Alla vet väl hur Innebandy IBK skötte sig i Jönköping?

Här kommer annars en kort förklaring av Coach

Dag 1

Innebandyn fick helt enkelt komma i andra hand. Vi hade bara tre ovanligt korta dagar på oss och tiden blev mycket knapp. Vi började mot LMV, som för övrigt gick till final och blev utslagna på straffar mot Kiruna Kometen, vi skapade inte en enda målchans och inte ett skott på mål under 20 min. Jag vill inte skylla på någonting, men så här i efterhand när man fått distans till det hela, så visst var det fysiskt och psykiskt jobbigt att vi blev kallade Innebandy IBS. Jag menar vad fan betyder IBS, innebandyskola eller? Nåväl, det blev i alla fall 0-3. Sedan gav coach en märklig och helt avgörande order till sitt manskap. citat "Alla i laget måste dricka minst 8 öl i ett rasande tempo!" slut citat Manskapet bara stod och gapade, det blev högljudda protester, men efter bråkdelen av en sekund så var grabbarna övertalade om att coach visste vad han snackade om. En minut senare sjöngs det och dracks öl i omklädningsrummet.

Sedan började nattlivet för fredagen och där vet väl dom flesta hur vi brukar sköta oss, så det går jag inte in närmare på, mer än att alla i laget nådde 8 öl i ett klart godkänt tempo, även vår eminenta lagledare.

Dag 2

Första matchen redan klockan 10.00, huvudvärk, nervös, är alla vakna, är alla lika yra som jag, en kort sagt underbar känsla. Nu först kände man att vi levde ett turneringsliv. Ont i hela kroppen inte minst huvudet, det är så här dom känner i NHL. Men bäst av allt, nu skulle frälsarna ifrån ovan komma, Lasse och Uffe, dom bejublade innebandy spelarna (på liten rink). Killarna blev korsförhörda av coach ifall dom hade kommit upp i 8 öl dagen innan. Men dom lugnade mig ganska snabbt. Jag hade nämligen gått ut och hotat med petning om man inte kom upp i fas. Match mot JMK Joker börjar vi helt plötsligt spela ribbstolsbandy, det vi behärskar bäst. Vi har faktiskt otur i den här matchen och får stryk med 2-1. Nästa match mot CSKA Schiffters, som för övrigt blev utslagna av LMV i semin, detta laget var nog värda att vinna hela turnering. Bättre korplag har inte coach ställts mot, därför är 6-1 inget att diskutera ens, det enda man kan ta upp här är att en bland våra bästa backar Ulf Kidmark blev skadad i sin fot, beklagligt. Sedan kom vår chans att ta 2 poäng, ett bonnlag ifrån, ja jag vet faktiskt inte. Katajaiset hette dom i alla fall. Men utvisningarna och ett dåligt uppspel av coach blev vårt fördärv, det blev 3-3. Men som tur var så hade vi den viktigaste matchen kvar, BANKETTEN. Där tror jag nog vi drog in full pott. Efter banketten så åkta vi på våran andra allvarliga skada, Jocke skulle hoppa av sin barstol och skadade ryggen. Då sa han bara så här "Tur att det inte är en bankett i morrgon coach".

Dag 3

Ja, då åkte vi hem efter att ha sett Divorna, Gbg´s damlag, vinna finalen. Det var då coach bekräftade sin misstanke att innebandy med dessa regler är till för fjollor. Sedan satt i bussen och små snackade lite om allt möjligt i cirka 2 timmar och när man kom hem undrade man var tiden hade tagit vägen.

Lite statistik

Claes Nilsson 1 mål, Pierre Alexandersson 1 ass 2 utv min, Roffe Olsson 1 mål 2 utv min, Anders Särngren 1 mål 2 utv min, Niklas Lilliegren 1 mål 1 ass 2 utv min, Ulf Kidmark 2 utv min, Lasse Nyström 1 mål 2 + 10 utv min, Johnny Rydholm 5 utv min och sist men inte minst Mathias "coach" Back 1 ass 2 utv min.

Det var allt som jag hade att rapportera.