Av Birgitta Albons
Nittonhundratalet har blivit hjärnans årtionde genom de framgångar som gjorts inom
neurobiologin. Nu dominerar mediciner när det gäller att ta hand om människors psykiska
smärta. Vi som också har psykodynamiska kunskaper har svårt att få gehör. Tidigare
var det tvärtom. Det har varit en evig strid mellan dessa två skolor inom psykiatrin.
Jag hoppas att vi nästa årtionde lärt oss förena våra olika kunskaper.
Det säger Johan Beck-Friis, psykoanalytiker och docent i psykiatri, när vi träffas för
att få hans syn på vad som kännetecknar en depression.
- Minskad eller förlorad självaktning ser jag som kärnan
i alla depressioner. Det är det som skiljer depression från ren sorg och från det
trötthetstillstånd som leder till utbrändhet. Det är bara vid depressioner som
självaktningen är påverkad. I självaktningen ingår både självkärlek och en
aggressiv eller självförsvarande del, båda i självbevarelsens tjänst. Båda har med
våra grundläggande drifter att göra - man kan kalla det livsdrift och dödsdrift, Eros
och Thanatos eller själens goda och onda. Att ha självaktning innebär att man
någorlunda har integrerat dessa båda sidor. En deprimerad människa kan inte balansera
de här krafterna utan ser ner på sig själv, anklagar sig själv och riktar
aggressiviteten in mot sig själv.
- De moderna SSRI-preparaten är intressanta genom att de tycks verka på den otämjda
aggressiviteten inom oss och balanserar den. Här möts psykobiologin och psykoanalysen.
- Det är alltid något som utlöser en depression, en
förlust som omedvetet påminner om tidiga förluster. Det kan handla om en nära
människa, en idé, ett ideal.
Men vad är det som gör att vissa människor drabbas av depression och andra inte?
- Vi är alla sårbara. En del mer än andra. Vissa har en ärftlig sårbarhet. Men
framför allt är den tidiga utvecklingen avgörande. Ett barn som på ett eller annat
sätt övergivits ser det ofta som sitt eget fel. Det lämnar spår. Barnet får sår
både i själen och i kroppen. Varje nytt övergivande häktar tag i tidigare och
bekräftar känslan av att vara värdelös. En svår förlust senare i livet kan utlösa
en depression.
- Varje människas psykiska utveckling under uppväxten finns med inombords som
årsringarna i ett träd, som en ring för varje utvecklingsfas. Uppstår ett sår i
någon av våra kritiska utvecklingsfaser kan det ge sig till känna när man utsätts
för smärtsamma upplevelser som vuxen, förklarar Johan Beck-Friis. Men det sker på ett
omedvetet plan.
Är det alltid så att människor med ärftliga eller tidiga sår någon gång drabbas av
depression?
- Nej, det beror på hur man haft möjlighet att kompensera, hur man blivit omhändertagen
och sedd som barn och som ung, hur den psykosociala miljön ser ut, helt enkelt hur livet
ter sig. Människan är så komplex.
Vad är melankoli?
- Det är en djup depression med både psykiska och
kroppsliga symtom, som i olika grad blir funktionsnedsättande. Ämnesomsättningen i
hjärnan förändras. Allt går långsammare - både rörelser och tankar. Man förlorar
sin sexuella lust, sin aptit, sin energi, rubbar dygnsrytmen och får svårt att sova. Det
som tidigare var till glädje blir färglöst, likgiltigt. Det är just i melankolin den
destruktiva värdelösheten växer sig starkast, lidandet blir outhärdligt och
självmordstankar kan ta form. Det är ett farligt tillstånd.
- Man kanske kan kalla melankolin för en psykosomatisk sjukdom i hjärnan. En
jämförelse är hur psykisk stress kan ge upphov till magsår.
Johan Beck-Friis menar att depression är ett svårt lidande som människor behöver all
hjälp att komma till rätta med och då räcker det inte att bara se människan som en
biologisk varelse.
- Depressioner och annan psykisk smärta uppstår inte bara ur generna. Det är hela tiden
fråga om arv och den psykosociala miljön, plus ett samspel däremellan. Vi ärver gener,
men inte erfarenheter. Därför är det viktigt att vi ser till helheten och erbjuder de
hjälpmedel som finns.
Just nu är det medicinerna som dominerar. En orsak tror han
är att man i dagens samhälle alltmer fokuserar på kortsiktiga, snabba lösningar - inte
minst i besparingstider. Och SSRI-medlen är ofta en effektiv hjälp för att häva akuta
depressioner. Många kanske nöjer sig med det. Psykoterapi är en process som tar tid,
och måste göra det för att vara en möjlighet för människan att kunna integrera sina
starka känslor och förändra sitt psyke. Målet är att nå fram till den oförlösta
sorgen, kunna lämna den bakom sig och bereda plats för de inneboende goda krafterna.
Kan vem som helst bli hjälpt av psykoterapi?
- Nej, det finns ingen metod som är effektiv för alla. Därför är det viktigt att man
har en bredd och inte bara en universalmetod. Man måste ha långa samtal med patienten
för att kunna se depressionen i ett sammahang och kunna förstå vilken behandling som
är bäst för just den här personen. Ganska ofta använder jag mediciner för att häva
det akuta, låsta tillståndet. Sedan får man se vad som behövs.
Men för att kunna göra den bedömningen är det viktigt att hålla den psykodynamiska
kunskapen vid liv. På senare år har Johan Beck-Friis märkt, när han föreläser, att
det är en kunskap som försvinner alltmer.
- Det är en allvarlig brist i läkarens utbildning som kan
föra med sig att man ser alla depressioner som en sjukdom, en brist, någonting statiskt.
Depression ska sättas in i sitt utvecklingssammanhang. Hjälpen ska vara att undanröja
hindren för människans psykiska växt och mognad. Psykologisk bearbetning kan förebygga
nya depressioner.
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.