"Jag väntar vid min stockeld, medan timmarna skrida.
Medan stjärnorna vandrar och nätterna går.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida.
Den vackraste, den käraste, med ögon blå.
Jag tänkte mig en vandrande, snöhöljd blomma.
Jag drömde om ett skälvande, gäckande skratt.
Och jag trodde, att jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna, en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort, där min koja står.
Och höja ett jublande välkommen till den kära:
"Välkommen, du, som väntats i så många ensamma år!"
Jag väntar vid min mila, medan timmarna lida.
Medan skogarna sjunger och skyarna går.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida:
Den vackraste! Den käraste, med ögon blå."
<A HREF="http://user.tninet.se/~rvr347m/jagventr.mp3">
Jag väntar vid min mila (ca 1 MB)</A>
"Denna dikt av skalden Dan Andersson tonsattes en gång av
Gunnar Turesson och har relativt nyligen (år 2005) sjungits av
Sofia Karlsson (i "Svarta Ballader") på ett rent kongenialt sätt.
Influerad av hennes version har jag här sjungit sången "a capella"
- dvs. utan något som helst ackompanjemang".
Den 12 januari 2012 var antalet besök här 1.311
(Räknaren tycks inte fungera för närvarande)