Namn; Basu Alam, född 1954. Svensk medborgare sedan 1982.
Etnisk bakgrund: Bengali (kan vara fantomens lillebror..!!!)
Bor: I Upplands Väsby med hustrun Tarja Alam och barnen Rana, Nishi och Kiran.
 

Jag är född och uppvuxen i en borgerlig miljö i Dhaka, Bangladesh. För att nämna något om min familjs bakgrund bör det sägas att jag på min fars sida är bördig från en feodalfamilj. Min farfar var jurist, både under den brittiska och den självständiga indiska administrationen. På min mors sida är jag bördig från en anrik köpmannafamilj. Min morfar som är över 90 år, var borgmästare i mer än 40 år i en liten by med ca 100.000 invånare, dvs liten med bengalisk mått mätt. (Det är han som lade grunden för mitt intresse för politik). Min far var el- och byggnadsentreprenör och drev ett multinationellt familjeföretag.

Studentexamen tog jag vid en privat skola och blev sedan antagen till en pilothögskola men kunde inte delta i utbildningen eftersom befrielsekriget bröt ut. Jag deltog i kriget och i samband med det satt jag i fängelse i över tre år. Under fångenskapen lärde jag mig praktisk politik av högt uppsatta indiska veteranpolitiker, som satt i samma fängelse. Efter hemkomsten läste jag statskunskap, historia och ekonomi på college och var även aktiv inom studentpolitiken. Efter utbildningen fick jag anställning som vice VD i familjeföretaget, samtidigt som jag var aktiv inom rikspolitiken. I slutet av 1975 efter första militärkuppen blev jag åter fängslad men frigavs efter några månader. Det politiska läget var instabilt då generalerna avlöste varandra i kontrakupper. Till slut, i augusti 1976, var jag tvungen att lämna landet och kom till Sverige.

Efter ankomsten läste jag svenska och deltog i diverse kurser under åren 1977 till 1983. Jag försörjde mig genom sommar- och deltidsarbete bl a som hemspråkslärare, översättare, tolk, securitasväktare m.m. 1984 började jag studera vid Uppsala universitet men hoppade av efter två terminer då jag fick anställning vid Arbetsmarknadsstyrelsen, som handläggare för internationella arbetstillståndsärenden. 1987 började jag på Invandrarverket, först i Norrköping och sedan i Upplands Väsby. Mina arbetsuppgifter, som byrådirektör, bestod bl.a av asyljuridik, dvs med att handlägga och fatta beslut i asylärenden.

I april 1996 sade jag dock upp mig på egen begäran med ett tvåårigt avgångsvederlag för att bygga upp stiftelsen Regnbågen som jag, fd statssekreteraren Christer Hallerby och advokat Ulf Holst bildade 1995. Regnbågen är partipolitiskt och religiöst obunden och verkar för ett Sverige där den etniska mångfalden tas till vara och bygger på människors likheter och olikheter, där rätten att vara svensk med vars och ens unika bakgrund och rötter respekteras. Verksamheten bedrivs främst genom information, dialog och kommunikation för att påverka attityder m.m.

Aktiv inom svensk politik (fp) har jag varit sedan 1982 och blivit förtroendevald inom både kommun- och rikspolitiken, bl.a som fullmäktigeledamot, förbundsstyrelseledamot, partistyrelseledamot, riksdagskandidat m.m. Under den borgerliga regeringen var jag ledamot i Kultur- och Invandrarministerns referensgrupp. Numera är jag mest aktiv med internationella frågor och är styrelseledamot i stiftelsen SILC, Swedish International Liberal Centre, som bedriver verksamhet bl.a i demokratifrågor och med opinionsbildning. Jag är också aktiv som samhällsdebattör, föreläsare och skribent bl a i asyljuridik, kulturella och etniska frågor. Dessutom är jag nämndeman vid en tingsrätt.

Efter valet 1994 trodde jag inte att jag återigen skulle ägna mig åt politiken och, i synnerhet, ställa upp i valet som nalkas. Snarare har jag under de senaste åren, successivt, sagt upp mig från olika politiska uppdrag och istället ägnat mig åt att förverkliga drömmen om ett samhälle i Regnbågens tecken. Till min egen förvåning blev jag dock föreslagen i provvalet och tackade även ja till att ställa upp som riksdagskandidat, kanske för att de som föreslagit mig tycker att jag fortfarande har något att ge inom politiken eller för att jag själv fortfarande har ett, om än dolt intresse för politiken. Hursomhelst, nu har jag ställt upp och därmed har jag också en skyldighet att framföra mina visioner och tankar.