En tid senare fick han av Calle Halvband veta att proven gått bra, men att de skulle montera bandutrustningen på redan befintliga specialchassiet G-612 från BM. Det tyckte han var bra.

SLUT.