Sedan jag skrev min första artikel i början av 90-talet har det hänt mycket inom asyl- och flyktingpolitiken, bl a har asyllagen ändrats och förbättrats något. Men tillämpningen av lagen och bedömningen av asylskälen är fortfarande oförändrade. Myndigheternas bedömningar går tvärtemot lagstiftarens intentioner.

Det är faktiskt medias uppmärksammande av enstaka fall som leder till, att det som blev ett nej igår blir ett ja idag. Det är således media som avgör om någon eller några får stanna eller ej, istället för att myndigheterna bedömer korrekt så att alla får en rimlig chans. Det är också medias uppmärksamhet som leder till, att vissa folkvalda plötsligt blir humanister fast det är nog de själva som en gång stiftat lagen som myndigheterna nu tillämpar. Jag tror att dessa folkvalda satt och sov utan att tänka på följderna.

Asyllagen är ett instrument och en utgångspunkt för att behandla en ansökan ur en rättssäkerhetsaspekt, inte för att bedöma asylskäl. Vid sidan om juridiken är det nödvändigt att ha kunskaper om olika länders socio-kulturella värderingar och förmåga att sätta sig in i en persons situation från en annan referensram.

Därför tycker jag att det bör inrättas en domstolsliknande instans där erfarna domare, handläggare, försvarare och sökande tillsammans avgör sina asylärenden. Det skulle då vara en snabb och adekvat behandling av ett ärende.