"Alla människor har lika värde
men de är olika och har olika färdigheter. Det gäller att
ta vara på de olikheterna till ett större gemensamt väl
och förstärka enigheten". Buddha, 586 f.Kr.
Redan för årtusenden sedan lade de stora religiösa systemen och de sekelgamla filosoferna grunden för samspel och kommunikationer mellan olika folkgrupper. För mer än två tusen år sedan införde Kejsare Ashoka i Indien, en vision och ristade in dessa ord, på Ashoka pelare, i olika hörn; "man skall hedra en annan mans sekt, och genom att göra det, ökar man inflytandet för ens egen sekt och får ut mera av den andras. Genom att göra det motsatta minskar man inflytandet för sin egen sekt och skadar den andras".
Under medeltiden, när folk var försjunkna i dogmatiska kontroverser och var avvisande mot oliktänkande, kallade Sufierna som kom från islamiska folkgrupper, till att betrakta alla människor som släktingar tillhörande en och samma familj. Den humanitära filosofin från sufierna vävde den sociala strukturen och fastställde grunden för det vardagliga samspelet mellan människor i den gamla indiska subkontinenten.
De betraktade alla människor - oavsett tro, leverne och ursprung - som skapelser av en och samma gud och därför som värdiga ens kärlek och respekt. De hjälpte till att utveckla en syntes av idéer, värderingar och idiom som förvandlade den religiösa filosofin till en uppsättning av värderingar som bidrog till att ändra den sociala miljön i subkontinenten. De kopplade ihop religioner och kulturer till en djup relation av gemensam respekt och förståelse och möjliggjorde därigenom en kraftfull enhet.
Vad som är viktigt att komma ihåg i detta sammanhang är att syntesen av detta värdesystem inte var på bekostnad av religiösa grundsatser. Människor tillhörande olika samfund och bakgrund fortsatte att ha sina grundläggande religiösa och kulturella föreställningar utan några sociala eller politiska hinder. Vad dessa rörelser lärde dem var att det var möjligt att samspela med varandra, att njuta av livet för fullt, att tillsammans bidraga till ett socialt liv, utan att överge sin tro eller bakgrund.
Varje religion och filosofi har kanske sin egen lära men de grundläggande kännetecknen för ett civiliserat och bra samhälle grundar sig ändock på; fred och harmoni, individens rättigheter och skyldigheter, rättvisa, jämlikhet, materiellt välbefinnande och berikande av det allmänna livet med en känsla av gemensam identitet och slutligen, engagemang i både känsla och förnuft.
Idealen om fred och harmoni är mycket viktiga och ligger till grund för mänskligheten. Alla människor överallt vill ha fred. De dyrkar inte krig eller älskar våld. Detta betyder inte att de alltid accepterar fred till vilket pris som helst. En påtvingad fred är inte varaktig. Ibland är fred ett tillstånd av regressiva och passiva affärer som nöter bort vår moral. Fred är ingen förevändning för att låta de mäktiga fortsätta sitt styre. Det är inte heller en fåraktig underkastelse eller ett samtycke till att bli ledd som ett lamm till slakteriet. Våra traditioner uppmanar oss att rasera ett orättvist och tyranniskt system. Man kan inte låta tyranniet segra, utan alla vill vi ha fred och det är den grundläggande av alla värderingar för ett bra liv.
Vad är det då som ger oss en varaktig fred, både inom och mellan nationer? Om man dyker ner i djupet av denna fråga finner man, att det är vanan att tolerera och respektera olika åsikter, som ger oss fred. Många gånger har begreppet tolerans en negativ klang, som bär frön till oenighet och fjärmande. Det betyder att många gånger stå ut med saker som man inte förstår och finner oacceptabla, vilket inkluderar en attityd av oengagemang. I den här meningen är tolerans en svag karikatyr för en slags instängd moral eller rädsla för att ha med andra att göra.
Tolerans är mer än att leva med något som är motbjudande eller som man inte förstår. Det är inte bara en passiv samlevnad utan våld. Inte heller är det en steril separation utan ett berikande samarbete och en givande samhörighet. Det är att acceptera olikheten i världen som något positivt. Inte något att undvika, inte ens något att acceptera motvilligt. Djupt i våra sinnen är det ett engagemang, inte bara med andra utan också med sig själv. När något otäckt eller oacceptabelt dyker upp frågar den sanne toleranten varför det känns så.
Sann tolerans är i första hand att ifrågasätta sig själv; varför finner man seder och bruk eller synpunkter obehagliga eller oacceptabla. Varför man får den känslan av olust, säger något om ens egna värderingar och preferenser. Tolerans är således baserat på en förnuftig fråga om ens egna sympatier och antipatier. Det är inte tillräckligt enkelt att säga, "jag finner denna vana eller tro motbjudande men jag kommer att acceptera den". Tolerans är förmågan att komma över blindheten och dövheten för människor som har en annan synpunkt och ifrågasätta sina egna värderingar.
Den andra viktiga egenskapen av tolerans är att gå vidare och att fråga varför andra personer eller grupper, samfund eller nationer uppför sig på ett visst sätt. Vilka värderingar eller idéer de har som leder dem till att göra och säga vissa saker som vi finner oacceptabla och obehagliga. Med andra ord; sann tolerans vilar på ett verkligt försök att förstå andra, att förstå deras världssyn, motiv och avsikter. När vi börjar förstå dem, börjar vi nog finna deras idéer och handlingar mindre stötande. Vi borde åtminstone se att vad de gör och säger inte är egenmäktigt, oförnuftigt eller illvilligt utan överensstämmer med deras traditioner osv.
Ingen är dock befriad från behovet av logik och förnuft men folk lever sina liv i "situationer" som är strukturerade av andra. Man kan inte förneka det mänskliga levnadssätt som ger livet dess mångfald och som står för många motsägelser. Man måste tänka på olikheterna med barmhärtighet och med ömhet.
Det må hända, trots det ovan sagda, att vi fortfarande finner idéer och vanor motbjudande, men vi kan åtmistone börja inleda en riktig meningsfull dialog med andra. Alltså, ett försök att övervinna olikheter och bekämpa den negativa intoleransen. Efter rannsakning av vårt eget inre och efter ifrågasättande av våra egna värderingar och efter att ha gjort ett försök att förstå andras synpunkter, kan vi väcka samma nyfikenhet och önskan hos andra att göra detsamma. Varje tradition, de stora religiösa systemen och de sekelgamla filosoferna har sina egna läror och system för att skapa tolerans. Vid en noggrann undersökning skulle man finna följande tre argumentationer; ifrågasättande av egna värderingar (inklusive självkritik), förståelse för andra (empati) och slutligen dialog mellan människor. Dessa begrepp är värdefulla för att uppnå tolerans.
Dessa toleransbegrepp borde vi praktisera även i Sverige som har så många religiösa, kulturella och etniska folkgrupper. Efter århundraden av ett homogent samhälle vad gäller hudfärg, religion och kultur har Sverige på bara några tiotals år förvandlats till ett mångkulturellt och mångetniskt samhälle. Förändringen har varit snabb och omtumlade för oss alla. Vi har på många sätt berikats men också fått stora problem. Faktum är att vi under de senaste åren har fått uppleva en oroande utveckling i Sverige - en ökad främlingsfientlighet, ökat våld med rasistiska inslag, en fördjupad klyfta mellan olika folkgrupper. En allmän känsla av maktlöshet, uppgivenhet och rädsla för att förlora sin särart, identitet och tro, som har skapat en oro mellan olika folkgrupper vilken leder vidare till gemensam misstro, motvilja, hat och våld.
Vi måste göra oss av med denna rädsla, missuppfattning och dessa missförstånd om vi skall skapa en modern nation kring de mångfaldiga kulturerna genom att kanalisera dessa olikheter till ett större nationellt väl och skapa en helhet i mångfaldigheten. Det finns inget bättre sätt att göra det på än att man delar sociala normer och värderingar utan att göra det på bekostnad av någons tro eller bakgrund. Vi måste acceptera och respektera varandras religioner, kulturer och etniska bakgrunder utan att behöva vara spegelbilder av varandra. Men var och en måste ta till sig andras andemening och ändå bevara sin individualitet och växa enligt sin egen norm för utveckling. Vi måste se likheter istället för olikheter för att bygga upp en gemensam identitet och vara svenskar var och en på sitt eget sätt. Vi måste framhäva dygder som sinnesro, tålamod och hopp, som skall ligga som grund för enhetligheten i Sverige tillsammans med dess rikedom av olikheter. Det är först då, var och en av oss skall lysa som en låga i en lampa på en vindstilla plats, där lågan inte flämtar.
Dagens psykologiska och materiella getton, som vi har byggt upp mellan
folkgrupper och människor, står som påfallande förvrängningar
och skamliga lögner i förhållande till denna aspekt. Vi
måste ta bort denna svulst från vårt samhälle genom
att lära, att sann tolerans inte är menat att vara en obekväm
samvaro, utan hellre en gemensam, sympatisk och välförstådd
erfarenhet samt ett medvetet beslut att njuta av livet. Motstridiga relationer
borde ersättas av gemensam förståelse där människor
kan lära sig leva i fred och harmoni. Annars tar intoleransen över
och, som vi vet av människans natur, kommer aggression och våld
att bli resultatet hellre än fred.
Idag, i ett land av mångfald och olikheter och mitt i bland ekonomisk,
social, politisk och internationell turbulens, skall vi göra
allt för att påminna oss om denna historia. Det kan hända
att vanliga människor i det dagliga livet invänder att de inte
har tid eller inte är tillräckligt informerade för att ta
del i de tre aspekterna på tolerans som nämnts ovan. Det är
en giltig invändning. Vårt dagliga liv kräver mycket av
oss i Sverige.
Hursomhelst, vi kan inte alla förväntas gå igenom den noggranna analys som krävs för sann tolerans, men det är inte fallet för våra ledare, våra intellektuella, våra utbildade och professionella grupper. Om någon känner sig ha blivit sviken av dessa vitala element i vårt samhälle finns det fortfarande tid att göra något åt svagheterna och resa sig för att möta intoleransens utmaningar. Makthavarna har en skyldighet mot den yngre generationen. Den skall inte behandlas som "den förlorade generationen". Ansvaret ligger på makt-eliten, media och de intellektuella att fundera över hur en del av våra nuvarande olikheter skall behandlas, när intoleransen dyker upp allt för ofta.
Freden lever och harmonin blomstrar där barmhärtighet, tolerans, känslighet och förståelse finns. Visionen om det goda samhället på det sättet innefattar inte repetition av manifestationer och ceremonier utan förvandlingen av ens natur. Vi måste hålla fast vid sanningen och bli vad vi står för. Det ligger i människans natur en önskan om skönhet, moralisk strävan, aktning för medmänniskor, vördnad för något större än sig själv i universum osv. Dessa ingivelser sätter värme och färg på livets struktur, dess rikedom, fullständighet och mångfald. Vi behöver se detta som vår sanna natur och behärska våra mindre goda sidor.
Många av våra filosofer och statsmän har betonat att vi lever i en mardrömsvärld därför att vi inte inser att ett tillräckligt bra liv innehåller själavård, förändring av våra attityder och inte i repetitionen av hymner, manifestationer eller ceremonier. Varje individ är en självgående process. Människan är inte orörlig. Hon har en enorm förmåga att förändra kvaliteten på sitt liv genom sitt sätt att tänka och leva. En hård disciplin som förbättrar vår moral i positiv bemärkelse. Genom tolerans kan vi ge våra barn - av olika religioner och kulturer - enighet, samhörighet och ett liv i kärlek och fred.
Framstående läromästare har visat oss hur detta kan göras. Det är upp till vår maktelit, våra intellektuella, media och våra professionella att sammanväva dessa ädla visioner i vårt vardagliga och kollektiva liv. Kreativiteten i en värld av mångfald och fridfull samlevnad kan vara grunden för en enastående mänsklig utveckling.
Detta uppdrag måste man nalkas som en själslig pilgrimsfärd, inte bara som en politisk utmaning. Genom tiderna, har enorma mängder människor av olika tro, kultur och bakgrund kommit till detta land från avlägsna regioner och trakter. Vi har välkomnat dem alla. De har mötts och samlats, gett och tagit och blandat sig, smält in och rotat sig i enighet. Moder Svea har inte varit uteslutande utan inkluderande och verkligen sänt ut i världen sitt budskap av välvilja.
Basu Alam
Adress:
Muninvägen 2
194 62 Upplands Väsby
Tel 08-590 838 10 eller 590 800 10
Fax nr 08-590 864 39 eller 590 307 01
Mobil 070-763 31 30
E-post: basu@swipnet.se
