Emil tog över kvarnen efter sin far 1934 och utökade rörelsen efter hand. I början var brödsädesförmalning den huvudsakliga verksamheten. Detta slutade man dock med under 1940-talet och gick i stället över till att handla med spannmål, foder och jordbruksförnödenheter.

Kvarnen har efter hand byggts ut i olika etapper med sidobyggnader innehållande silos för spannmålslagring, aspiratör för rensning av spannmål samt torkanläggning.

Från mitten av 1970-talet drevs kvarnen i kompanjonskap av Emil och svärsonen Tore Kols fram tills Emils bortgång 1985 då Tore med fru Mait fortsatte verksamheten.