Olaus Holst,
18270103 - 1923____ (FF MF F)
Två ting som tillhört soldat Holst
Två ting finns bevarade, som skall ha tillhört Olaus Holst:
Kopparkärlet och värjan. Kopparkärlet, som varit matkärl,
finns även med på en bild av sondottern Emma. Emma står på
balkongen till lägenheten på Sturegatan där hon bodde och
kopparkärlet står på ett litet bord.
Ur boken om Veberöd
I september 1997 lånade jag en bok på biblioteket med titeln "Boken
om Veberöd" skriven av Hans Nilsson (utgiven 1972). Boken
skildrar Veberöd genom tiderna och redogör ingående för
som författaren skriver i sitt förord "
de personer
och släkter, som innehaft de olika hemmanen och vissa andra lägenheter.
Måhända har härvid Dörröd, särskilt
Kliderlien (n:r 6), blivit proportionsvis mest detaljerad
".
I kap VI "Uppgifter över innehavarna av olika hemman och andra
lägenheter samt vissa övriga bosatta i Veberöd, n:r 1-25,
31, 35 och Hasslemölla" (sid 388) står följande att läsa
om hemman n:r 21 Spången:
"Hus med en mindre odlingslycka vid hemmanets nordöstra gräns
innehades av Ola Holst, f. 1827, d. 1923, soldat, h.h., Mätta
Persdotter, f.1825, d. 1898. Barn: Anders, f.1851, d. 1901, sjukvårdskopral
med namnet Rosenqvist, bosatt i Ve. (Veberöd) bysamhälle, Nils,
f.1856, d. 1920, skomakare, bosatt i föräldrarnas hus, Mårten,
f. 1862, Per, f. 1865, d. 1920, dragon med namnet Björk. Soldaten Ola
Holst var med i den kontingent av svenska och norska trupper (c:a 5.000
man), som under Danmarks första Slesvigska krig, 1848-1850, överfördes
till Fyen med uppdrag att ingripa i kriget därest tyska trupper
skulle rycka in i Jylland. Efter o. 7 månaders vistelse i och i
trakten av Odense ingicks emellertid vapenvila och de svenska och norska
trupperna fingo återvända hem."
Uttalande av Ola Holst
I boken "Kungar, krig och katastrofer" skriven av Ebbe Schön
(Rabén Prisma 1993) fann jag till min stora överraskning följande
i ett kapitel "Napoleons överman", som handlar om Karl den
XIV Johan:
"År 1811 utbröt ett bondeuppror i Skåne, något
som här och var nämns i traditionen. Karl Johan slog i
verkligheten ner revolten med stor stränghet. Alla var dock tydligen
inte bittra över detta. I stället kan man finna ursäkter för
hans handlande. En skånsk soldat, Ola Holst i Veberöd, född
1827, lär ha sagt:
Folket var galna, de ville slå ihjäl adeln, han var tvungen
att göra något strängt, för att sätta skräck
i dem. Det liknar ju dackefejden. Gustav Vasa måste ju handla
likadant, då bönderna i Småland gjorde uppror. Vem vill
stiga fram och påstå att Karl XIV fått lugn med dessa
uppretade bönder med mildare behandling? Sådant läder måste
sådan smörja ha. Annars hade han icke fått bukt med dem,
men med denna smörjelsen blev de genast mjuka.
Upproret berodde till stor del på att extra manskap blev utskrivet
till krigsmakten. Kulmen blev "slaget vid Klågerup" söder
om Lund då 150 soldater slog en allmogehär på 800 man. Hårda
rättsliga åtgärder drabbade sedan bönderna. Upprorsförsök
hade för övrigt skett också i en del andra delar av
landet."
Noteringar från
kyrkoböcker
Utdrag ur kyrkoböcker finns noterade, allt från födelsenotering
för Olaus fram så långt det finns mikrofilmat material på
Arkivet i Lund.
Klicka här för att
titta på noteringar från kyrkoböcker!
sven tärnhed/19990610