Swe/Den Golf Challenge 10 år

Irland 28/5- 5/6 2000

 

Den 28 maj var det äntligen dags för våran jubileumsresa till Irland för att få inmundiga lite golfkultur. På Arlanda flygplats, söndag morgon träffades 13 förväntansfulla golfgrabbar, Bo Björklund åkte från Göteborg och mötte upp oss i Dublin. Efter utdelning av lite golfkläder och incheckning så var det dags för en Irländsk öl i baren innan ombordstigning på flygplanet med destination Dublin. Väl framme i Dublin mötte en agent upp oss och hjälpte oss med utkvitteringen av våra hyrbilar.

 

Nu började det riktiga äventyret, att ta sig ut från Dublin och färd mot Killarney i VÄNSTERTRAFIK, smala vägar och växelspaken på fel sida samt många co-drivers i bilarna som i mitt fall var väldigt törstiga. Efter lunch var det dags att hitta en affär där man kunde köpa öl, men det visade sig lättare sagt än gjort. På söndagar måste man nämligen köpa öl på en pub, vilka det fanns gått om på Irland, så samtliga i min minibuss köpte varsin påse öl. Efter fem timmars spännande bilfärd var vi framme vid våran inkvartering, tre stycken villor i Killarney Lake View Villas, Killarney. Detta var för övrigt ett alldeles utmärkt boende. Efter installation i villorna var det dags att bekanta sig med Killarney och Killarney Golf & Fishing Club. Varvid vi åkte ned till golfklubben för att rekognosera lite samt äta en god middag på golfklubben, det var med förväntan vi såg fram emot morgondagens spel. Nu var det dags att besöka stan och inhandla lite förnödenheter såsom irländsk whiskey och irländsk öl, samt för visa av oss ett besök på en pub med irländsk musikunderhållning. Tillbaks till villorna för att möta upp resten av deltagarna samt förrätta den för Swe/Den Golf Challenge klassiska lottningen för att se vilken spelare man äger under turneringen. Det hade nu blivit dags att prova sängarna efter en lång dag och göra sig redo för turneringsstarten.

 

Måndagsmorgon och ett underbart väder möter oss inför turneringens start, men först skall frukosten klaras av och det fick bli i klubbhuset på golfklubben för att inmundiga ännu lite mer atmosfär. Sen var det dags för lite uppvärmning och fotografering på putting greenen inför första rundans spel som var bästboll med tvåmannalag på Mahonys Point.

         

Leif och Hasse på puttinggreen                                                        Vi som var där. Övre raden: Sven, Hasse, Anders, Pelle,

Bosse, Conny, Göran och Matti. . Nedre raden: Thomas S

                                                                                                        Joacim, Leif, Pontus och Boa. På bilden saknas Thomas B.

                                                                

Turneringens första slag slogs av 1998 års segrare Göran Lundqvist i hans uppskattade comeback efter hans allvarliga skada under fjolåret. Samtliga av oss lyckades ta sig av första tee utan missöden och för egen del var det tur att jag var lottad med Pontus, som inledde strålande när jag själv hade en mindre lyckad start. Jag spelade upp mig efterhand så vi kompletterade varandra rätt bra och avslutade med att ta hem närmast hål på hål 18. Vidare vi vann våran boll komfortabelt över Hasse och Boa, och det räckte nästan ända fram men till slut så stod Thomas och Thomas som segrare. Banan var fantastiskt vacker och i ett ypperligt skick och lagom svår som inledning på våran vecka. Nu var stunden inne för en välsmakande lunch med en ypperlig pint Kilkenny för att ladda om batterierna till eftermiddagens runda på Killeen Course.

 

Eftermiddagens runda var slagspel och lagom till första bollens starttid så kom golfveckans första regnskur som varade i en timme och förändrade spelförutsättningarna drastiskt och det blev med ens kallare och mycket mer svårspelat. Killeen Course var en betydligt tuffare bana speciellt de första hålen, när det fina vädret återvände så kändes banan lite lättare, den var precis lika vacker och lika fint skick som Mahonys Point. Jag hade äran att denna gång få spela med Leif, Sven och Thomas B. För egen del så började rundan besvärligt med bortslagen boll på första hålet och missat utslag på andra hålet. Men när solen återvände så återvände mitt förmiddagsspel någorlunda. Det räckte till en plats mitt i fältet, deltävlingen vanns av Leif efter ett imponerande spel, och longest drive togs hem av Pelle.                                                                                                         

                                                    

Thomas B och Leif framför en imponerande blomsterprakt i form av Rhododendron på hål 11, där för övrigt Longest drive avgjordes.

 

                  

Thomas B och jag vid samma blomsterprakt på hål 11.

 

Efteråt träffades alla i baren för att sedan inta en gemensam middag i restaurangen som smakade ypperligt. Det hade nu blivit dags att åka hem och summera första dagens spel och ha prisutdelning för dagens fem delsegrare och upprätta en sammanlagd resultatlista där det visade sig att Pelle leder knappt före Leif.

 

Tisdagsmorgon och fortfarande fint golfväder, idag så var det dags för linksgolf på Dooks Golf Club. Vi bestämde oss att äta frukost ute på banan, så vi åkte tidigt för att vara ute i god tid eftersom vi hade blivit förvarnade om vägkvalitén på Irland. Vi ville även få chansen att njuta landskapet som verkligen är fantastiskt, vi hade inga problem att hitta och vägarna är okey fast smala, speciellt i byarna. Väl framme vid golfklubben så var restaurangen inte öppen så merparten av oss drog iväg och åt frukost på en vägkrog som vi hade passerat på vägen. Vi som stannade kvar fick frukost ändå för det dök upp en tjej som fixade smörgåsar åt oss och kaffe fanns i puben.

   

Anders , Sven och Conny i baren och väntar på smörgåstjejen         Linksvy från Dooks.

 

 När alla hade återsamlats så var det dags för dagens spel som var slaggolf med Hasse som första man på tee. Dooks var en alldeles utmärkt bana lite enklare i sin utformning men klart krävande allra helst i ruffen så den gällde det att undvika annars rann slagen iväg fort. Mitt sällskap denna runda var Thomas S, Boa och Göran, och denna gång så började rundan mycket bättre för mig, med birdie på de två första par tre hålen. Jag tappade en del på slutet men det räckte till slut till en fjärde plats. Segrare blev återigen Leif fast denna gång med Thomas S som tvåa samt att Leif även vann närmast hål, snacka om storslam för Leif. Efter några välsmakade pints så var det dags för en sen lunch och den bestämde vi oss för att äta på vägkrogen Red Fox Inn, som jag tror den hette. För där skulle de ha en alldeles utmärkt god Irish Coffee, vilket stämde maten smakade för övrigt alldeles utmärkt också. Det hade blivit dags att återvända till Killarney och boendet och koppla av lite samt förrätta prisutdelningen för dagens spel och redovisa den samanlagda resultatlista, som föga överraskande leddes av Leif med tanke på dagens spel med Pelle som god tvåa. Dagen avlutades på med en middag på en mycket trevlig restaurang inne i Killarney som faktiskt kunde ta emot oss alla fjorton, maten på Irland var verkligen en positiv överraskning.

 

Onsdag och nu var vädret inte lika roligt, och eftersom vi inte hade provianterat någon frukost så bestämde vi oss att äta frukost på Red Fox Inn som låg på vägen till Waterville Golf Club. Waterville ligger utmed en väg som kallas Ring of Kerry som vi bestämde oss att åka för lite naturupplevelser. Det fick vi fast vårat frukostställe var stängt så det fick bli frukost på golfklubben innan det var dags att bekanta sig med banan och framförallt vädret som var allt annat än bra. Regnet det öste ner och vinden friskade i ordentligt nu var det linksgolf som hette duga. Dagens spel var slagspel med Matti som första man på tee, själv spelade jag med Pelle och Anders.

  

Några huttrande grabbar på Warevilles puttinggreen.                        Anders redan genomblöt på hål 5.

 

 Detta blev en mycket minnesrik runda med dubbelboggey som start. För att fortsätta med två bollar out på hål två, men jag lyckades faktiskt håla ut på åtta vilket kändes bra efter omständigheterna, och jag tänkte, bit ihop nu för det är lika tungt för alla. Waterville var återigen en fantastisk bana med hål sexton som det häftigaste golfhål jag någonsin har spelat. En slice där för en högerspelare så var det tack och adjö till bollen. Avslutningshålet var fruktansvärt, då det krävdes en perfekt drive för att överhuvudtaget komma förbi damtee i motvinden. Till råga på allt så var det out på högersidan och den krävande ruffen till vänster som inte var rolig att slå ifrån när allt var genomblött av regnet. Det var väldigt skönt när bollen rullade ner i koppen på artonde greenen och rundan var över. Jag lyckades hålla ihop spelet så att det räckte nästan ända fram, men Bosse lyckades hålla undan med ett slag, grattis. Närmast hål tog jag emellertid hem igen, enda bollen på green. Nu gällde det att försöka få på sig något torrt, men man hade ju inte tagit med sig tillräckligt med ombyte. Det blev till att sätta sig baren med en hel del blöta kläder och inta flytande och fast föda, samt torka lite. Det hade blivit dags att fortsätta våran resa längs Ring of Kerry tillbaka till Killarney. Landskapet var verkligen fantastiskt speciellt när vi lämnade kusten så dimman försvann så man såg ordentligt. Väl framme vid husen så var det dags att torka utrustningen och förrätta prisutdelning till dagens segrare som till tillföll oss arrangörer. Summeringen av resultatlistan visar att Leif fortfarande är i ledningen men med Joacim som ny tvåa ännu ett fall framåt för arrangörerna. Jag, Hasse, Bosse, Pontus, Göran och Pelle valde att åka till vårat bokade boende vid Ballybunion redan på kvällen. Övriga hoppade över det boendet för att torka kläderna hemma istället och åka tidigt på morgonen, vilket som var bäst var en smakstart. Det man kan fastslå var att torkmöjligheterna på vårat bed and breakfast inte var så bra som det sades per telefon. Det var emellertid skönt att sova lite längre på morgonen och få en lagad frukost.

 

Torsdag och fortsatt dåligt väder men det är som tur är uppehåll på morgonen. Nu var det dags att få spela på Ballybunion Golf Club och på den världsberömda linksbanan Old Course. Vi hade våran första start redan klockan 7.42  på Old Course och det var poängbogey som gällde eftersom vi hade nästa start på Cashen Course redan klockan 12.24. Vi var alltså tvingade att spela snabbt, därför fick våran snabbspelare börja Leif för att visa hur skulle gå till. Själv fick jag spela med Sven och Conny. Old Course var den bästa bana jag någonsin spelat och förmodligen den svåraste, ruffen var grym.

                    

Sven och Conny på fjärde tee på Ballybunions Old Course.   Jag och Sven på sexans tee före regnskuren som varade i en timme.       

Det regnade som sagt var inte till en början så det kändes ganska bra fast det blåste en hel del och fairway var inte bred och i ruffen ville man inte ligga. Med andra ord det var inte lättspelat och värre skulle det bli när vinden blåste in en timmes regn som ett extra hinder på denna linksbana med sina böljande dynor och slingrande fairway. Det var vilket fall en upplevelse att få spela denna bana trotts vädret och jag återvänder gärna hit igen. Mitt spel var hyfsat med tanke på banan och förhållanden, det räckte till en fjärdeplats. Bosses spel var briljant och han vann överlägset och Pontus snodde hem närmast hål framför näsan på mig.

 

Nu var det dags för Cashen Course och bästboll med tvåmannalag direkt efter första varvet utan uppehåll för lunch, det fick bli några sandwichar på vägen till första tee. Vädret hade nu åter växlat till det bättre denna gång med härligt värmande sol. Thomas S och jag fick gå tillsammans med Boa och Anders, och utkämpa hård duell på en mycket krävande bana, som var väldigt kuperad och nästan lika tuff som Old Course.

Boa och Thomas S på den kuperade Cashen Course.

 

 Jag tror att jag aldrig har varit så trött när jag hålat ut som efter denna runda. Thomas och jag fick verkligen kämpa, det räckte till en tredje plats. Deltävlingens odiskutabla segrare var Pelle och Pontus som spelade i en egen division, fast longest drive lyckades inte Pelle ta hem utan vår verkliga hardhitter Hasse, grattis. Efter ombyte och lite förfriskningar i baren så var det dags för lite välförtjänt mat som vi denna gång intogs på en liten restaurang inne i Ballybunion, ett lyckat val igen. Nu var det dags att åka hem och ha prisutdelning för dagens fem segrare och redovisa resultatlistan. Pelle hade återtagigt ledningen med Joacim som knapp tvåa, det var kul att växlade i toppen. Efter en av de tuffaste golfdagarna i mitt liv så kändes det skönt att få krypa ned i sängen och ladda batterierna får nästa dags tävlingar.

 

Fredag och för första gången frukost i villorna, innan det var dags för dagens utflykt. Det var Tralee Golf Club som gällde och en kombinerad runda med två tävlingar samtidigt, flaggtävling och klubbmästerskap utan handicap. Detta var ännu en läcker linksbana som låg längst ute på en udde, vilka golfbanor vi fick spela denna vecka, helt fantastiskt. Idag fick äran att spela med mina medarrangörer Hasse och Bosse samt Göran. Vi startade sist så vi kunde hålla reda på alla flaggor för att kunna kora segraren.

     

Linksvy från Tralee.                                                                        Hasse på förbereder sig för att slå ut på första tee.

 

Spelet flöt på riktigt bra för egen del till vi kom fram till banans svåraste hål, hål nr 12. Detta var ett fruktansvärt hål, där jag kände mig inte alltför missnöjd med nio slag. Hålet efter var ett par tre hål med en jätteravin före green. Där hade vi närmast hål, som vanns av Thomas S, min boll var klart närmare hål men på foregreen och inte på green. Det kändes alla fall skönt att få göra par och komma igen efter hålet innan. På hål fjorton dök de första flaggorna och sen kom de i jämn ström. När vi skulle slå ut på artonde hålet hade jag fyra slag kvar, övriga i min boll hade slut på slag och spelade endast för placering i KM. Det var fortfarande två flaggor att passera, en stod strax utanför green som var Boas. Den passerade jag med mitt tredje slag som var en chip in på green, sista flaggan stod väldigt nära hålet så nu gällde det att komma närmare med min sista putt cirka tio meter lång. Tyvärr puttade jag en dryg meter för kort. Detta innebar att Thomas S vann flaggtävlingen, grattis. Vad beträffande KM så vann Leif detta, grattis. Vi kände nu att det var dags att åka till boendet för summering och prisutdelning, samt packa eftersom vi skulle till Dublin direkt efter morgondagens spel. Efter prisutdelning till dagens segrare och presentation av resultatlistan, som visar att det har blivit väldigt jämt i toppen och att Pelle leder knappt före Joacim tätt följt av Thomas S och Leif. Nu var det dags att åka ned sista gången till Killarney för en gemensam middag. Vi lyckades hamna mitt i en regnskur när vi letade efter ett matställe. När vi hade hittat ett ställe då hade tappat bort Thomas B, vem annars. Men till slut så var alla återsamlade och vi fick mat fast ölen fick man beställa på grannpuben och ta med sig, klart annorlunda.

 

Lördagsmorgon och det var dags att packa bilarna och lämna Killarney för spel ute på Dinglehalvön och på den minst kända av resans golfbanor, Golf Chumann Ceann Sibéal, Europas västligaste golfbana. Banan var lite enklare i sin layout, men annars så var den helt ok dock inte lika spektakulär som de övriga banorna som vi spelat. Det blev en lång resa till banan för att inte tala om resan till Dublin efter avslutat spel. På teeskyltarna så var hål informationen på gaeliska eller iriska som är Irlands andra språk, för övrigt på alla vägskyltar stod både på gaeliska och engelska. Tillbaks till golfen, det var åter dags för en runda med två spelformer samtidigt nämligen matchspel singel och poängbogey. Jag hade blivit lottad att möta Pelle, vilket var en spännande tillfällighet då vi låg etta och tvåa i sammandraget inför dagens spel i samma boll möttes Matti och Pontus. Vi gick ut i andra boll efter Anders och Thomas B. Jag började dåligt men lyckades hålla jämna steg de första nio hålen med Pelle eftersom ingen av spelade bra. De sista nio hade jag ingen chans då Pelle lade in en högre växel och till slut vann med tre hål upp med två hål kvar att spela, grattis Pelle. I poängbogeyn vann Leif, grattis och jag gjorde min sämsta runda vilket inte var bra inför morgondagens avslutningsrunda.  Vid deltävlingen närmast hål var det ingen som lyckades träffa green och det blev ingen vinnare. Efter samling i baren var det dags för en rejäl färd med bilarna till Dublin med några korta pauser bland annat med middag på McDonalds, vilket var efterlängtat av vissa. Väl framme i Dublin så gällde det att hitta vårat boende vilket inte var det lättaste men det gick bra till slut efter lite hjälp från några Dublinbor. När installationen i våra små krypin på Egan´s House så avklarades prisutdelning för dagens segrare matchspel, Anders, Pelle, Pontus, Thomas S, Boa, Leif och Conny samt poängbogeysegraren Leif. I sammandraget inför finalrundan leder Pelle före Leif med Thomas S som trea och Joacim som fyra, dessa går ut i finalens ledarboll. Det hade blivit dags att flytta undan lite prylar från sängen till badkaret så man kunde prova sängen, god natt.

 

Söndag och eftersom vi hade starttid klockan 14.40 så fanns det utrymme för lite sightseeing inne i Dublin innan vi for ut till Portmarnock för att spela på Old Course som rankas som Irlands nästbästa golfbana. Väl ute på banan så fick man inmundiga en rejäl portion golfkultur. Den här golfklubben var den klart mest genuina av de som vi besökte, de övriga var tyvärr lite förstörda av penningstarka turister från USA. Efter avslutad lunch så var stunden kommen för våran finalrunda, slagspel för att kora år 2000 segrare. Pelle och Matti hade gjort lite efterforskningar om det fanns några caddies att hyra och det fanns två. Vi som gick i ledarbollen bestämde oss för att dela på en. Han fick bära Leifs och min bag de första nio hålen och Pelle och Thomas S bag de sista nio hålen. Tyvärr så fick vi inte spela hål 1-18 utan hål 19-27 och 1-9, då hål 19-27 inte var riktigt lika fina som de andra. Detta avspeglade sig mycket väl i mitt spel, efter de första nio tror jag att jag låg sist av alla ingenting fungerade förutom utslaget vid närmast hål som jag för tredje gången lyckades vinna. Men jag lyckades sätta en långputt på nian och då vände spel och de sista nio hålen är jag mycket nöjd med och med lite tur kunde det ha blivit ännu bättre, men man ska inte klaga. Det räckte till slut till en plats i mitten av fältet. Dagens segrare blev Thomas S, grattis. På hål 18 hade vi den sista tävlingen, longest drive som vanns av Matti, grattis. Vi hade denna dag haft ett perfekt golfväder och en otrolig tur att det inte blåste för då hade man ännu oftare legat i ruffen och där var det inte roligt att slå ifrån. När man försökte slå från ruffen så hamnade man oftast i ruffen på andra sidan fairway. Nu när sista golfslaget var slaget för den här turneringen så samlades vi klubbhuset för lite återhämtning, vidare bestämde vi att vi skulle ta oss hem till boendet och ha prisutdelning där för att sedan äta middag på stan. Det var dock inte så lätt att hitta tillbaks till Egan´s House, så det blev ett rejält irrande i Dublin men tillslut så hittade vi hem, men klockan hade hunnit bli ganska mycket. Nu var det rejält bråttom för Hasse, Bosse och mig, först duscha och byta om och sen göra i ordning prisbordet och summera tävlingen

 

Alla hade samlats för att summera jubileumstävlingen, men först så skulle vi ha prisutdelning för dagens tre vinnare, Thomas S, Joacim och Matti. Årets segrare blev Pelle som knappt vann före Thomas S med Leif som trea, grattis Pelle. Som helhet så måste jag säga att det blev en lyckad tävling med många växlingar i toppen och med en värdig segrare. Att jag själv var med där framme och kämpade var extra bonus för mig. Efter sedvanligt prisbord med mycket priser till samtliga, så gällde det att få tag i en restaurang som hade öppet. Men det visade sig svårt för i Dublin så slutar man att servera mat klockan 23.00, tidigt eller är det vi som är sena. Det fick bli en kebaberia innan hälften av oss drog vidare på några nattklubbar innan vi letade os tillbaks till vårat boende för en sista natts sömn på Irland.

 

Måndagsmorgon och endast färden till flygplatsen återstod för att lämna tillbaks hyrbilarna och flyga hem till Sverige. Boa tog en taxi eftersom hans flyg till Göteborg gick mycket tidigare än övrigas till Stockholm. Nu återstår det bara att summera resan och för egen del tycker jag det var en fantastisk vecka med fantastiska golfbanor och ett suveränt landskap att åka igenom. Jag åker gärna tillbaks till Irland och spelar merparten av banorna en gång till. Det jag saknade var att vi inte hann med att besöka något whiskeydestelleri och bryggeri. Vi hade relativt tur med vädret det var egentligen en dag det var riktigt dåligt, när vi var på Waterville. I övrigt så var det helt okey fast vi fick ju en del regnskurar på oss men det måste man räkna med när man åker till Irland.

 

Vid tangentbordet

Joacim Myrin