Genom dimmorna hörs lomens klagan. Doften av jord och natt är som starkast just nu. Solljuset bryter så i genom de tunga dimmorna och småfåglarna vaknar till liv. En lätt bris föser undan den ödesmätta lukten av natt och in sveper den ljuvligaste av alla dofter, den av varm skön försommar, fylld av glädje och solsken. Nattfukten försvinner genast när solen träffar den med sin värmande kraft.

På ängarna råmar de nyss utsläppte korna och pinglorna hälsar den nya dagen välkommen, det är nu morgon i Lomsjön och Lille Victor ser förnöjt ut över den undersköna dalen. Han tänker att just en sådan här dag, då är det alla tiders att få vara en BM:are och kunna dra in den friska morgonluften i sin luftrenare. Han låter tomgången öka lite och kör sakta, sakta, ut på landsvägen. Om en timme skall mjölkbilen stanna här vid deras pall och lasta på flaskorna.

Lille Victor tar det med ro och tar sig en åktur genom den så vackra Lomsjöbyn, tänkande på vilken tur han hade som fick komma hit och leva ett fridfullt liv, omgiven av trogna och fromma vänner. Vilket öde kunde han inte ha mött om han hamnat någon annanstädes. En rysning genomfor hans starka stålstomme och fick de solvarma gummidäcken att rista till.

Hemska tanke, tänk att ha hamnat hos någon som skulle låta honom få stå ute i regn och snö, för att frysa sönder och rosta, när inte solen skulle torka sönder hans så vackert mönstrade Firestone Fieldmasterdäck. Men nu var han hos goda vänner och allt syntes gå honom väl. När han nalkades Sångbacken, stannade han till och hörde hur den fryndlige

Bertil Boxer, av alla kallad "den sjungande bonden " höjde sin vackra stämma och sjöng sommarens lov.

-Vart jag kör, i skogar berg och dalar, skall (Vart jag går, i skogar berg och dalar).

-Var skog har nog sin källa, var äng sin blomma har (Hjärtats tysta saga).

-Till fjärran land jag for, jag skulle leta olja (Guldgrävarsången).

Lille Victors tomgång sjunker till en ännu lägre nivå när han lyssnar till Bertil Boxers så härligt välljudande stämma. Tänk vad himmelskt vackert det låter. Ja nästan som när en skördetröska tuggar i sig sädesstråna och slår ur säden för att så låta halmhacken mala sönder halmen. Fåglarna verkar stanna upp i sin flykt, lockade av de ljuvliga tonerna. Korna som går på bete nere vid sjön lunkar upp mot gården. De känner igen hans röst och följer den överallt om de så bara kan. Lille Victor signaler en hälsning till den sjungande bonden, vilken glatt ändrar repertoaren och som en hälsning till Lille Victor framför hans favoritsång "Vart jag kör, i skogar berg och dalar."

När så den sista tonen av den så vackra visan slutar ljuda mellan de skogsklädda åsarna fortsätter vår vän sin färd i den vackra sommarmorgonen. Strax nalkas han Timmer-Kalles trygga boning. Utanför de stora garagebyggnaderna håller Timmer-Kalle på med att läxa upp Lill-Nalle och Stor-Nalle. De har väl gjort bort sig som vanligt, de är ju en tyvärr en aning tröga i svängarna de två, tänker Lille Victor sorgset och skyndar sig vidare.

Väl kommen till Magasinet tycks motorn vara litet varm, så han kör upp på den nyskrapade planen i förhoppning om att få träffa Turbon och kanske få litet vatten att svalka sig med. Det är ingen som öppnar så han svalkar sig med vattenslangen som finns utanför byggnaden.

Med nya hästkrafter far han så ut på stora landsvägen. Den är nästan alldeles nyasfalterad och det är så skönt att låta däcken suga sig fast mot den släta beläggningen och sväva fram. Ute på bron som löper paralellt med dammen vid Lomsjöns utlopp stannar Lille Victor.

Härifrån kan han se nästan hela Björngården och många andra gårdar vid Lomsjöns norra sida. Det glittrar som guld av timret som ligger förtöjt bakom bomslanorna. Det är virket från rumpan som ligger där och väntar på att få bli släppt utför den långa rännan. När han blickar till andra sidan dammen möts han av en majestätisk syn. Det är den stora Utterforsen som där börjar sin vilda dans nerför berget, ner till Långbäckshöljan. Forsen sjunger den med, fast med ett dovt monotont tonläge. Strömstararna flyger omkring i skumvirvlarna och dyker då och då ned under vattnet.

Efter att ha sett sig mätt på vattnets lekar anträder vår vän den fortsatta färden. Vid Trevlige Terriers Gulfmack svänger han in på den gamla vägen. Den slingrar sig så mjukt mellan hagarnas björkar och stora stenar. En och annan grind får han stanna vid. En del är irriterade på alla grindar, de har så bråttom jämt. Det är synd, det finns så mycket vackert att se på, bara man tar sig tid, tänker Lille Victor och stänger noga alla grindar bakom sig. Efter två kilometer måste han åter ut på den stora vägen. Nu fattar han raskt beslutet att köra runt hela sjön och vada över bäverstupet och ta basvägen upp till Långmotet. Då har han kört runt hela Lomsjön.

Det är bara några hundra meter tills han åter skall svänga av den breda asfaltvägen, han hinner nätt och jämt få upp farten innan det är dags att bromsa in. Just i vägkorsningen möter han Långnos. De tutar en hälsning åt varandra och skiljs åt.

Vid Smedjan är Smed 10 i full fart med att svetsa på någon trasig maskin. Lille Victor låter bli att störa honom, han är gillar inte att bli störd när han arbetar. Tänk vilken tur att de har honom som kan laga det mesta som går sönder. Fast han brukar skälla och säga att alla är så ovarsamma med sina gjejor nu för tiden.

När han kommer en bit längre fram utefter den av en tallmo så vackert inramade vägen ser han hur det bolmar och ryker i en glänta. Lille Victor blir inte rädd för han vet vad det är som gör så att det ryker och luktar så dant. Det är Gengaser’n som håller på att fylla på sitt gengasaggregat. Han är den ende häromkring som envisas med att köra med ved som bränsle.

Nu ser Lille Victor de långa travarna med ved som omgärdar det lilla torpet. Gengasar’n hinner inte med att göra så mycket mer än att hugga ved. Hans skrällande rökhosta ekar mellan vedtravarna och det slår ut några gnistor från aggregatet.

Nu lämnar vår vän skogen och kör ut på den stora slätten som ligger vid Lomsjövikens södra strand. Här är det brukad jord i ungefär 1,5 kilometers längd och fälten sträcker sig ungefär 500 meter på bredden. Hövallar och sädesåkrar ligger bredvid varandra, ett och annat potatisland finns det också.

Mitt ute på slätten ligger den stora Bolagsgården på en långsträckt kulle. Där är det full fart som vanligt. På en så stor gård finns det massor att göra, det är också många som jobbar där. Snart har han kört genom den grönskande slätten och förbi dess gårdar. Så kommer han in på den slingrande vägen mot Åkroken. Det är här som Vargån mynnar ut i Lomsjön. Lille Victor tar en gammal basväg som går längs efter ån. Spåren är så smala och djupa att det nog är Gamle Bm 10 som kört här en gång i tiden. Öringen och harren är på morgonhugget och vakringarna sprids över de djupa höljorna. Det är nu så pass lågt vattenstånd att han kan vada över strax ovan Bäverstupet. Med reglagen på helspänn och lyktorna på skaft kör han ut i det kalla vattnet.

Däcken halkar och slirar lite på stenarna, men Lille Victor manövererar sig skickligt över ån.