Det var något speciellt i luften. Det var något som alla längtat efter länge. Våren. Lille Victor och Bamse höll på med att köra fram de sista stockarna från vinterns avverkning. De hade huggit på hemskogen, upp emot Stormon. Nu var de vid avlägget ute på sjöisen. Det var mycket virke de kört fram under vintern. De sista veckorna hade snön smält bort från timret och det hade torkat oväntat fort. Det var tur det, annars skulle det säkert blivit mycket sjunktimmer, så tätväxt som den här furan var. Bamse ansåg att det var en välsignelse att timmerbilarna höll på att ta över transporterna. Då skulle det vara slut på sjunktimmer och stötfot. Förtjänsten skulle säkert öka hade han sagt när de diskuterade det i förra veckan med Busen Bison. Bamse måste vara felbalanserad sa Busen Bison om han trodde att förtjänsten skulle hamna någon annanstans än i Bolagskassan.

- Att du alltid ska försöka få mej på dåligt humör, jag måste väl få hoppas att förtjänsten skall bli bättre !hade Bamse utbrustit.

- Ju mer du förväntar dej, ju mer besviken blir du bara när du fått in i din tröga växellåda att du bara blir blåst hela tiden, se allting i mörker i stället så blir du överlycklig bara du ser en reflex ifrån en lysmask.

- En lysmask, du är då för dråplig Busen Bison, skrattade Bamse roat.

Busen Bison hade blivit på bättre humör nu när det gick mot vår och sommar. Vintertid kunde han vara rent ut sagt odräglig tyckte de flasta i byn. Även Lille Victor hade blivit sur på honom i bland, fast det gick över ganska snabbt. De var ju riktiga vänner konstigt nog med tanke på att de var ju varandras raka motsatser. Lille Victor snäll, hjälpsam och genomärlig. Busen Bison egenkär, cynisk, och en riktig skojare ! Men när Busen Bison var på tu man hand med Lille Victor, då mjuknade han upp och var en helt annan traktor. Men så fort han hörde en förbränningsmotor närma sig, då åkte den trevlige Busen Bison ner i verktygslådan och upp hoppade den vanlige Busen Bison, skränande och allmänt otrevlig.

Nu stod de här ute på isen, Lille Victor och Bamse. Lille Victor hade ett rejält lass på kälken och det hade gått tungt den sista biten. Bamse hade lastat på allt som var kvar uppe på avverkningen så att de skulle slippa köra en vända till. Eftersom Lille Victor inte hade egen kran så fick Bamse lasta åt honom också. Därför var det alltid rejäla lass han körde. En gång hade Timmer-Kalle lastat åt honom, men då kom han inte ur fläcken. I stället grävde han ner sig i snön, halvbanden till trots. Timmer-Kalle hade hunnit åka så där stod han som en annan ånglokomobil och frustade. Det tog flera timmar innan de saknade honom och började leta. Till slut kom Bamse och undrade om "Lille-Putten" behövde hjälp att dra det där "lilla lasset". Han kopplade en kätting för att dra loss honom men gick bet ! Det där "lilla lasset" var för mycket för honom också. Så han lastade av virket och drog loss Lille Victor som tyckte att de kunde ta halva lasset var. Men Bamse kände sig förnärmade och tog alltihop själv. Det gick tungt, mycket tungt till och med. När de kom till en rejäl uppförsbacke då orkade inte Bamse. Med kokande kylvatten och lukten av bränd olja måste han ge upp och lasta över nästan hälften på Lille Victors vagn. Så otroligt tungt lass hade Timmer- Kalle vräkt på åt honom.

- Minns du när Timmer- Kalle lastade åt mej ? undrade Lille Victor med ett roat leende på grillen.

- Jo då, vilken tokstolle som trodde att du skulle orka köra det.

- Ja säg det, det var ju fler som tyckte att det var tungt.

- Ha-ha-ha. Jag hade luft i bränslet, så det så, fräste Bamse irriterat.

Att det skulle tjatas så förbaskat om det där, tänkte han ilsket. Alla hade ju flinat åt honom när han måste berätta om det. För gissa vem som kommit just när han stod där i backen och stånkade. Just det, Busen Bison, av alla felmonterade traktorer måste just han komma. Då passade han allt på att retas, när Bamse satt fast och inte kunde göra något. Sen visste hela socknen om att Bamse stått i en liten backe med ett ynkligt lass torrved och gnällt och stånkat som en trädgårdstraktor. Den attans Busen Bison. Han skall få igen, var så säker, mumlade Bamse surmulet. Han lastade av virket åt dem båda och så var avverkningssäsongen över. Men än var det inte klart för flottningen, först skulle flottningsföreningen koppla bommarna och virkesmätarna gå igenom det sista otummade virket. Sen var det bara att vänta på snösmältningen.

Dagarna gick och våren kom allt närmare. På dagarna sken solen med intensiv värme som fick snön att smälta allt snabbare. Vattnet ökade på isarna och virket tryckte ner den allt svagare isen. Nätterna var nu så varma att det knappt frös till. Vattnet bröt upp isen på åar och bäckar. Råkarna växte sig allt större på sjöarna och så en dag så kom en kraftig blåst och Lomsjön gick upp. Så fort den värsta islossningen var över så stängdes dammen vid utloppet och vattnet steg mycket snabbt. Flottningsbåtarna drog fram de första timmergrimmorna till dammen och gjorde fast dem. Virket sögs in emot dammen som hade några luckor uppdragna för att få ett sug som skulle dra åt sig virket.

- Tappa ! ropade basen och tappslussen till rännan öppnades. Med ett dån fylldes rännan med vatten som skummande och stänkande, snabbt sökte sej de främsta stockarna fram till rännan och kastade sig utför den. Hurrarop och signalstötar hördes genom dånet. Det var ifrån byborna som var där och besåg denna händelse som var signalen om att nu var det vår. Riktig vår.

Efter en vecka så var det dags för vårbruket. De hade höstplöjt allt så det var bara att köra ut gödseln och harva. Till sin enorma förtrytelse blev Busen Bison anmodad att köra gödselspridaren. Gamle Bm 10 var obeveklig.

- Eftersom du denna sistlidna vinter visat att du är så förtjust i att sprida dynga så är det icke mer än rätt att du till sist får riktig dynga att sprida ut, hade Gamle Bm 10 sagt. Då Busen Bison var skyldig för både dieselolja och glykol så hade han inget att välja på, inte om han tänkte stanna kvar i Lomsjön i alla fall. Så det blev till att svälja stoltheten och koppla på dyngspridaren. Han som alltid haft sånt spektakel åt de som körde dynga.

Lille Victor och Bamse harvade, sådde och vältade för allt vad däcken höll. Vädret höll i sig så att de var klara på sex dagar. Men då var de inte längre gröna utan gråa, ja inte Busen Bison förstås, han hade antagit en mer brunaktig ton och luktade inte eter längre utan det var en mer pikant doft han nu spred omkring sig. Men efter en tvätt hos Trevlige Terrier så blev de som nya traktorer. Gamle Bm 10 såg till att de fick en rejäl översyn på en gång. Det gjorde Busen Bison på ett strålande humör. Han hade inte ens bytt oljefilter på två år. Det blev en kostsam service på honom men Gamle Bm 10 tyckte trots allt mycket om honom, inte minst för hans slagfärdighet och humor.

Nu följde några dagar då de vilade och njöt av våren. Bamse och Gamle Bm 10 föredrog att ladda batterierna med att pyssla lite hemmavid, Gamle Bm 10 höll mest på med sånt numera och Bamse gjorde honom sällskap. Lille Victor däremot passade på att hälsa på hos sina vänner i byn. Det var faktiskt inte så ofta som det fanns tid över för det. Busen Bison höll honom sällskap i en dag, sedan tröttnade han på att vara i stillhet och begav sig på en tur in till Artelleriregementets övningsområde för att reta gallfeber på befälen där. Snart nog så var det dags för andra sysslor, så de passade på att bara vara, våra vänner i Lomsjöns vackra bygd.