Mitt namn är Jim Engdahl och kommer ifrån Kumla. Är 27 år gammal (snart) och vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Man skulle kunna skriva rätt så mycket eller lite för den delen vad gäller ens egen självbiografi, frågan är hur mycket andra ska få veta, detta är ju trots allt något som nästan alla kan ta del av om dom vill (vad dom nu har för intresse av mig).

Man sitter här och funderar vad man ska skriva om och det är inte lätt att komma på något konkret, förutom att det regnar ute och det här är en förbaskat taskig vinter överhuvudtaget. Skulle kunna skriva om hur det var när jag och mina vänner, jo jag har såna, upplevde "fucking Åmål" live för ett tag sedan. Detta var inte i Åmål utan i Göteborg men man undrade ju. Sextonåringar nu för tiden verkar inte alltför smarta, inte för att jag vet om min generation var bättre men jag har mina aningar och en rätt stark övertygelse om att det var så. För den delen kan jag berätta att Åmål är ett jävla trist ställe, enda utestället, mig veterligen är Stadshotellet, ja, ni hör ju, och som stänger klockan 01:00 på lördagar...! Undra på att folk blir deprimerade av sånt. Kostym eller HellyHansen kvittade, fullast var bäst. Tänk, det fanns riktiga wannabe´s i Ämäl också,suck, lycka till till Er säger jag. Närmsta tätort, Säffle sen Grums innan man kommer till hyfsat civiliserade trakter som Karlstad. Fuck Åmål! Varför så negativ?, varför inte, ge mig ett skäl till att vara positiv, håll med om att det är mycket lättare att klaga på allt och alla än att hålla på och berömma folk som inte är värda det fast dom själva vill tro det vilket gör att dom blir så jävla falska av sig så att dom inte ens skulle platsa i Livets Ord. Tro förresten, vad är det? Är inte tro i stort sett samma sak som inbillning? Jag tror fast jag vet inte.... Jag inbillar mig... Jag intalar mig själv... Jag vill tro, det är nog så det är i dom flesta fall vad gäller tron på gud. Det är som en som gått vilse i öknen och törstar efter vatten, plötsligt, när han är tillräckligt utmattad, ser han en oas i horisonten med porlande vatten och vajande palmer, bara för att upptäcka när han kommer dit att det var en hägring. Samma sak med dom gudstroende, hela livet ser dom gud framför sig fast det är inte förrän livet är slut som dom förstår att det var en hägring som dom byggt upp sina liv efter. Ändå fast alla troende är så säkra på att gud finns så säger dom att dom är troende, för dom vet inte, dom vill tro, i annat fall skulle dom kalla sig vetande, men hur många gör det?

Vill inte kalla mig gudsförnekare, hur skulle jag kunna göra det eftersom jag inte vet, vilket ingen gör, jag bara tror...