Semester i Goa 2005-02-25 - 2005-03-11.

Efter att en sedan länge inplanerad resa till Sri Lanka fick ställas in bokade vi istället om till Goa i Indien.
Två dagar innan avfärd blev det dessutom aktuellt med byte av hotell p.g.a överbokning.

Resan inleddes med en kort taxiresa följt av buss till Göteborg för vidare transport med tåg till Köpenhamn.
I Malmö bråkade växlarna både in och ut och en viss oro spred sig, men det ordnade sig ganska snabbt.
När vi skulle kliva av vid flygplatsen, glömde? lokföraren att stanna.
Vår danska är begränsad och så även den stackars konduktörens.
Oro spred sig åter, men det var bara att hoppa av på nästa och ta tåget tillbaka, som nu stannade.
Flygresan flöt relativt smärtfritt, hade de av syster Johanna påtvingade stödstrumporna även effekt på rastlösheten?
Syster Johanna fick rycka ut då en man och sedan även hans fru(p.g.a oro) svimmade på planet.
Smart att inte ha sin hjärtmedicin i handbagaget...
Redan vid mellanlandningen i Dubai kände man att temperaturen var på väg åt rätt håll.
Trötta anländer vi till Indien och får fylla i en blankett som är identisk med den man fyllde i för att få visum och sedan för man betala dricks till en person som lägger upp väskan på en kärra och sedan dricks till han som kör kärran.
En skakig buss som framkallar den mest akuta pissnödighet jag kan minnas innan vi når hotellet.

En första bild nere vid strandrestaurangen, känns helt rätt och något overkligt.

Strandläge intaget, gratis solstolar med god tillgång och ett enastånde system med lån av handdukar.

Läge mot stranden, det lilla tältet är för massage.

En första lunch, med ganska mycket majonäs på salladen...

Johanna och jag satsade på Pomfret, hel grillad fisk med bakad potatis.
Nägra dagar senare beställer Svärmor Pomfret och Sandwich, viss förvirring uppstår, men nu kan Svärmor skillnaden på "French Fries" och "Pomfret".

Vy från hotellbalkongen, mycket grönska.
Dåligt påläst, hade mer väntat mig något ökenliknande, men det regnar tydligen 3 meter regn när vi har sommar hemma.

Frugan lyser i mörkret som vanligt.

Middag på hotellrestaurangen.
Kyckling, med myntaröra.

Har fått gröna chilifrukter, en stark chutney och starkt bröd som förrätt.
Svärfar är knäckt och pallar inte med den curryskarpa köttgrytan jag lurat på honom som huvudrätt.

En liten frukostrulle, tunn pannkaka med inte så mycket fyllning som bilden antyder.

Blev skräckslagna när det berättades att stranden var så stenhård att man kunde cykla på den.
Visade sig gälla närmast vattnet där den fina sanden var hårt packad.
Hittade inga bilder på stranden innan vi åkte, stod bara att den var häftig och det stämde!

Svårt att lista ut hur en bättre strand skulle se ut.
Inte alls exploaterat i Södra Goa där vi hamnade efter hotellbyte.

Trivs bra. När jag ligger på rygg ser magen nästan tränad ut.

Leker med inställningarna på kameran, vy från hotellets kvällsbuffé mot poolen.
Baren kan bara besökas från vattnet.

Stillfullt skuren melon.

Svärmor i all sin glans.

Mycket mat på buffén, men vi kämpar på.

Efter ett par lata dagar är det dax för utflykter i verkligheten.

En lokal marknad med viss hysteri runt oss västerlänningar.

"Posh" Gezelius provar Sari.

Visst blev det bra?
Köpte en.

Lyckselemaffian shoppar loss.
Liksom oss först tsunamiombokade och sedan flyttade till nytt hotell 2 dagar innan avresa.
Tänk om man var ung och orkade hålla deras tempo!
Anlitade Johanna som tolk när engelskan inte räckte till.

Vy över bussparkeringen vid marknaden.

Stilfulla fordon.

Moder Teresas barnhem var nästa något udda stopp på vår rundtur.
Förbjudet att ta kort.
Tätt mellan sängarna och gripande att se de små liven i sina sängar.

Nästa stopp på resan var ett trehundra år gammalt hus med portugisisk look.

Kök i utställningsskick.

Inte hade lunchen vi senare bjöds på lagats här!

Fritidsresor påstod att det bara var en gång i veckan man tog emot gäster i denna privatbostad.
Jag är tveksam, vem har personal och en bar bara för en busslast i veckan?

3/4 av Lycksele maffian, Siktar på att besöka Lycksele i sommar, har inte nått högre än Sundsvall tidigare.
Göran som sitter närmast är numera ägare till ett par Indiska titanglasögon.

Utanför denna påstådda privatbostad, ägarens mor i bakgrunden.

Vilken byggnadsställning!

Svärfar tvekar inte att äta helig biff på hotellet.
Goas bakgrund som portugisisk gör att en del av befolkningen är kristen så riktig så stor syndare är man inte om man vill ha en fin biff.

Imponerade takhöjd runt lobbyn.

Eller hur?

Ödla

28 grader i vattnet.

Rikligt med säljare i Goa, men det räckte med att säga nej för att de skulle backa.
Här förföljs svärmor....

.....Dotter blir intresserad...

.......Allt är ju så fint....

......Potentiell finansiär informeras...

...Potentiell finansiär stannar i vattnet och annan finansiär går och hämtar pengar....

Färgglad personal.

Grillbuffé med karneval.
Solbrännan börjar komma.

En kock för varje sort.

Turistisk karneval.

Håller inte direkt igen med färgen på efterrätterna.
Ska kanske inte klaga på papayan, den är bara som den ska vara.

Ödla igen.

Besöker skräddaren reseledaren har tipsat om.
Tar taxi till orten, men får rådet att inte åka direkt till skräddaren eftersom taxichaffören i så fall kommer pressa skräddaren på procent!

Mått för ett par byxor.

Gigantiska tigerräkor.
Sköljs ner med den lokal ölsorten "Kingfisher".
Räkorna var dyra(80 spänn) medan ölen kostar 9 spänn för 65 cl.

Visst finns det kor även på Goas serveringar..
Här är vi på utflykt och ska byta från buss till jeep.
Har köpt frukt för att mata apor och det vet korna om.

I jeepen.
Näsan har tagit mycket stryk i solen.

Fotograferar aporna efter att ha betalt 5 spänn i naturreservatsfotoavgift till myndigheterna.
Cool mittbena.

Har köpt med oss vindruvor efter guidetips.
Tydligen är aporna så välgödda att de inte längre vill ha bananer.

Indiens näst högsta vattenfall på ca: 450 meter.

Guiden plåtar och får sedan dricks.

Svalt i vattnet, nöjer oss med att doppa fötterna.
När alla badat klart slänger guiden mat i vattnet och de fiskar som då visar sig är STORA!

Mer apor med inte alltför vackra ungar.

Kryddplantage med elefantridning.
Serverade ytterst kryddsvag mat(!) och ville sedan att man skulle köpa deras kryddor.

Mannen bakom Johanna har enligt uppgift en stark osmaklig kroppsdoft samt dålig balans.
Hans fru skulle ta kort med digitalkamera, men det blev inget för frugan var inte så teknisk.

Matning.

Snabeln är som en sug.

Ger man elefanten sedlar ger den pengarna till sin ryttare.
Tog ett tag innan turisterna fattade att detta inte bara var en konst utan något man också förväntades testa själv.

Hemma igen efter utflykter, notera täcket som består av lackan+täcke+lackan samt bara ett stort täcke till två.
Visst krig på nätterna.

Frukostbuffén
30 varma rätter, muffins, sockerkakor, frukt, färskpressad  juice, en anställd som steker ägg, en som steker omelett, en som gör "pannkakor", en som rostar bröd, tre som serverar kaffe, ca: 4 arbetsledare, 5 som dukar av o.s.v.

I Indien är apelsinjuicen något sötare och något gulare.

Glasögonen mannen på bilden har på sig befinner sig just nu någonstans i Indiska Oceanen.

3 hotellvakter hjälps åt att slå ihjäl en skallerorm, samtidigt som vi och 10 taxichafförer tittar på.
Ville inte skrämma ormen med blixten.

Fiskare sedd från risbåt.

Romantisk risbåtstur med övernattning.
Vår hytt var över förväntan.

Polisbåt

En av alla stilfulla järnmalmsbåtar.

Vyer från båten.

Fiskare igen, med fast stationerade nät.

Fiskeläger, stanken är total.

t

Casinobåt, hur lämplig är fören om det skulle gå vågor?

Solnedgång.

Solnedgång.

Solnedgång.

Efter att första delen av natten lyssnat på en skällade hund, lyssnade vi den sista delen av natten på en galen tupp.
Soluppgång.

Aningens trött Johanna.

Solstrålar.

Flodfärd, fint va?

Hoppande små fisk syns tydligt...

Underbart vackra vyer denna morgon längs floden.

Underbart vackra vyer denna morgon längs floden.

Fotografen i en ögat och våra hyttgrannar i andra ögat.

Krokodil

Krokodil med mer digital zoom.
Importerade av portugiserna från Brasilien för att hålla vakt och har sedan spridit sig.

Lunchbuffé på båten.
Nog den bästa maten på hela resan.

Colin, en hyttgranne hatar geléefterrätter så jag retas lite genom att skakar på efterätten samtidigt som jag tar en bild.

Hyttgrannarna Mike och Colin.

Båten vi åkte med hade fyra hytter.

När vi var ute och åkte var det många som tog  bilder på oss eftersom båten var så udda.

Mannen med resväskan var lite speciell.
Kom för sent till bussen dit med motiveringen att den golfbil som skulle ta honom från hotellrummet till hotellentrén var försenad.
Hur långa avstånd kan det ha varit?
Vägrade sedan att åka med i Jeepen hem med motiveringen att det var för trångt.
Om din fru hade vägt ett kvarts ton mindre och om du inte släpat med en resväska för en övernattning så hade det säket varit lättare tänkte man för sig själv.
Man chaffören gjorde som ha sa och fixade fram en bil till för mannen hans fru och deras hyttgrannar.
Bilen som sedan kom var i storlek som en Hundkoja så det slutade med att vi åkte i karavan 2 i Hundkojan och 6 i Jeepen.
Tilläggas kan att gamlingarna på övreplan nog var lite slitna på grund av rikligt med vin kvällen innan.

Sluta ta bilder hela tiden, betyder det här.
Är jag inte naturlig framför kameran kanske han slutar tänker Johanna.

Hotellrummet med aningens konstigt kopplad el, gick inte att stänga av den brummande AC/ventilationen utan att samtidigt bli utan lyset.
Fint var det, men inte så indiskt.
Strömavbrott minst en gång varje kväll, vi fick rådet att ha med ficklampa.
Hotellet hade reservkraft som gick in efter några sekunder och de kvällar vi var ute klarade vi oss.

27 grader i Poolen, 28 grader i Havet och 31 grader i luften.
IT-freaks som inte tror mig ombedes förstora bilden.

Helt naturlig.

Med färgglad fru under kokosnötterna.

Krabba till salu på strandrestaurangen.
Avstod, kändes som lite väl jobbigt att sitta med på strandrestaurangen.
Nyrika ryssar, den nya chartertyskarna till höger tvekar inte en sekund.
Stringbikini på frukosten, inte ett ord engelska och ändå fulla av självförtroende, irriterade när personalen inte förstår och stenpackade vid lunch kan man sammanfatta deras beteende om man vill vara elak.
Hotellet har anställt en ryska för att styra upp det hela lite och det säger väl en del.

Grymma klor, men annars inte så mycket större än de vi har hemma.
Notera min Café t-shirt, kändes rätt ha på semesterna, men jag tror inte jag kommer använda den hemma.
Restaurangen vi befinner oss på ligger några hundra meter från hotellets strandrestaurang.
Maten är bättre och priserna lägre än hälften ,börjar bli riktigt billigt.

Ännu en bild från hotellets poolområde.

Hotellet tog bilder för att locka till sig kunder och ställde därför stolarna extra fint, men det var inga problem att få en stol som det kan vara annars när det är gratis.
Dock gick det bara att ligga på rygg, så solbrännan blev lite ojämn.

Uppskrämda av alla magsjukevarningar var vi försiktiga med maten och gick mest till ställen som vi visste folk hade klarat av.
Här äter vi haj till en liten peng.

Skräddarsydda byxor för 200 spänn.

Korrigerad kavaj testas på nytt.

Kostymen sitter bra till ett pris av 900 spänn.

Kommer man till frukosten med kläderna ut och in får man räkna med att bli fotograferad.

På "Hippiemarknaden".
Lite för tuff stämning, så jag plåtade inte så mycket utan tog några bilder när vi var klara.
Tydligen var det hit hippies åkte för att sälja av sina ägodelar för att få råd att åka hem.
Mest för turister.

Mer bilder från marknaden.
Inte så populärt bland lokalbefolkningen då knarket enligt vår chafför flödar.

Marknaden låg helt off och taxi är billigt, så man kunde se karavaner med bilar.
Vi åkte taxi i 1,5 h följt av att chaffören väntade i 1,5 h och sedan hem för 250 spänn.
Då kostade vi ändå på oss en Hyundai, skåpbilarna på bilden har inga stötdämpare..

Snacka inte skit om tjockisar innan du vet vilket land de kommer ifrån!
Damen i gult är från Finland, och av mig döpt till "den siste samurajen" p.g.a ett stilfullt pannband.

"Annikafåglar", döpta efter svärmor då det passar så bra när de är både vita och smala.

Ännu en bild på stranden.
Ofta lite disigt, men nu väldigt klart.

Under två dagar var en helikopter på plats för att ta bilder på hotellet.
Man kan väl säga att personalen hade ställt fram solstolarna lite bättre dessa dagarna, vattensportsprylarna flyttades från ett förråd till stranden o.s.v.
Tyvärr var det lite molnigt just dessa två dagarna.

10 tröjor, sandaler, kuddfodral, väskor...
Shopping på Hippiemarknaden.

Tigerräkor igen, med vitlök.

Helgrillad fisk med gurkljus.

Pratar man när man ska bli fotograferad är det inte fotografens fel att man ser konstig ut på bilden.

Maffiamedlem 1.
Näst sista dagen beställer Tuttan sina drömmars ring med utlovad leverans till hotellet, men ingen kommer.
En grupp bestående av Johanna, Tuttan och mig själv åker till affären.
Väl där haglar ursäkterna och allt löser sig direkt.
De har varit på hotellet, dock ett par timmar senare än utlovat, undrar om det stämmer...
Undrar hur de tolkade min och Johannas närvaro, var Johanna bara med om det skulle krävas Hindi, vilka var vi?

Maffiamedlem 2 och 3.
Göran nappade direkt på reseledarensförslag att köpa glasögon i Indien och Ragnvi var vågad nog att låta en lokal frisör färga hennes hår.

Maffiamedlem 4.
Carl-Johan lärde oss nya svenska ord och uttryck, När maten "bär hälsningar med sig" betyder det att den var stark...och gasbildande. Johanna som har fishumor som en femåring tyckte såklart att detta var kul...
Vad "Lattjofolket" betyder får ni gärna fundera på.

Lady och Lars-Olof, visst är de för söta?

Varm mjölk, ser roligare ut än det är.

Lite för mörkt...

....Ställer kameran på turboblixt och det blir lite bättre...
Sista kvällen med gänget i Indien, nästa gång i Lycksele.

Väntan på bussen till flyget hem.
Alla verkar glada och nöjda med semestern.

Landade i Köpenhamn kl 03:00 och tog in på Hilton där.
Stilligt rum och en frukost som inte riktigt var som den i Indien, men mycket lugnare utan all springande personal och inget ljudligt vattenfall i matsalen.

Vädret vi däremot gärna klarat oss utan..

Hemma igen dryga 30 timmar efter vi lämnade hotellet i Indien.
Ett tvättberg att ta hand om.

Vart ska vi åka nästa gång, det är svinkallt här!

Sammanfattningsvis var vi mycket nöjda med resan(tack Fritidresor).
Hotellet "Ramada Caravela Beach Resort" hade spa, fint poolområde och en grym strand.
Att vi hamnade i Södra Goa en bit ifrån inspelningen av "Club Goa" var OK, vi var aldrig där och ryktena från andra turister talade om att vi inte missat något.
Goa var ibland hysteriskt och ibland härligt.
I trafiken tvekar man inte att köra om i en kurva, man bara tutar innan.
Ute på stan får man säljare på sig hela tiden(trummor, solfjädrar, nötter o.s.v).
Ett nej räcker, men det är jobbigt att inte bara kunna spana lite, inte ens i varuhus var det möjligt även om det var lugnare där.
Lönera är enligt utsago usla, ner till 100 spänn i månaden och man förväntas därför ge dricks, men hur mycket ska man ge?
Får man en nota på 300 spänn och ger 20 spänn i dricks så är det i så fall en veckolön?
Hur fördelas dricksen?
Maten var inte så stark, visst det fanns, men oftast handlar det mer om att man använder flera olika kryddor.
Billigt så klart, på hotellet var det ganska billigt, men utanför blev det riktigt billigt, det gick att pressa en middag för fyra mot 100 kronors vallen även om vi hellre beställde mer.
Svårt att pruta, alla säger pruta minst 50%, men det är ju billigt redan i utgångsbudet!
Hur mycket anställda som helst på hotellet, som jobbar hela tiden, men kanske inte med den effektivitet vi är vana vid hemifrån.
Man vattnar gräsmattan med en slang, ska stolarna från hotellet till stranden bär man dem dit, en kille har som jobb att dela ut handdukar på morgon och ta tillbaka dem på kvällen, allt skrivet för hand så klart.
En restaurang med 10 gäster kan få fem personer att bli otroligt upptagna, en tar beställningar och bär fram det själv om det är mat, är det dryck är det en annan kille som gör det och han tar inga beställningar, över processen vakar en arbetsledare som kan göra det mesta, men oftast ser till så de övriga sköter sig.
Att se alla springa omkring kan göra att jag känner mig stressad när jag äter.
Favoriten var risbåtsturen och den vackra stranden.
Vi har sagt att vi mycket väl kan tänka oss att åka tillbaka, eller ska man testa något nytt?

Johanna och Patrik(vid tangentbordet)