Hovdam

Konstruktörens förord:

Detta äventyr utspelar sig i "äventyrsspels" Ereb Altor i ett land som heter Kardien. Det går dock att förlägga var som helst i en drakar och demoner miljö. Det är ett äventyr som kräver en hel del arbete av spelledaren, då kartor och dyl. inte finns med. Orsaken till detta är att jag inte har en scanner och därmet inte kan lägga in dem i äventyret. SJälva intrigen kräver även den en del arbete innan man förstår alla turer mellan olika personer och dess förehavanden. Själv hade jag mycket kul när jag ledde detta spel. Det handlar mycket om intriger på hög nivå och kan sluta med ett storskaligt krig vilket kräver ännu mer förberedelser. Äventyret bygger på att rollpersonerna själva får ta mycket initiativ och därmed är äventyret bara inledningsvis kontrollerat. Resten av äventyret är öppet och mycket kan hända som jag inte har planerat. Därför måste SL vara mycket flexibel och kunna ändra fiendens planer efter vad rollpersonerna gör eller inte gör. Om du som SL har några frågor angående äventyret så skicka gärna ett mail. Jag vet att det finns en del brister i äventyret och att grammatiken kan vara lite bristfällig bitvis så klaga gärna eller kom med förslag på förbättringar.

Förspel:

Månens ljus väckte obehag hos de få människor som fortfarande vistades ute på gatorna i den urgamla staden Ekeborg. En person tyckte särskilt illa om månen vid detta tillfälle då hon smög sig fram över taken i den slumrande staden. Månen kunde kullkasta dagar av hårt arbete om hon blev upptäckt av statsvakten eller någon annan förbipasserande. Hennes mörka klädsel och mjuka skor gjorde henne dock osynlig för ett otränat öga. Hon passerade en takås till och tog sats för att komma till sitt mål. På andra sidan gatan på tredje våningen låg det hon sökte. Väl framme tog hon försiktigt fram sina instrument och började bearbeta ett koppargaller vid fönstret. Syran åt sig snabbt igenom och snart började hon att sticka in små metallföremål genom springan vid kanten på fönstret. En halv minut senare stod hon på golvet i den rikt smyckade bostaden. Ögonen spelade fram och tillbaka över rummet för att avgöra om någon upptäckt hennes entré. Snart hade ögonen vant sig vid mörkret och hon fortsatte med säkra steg vidare genom korridoren och vidare in i det som dagtid användes som arbetsrum. Här vågade hon försiktig tända ett ljus som knappt kunde ge fullgott ljus men väl avslöja bäraren och börjar metodiskt genomsöka det välfyllda rummet. Rummet var smyckat med tavlor och förgyllda troféer från både djur och människor. Golvet var täckt av en matta med motiv som fick hennes mage att vrida sig av avsky då den visade hur människor äter och tillagar andra människor. Hon visste att mannen hon bröt sig in hos var grym och galen, enligt ryktena, men inte på detta vis. Hon tog sig samman och sökte efter det dolda skåp där pengar och andra dyrgripar förvarades. Snart fann hon att ett av de förgyllda huvuden var vridbart men det var groteskt och såg ut som en demon från det lägsta av helvetena, vilket fick henne att tveka. Med skälvande händer vred hon om huvudet. En av panelerna bakom skrivbordet svängde upp och avslöjade ett järnskåp. Hjärtat bultade nu frenetiskt och svetten bröt fram. Nervositeten kom av tanken på vad som kunde finnas därinne. Det måste vara något alldeles speciellt eftersom övriga huset är klätt som ett kejserligt palats. Med svettiga händer började hon att bearbeta skåpet med sina instrument och snart bar arbetet frukt. Skåpdörren gled sakta upp och visade sitt innehåll för den nervöse och upphetsade tjuven. Synen blev en besvikelse, skåpet var tomt sånär som på en bunt papper, och hon sjönk sakta ned på golvet och stönade uppgivet. Hon synade papperna och noterade snabbt att språket var obegripligt men det såg värdefullt ut då hon kände igen stadens sigill på omslaget. Hon svor över sin oförmåga att läsa och kastade ned papperna i sin säck. Därefter tog hon några andra föremål som hon ansåg värdefulla och började gå mot fönstret genom korridoren. När hon anlänt till rummet med fönstret som hon öppnat hörde hon en sträv stämma säga:" Stanna! Eller fall död ned på golvet då min armborstpil genomborrar dina skitiga öron". Rösten fick hennes blod att frysa och hon rörde inte en min. Mannen som tilltalat henne gick fram och tvingade henne med våld att vända sig. Hon ryggade tillbaka och hamnade rakt vid fönstret där friheten väntade. Mannen tände ett ljus och iakttog inkräktaren. När ljuset föll på hennes ljusa hår och isblå ögon stannade han upp och stirrade stint på henne. Därefter började han att skratta ohejdat. Sedan säger han:" Så, även stadens hovdamer har börjat stjäla för att få ihop till sina dyrbara dräkter". Hon blev skräckslagen när hon insåg att hon blivit igenkänd och i ren panik kastade hon sig ut genom fönstret och landade vigt på sina fötter på gatan nedanför. Mannen hade varit för upptagen med att vara sarkastisk och kände sig så överlägsen att han inte hann reagera på denna akt. När han tittade ut genom fönstret såg han kvinnan snabbt springa iväg och försvinna i mörkret. Han vände på sig om och började gå mot arbetsrummet där han hört ljuden av metall mot metall. Han skrattade nöjt hela vägen dit och tänkte på hur han skulle utnyttja detta vid morgondagens bankett. När han tänt och iakttagit att skåpet var öppet gick han snabbt fram till det och tittade in och såg att mappen var borta. Han reste sig och utstötte ett vrål som kunde vara hämtat från det största och vildaste djur: "Aaaaaaaaarrrggghhhhh!!!!!"

Spelet kan börja:

Staden är huvudsäte för kungens makt och kyrkans härlighet. Den ligger belägen vid den djupa bukt som är en del av Ekenfaras hertigdöme. Den är byggd av sten efter den senaste stora branden och är nu en myllrande storstad på 17000 invånare. Klimatet är strax över tempererat och detta medför behagliga temperaturer året runt utom då plötsliga snöstormar från norr överraskar landskapet. Riket har varit ett av de starkaste rikena runt koppar havet i flera hundra år men har nu efter flera inbördeskrig och katastrofer blivit svaga för anfall utifrån. De är dock fortfarande en makt att räkna med då de har flera tusen riddare. Flottan är dock i bedrövligt skick och pirater härjar för jämnan längs kusterna.

Intrigen i korthet:

Kvinnan som gjorde inbrottet var Erikka av Inmark, dotter till Hertig Ankarian av Inmark. Hon var enda dotter till hertigen bland flertal bröder. Hon skickades till Ekeborg för att få träffa sin mor och lära sig hovlivet men hon lärde snart känna fel sort kvinnor. Antoionette de la Gavrilas var hustru till hertigen av Ridmark som var en ung hetsporre och brydde sig föga om sin äldre fru. Antoionette är 15 år äldre än sin make och driver en agentur för kvinnor som "vill" bli lyxhoror. Ytterligare utbildade hon flickorna i lönnmördarnas heliga konst. Erikka blev god vän med Antoionette men hon vägrade konsekvent att bli hora men å andra sidan var hon villig att lära sig slåss i lönndom för att hävda sig mot männen i sin omgivning. Hon var 15 år när hon anlände till Ekeborg och hon var 19 när utbildningen var klar. Det var då hon begick sitt största misstag under en fest. Hon mötte av en slump, trodde hon, Greve Silvio och blev nästan förförd av honom men när de kom upp i hans rum fick hon panik och tog fram sin mycket farliga hårnål och stack den i ögat på honom tills han dog. Antoionette hade hela tiden förutsett detta då hon förgiftat Erikkas vin vilket gjorde henne mycket aggressiv och impulsiv. När Erikka insåg vad hon gjort förklarade Antoionette vad som hänt och lovade att skydda henne från utredningen om hon utförde vissa gentjänster. Det var då hon insåg hur grym och farlig Antoionette var men då var det redan försent. Antoionette gav henne allt farligare jobb att utföra men det var mest stölder och kurir uppdrag tills hon en dag skulle göra inbrott hos Baron Niarkas Tagg. Han var den grymmaste och den mest ökända av alla länsherrar i riket. Ingen kunde dock göra något åt saken så länge han skötte sina finanser och betalade skatt. Baronen hade ett hus i Ekeborg där han tillbringar varje sommar och varifrån han sköter sina utlands affärer. Antoionette hade via en mellanhand fått i uppdrag att införskaffa ett dokument som Niarkas Tagg hade i sin ägo. Dokumentet beskrev hela Kardiens militära status och dess inbördes förhållanden. Dessa dokument skulle skickas till en främmande makt. Denna främmande makt består av en teokrakti med prästkungen Lagash i spetsen. Han och hans prästerskap har inlett en expansiv politik och har för avsikt att erövra och lägga under sig ett område i västra kopparhavet för att vidga sin maktsfär norrut. Slutmålet med erövringen är att besätta en plats vid Aiadnebergets västra udde för att utföra en gigantisk ritual för att frammana guden de dyrkar. Det krävs även en hel del människooffer som Lagash tänkte ta från Kardiens folk. Erikka krävs som nyckel i pentagramets centrum för att demonen skall kunna nyttja hennes kropp.

Deras rike ligger söder om den legendomspunna ön Sanritra och deras planer inkluderar även denna ö. Niarkas Tagg har en längre tid samarbetat med Lagash och kommer när erövringen är klar att bli guvernör över den nya kolonin. Lagash rike ligger i Morelvidyn och består av flera sammanslagna städer vid floden Nasser. Lagash fader enade riket 550 år efter Jesus födelse och utvidgade till omliggande städer. Lagash själv tog över vid 15 års ålder och indoktrinerades i den nya kulten fadern skapat. Lagash är ett taktiskt och militärt geni och har rustat sitt rike sedan han tog makten. Hans bror Naramsim blev överstepräst och arbetar mest med kulten vid sidan om sin bror. Kulten blev mycket populär bland vanliga människor då man äntligen fick ordning på alla gudar och halvgudar man dyrkat. Den högste av alla gudar blev Ahmosis den krigande guden och solguden som låter människorna leva i ljus. Problemet var att Ahmosis är en demon som härjade i området för flera hundra år sedan och nu när han blir dyrkad som en högsta gud fick han kraft nog att ta kontakt med sina dyrkare och började ge dem order via sina drömmar. Lagash och Naramsim tror helt och hållet på att det är deras gud som talar och följer instruktionerna till punkt. Människooffer blev centralt i kulten. Lagash far lät bygga en enorm ziggurat till gudens ära och detta tempel ligger placerat i huvudstaden Jemdet Nasr. Guden har sedan dess beordrat uppbyggnad av riket och en expansiv politik mot norr. Av den orsaken vill de ha all kunskap de kan få om Kardien för att kunna erövra det. Niarkas Tagg har sålt sitt land för att han har sett deras makt på plats och vet att Kardien är dömt till undergång när de väl kommer. Han vill bli del av det nya riket. Här kommer dock Erikka i vägen då hon stjäler hans papper som tog flera år att sammanställa. Niarkas kommer bli dödad om han inte får tillbaka sina papper. Antoionette har, som tidigare nämnt, fått i uppdrag av en mellanhand att stjäla pappren och det gjorde hon via Erikka. Hon vet dock inte varför och har börjat efterforska i saken men kammat noll. Uppdragsgivaren är en magiker vid namn Anerion som har sett vad som håller på att hända. Han vill dock inte själv ta papperna då han skulle bli avslöjad och därmed bli ett mål för demonens tjänare som om han har lite otur skulle kunna döda honom. Han lät därför Antoionette ta över och göra grovjobbet utan att han riskerade något. Erikka själv är efter stölden helt knäckt och funderar på självmord i stället för att möta Niarkas i hovet och bli hans lilla slav. Detta är vad hon tror kommer hända då hon inte vet vad hon stulit. Niarkas själv har nu skickat ut alla sina spioner för att finna och döda henne och ta tillbaka sin mapp. Vad ingen part dock räknat med är att en samling äventyrare kommer att finna Erikka först. Utan mappen vågar inte Lagash starta sitt anfall över havet utan måste vänta ytterligare.

Morevien

Morevien kallas det rike Lagash härskar över. Det ligger i norra Morelvidyn vid floden Nassers utlopp flera mil inåt landet. Det ligger åtta städer längs floden som alla står under hans kontroll. Dessa städer är mycket större än de som ligger i norra kopparhavet men p.g.a. av Lagash fader har de varit isolerade från omvärlden i nästan 70 år. Ingen handel har bedrivits norrut men åt söder har man expanderat och slavar är huvudnäringen efter ädla metaller och jordbruk. Alla som kommer till riket tas till fånga och får inte lämna landet. Niarkas Tagg är ett undantag då han förhandlade om sin frihet. Landet är högteknologiskt då de har kopierat allt som kopparhavets länder har samt vidareutvecklat egna produkter. Flottan är deras stolthet och den kan jämföras med Feliciens flotta. Deras handelsfartyg anlöper aldrig norra hamnar utan reser direkt söder ut och handlar och plundrar där. Detta beror på Ahmosis order till sina dyrkare om att inte beblanda sig med människorna i norr. Åtminstone inte innan förberedelserna är klara för kriget. Landet är en teokrati där Lagash, prästkungen, härskar oinskränkt tillsammans med sina präster och generaler. Jemdet Nasr är huvudstad och ligger två mil inåt landet från kusten. Staden består av sten och lertegelbyggnader och är mycket välorganiserad i raka linjer. I centrum av staden ligger zigguraten som är 500 x 500 meter vid basen och närmare 300 meter hög. Den är totalt dominerande i staden och kulten har sitt centrum där. Staden har ca 70 000 invånare och de andra städerna är nästan lika stora. Det finns utöver de andra städerna även flera hundra små byar och tusentals gårdar längs floden som även de kontrolleras av Lagash. Alla städerna är omgärdade av höga murar och bevakade av flera hundra man vid varje sektion. Hundar används vid bevakningen och även flygödlor med ryttare används flitigt. De har ett primitivt utvecklat artilleri som består av smäckra balistor som dras av hästar och laddas med en blandning som Lagash alkemister har blandad ihop. När de träffar sitt mål exploderar de i en våldsam kaskad av splitter och rök. Detta vapen provade man ut i ett krig mot en statsstat längre söderut för några år sedan. Det är mycket effektivt mot fotfolk och befästningar. De har även lätta stridsvagnar som dras av hästar. Deras kultur i allmänhet är välutvecklad och teatrar, musiker och poeter är högt skattade. Kulturen utnyttjas i propagandan för det egna folket. Alla aktiviteter styrs och initieras från prästerna under ledig tid. Fester för att fira Ahmosis eller hans tjänargudar är vanliga. Lagash styr landet med hjälp av guvernörer i varje stad och landsdel och dessa har administratörer under sig som ser till att lagar och förordningar efterlevs. Armén står under guvernörens direkta kontroll men kan inte använda den om inte översteprästen i staden har gett sitt medgivande. Stadsvakten kontrolleras av borgmästaren inte guvernören. Kulten styrs helt av prästerna och det vanliga folket får inte deltaga i de riter som utförs inom tempelväggarna. Endast vid festerna till gudens ära får folket vara med men då utanför templet och prästerna bär då ut gudabilden och visar den för folket. Alltid i samband med dessa fester offras människor, oftast slavar från erövrade fiender men vid vissa kritiska tillfällen kan även en hög präst offra en familjemedlem för att blidka guden. Kvinnorna är helt uteslutna ur kulten bortsett från de som väljs ut som tempeltjänare. Denna syssla är statusfylld för en kvinna men den medför även att de blir konkubiner till prästerna och höga dignitärer. Kvinnorna kan även offras om det skulle uppstå en kris. Ett offer måste vara frivillig och man får inte tvinga någon mot sin vilja. Av den orsaken drogas offren och ikläddes en mask och en fin dräkt. På maskens insida finns det stoppning som fyller munnen så inga ljud skall komma när offerdolken stöts in i bröstet på den som skall offras. Detta för att ingen skall tro att man offrar en ovillig person. Antalet offer beror på vilken högtid man firar eller krisens storlek. Mellan 1 till 100 kan offras under ett enda tillfälle. Offrens själar hamnar omedelbart i Ahmosis rike dvs demonens dimension och detta gör honom starkare för varje offer. Efter ett antal offer kan Ahmosis skicka ytterligare en tjänare till Ereb som kan utföra de viktiga uppgifter som krävs för att nedkalla honom direkt till människornas värld. Prästerskapet i sig är en egen makt utanför Lagash kontroll med Naramsim i spetsen. Han har länge suktat efter makten i landet men som andre son fick han nöja sig med att bli överstepräst. Denna position har dock satt honom i god kontakt med Ahmosis och han har blivit lovad att härska över riket. Ahmosis har dock inte sagt när och hur. Naramsim har byggt upp en egen styrka soldater och spioner i riket och är redo att överta ledningen när tiden är mogen. Han har redan fått vissa gåvor från guden och är rent fysiskt mycket starkare än sin bror. Det finns även en andra människor i landet med makt och dessa är guvernörerna och andra ekonomiskt starka adliga personer. Några av dessa personer är lojala till kulten och Naramsim. Den starkaste av dessa är staden Samarra med Lugal Sneferu i ledningen. Lugal är titeln han har och är den högsta i landet efter överteprästen och kungen. Han är äregirig och drar sig inte för att spilla blod för att nå sina mål. Sneferu samarbetar med Naramsim för att störta Lugash och förhoppningsvis själv överta posten som överstepräst eller kung. Han har både soldater och pengar nog för att göra ett seriöst kuppförsök men han har inte de andra städernas stöd och kan därför inte ena landet under sig för egen maskin. I landet finns även en underjordisk sekt som blev underkuvad vid enandet av landet. De slåss för att den egna kulten och gud skall återfå sin status men är få och har inga medel att störta regimen. De hatar alla i högsta ledningen och har vid vissa tillfällen lyckats döda ädlingar och andra höga dignitärer. Deras gud heter Manetho och är regnets och flodens gud. Hela deras kult handlar om dyrkan av fruktbarheten i floden Nasser och det livgivande regnet. Normalt sett är kulten väldigt fredlig men under tyranniet de lever under har deras präster skapat en ny myt om det fruktansvärda flodmonstret Mitanni som slukar solen. Solen är i detta område är mycket stark och torkar snabbt ut fälten om regnet inte kommer eller om floden inte svämmar över som den skall. Denna myt används för att sanktionera det våld de börjat använda då de hänvisar till att det är Mitanni som dödar, inte de själva. Det finns vissa andra fattiga grupper av folk som sympatiserar med dem och ger dem skydd mot soldater och ämbetsmännen. Ledaren för kulten är en äldre man som allmänt kallas för Manetho-raja. Hans namn betyder Manethos kung och han betraktas som kung över Manethos land och styr det enligt gudens vilja. Den grupp av gerilla krigare han har under sig kallas för Mitannis krigare och är vältränade lönnmördare. En Lugal i Abydos, den nordligaste staden, som heter Atanni har hyrt dessa krigare ett antal gånger för att bli av med bråkiga generaler och peninggiriga ämbetsmän som vill föra hans skatter till Jemdet Nasr. Därför har Manetho kulten fått en fristad i Abydos vilket Naramsim länge misstänkt. Ett annat problem för detta relativt unga rike är de vilda stammar som bor utanför Nasserflodens räkvidd och ständigt anfaller och plundrar oförsiktiga resenärer och byar. Vilda djur som drakormar och stora flygödlor är ett annat problem men hotar inte riket i sig. Vägarna mellan städerna är stenlagda och patrulleras hela tiden av soldater med hundar. Floden kan vid lågvatten användas som transportmedel och för ofta stora lass sten och ädelmetaller norrut till Jemdet Nasr. Bergen i norr där Abydos ligger finns det stora mängder metaller som bryts. Gruvorna kontrolleras direkt av Lugash och hans trogna styrkor men Atanni har även egna privata som han vaktar som en hök och slåss som en drake för att försvara mot alla giriga händer.

Den allmänna klädstilen påminner om romarnas togas men är mera färgglada och utsmyckade med olika träsmycken eller stenar. De rika har givetvis guld och diamanter i sina kläder. De fattiga har oftast bara en heltäckande tygdräkt utan färg eller utsmyckning. Kontrollen av folket sker via ämbetsmän och soldater men de kan röra sig i stort sett obehindrat mellan husen i staden och kan även resa mellan andra städer om de uppger ärende och destination för en lokal vaktstyrka vid portarna. Handeln är så omfattande att det inte går att stoppa folk från att resa mellan städerna. Det finns ingen livegenskap men alla arbetsföra icke adliga män och kvinnor måste arbeta ett antal av årets månader med projekt som kungen eller kulten håller på med. Zigguraten är ett sådant projekt och även de mindre templen och kanalerna samt stadsmurar måste de deltaga i att bygga. Soldaterna är sällan från den egna staden utan rekryteras söderifrån längs kusterna. Detta gör man pga att inhemska soldater gärna blir involverade i intriger och palatskupper. De utifrån rekkryterade blir inte för giriga då de betalas bra och dessutom ständig är i rörelse mellan städerna och skickas i strid mot fientliga stammar och kuststäder. De personliga livvakterna består dock till stor del av det egna folket och är alla enucker för att inte bli förförda av kvinnor eller låta lusten styra före plikten. Generalerna är alla adliga från den egna staden och släkten även officerarna är av adligt ursprung. Det har hänt att mycket dugliga soldater har befodrats till högre rang men normalt är att de får mer guld med sig hem när kontraktet löper ut. Flottan har samma system när det gäller soldater och har slavar som roddare. De flygande ödlorna styrs av frivilliga från den egna staden och tränas av sin ryttare. Ödlorna är enligt statskulten helig och betraktas som tjänare till guden Ahmosis. Flygödlorna drar gudens gyllene vagn över himmlavalvet och solen kan därmed lysa varje morgon. Av den orsaken är de som rider och tränar dessa ödlor själva betraktade som utvalda och gudens gunstling. I den vanliga kultutövningen deltager ödlorna med sina ryttare i olika flygformationer samt släpper ned mat och frukt på folkmassorna. Vid de största festerna kan det vara upp till tusen ödlor samtidigt och de skymmer nästan hela himmeln. Städerna har alla egna vattenkanaler och fördämningar med vatten och dessa är mycket viktiga att bevaka mot vilda barbarer och monster. Därför har man många soldater vid dessa och även hela murar som skydd mot omgivningen. Dessa vakter hör till armén. De som vaktar städerna hör till statsvakten och styrs av borgmästaren i staden. De lokala templen och helgedomarna vaktas av tempelvakter och rektryteras enbart av prästerna och styrs av desamma. Det finns även hyrda vakter vid lagerlokaler i hamnarna och inne i staden hos köpmännen som inte riktigt litar på att statsvakten sköter sitt jobb.

Handlingen i detalj: Ekeborgs gator.

Rollpersonerna måste först bekanta sig med varandra och träffas på en lämplig plats. Exempelvis en hamnpub. Därefter bör SL se till att de kommer ut och går längs med hamnen. Hitta på något. Det kan exempelvis vara så att det inte finns några rum där och de måste söka efter ett annat ställe.

SL: Erikka har efter inbrottet sprungit i panik och planlöst. Hon har tillslut hamnat vid hamnkvarteret och kastar sig flämtande ned i en hög med sopor för att undgå en vaktpatrull. När de passerat går hon ned till vattnet och ut på en av pirerna. Där börjar hon långsamt att samla tankarna och leta igen vad hon fick med sig. Det ända hon kan tänka på dock är Niarkas Tagg och vad han kommer att göra med henne när hon återvänder till slottet. Hon svävar mellan förtvivlan och hopp och beslutar sig under en flod av tårar att ta livet av sig hellre än att återvända till slottet. Hon söker rätt på en stor tung sten och fäster ett rep runt den och sedan runt foten på sig själv. Under tiden har Niarkas skickat ut sina spårhundar och jägare efter henne och har hunnit upp henne när hon är i färd med att knyta repen. De är fyra stycken och två hundar som smyger sig på henne. Deras värden motsvarar en normal stadsvakt. Hon upptäcker dem när de är fem meter ifrån henne och stelnar i skräck när hundarna visar sina tänder i månskenet. Vid detta tillfälle kommer en bunt fåniga rollpersoner och förstör allt. De ser följande:

" Gruset under era fötter knastrar lätt, månens ljus speglar sig i det lugna vattnet. En kvinna som speglas i Månens gula yta kämpar för sitt liv och längre bort går en hund och rotar bland soporna. Ljudet av statsvakten ebbar långsamt ut och tystnaden lägrar sig över hamnen. Endast ett svagt kvinnoskrik och ljudet av metall mot metall hörs bakom de vilda hundskallen."

SL: Spelarna befinner sig vid pirens början och har trettio meter ut till den nödställda kvinnan. Mellan dem och kvinnan står fyra lätt beväpnade män och två hundar. En av männen slåss med kvinnan som hindras av ett rep runt sin fot. Endast två åt gången kan slåss på piren i bredd. Hundarna anfaller först. Sedan de övriga.1 När fienden är nedkämpad till sista man, de vägrar att ge upp, kan de undsätta kvinnan. Vi utgår från att hon klarar sig. Annars blir det ett kort äventyr.

"När den sista fienden segnar ned till marken hörs bara det snabba vinande ljudet av en klinga som skär genom luften utan att träffa något. Kvinnan framför er bär en svart dräkt och håller ett dirkliknande föremål i handen vilken ni, utan problem, kan avgöra att den skulle skära genom plåt och kött om den träffade sitt mål. Kvinnan är blek och stirrar vilt på de som närmar sig och gör snabba och dödliga utfall mot er."

SL: Om hon upptäcker att ingen anfaller henne kommer hon att vända sig mot vattnet och göra en ansatts för att hoppa i. Om något försöker stoppa henne kommer hon att hugga vilt runt sig tills hon antingen blir fri eller övermannad. SL utgår från att hon blir övermannan och inte kan ta livet av sig för då kan vi spola hela äventyret. När hon blivit övermannad lugnar hon ned sig och somnar av all spänning och utmattning. Var hon vaknar är upp till spelarna. När hon vaknar är hon utmattat och psyskiskt instabil.2 Spelarna kan under tiden plundra henne och finna allt som hon har på sig enligt personbeskrivingen. Hon vägrar tala med någon innan hon lyckats avgöra om de hör till Niarkas folk eller inte. Det går att få henne att tala med lite medlidande och en karismatisk manlig rollperson. Hon berättar dock lite i taget och förväntar sig hela tiden att rollpersonerna skall visa sig vara Niarkas spioner men hon har inget val längre och hoppas förtvivlat på att de skall vara vänner. Hon berättar som följer:

"Jag är en vanlig simpel inbrottstjuv. .......... Jag behövde pengar........ Letade efter ett rikt hus att titta i......... Hittade ett lättdyrkat fönster...... Jag började söka igenom huset som verkade tomt...... Hittade kassaskåpet och dyrkade upp det med mina dyrkar.... Hittade lite guld och annat krafs och packade ned allt i en säck. När jag skulle gå hittade ägaren mig och jagade mig ut genom fönstret men jag kom undan. Han skickade hundar efter mig och hittade mig ute vid piren. De ville ha tillbaka de jag stulit...... Jag trodde inte att de skulle försöka döda mig. Jag tog inget som är värt att döda för."

SL: Spelarna har förmodligen en hel del frågor angående hennes utrustning och stöldgodset hon bär på sig. Hon kommer, om de inte pressar henne för hårt, att berätta även vart detta kommer ifrån. Hela texten skall inte läsas som den är utan lägg till lite pauser och tunga suckande ljud. Hon säger följande:

" Mappen kommer från huset jag gjorde inbrott i. Det har stadens sigill stämplad på framsidan. Dirkniven har jag fått från min far innan han dog. Han var rik men dog fattig. Sigillringen har jag stulit av en fin dam från hovet. Guldet har jag stulit. Kläderna har jag köpt för guld jag stulit tidigare. Dräkten köpte jag i hamnen av en sjöman från Erebos. Knivarna och dolkarna är bara till för försvar. Medaljongen är stulen..... (hon gör ansats till att sträcka sig mot den men hindrar sig innan hon gör det.)"

SL: Det mesta av det hon säger om sin utrustning är en lögn men det kommer nog spelarna på förr eller senare. Erikka mår mentalt mycket dåligt pga av att allt går henne emot sedan ett år tillbaka och det syns tydligt i hennes ansikte och sätt att tala på. Om någon försöker att tortera henne kommer hon att bryta samman direkt och berätta allt hon vet utom det som handlar om på vilket sätt hon fastnade permanent i Antoionettes klor. Hon säger i det fallet att hon av lojalitet mot sin mor, som vill att hon skall hjälpa Antoionette, gjorde det hon gjorde. Hon hoppas att gud skall förlåta henne för det hon gjort och skulle göra vad som helst för att rätta till sina misstag. Skulle någon rollperson försöka lura henne att samarbeta kommer det inte att ta lång tid innan hon märker att de ljuger då hon har fyra års träning i lögner och svek. Skulle de dock vara ärliga märker hon även det och börjar tala om sanningen för dem.

SL bör låta dem lyckas övertala henne annars kommer äventyret att bli kort såvida inte rollpersonerna gör egna efterforskningar som tar mycket längre tid. Erikka har mer information om Niarkas Tagg då hon alltid gör efterforskningar om de hon skall stjäla av. Hon kan ge en noggrann beskrivning om Niarkas som person och förmögenhet men inte om hans planer eller avsikter. Se Niarkas Tagg i Appendix Personer. Om någon försöker läsa mappen kommer de att inse att det är ett nytt språk och inte kan lösas med gamla metoder. Språkkunskap avslöjar att det är en blandning av morelvidynska språkgrupper och en hel del nytt. Någon med språkets gåva och som dessutom kan läsa med denna förmåga kan läsa utan problem. Annars är texten oanvändbar. Niarkas Tagg och hans moreviska vänner kan läsa texten men kommer inte hjälpa rollpersonerna. Det finns dock en person till som kan språket och denne person finns i slottet och sammanställde materialet åt Niarkas Tagg. Personen heter Karlof Edelstjärna och är överste i armén. Om man pressar Erikka lite kan hon berätta att hon sett skrivtecknen tidigare hos en hög militär i slottet men hon vet inte vem det var. Karlof Edelstjärna är egentligen en demon som övertagit den riktiga Karlofs identitet. Enda sättet att komma åt honom är att lura ut honom eller ta sig in i slottet och överrumpla honom. Först måste de dock hitta honom bland alla militärer. Om spelarna har avslöjat Erikka och vet vem hon är kan hon tänka sig att hjälpa dem och ta sig in i slottet eller att lura ut Karlof. Erikka har sett Karlof tidigare och kan identifiera honom som den med skrivtecknena men vet inget om hans namn eller titel. Har de inte avslöjat hennes identitet helt vägrar hon att återvända. Skulle de anfalla Karlof i slottet kommer slottsvakten att ingripa och stoppa bråket och därefter har spelarna mycket att förklara. Om de lyckas komma över övesättningsboken, ligger i hans skrivbord, från Karlof kan de översätta mappen och inse vidden av det förräderi som Niarkas och flera andra i höga befattningar är inblandade i. Utöver Karlof är flera lägre adelsmän och administratörer med i konspirationen. Dessa är oviktiga för spelet då de flesta finns ute i landet men några tjänstemän i slottet kan bli en munsbit för spelarna att avslöja och kasta ljus över. Alla finns nämnda i mappen på ett eller annat vis. I slottet är det hovmarskalken Edor Tornhöjd som leder 10 stycken skrivare och tjänare med att samla information om adeln och kungens aktiviteter. Edor är mycket intelligent och har redan insett att hans arbete har börjat ställa frågor hos folk. Han har därför redan gjort sig av med allt som binder honom med Niarkas men tyvärr finns hans namn i mappen. Det kommer dock inte räcka för att fälla honom i en domstol utan de behöver mer att gå på. Edor och Niarkas kommer att göra allt för att stoppa en utredning om spelarna skulle överleva så länge. Skulle de vilja ta hjälp av kungen kommer han eller hans tjänare att hänvisa till domaren. Det är inte troligt att de får kontakt med kungen men hans stab kan de lyckas med. Största problemet är att alla frågor till kungen och sökande om audiens går via Edor som hör till fienden. Om spelarna lägger fram sitt ärende för domare Drimus Nugg kommer han omedelbart att tillsätta en hemlig operation för att avslöja dessa spioner och kommer erbjuda spelarna plats i den. Faktum är att enbart spelarna kommer att ingå. De kommer att få statsvakter till sitt förfogande för att arrestera spionerna. För att lyckas med detta krävs att Edors gömställe (utanför staden i hans bostad, nere i källaren) hittas och man kan ta honom med allt material på bar gärning. Där finns även material som binder Niarkas Tagg till verksamheten och därmed kan jakten på allvar börja. Edor kan fångas lätt om man lyckas hitta honom men Niarkas Tagg låter sig inte fångas så lätt. Någon gång under vistelsen på slottet då Erikka är med kommer Antoionette att lägga sig i då hon får syn på Erikka på slottet igen och givetvis vill ha mappen eller veta om det gick bra. Konversationen följer:

"A:Erikka!! Vad glad jag blir att se dig igen. Din mor är utom sig av oro. Var har du varit? Vilka är dessa människor du har i följe? Varför har du inte hört av di g tidigare? E: Förlåt Ers nåd. Jag fick lite problem med inköpslistan. Alla varor fanns inte. (Antoionette slår till Erikka i ansiktet). A:Gå upp på ditt rum omedelbart och vänta tills jag kommer! (Erikka kommer att med sänkt huvud gå iväg om ingen stoppar henne). A:Vad har ni för ärende i slottet och vilka är ni? (är spelarna adliga är hon artig)

SL:Om någon stoppar Erikka och beskyddar henne från Antoionettes vrede kommer Antoionette att bli våldsamt ilsken och kallar på vakterna för att köra ut dem. Skulle de vara adliga kommer hon att hota med följande:

"A:Erikka! jag hoppas du inte har glömt vårt avtal mellan din mor och mig. Om du inte vill att jag skall verkställa kontraktet så gör du som jag säger. E:Nej!!! Min mor skulle inte klara...... A:Sätt fart och gå upp på rummet! E:Ja Ers nåd."

SL:I detta läge kan endast rent våld hindra Erikka från att gå upp på sitt rum och invänta sitt straff. Skulle någon hindra henne och ta henne därifrån kommer Antoionette att sända ut sina spioner för att ta reda på var de går och försöka ta reda på allt som går om rollpersonerna och deras affärer. Kan hon hitta något komprometterande om dem kommer hon att nyttja detta för att få tillbaka Erikka. Annars kommer hon att låta lönnmörda dem med sina kvinnliga Vestaler. Erikka och mappen är det ända hon är intresserad av men skulle något annat dyka upp på köpet tar hon det också.

När de väl lyckats fånga Edor och hans tjänare kan de börja jakten på Niarkas Tagg. Niarkas kommer att veta när Edor är avslöjad, genom lite magi, och förbereda sin egen flykt. Om han inte har lyckats få tag på mappen vid det laget kommer han att kidnappa och ta med sig Erikka i sin flykt för att utpressa spelarna att ge honom mappen. Kidnappningen kan bara äga rum om spelarna inte är närvarande hos Erikka vid tillfället. Niarkas inväntar i sitt gömställe (Ett torn i stadsmuren) rätt tillfälle att utföra anfallet. Under tiden kommer spelarna att storma hans bostad. Problemet för spelarna är att hela bygget är tömt på värdesaker och hela huset triggat med magi och olja. När någon går på fel ställe i huset kommer det att övertändas på några sr. Branden kommer att sprida sig till intilligande hus och orsaka en mindre kvartersbrand. Eftersom de flesta husen i Ekeborg är byggt i sten kommer branden snabbt att komma under kontroll men Niarkas hus blir det bara aska kvar av samt husen intill. Om spelarna skulle vägra överlämna mappen trots att Erikkas liv är hotat kommer Niarkas att döda Erikka och försöka kidnappa någon de bryr sig mer om. Om detta sker kommer Niarkas själv ha skrivit under sin dödsdom. Erikka behövs för ett annat syfte som en av Lagash tjänare känner till. Vertigius Nagodd heter han och hans uppgift är att övervaka Niarkas Tagg och hämta den person som bär tornets märke. Erikka har ett födelsemärke i form av ett torn. Vertigius är utsänd av Lagash för att infånga denna person och har magiska föremål för att söka rätt på personen ifråga. Vertigius är inte i Niarkas sällskap utan opererar helt fritt. Han bor på ett värdshus och har under lång tid sökt efter den rätta i hela riket men inte lyckats. När spelarna kommer vandrande i staden på natten då de fann Erikka gick han inte långt därifrån och hans magiska pendel gav utslag och har sedan dess bara följt spelarna på avstånd för att avgöra vem av dem det är. När jakten på Niarkas börjar vet han vem det är men kan inte komma åt henne då hon alltid är i sällskap. Han väntar bara på rätt tillfälle och när hon blir ensam kommer han att kontrollera henne via magi och ta henne ned till hamnen och sätta henne på en båt till Morevien. Kommer dock Niarkas före vilket är troligt och hon dör kommer Vertrigius att låta lönnmörda Niarkas och hela Lugash erövring kommer att bli meningslös. Om det händer kommer ingen invasion att äga rum och Lagash kommer att avsättas och Naramsim tar över styret. Kungen kommer ändå att sända rollpersonerna till Morevien för att ta reda på om hotet är verkligt eller inte.

Problemet är att huvudäventyret inte går att genomföra så SL bör låta Erikka överleva genom att fly och sedan kan rollpersonerna möta hennes hämnd i Morevien då Vertigius lagt vantarna på henne och fört henne dit. Erikka kommer i det fallet hon blir övergiven av rollpersonerna att bli mycket besviken och hennes personlighet övergår sakta i mer kallsining och hämndlysten attityd. Hon kommer att samarbeta med Lugash och vara mycket tillmötesgående och tillslut övertala Lugash att hjälpa henne att hämnas på alla som dragit henne i fördärvet. Om hon dock blir fritagen kommer hon att bli rollpersonerna evigt tacksam och hjälpa dem med allt hon förmår. Vertigius kommer dock senare (förutsatt att han lever) att kidnappa henne igen och ta henne till Morevien mitt framför näsan på rollpersonerna. Erikka kommer i det fallet att bli omedgörlig och mycket aggresiv mot Lugash och inspärrad tills kriget är vunnet och han kan icensätta sin plan till guden Ahmosis ära.

Nu kan det hända att Niarkas Tagg kommer undan och lyckas få mappen och då reser han till Jemdet Nasr direkt med sin egen båt och överlämnar den till Lugash och därmed är kriget mycket nära förestående. Skulle han även få med sig Erikka som barlast kommer Lugash att belöna honom furstligt trots att han inte vet varför. Om Nirakas tas tillfånga kommer han att ställas inför rätta och därmed kommer hela komplotten i dagen och kungen börjar genast att förbereda ett försvar av landet. Samtidigt kommer han att skicka rollpersonerna till Morevien som spioner och eventuellt sabotera hela krigsföretaget. Om Niarkas dör i försöket att ta honom kommer spelarna att få mindre förhandsinformation om Morevien av honom och kan få svårt att hitta landet i fråga. Detta kan dock lösas genom att låta någon av tjänarna som arbetar på hans båt avslöja var hans logbok ligger och via den avslöja var Jemdet Nasr ligger.

Fortsättningen på äventyret kommer senare men vill SL ändå fortsätta utan nästa del, vilken ändå mest kommer bestå av krig och infiltration, så är det fullt möjligt. Den information som finns ovan räcker för en fantasifull SL att bygga vidare på denna intrig och slakten kan fortsätta. Jag är även medveten om att informationen inte riktigt följer handlingen i rak linje men det får SL själv reda ut och hitta den röda tråden. Inte allt för svårt enligt min mening. Äventyret är anpassat för ca 4-8 rollpersoner. Mycket nöje och låt blodet flyta.

Conny Lindquist

Appendix Personer:

Erikka

Erikka är en 165 cm lång kvinna i 19 års åldern. Hon är smal och lätt. Bruna ögon och mörkt hår till vaderna vilket hon ofta har i knut bakom huvudet. Håret har alltid bästa och senaste modet i utseende och färg. Ansiktet är mycket vackert och har tendens till små fräknar. Kroppen är spänstig och vältränad. Bysten är dock fortfarande normalstor. Ett födelsemärke på ryggen liknar ett torn. Hon går alltid klädd i senaste modet med stora mängder juveler som utsmyckning. Hon är lugn och belevad. Hon kan föra sig i de högsta kretsarna och hon umgås nästan bara med högsta adeln. Hon är flerspråkig och mycket påläst i de viktiga lärorna. Hon är även mycket vältränad fysiskt och kan konster som vanliga kvinnor aldrig skulle befatta sig med. Hon är dotter till hertigen av Inmark. Hennes ekonomi är beroende av Antoionette då hon förvaltar pengarna åt henne å moderns vägnar då de är så goda vänner. Ingen annan känner till förhållandet mellan Antoionette och Erikka. Om hertigen av Inmark skulle få veta det skulle Antoionettes make snart få se sig om efter en ny fru. Erikka kan inte bryta med Antoionette för då kommer hon att avslöja vem som dödade en viss Greve Silvio. Det innebär att Erikka skulle avrättas för mord och därmed är hon fast. Hon har dock lärt sig att leva med satkärringen och börjat utnyttja det till sin fördel i vissa fall. Erikkas mor är i dåligt skick och har inte många år kvar att leva pga sjukdom och har överlåtit uppfostran av Erikka på Antoionette då de varit vänner mycket länge. Erikkas mor har dock aldrig genomskådat häxan eftersom hon har en sjukdom som påverkar hjärnan och dess förmågor.

STY:9 STO:8 FYS:13 SMI:16 INT:15 PSY:12 KAR:17 SB:0 KP:11 FÖRFL:L10

FÄRDIGHETER UTRUSTNING:

KARDISKA B5 SIGILLRING MED INMARKSYMBOLEN, DOLK HÅRNÅL,

ZORAKISKA B5 DYRKAR, 50 GULDMYNT, SIDEN UNDERKLÄDER,

CADDISKA B4 SVART DRÄKT I ORMSKINN, DOLK I SKORNA,

EREBOSISKA B3 KASTKNIVAR I ÄRMAR OCH BEN CA 10 ST, GIFT STY:15

JORPAGNISKA B2 MAPP OM KARDIEN PÅ MOREVISKA, HALSKEDJA I GULD,

RÄKNA B4 MEDALJONG I GULD MED BILD PÅ JESUS, ARMBAND I SILVER,

STRIDSFÄRDIGHETER 12 DIRKKNIV I PLATINA OCH GULD MED ÄDELSTENAR

I HJALTET KLINGAN I MITRILL MAGISK E3 FÖRTROLLA VAPEN E1 MÖRKERSYN

Niarkas Tagg

Niarkas Tagg är en stor och muskulös man i sen medelålder. Han har svart slickat hår till nacken och har hästsvans. Mörka ögon och en hög dundrande röst. Kläderna är ofta svarta eller röda men alltid av bästa kvalitet. Han har även en helrustning vid behov med tillhörande vapen av mästarkvalitet. Niarkas har en personlig förmögenhet på ca 150 000 guld och värdeföremål. Det är mer än många grevar omsätter på ett år i sitt län. Var han fått denna förmögenhet ifrån är inte känt men rykten säger att han plundrat gravar. Nu regerar han över ett litet baroni som ger hyfsat god inkomst och han sköter det med järnhand. Han vill personligen utöka sin makt till hela landet men vet att det inte går med de medel som finns. Vid en handels och jakt expedition till Morelvidyn hamnade han vid Moreviens kustfort och togs till fånga. Det tog ett år att köpslå sig fri från deras politik och det blev dyrt. Han sålde sitt land till Lagash och i utbyte får han bli guvernör i den nya kolonin. Han har smugglat in flera av Lagash spioner i landet och har flera av dem i sin sold. Den viktigaste av dessa är Arkhemosis. Niarkas har även ett gäng legoknektar i sin tjänst som han använder för att utföra sina smutsiga affärer. I övrigt har inte Niarkas någon familj i livet och släktingarna är utöda. Han har vid upprepade tillfällen köpt eller våldtagit kvinnor för att få barn men misslyckats. Han vet inte att han är steril och pga av att han misslyckat hela tiden blir han bara grymmare och grymmare för var dag som går. Tortyr och misshandel i hans fängelser är utstuderat grymma och vida ökända. En del kallar honom för lilla Vikotnik. Observera att han inte torterar oskyldiga utan bara dömda brottslingar. Han är hård mot de som går emot honom men mycket generös mot de som arbetar för honom. Han har även börjat med svart magi för att skapa det barn han så gärna vill ha. Om någon skulle kunna erbjuda honom ett barn som är hans eget skulle han göra precis vad som helst. Han skulle då även bli betydligt trevligare som människa.

STY:15 STO:17 FYS:14 SMI:13 INT:16 PSY:14 KAR:19 SB:1T4 KP:16 FÖRFL:L11

FÄRDIGHETER UTRUSTNING

ADMINISTRATION 24 SLAGSVÄRD, STOR SKÖLD, HELRUSTNING, GULDHALSBAND,

TAKTIK 15 SIGILLRING, STOR SVART HÄST, DYRA SVARTA KLÄDER,

RIDA 20 BÖRS MED 100 GULD, FORMELBOK, GRÅ DOLK MED

DRA VAPEN 16 DÖDSKALLE, GIFT STY:25, ARMBORST MED FÖRTROLLA

SLAGSVÄRD 19 VAPEN E5, ASK MED RINGFINGRAR FRÅN DÖDA FRUAR,

STOR SKÖLD 17 MANTEL MED DÖDSÄNGELN INBRODERAD PÅ INSIDAN,

ARMBORST 16

KARDISKA B5

MOREVISKA B3

CADDISKA B5

FELICISKA B3

Karlof Edelstjärna

Karlof var en äldre man med goda taktiska egenskaper men blev för en tid sedan dödad och ersatt av en demon från Morevien. Demonen är en god skådespelare och sköter sin roll perfekt. Han kan dock inte tala språket något vidare och därför har han blivit stum på senare dar. Han kommunicerar via papper och talar endast när hans hantlangare är närvarande. Han blev insmugglad av Niarkas och har sedan dess sammanställt information om rikets trupper och placering och sedan vidare befodrat detta till Niarkas som förvarat det och senare skulle skickat det om inte en tjuv kom ivägen. Blir han tvungen att slåss kommer han att förlora fattningen och gå bärsärkargång. Demonen kommer aldrig att tala med spelarna utan kommer att förvarna Niarkas om det går och därefter kommer Niarkas att skicka sina legoknektar för att ta hand om spelarna. I hans ägo finns en översättningsbok för att kunna översätta kardiska dokument till moreviska.

STY:15 STO:12 FYS:18 SMI:14 INT:12 PSY:24 KAR:10 SB:0 KP:15 FÖRFL:L12

FÄRDIGHETER UTRUSTNING

DRA VAPEN 13 BREDSVÄRD,SKÖLD,PSY ATTACKEN GÖR MOTSTÅNDAREN

BREDSVÄRD 18 FÖRVIRRAD I 2SR OM PSY MOT PSY PÅ MOTSTÅNDST

MEDEL SKÖLD 15 KLARAS. ÖVERSÄTTNINGSBOK MELLAN KARDISKA OCH MOREVISKA.

PSY ATTACK 10

Drimus Nugg

Drimus Nugg är en femtiårig man som fortfarande ser bra ut i kvinnors ögon. Han har bruna ögon och brunt hår till nacken. Hög dånande röst. Kläderna är ofta formella och svarta men ger inte intryck av att vara klädd för begravning. Drimus är god vän med kungen och har få övriga fiender i staden utom stadens alla småbrottslingar. Nugg är mycket strikt när det gäller lagen och låter ingen komma undan om de är skyldiga. Han dömer ofta positivt om det är brist på bevis. Drimus har dock vissa problem då han har dömt en präst till hängning för våldtäkt och mord på en ung kvinna från fattigkvarteren. Han riskerar att bli bannlyst av påven om han inte ger efter för påtryckningar från kyrkan. Kyrkan vill ha en präst som högste domare efter Drimus Nugg och därför måste han utse en vise domare. Egentligen vill han inte men måste och därför är han mycket angelägen om att hjälpa rollpersonerna att avslöja en komplott mot riket som hotar både kyrkan och kungen. Han hoppas då att komma i nåder igen. Drimus har en fru och tre barn som är 10, 14 resp 18. Den äldste är sonen som skall ta över efter honom. Denna familj kommer Niarkas Tagg att ta som gisslan om det skulle behövas för att stoppa efterforskningar mot honom. Endast förutsatt att Niarkas får veta att han driver undersökningar mot honom.

STY:8 STO:12 FYS:10 SMI:11 INT:17 PSY:14 KAR:16 SB:0 KP:11 FÖRFL:L10

INGA FÄRDIGHETER SOM ÄR ANVÄNDBARA I SPELET.

Hertiginnan Antoionette

Antoionette är en medelålders kvinna med mycket stark utstrålning för sin ålder. Vackert ansikte men med ett visst mått av rynkor. Kraftigt sminkad. Långt hår som sitter uppsatt i mönster ovanpå huvudet. Hes röst. Alltid klädd i dyraste kläder som går att uppbringa för pengar och har alltid en ny klänning varje dag. Hon har alltid eskort av några andra yngre kvinnor och män som beskydd. Hon är besatt av sex och har en ny älskare varje vecka. Hennes temperament är hetsigt och när det behövs mycket kylig och beräknande. Antoionette driver en skola för blivande lyxhoror och lönnmördare kombinerat. Erikka är en av hennes elever med undantaget att Erikka fortfarande vägrar att bli hora. Hennes styrkor uppgår till 25 damer och 10 karlar. Hon har full insyn i slottet och alla aktiviteter som där pågår utom hos den nya kungen som vägrar att lägra någon annan än sin oöverträffade fru när det gäller skönhet. Dock får hon alltid veta hans planer via andra som han delegerar uppgifterna till. Hon innehar flera skriftliga vittnes uppgifter om snuskigheter som andra begått för att hålla dem under kontroll. I Erikkas fall har hon tre vittnen som intygat att de sett henne döda Greve Silvio och det har hon även gjort. Dock pga av Antoionette drogat henne så hon blev aggressiv. Hertiginnan har ett helt skåp fullt av droger och gifter. Alla sina hemliga papper förvarar hon utanför slottet i sin bostad i källaren. Allt är dolt bakom en sinnrikt byggd staty. Innan filen om Erikka är förstörd och vittnena är döda är hon fortfarande i fara för sitt liv om de tre tjänarinnorna går ihop och anmäler henne. I Antoionettes dagbok finns anteckningar som avslöjar att hon låg bakom drogningen av Erikka och det kan frikänna henne i en rättegång. Dagboken förvara hon dagtid under sin kjol men under natten förvarar hon den under sin madrass. Detta vet Erikka men hon vet inte vad hon skrivit i den. Hertiginnans make bryr sig föga om sin fru och låter henne göra som hon vill. Han betalar bara underhållet för henne vilket hon egentligen inte behöver då hennes egen organisation går med vinst. Skulle hon få veta vad mappen innehåller kommer hon att sälla sig till de som försöker stoppa konspiratörerna men inte så att spelarna märker det. Erikka kommer hon dock att behålla under kontroll. Skulle en rollperson försöka ta henne ifrån Antoionette kommer hon att använda sig av sina vittnen och tvinga henne tillbaka via lagen eller med våld. Behöver hon använda lagen kommer Erikka att ställas inför rätta och under rättegången kommer Erikka att frivilligt gå tillbaka till henne och fallet läggs ned lika snabbt som det uppstod. Om Erikka följer en rollperson utanför landet kommer hon att vara efterlyst resten av sitt liv i Kardien. Inte ens Erikkas mycket mäktiga far kan rädda henne undan rättvisan men han kommer, om Erikka dör, att hämnas gruvligt på Antoionette om någon avslöjar att hon låg bakom. Han tillhör de farligaste riddarna i hela Kardien.

STY:6 STO:8 FYS:9 SMI:11 INT:15 PSY:19 KAR:16(42ÅR) SB:0 KP:10 FÖRFL:L10

Inga speciella färdigheter som behövs i äventyret då hon inte kommer att befatta sig med våld eller dyl.

Vertigius Nagodd

Vertigius är en medelålders man med mörk hy och svart långt hår. Bruna ögon och normal röst. Han smälter inte riktigt in i sin miljö och därför går han klädd i kåpa och stora vida kläder som matchar omgivningen. Nagodd är mycket lugn och belevad och försöker att inte väcka uppmärksamhet på något sätt. Hans enda uppgift i landet är att finna personen som bär tornets märke. När han funnit personen i fråga kommer han att föra denna person till Morevien och Lagash. Han kommer inte att fråga sig fram utan använder sin pendel för att finna den utvalde. Erikka råkar vara den utvalde och kommer vara svår att fånga då hon ständigt har sällskap av rollpersonerna eller Antoionette. Skulle rollpersonerna vara frånvarande kommer han dock att slå till och kontrollera henne och åka tillbaka till sitt eget land. Skulle rollpersonerna inte ge honom tillfälle kommer han att vänta tills invasionen börjar och meddela Lagash var hon finns så han kan infånga henne med sina styrkor. Spelet blir dock roligare om rollpersonerna måste frita henne i Morevien och samtidigt försöka stoppa invasionsplanerna på deras egen hemmaplan. Vertigius har inga andra medhjälpare men håller samtidigt ett öga på Niarkas och Edor i mån av tid. Han brukar sköta sina affärer via sina färdigheter i magi och blandar sig aldrig i andras affärer även om de korsar hans egna. Han håller sig undan tills läget har lugnat sig och fältet åter blir fritt. Vertigius problem är dock att han kommer att bli förälskad i Erikka under båtresan tillbaka till Morevien ( om det händer) och kan bli en potentiell vän till rollpersonerna om han får veta vilka grymma planer Lagash har för Erikka.

STY:9 FYS:10 STO:13 SMI:11 INT:16 PSY:25 KAR:14 SB:0 KP:12 FÖRFL:L10

FÄRDIGHETER UTRUSTNING

MENTALISM 17 MAGISK PENDEL E10 FINNA SYMBOL, TRÅSTAV,

NEKROMANTI 12 13 GULDMYNT, OMBYTESKLÄDER, ANTECKNINGSBOK

ALKEMI 13 ÖVER OMRÅDEN HAN UNDERSÖKT, KOPPARDOLK,

2 ST ALKEMISKA HANDBOMBER 3T6 I SKADA STYCK,

Vestaler

Vestalerna är vanliga adliga kvinnor av olika rang som kommit i kontakt med Antoionette och börjat arbeta för henne. Många av dem blev lurade i början men fick senare smak för sex och pengar och gör det nu helt frivilligt. De vet att de troligen inte kommer att bli gifta med deras rykte men i gengäld får de så mycket pengar på att sälja sig själva att det inte längre spelar någon roll. Utöver att de säljer sina kroppar har de även en annan mycket lönande syssla de håller tyst om. De lönnmördar ibland sina partners om de har ett kontrakt på denne och de har hitintills aldrig åkt fast för ett enda mord. Antoionette tränar dem för bra och om någon skulle åka fast kan hon utan problem tysta vittnena med pengar eller utpressning. I värsta fall låter hon döda vittnena. Ingen vet exakt vilka som är med i vestalerna men många av dem är kända som lösaktiga och bra älskarinnor på slottet och är inofficiellt mycket populära bland andra adelsmän som tröttnat på sina fruar. Alla vet att man kan gå till Antoionette och antyda att man söker en kvinna för natten och senare på natten kommer de deponerar ca 50 guldmynt till de fattiga som Antoionette stöder. Antoionette tar aldrig själv emot uppdrag att döda utan det sköter hennes manliga medarbetare.

Färdigheter är normala men stridsfärdigheter varierar mellan 10 och 14.

Övriga personer som behöver detaljeras överlåter jag till SL att göra. Tänk på att de flesta är normala människor och inga supervarelser. Detta bör även gälla rollpersonerna.