 |
|
|
 |
|
|
|
En ganska märklig upplevelse |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
Gör ett besök i Högsböla ängar. De ligger ca 1 km norr om Bergs kyrka med utsikt över sjön Lången mellan Timmersdala och Lerdala, norr om Skövde. Se nr 133 i boken "Sevärdheter i Skaraborg". |
|
|
|
 |
|
|
|
Du når ängen från en parkeringsplats vid vägen. Från den får du gå över en gårdsplan. Här kan du uppleva ett sätt att förhålla sig till naturen, som den stora närande och allt sväljande.
Här finns vår tids fornlämningar, bilvrak, gamla traktorer, som står där de lämnade sin sista rökpuff? Tröskor, som för länge sedan tog in sin sista skörd? Här finns ett mycket praktiskt förhållningssätt till naturen.
Tre stora stora schäfrar, i en hundgård, talar om för gårdens folk, att okända befinner sig på deras mark. En tupp gal samtigt som han med sitt harem skyndar att söka skydd. Därefter passerar du en inhägnad med långbenta, långhåriga, bruna grisar eller är det vildsvin? |
|
|
 |
|
|
|
Promenadvägen ner till ängen förtsätter sedan i en gammal fädrev, en stenmurskantad väg där boskapen drevs från byn till betesmarkerna. |
|
|
 |
|
|
|
Långt in på 1900-talet fick man foder till sina djur genom slåtter och lövtäckt på norra Billingens fuktiga, kalkrika ängar. Högsböla äng sköts fortfarande på gammalt sätt, bl a genom hamling. |
|
|
 |
|
|
|
Här finns ekblandskog, ädellövskog med ask och alm, sankängar, alkärr och torrängar. I den fuktigare delen växer mattor av ramslök och svalört.
I ängens nedre torra del har blåsippa, vitsippa och gullviva sina marker. Den centrala delen härbärgerar skogsbingel, vårärt, gulsippa, lungört och smörboll. |
|
|
 |
|
|
|
Vanliga buskar är hagtorn, oxbär och try. I de gamla ihåliga träden häckar bl a hackspettar, nötväcka, rödstjärt, flugsnappare och göktyta. |
|
|
 |
|
|
|
När jag går här inser jag plötsligt, att vad som först var en kontrast för mig, inte är det. Den bonde som för länge sedan började med, att hamla träden för att lättare kunna skörda dess löv och bonden på den gård, jag gick förbi på vägen hit, har i grunden samma inställning till naturen. Den är till för deras skull.
Det är jag som är kontrasten. Det är vi naturturister, som har börjat lägga grunden till en annan inställning till naturen. Vi ser den, som en teaterscen. Ett skådespel, för oss att avnjuta. När vi går ut i naturen, besöker vi vår nya kyrka. Naturen har för oss blivit ett sakralt rum.
Vi kanske närmar oss det som Daniel Quinn förespråkar i sin bok "Ismael"? Världen tillhör inte människan. Människan tillhör världen. Men det är säkert fortfarande långt kvar, innan vi har inordnat oss, som en del i naturen. Vi är där, som turister, åskådare, för att få upplevelser. Fortfarande hävdar vi vår unika position i världen, som människor. Skapelsens krona satt att härska över allt levande och dött på jorden.
Rune Lindström |
|
|
 |
|
|
|
|
