Trälhavets Merlin föddes
en vacker sommardag den 27 juni 1994 på Trälhavets
kennel i Åkersberga
utanför Stockholm. Han är av rasen mellanschnauzer och
har färgen peppar&salt,
eller rent ut sagt svart,vit och grå. Pappa är en ståtlig
champion, med flera titlar
från olika tävlingar. Självklart har han något krångligt
namn (som alla riktigt fina
hundar) men kallas rätt och slätt First. Mamma har
även hon vunnit tävlingar
och heter Athena. Alla valpar i kullen döptes till namn
som börjar på
bokstaven M. Förutom Merlin blev det bl.a. en Midas, en Mozart
och en Mortimer. Kullen
bestod av två honor och fem hanar. Efter ETT besök
på kenneln hade vi
bestämt oss för att skaffa hund. Hur skulle man kunna motstå
att köpa en sån
underbart söt liten valp?
12 veckor gammal, den 12
september 1994, hämtade vi Merlin.
Trots att han var störst
i kullen (en söt liten tjockis!) var han inte stor. När han satt
ner räckte han inte
upp med huvudet till våra knän ens en gång. Skägget
var kort och
spretade åt alla håll
och kanter. Snacka om oemotståndlig!! Merlin tyckte inte alls om
att bli tagen ifrån
sin mamma och den enda värld han kände till. Han pep hela vägen
hem,
trots att han fick sitta
i stormattes knä (alltså mammas). Gissa om man kände sig
hemsk
för att man gjorde
detta mot denna lilla söta valp. Men Merlin vande sig snart vid oss
och
hans nya hem och blev snart
en busig liten valp som testade gränserna hela tiden.
Eftersom Merlin är familjens
första hund har vi ju gjort en del misstag när det gäller
hans
uppfostran. Han kan t.ex.
inte springa lös för då vet man aldrig var han tar vägen,
men
annars är han väldigt
snäll och duktig. Såhär på senare år har hans
personlighet verkligen
framträtt alltmer och
man har börjat märka av hans små egenheter, vad han gillar
och inte
gillar. Att jaga snöbollar
är en favorit, när vädret tillåter. Ibland kan det
vara svårt att se
snöbollen, det är
ju så vitt överallt, men det är alltid kul att springa,
hoppa och sticka nosen
i marken som om man har
hittat den i alla fall. Det är kul att springa efter det mesta, bara
man är på humör.
Pinnar, någon av hans leksaker, en boll, you name it. Får man
godis blir
man väldigt duktig
på att sitta fint, ligga, skaka tass, gissa i vilken hand godisen
ligger i och
en rad andra saker (vad
gör man inte för en godis?!), men att rulla runt eller spela
död är något
han aldrig förstått
sig på.