Kapitel 1

LILLE VICTOR LEVERERAS

   Björngården hette en av de allra finaste och mest välskötta gårdarna i Lomsjön. Där bodde Gamle BM 10 och Bamse. Gamle BM 10 hade köpt stället när han var ung och full av hästkrafter. Han odlade upp mera åkermark och skötte om skogen så att den blev den finaste i socknen. Djur och växter trivdes jättebra där, även träden som växte sig stora och fina. I ladugården var det fullt med kor, kalvar och får.

Men han fick i efterhand så mycket att stå i med, att han tog dit Bamse för att få hjälp. Som tack för det fina arbete han utförde fick Bamse bli hälftenägare till gården. Bättre delägare än Bamse kunde inte Gamle BM 10 ha fått. Han körde både i den egna skogen och åt Timmer-Kalle, den berömde överdängaren i timmerkörning. I jordbruket var han också duktig, tack vare Ösa-banden kunde han ta sig fram lekande lätt där de andra fastnade. Hans vridmoment vid låga varv var unikt och är så än i dag.

Men gamle BM 10 blev allt svagare så de bestämde sig för att försöka skaffa mera hjälp. Fick de tag på en traktor som de båda gillade, då skulle den också få bli delägare i hemmanet. I annat fall fick den bli anställd.

Men vilka diskussioner de hade innan de kunde bestämma sig för vilken modell de skulle ha. Gamle BM 10 förbannade att två-takts dieselmotorer inte längre användes i traktorer.

- Denna utveckling kommer att föra det förr så anrika företaget Bolinder-Munktell i graven, sanna mina ord, utvecklingen går in på en smal basväg som slutar ute på en bottenlös myr, annat var det förr.

- Måste det vara en BM: are, det går väl lika bra med en Volvo, försökte Bamse.

– Driver du med mig, det är ju för böveln bara namnet och färgen som skiljer de två åt, det är samma tragiska fall av långt gången metallutmattning på gång hos båda tillverkarna, håhå-ja-ja.

– Men nu finns det ju trots allt bensinare och fotogenare också, dristade sig Bamse till att säga, dumt nog. Gamle BM 10 höll på att ändra rotationsriktning på motorn av ren ilska. Det blev det några bakpuffar och sotelden var nära i avgasröret

– Vafalls, skulle vi inte ha en traktor, eller har jag understått mig att förklara det för dig. Dessa avskyvärda maskiner du nyss nämnde återfinns icke i denna nämnda kategori, förstått. Han var så arg att han började bli överhettad i smörjapparaten.

– Jo, jag vet att du inte kan tåla annat än dieseldrivna traktorer men om vi skall ha en BM eller Volvo som är dieseldriven så finns det väl inte så många att välja på som passar här hos oss.

Den gamle som lugnat ner sig men fått en glödtändningsattack, sa, när gången på motorn återigen var normal:

– Det utan tvekan viktigaste, är att han har den sanna och rätta andan, att förstå att ta vara på och vårda den oersättliga miljö vi har ärvt och att uppskatta ett hårt och sedesamt lärande arbete. Man får till synes inget gratis här i världen och faller man för frestelsen att ta genvägar, ja då blir man snart lika förfallen och opålitlig som den där inpiskade kanaljen Busen Bison. Tänk om alla traktorer vare som honom, då vore snart Ragnarök förestående.

 

- Visst måste han ha den rätta inställningen till vad han skall göra men vi kan inte begära att en nybörjare skall kunna allt på en gång, inflikade Bamse.

– Som om jag inte skulle vara den förste att inse det unge man, det tog mig alltför lång tid att få dig att ens försöka förstå vad som skulle göras och vad som icke skulle låta sig göras. Jag vet nog hur det är att handskas med lättjefulla spolingar.

Bamse måste anstränga sig riktigt duktigt för att inte få ett utbrott på den gamle kultändaren. Han var så otroligt överlägsen och snorkig ibland, så det var riktigt hemskt. Det var svårt, näst intill omöjligt att få honom att anamma något som helst nytt, även om det var något bra. Bamse fick hela tiden låta honom få tro att det var han själv som kom på allt som var bra.

– En 35: a kanske, försökte Bamse.

- Nej, de är alldeles för burdusa och obildade.

– En Boxer då?

- Kommer aldrig på tal, de är fullkomligt nedlusade av värdelösa saker och en hel hop av ovidkommande vetande som vi klarar oss ypperligt förutan, nej, skall vi nu införliva en ny medarbetare till vår gård, då vi skall ha en pålitlig och beprövad konstruktion, vi skall köpa en BM 230, även kallad Victor.

Bamse blev paff och på samma gång jätteglad. En BM 230 Victor, det var ju precis vad han själv önskade. Han var ju trots allt själv en BM 230 Victor i grund och botten.

– En Victor, ja det kanske inte är något dumt val, svarade Bamse med illa dold förtjusning.

– Dåligt val, insinuera nu icke någon anspelning om att mitt goda och välrenommerade rykte som en ansvarsfull och tillförlitlig ägare till en av socknens mest välbärgade hemman, skulle vara tagit ur luften. Naturligtvis är det icke ett tvivelaktigt beslut, inte när det är jag som gjort den noggranna avvägningen i denna viktiga fråga. Det som avgjorde till fördel för BM:s modell 230 var för övrigt det faktum att ni två har samma grundkonstruktion och därför uppbringar en försvarlig samling av gemensamma intressanta komponenter.

Bamse anade redan här ugglor i mossen, och frågade lite nervöst:

– Vad menar du med det?

- Förstår du inte innebörden av vad som nyss framlagts i denna sak.

– Nej.

– Om någon av er skulle ha fräckheten att ställa till ett större haveri som fordrar mycket kontanter för att reparera, då får en av er helt sonika finna er i att bli reservdelstraktor så länge. Skulle det senare yppas en icke så kostsam lösning kan den av er som tjänat som reservdelslager kanske återfå den ursprungliga uppbyggnaden.

Bamse blev alldeles kall om hjulaxlarna och kände hur motoroljan lämnade pumpen för ett ögonblick. Men så tog han sig samman och viskade:

- Menar du allvar?

– Naturligtvis, men det kommer att bli gällande endast i mycket svåra fall och under en så begränsad tidsrymd som den ekonomiska utvecklingen tillåter.

-Så om det blir svåra tider och en av oss havererar, då blir det ingen reparation?

Bamse började tvivla på att Gamle BM hade förståndet kvar, kanske det var all dålig olja som fanns efter kriget som knäckt honom till slut

- Du har visst till slut begripit vad som sagts.

Bamse kände hur det började rycka i kranen och tänkte att snart så nyper jag ihop avgasröret på honom så att han kvävs i sina egna avgaser.

Men då såg han att Gamle BM 10 började skratta, tyckte han att det här var roligt!

- För tusen liter råolja, nu ser du ut som om du skulle ha fått vatten i bränslet, min käre Bamse, förstår du dig icke på att uppskatta ett gott skämt!

– Skojade du bara, utropade Bamse lättad.

– Naturligtvis, nog skall vi väl se till att hålla hjulen rullande, även om det så blir en fimbulvinter, se så, nu skall jag ringa till BM: s återförsäljare inne i stationssamhället och avtala en tid så att vi kan åka in och se om de har någon BM 230 som faller oss på draget. Du kan börja med mjölkningen så länge. Jag kommer så fort telefonsamtalet är avslutat.

Ute i ladugården tänkte Bamse att det här var första gången som Gamle BM 10 överhuvud taget skojat och då tog han i stället i så att det knastrade i växellådan. Konstiga traktorer, de där kultändarna.

Så kom då Gamle BM 10 in och förkunnade helt kort att de redan nästa morgon skulle åka och titta på en Victor. Kvällsstöket var snart klart och efter att ha gjort sig i ordning för natten rullade de in i den nybyggda maskinhallen (vagnslidret sa Gamle BM 10 alltid) och parkerade.

Den här kvällen hade Bamse svårt att somna. Han tänkte på hur kul det skulle bli med en Victor som kompis, vilket det också senare visade sig.

Nästa morgon gick det ovanligt fort att stöka undan morgonsysslorna. Strax efter att de hört på sjunyheterna gav de sig iväg. Morgonen var så där härlig som den bara kan vara en fin morgon i maj. Fåglarna sjöng så det stod härliga till men det hörde inte Björngårdens traktorer där de åkte fram. De var alldeles för bullriga för sådana upplevelser. Gamle BM 10 körde först, det höll han hårt på.

Bamse såg lite komisk ut i dag. Han hade nämligen tagit av banden och monterat på noshjulet. På så sätt kunde han styra med hjälp av bandstyrningen som satt på bakaxeln. Det var för långt att köra ända in till stan på banden på, det skulle slita för mycket på både dem och vägen. Tungt skulle det också gå. Ibland blev han retad för noshjulet. Fast ingen menade ju egentligen att vara elak.

Efter vad Bamse tyckte var evigheter, kom de så in till staden. Stad och stad, egentligen var det en köping, på gränsen till stad. Gamle BM 10 sa alltid stationssamhället. Han var ju emot allt som hette nymodigheter som ni nog förstått vid det här laget.

- Nu skall vi ej förslösa vår dag med att låta oss förföras av det moderna samhällets alla lockelser och fördärvliga leverne, låt oss raskt utföra vårt ärende och återvända till vår teg, pustade Gamle BM 10 när de stannade framför portarna till Traktorbolaget.

Bamse gjorde stora strålkastare när porten öppnades och han såg raderna av nya blänkande traktorer. Det doftade av nya gummidäck och ny lack. Rent och snyggt var det. Inte en oljefläck någonstans.

- Goddag mina herrar, är det kanske Björngårdens ägare som är här för att se på en förstärkning till gården?

Bamse skvatt till, försäljaren hade stått vid sidan av ingången när de rullade in.

– Det är rätt till fullo min gode försäljare, låt oss gå rakt på sak, vi ämnar oss en BM 230, även kallad Victor, andra modeller göre sig icke besvär.

- Visst kan ni få köpa en Victor, det är förresten sista året de tillverkas

– Vafalls, sista året, tänker BM-Volvo alldeles sluta upp med att göra riktiga traktorer, sa Gamle BM 10 argt och fortsatte:

- Hur länge finnes reservdelar att tillgå?

– Det kommer att finnas delar så länge det finns en Victor kvar, det vill säga för all framtid, sa försäljaren och lät riktigt ärlig och övertygande.

- Det skall jag ha en skriftlig garanti på, eljest annulleras affären på stående hjul.

– Det kan jag tyvärr inte göra, sådana garantier skulle kunna knäcka vilket företag som helst.

- Min gode traktorförsäljare, då blir det istället en rejäl revidering av gällande priskurant, malde Gamle BM 10 på.

– Det skall vi nog ordna när ni bestämt er, det finns en Victor klar för leverans längst in till höger i hallen. Han är lite blyg och fumlig, men det verkar vara en genomärlig kille. Ta och bekanta er med honom så skall jag fixa lite STP-olja åt er som förfriskning, jag finns inne på kontoret om ni behöver hjälp med något.

- Kom Bamse, så skall vi göra oss en ny och kanske givande bekantskap.

De rullade sakta på tomgång ner mot hörnet där Victor'n skulle stå. Med försiktiga styrrörelser svängde de runt en stor, skinande blank Bison. Den log överlägset och lät visa ett stort hånflin på grillen när Bamse och gamle BM 10 kom. Den tyckte nog att det var två riktiga urskogstraktorer som kommit till stan.

Gamle BM 10 spände lyktorna i honom och röt så att sotflagorna sprutade ur avgasröret:

– Vad fanken hånflinar du åt din fule dekadente avart av traktor, tror du icke att vi känner till din sort, va!

- Vad snackar du om tvåtaktaren, rulla in i en lada och rosta ihop så slipper vi dej, svarade Bisonen förnärmat.

– Där hör du Bamse. Den mekaniska dragåsnan har ingen som helst respekt för den äldre generationen som slitit ut cylinderloppen för att en ny generation traktorer skall få känna mark under däcken men vad händer, de hånar oss ogenerat rakt upp i frontplåten.

Bamse började bli orolig, det här kunde bli en svårbemästrad situation. Skulle det bli bråk här så blev nog Gamle BM 10 krossad av den store Bisonen.

– Vad bråkar ni om farbröder, vet ni inte att man skall vara snälla med varandra, hördes en späd röst.

Alla blev tysta och vände sig om. Där stod en liten Victor och såg på dem med runda lyktor.

– Vad heter ni? undrade den lille.

Bamse harklade sig och sa:

– Jag heter Bamse och det här är Gamle BM 10.

- Vad lystrar du till för tilltalsnamn då min lille vän, frågade Gamle BM 10.

- Jag heter Lille Victor och är en BM 230 av -61 års modell. Tänker ni köpa mig?

De blev lite besvärade av frågan, det lät ju inte så vackert, att säga att de skulle köpa honom, men Bamse fann sig först och sa:

- Köpa vet jag väl inte, vi tänkte fråga om du vill bo hos oss på Björngården och arbeta där. Det är ett stort hemman som fordrar mycket jobb för att skötas. Visar det sig att vi kommer bra överens och trivs ihop så får du bli delägare. Vill du inte det så kanske vi kan anställa dig.

- Men vi prövar några månader först, om du alltså vill.

Den lille traktorn blev över sig av glädje.

- Får jag det, tack snälla ni, jag lovar att vara snäll och jobba så gott jag bara kan.

Nu kunde Gamle BM 10 inte hejda sig utan höll ett långt och sedesamt tal om Björngården och hans egen inställning till djur och natur, från mikroorganismer till björnar. En inställning som då kanske inte så många delade med honom, men som senare skulle visa sig vara helt i linje med det ekologiska kretsloppet. Lille Victor lade varje ord på minnet och kom senare att bli en exemplarisk medhjälpare.

Efter att ha skrivit ett köpeavtal som gjorde att Lille Victor nu var ”köpt” och blivit bjudna på Stp-olja startade de hemfärden.

 

Allt var så nytt för Lille Victor. Blommor, fåglar och kor, ja allt var nytt och spännande.

Ovan som han var med att köra fort efter en väg så vinglade han hit och dit. När de så mötte Långnos ( en Volvo lastbil) som tutade åt dem, ja då körde han ner i diket med buller och bång.

Gamle BM 10 log faktiskt lite när han på sitt sedvanliga maner sa:

- Enligt gällande trafikförordningar skall traktorer framföras på vänster sida av vägen, ej i diket. Vore så meningen vore diket bredare än den aktuella körbanan vilket den nu icke är.

- Förlåt men vad var det vi mötte? stammade Lille Victor fram med hackande tändning.

- Det var Långnos, en lastbil som vi känner.

- Lastbil, jaha är det så en lastbil ser ut, sa Lille Victor för sig själv.

- För tusan hakar har du aldrig råkat på en lastbil förr? utbrast Gamle BM 10 förvånat.

- Nää, det här är första gången jag är utomhus, jag har bara sett traktorfabriken och Traktorbolaget.

Bamse och Gamle BM 10 såg på varandra och log. Det skulle nog bli både roligt och samtidigt jobbigt den första tiden tillsammans med Lille Victor.

De fortsatte i ett lugnare tempo så att Lille Victor skulle hänga med utan att vingla av vägen igen. När de kom fram till Trevlige Terriers ( En BM 15 Terrier av -56 års modell) Gulf-mack tyckte Gamle BM 10 att de skulle vila lite. Lille Victor började nämligen bli yr i regulatorn av allt nytt som han sett. De svängde in och stannade framför de öppna portarna.

– Här finns det mycket att titta på, Trevlige Terrier har nästan allt en traktor kan önska sig, sa Bamse. Roat iakttog han Lille Victor när han med blinkande lyktor tittade på allt som hängde på väggarna inne i affärsdelen.

Gamle BM 10 slog sig i samspråk med en annan gammal BM 10 utanför macken, Smed 10 hette han. Så kom trevlige Terrier fram och hälsade på Lille Victor.

- Hej på dig, är det du som är Lille Victor, jag hörde att du skall till Björngården, där får du det bra, är det något du behöver så kom till mig så ordnar jag det till ett bra pris och Bamse ordnar med betalningen, eller hur Bamse ?

Bamse surnade till. Typiskt Trevlige Terrier att alltid försöka sälja prylar. Visst var han både ärlig och hjälpsam men han tänkte bara på att få göra affärer. Bamse svarade syrligt:

- Du vet väl att det är förbjudet att göra affärer med minderåriga Trevlige Terrier, annars kanske du får heta Tarvlige Terrier i stället.

- Men Bamse, vad tror du om mig egentligen. Innan han hann svara fortsatte Trevlige Terrier:

- Jag har fina klisterdekaler här, vill du ha Lille Victor, ta du en. den är gratis.

Lille Victor hade svårt att välja. Men valde ett märke med en blå fin traktor på. Han neg till med framvagnen och sa:

- Tack så väldigt mycket farbror, det var vänligt att låta mig få en sådan fin dekal.

Just då kom Gamle BM 10 fram till dem och genast fick han syn på dekalen och blev så arg att hans motor höll på att vända rotationsriktning.

- Ett Fordmärke, vad i alla heta vattenpumpar menas med detta. Ett Fordmärke mitt ibland oss hederliga svenska traktorer. Vet ni inte att Fordar och Belarusar är det största hotet mot vår värld, vet ni inte det, är det du din rakbakaxlade bensinslukande mammonstinna avgud som infiltrerar vårt samhälle, är det, så svara då Terrier!

Så här arg hade ingen sett honom på länge. Det var bara det att han inte kunde tåla Fordar.

- Ta det försiktigt, jag får all möjlig reklam och det är inte min sak att bestämma vad ni kunder vill ha eller inte. Jag måste vara opartisk och jag gav ju honom bara en dekal, det är väl inget farligt med det.

- Återlämna denna kapitalistiska reklam med en gång Lille Victor och låt det bli en läxa, tag ej emot varor av okända icke välrenommerade medborgare.

Lille Victor var nära att börja gråta, glykolvattnet sipprade ur skvallerröret och hans motor hackade. Var en ynka liten plastdekal så farlig, varför fanns de då övertaget till.

- Se så, han menade inte att skälla på dig men han är så oborstad ibland att jag skäms över att vara av samma modell.

Det var Smed 10 som tröstade honom och han fortsatte:

- Titta här Lille Victor, ett elektriskt signalhorn. Det får du av mig och nåde den där stofilen om du inte får behålla det. Lille Victor tackade artigt och blev genast gladare. Nu var Gamle BM 10 generad och sa att de måste skynda hem, så de for. Kvar stod Trevlige Terrier och Smed 10. Just när Smed 10 lade in en växel och skulle åka iväg sa Trevlige Terrier:

- 14 kronor skall jag ha för signalhornet.

- Ha, svarade Smed 10 och körde iväg.

- Ha på dig själv du Smed 10, suckade Trevlige Terrier när han blev ensam kvar. Det är inte lätt att vara alla till lags tänkte han och rullade in för att svara i telefonen som envist ringde inne på kontoret.

SLUT