"The Biography"

I begynnelsen...

Min musikaliska bana började som så för många andra på den kommunala musikskolan där jag spelade trumpet. Blås var dock inte min grej och efter två tre år så hamnade trumpeten långt inne i någon garderob. Intresset för musik fanns dock kvar och jag lyssnade flitigt på grupper som Roxette, Ace of Bace och annan mer eller mindre dålig musik. Det hela fick sin vändning när någon slags ny punkvåg kom igång i Sverige i mitten av 1990-talet. Mina två äldre syskon rakade mohikanfrisyrer och gick på konserter medan jag satt i deras rum och lyssnade igenom "Definitivt 50-spänn" skivorna om o om igen. Trallpunken var trevlig att lyssna på och texterna var roliga och viktiga men det var ändå något som fattades...

Nirvana...

Kurt Cobain sköt skallen av sig själv i April 1994. Då satt jag på Ullervadsskola och försökte lära mig alla världens flagor och gångartabellen (det senare utan större framgång). Jag brydde mig med andra ord inte ett piss om vem Kurt Cobain eller Nirvana var. Då visste jag inte heller att Nirvana skulle bli min absoluta favoritgrupp fram till åtminstone 17-års ålder (där är vi idag, mina vänner). Av en slump fick en kompis tag på ett gäng Nirvana skivor... detta måste varit hösten -95. Efter detta var jag totalt fångad av Nirvana, och skivor och affischer började inhandlas i en väldig fart.

Gitarren...

Det var också Nirvana som fick min inspirerad till gitarrspeleri. Under en minst sagt stormig högstadietid plockade jag upp en akustisk gitarr, tog ett ackord och längtade efter el. Det tog dock inte lång tid innan jag hittade en kille som sålde en ny, fin fender kopia. Han verkade desperat efter pengar och efter en snabb affär (1500 kr.) stod jag utanför hans hus i Ullervad med en elgitarr, en förstärkare och lite andra gitarrprylar.
Hemma på Munkströmsvägen spelade jag allt jag kunde komma över och  en slags dröm om ett eget band hade börjat växa i mitt huvud. Detta fick dock vänta ett tag eftersom jag hade den fasta övertygelsen om att de jag kände som kunde spela instrument var riktiga nollor.

The first band...

Mina två äldre syskon hade nu flytt huset och lämnat kvar ett dammigt trummsett som jag och min lillebror flitigt spelade både falskt och fel på. Min vän som tidigare introducerat mig för Nirvana visade sig vara en naturbegåvning vad gällde trummor.
Vi startade bandet "1/2 kopp apelsin". Jag spelade elgitarr med stark dist och han spelade trummor med spruckna skin. Det lät inget vidare men vi hade fruktansvärt kul ett helt sommarlov innan Gymnasiet. Vi spelade något som kan liknas vid punk fast helt utan texter och improvisation var vårt favoritord just då. Vi spelade faktiskt in några låtar på en bandspelare men kassetten är tyvärr spårlöst försvunnen...
"1/2 kopp apelsin" somnade långsamt in i augusti 1999...

The second band...

När skolan började fick jag kontakt med en svarthårig synthare vid namn Joel. Efter turer hit o dit blev vi ett band...eller ett "projekt" som vi då kallade det. Jag spelade akustisk gitarr och Joel sjöng och spelade piano. Vi skrev ihop ett par låtar och framträdde en gång framför en mindre publik utan större misstag. Det känns onödigt att sitta här ock skriva ner allting om det bandet eftersom det redan finns en officiell hemsida om bandet. Gå till Red Octobers hemsida här ! Där kan du läsa om bandets korta historia. För Red October har sett sina sista dagar för länge sen....

Ja, där tar väl själva biografin slut och det börjar bli nutid...