- Det gör mig ursinnig, säger dr Peter Piot, som leder FN:s kamp mot den dödliga immunbristsjukdomen.

Piot, chef för FN:s aidsbyrå UNAIDS, framhåller att vid andra kriser som till exempel den i Kosovo har västmakterna inga problem att agera kraftfullt. När det gäller aids finns dock inga ansatser till samma dådkraft.

- Aids skär ner företagens produktivitet, alldeles för många människor är för sjuka för att arbeta, Afrikas medelklass decimeras, säger han.

I vissa afrikanska samhällen har den förväntade medellivslängden gått ner med hela 25 år. I Elfenbenskusten dör en lärare om dagen i sjukdomen.

- Vem ska utbilda barnen, vem ska ersätta lärarna? undrar Piot.

Själv är han i Zambia för att delta i den 11:e internationella expertkonferens, Icasa, som inleddes i huvudstaden Lusaka på söndagen om aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Bland de 5.000 deltagarna i det veckolånga mötet finns både forskare, ministrar och aidssjuka.

- Det internationella samfundet reagerar inte som det borde. Regeringar agerar inte som de borde, säger Peter Piot.

- Det var lätt att mobilisera för Kosovo. Aids är ett jätteproblem och ändå märks ingen sådan reaktion alls.

Statistik, refererad av AFP, är tydlig nog. Över elva miljoner afrikaner har avlidit i aids sedan sjukdomen bröt ut på 1980-talet. Ytterligare 22 miljoner lever med hiv-smitta. Minst 95 procent av alla barn som förlorat sina föräldrar i aids bor i Afrika, trots att världsdelen bara har en tiondel av Jordens befolkning.

- Så länge som kampen mot aids bara går sin gilla gång utan större hängivenhet har vi ingen chans att lyckas, framhåller Piot. Vi måste skapa breda allianser och dra in regeringar, religiösa ledare och forskare.

Värst är aidsproblemet i östra och södra Afrika, där det finns stora skaror kringresande arbetare. Många män söker sig till storstäderna där de sedan har sexuella förbindelser med mer än en partner. Sedan berättar de inte för sina hustrur om sin infektion.

Först nu, säger Piot, börjar Afrika sakta inse hotets omfattning efter att länge ha förnekat dess existens. Men dröjsmålet med insatser har varit onödigt långt i länder som Kenya och Sydafrika, även om båda inledde kampanjer mot aids i fjol.

På vissa håll har motåtgärder börjat bära frukt. I Uganda smittas allt färre ungdomar och i Senegal uppges bara en procent av befolkningen bära på hiv. Ett stort problem är dock fortfarande den skamstämpel som vidlåter aids och tystnaden kring ämnet. I Durban, Sydafrika, mördades en aidssjuk förra året bara för att öppet ha vidgått sin sjukdom. Många bär på hiv-virus utan att veta om det, därför att det inte är så lätt att låta testa sig - eller ens få veta att så bör ske.