1 december -99
Just nu sitter jag och nynnar på Simpsons-melodin. Men det har varit
en hel del andra låter på huvudet under dagen. Allt från
marsch, pop, klassiskt och sången Askungens möss sjunger. Inne
i en period då det är jättekul att spela och öva eufonium.
Nåt av det första jag gör när jag vaknar så är
det att spela. Så sitter jag där en stund och sen går jag
en runda, äter eller nåt, och sen tillbaka igen. Kan tänka
mig att grannarna är lite irriterade. Men som tur för dom så
brukar min inspiration och spelglädje inte vara så intensiv i
nån längre tid. Men det är kul så länge det varar.
Nyttigt är det ju också. Jag lär mig ju alltid nåt
på att öva : ) Märker att min spelning på repetitionerna
ändras när jag övar. Då blir det inte det vanliga då
jag tänker att det kvittar för jag kan ändå inte nåt.
Utan istället blir det att nu har jag övat så detta borde
jag kunna och så är jag mer på hugget och spelar ut lite
mer. Var gång jag har en sådan här period där jag
tycker det är kul att öva så tänker jag att jag skulle
kunna bli rejält mkt bättre om jag satsade lite mer. En privatlärare
och en timmes övning per dag med uppvärmning och teknikövningar
och hela köret. Skulle gärna kunna fortsätta spela i nåt
sammanhang även när jag inte är med i ungdomsorkestern längre.
Men då måste jag bli mkt mkt bättre för att platsa
nånstans. När jag tänker så här att jag borde
träna mkt mer för att bli bra, så brukar jag tappa lite
av lusten. Det blir för stora krav och önskemål. Men men.
Nu har jag hållit igång och övat i fem dagar. Alltid något.
Måste se det positivt. |