Dagboken

Fredagen den 3:e april, 1998

Det är sent på kvällen och husse och matte har lagt sig. Jag har bestämt mig för att börja skriva dagbok på datorn. Först trodde jag att man kunde äta musen, men det smakade inget vidare, så jag ritade en teckning av mig själv istället:

Dom kallar mig Skorp Van Gogh. Välkommen till mitt galleri.

Jag har haft en sådan fruktansvärt traumatisk dag, så jag bara måste få skriva av mig. Det hela började redan på morgonen, då jag rycktes upp från min skönhetssömn och stuvades in i buren (som matte kallar min "åk-korg", men jag vet nog hur en BUR ser ut) med rumpan före, och bars ut i bilen. Detta illaluktande, oväsendeförande, obekväma åbäke som jag anser passar endast för sådana lägre stående varelser såsom hundar och människor. Att puttra fram i en sånt missfoster är helt enkelt fruktansvärt pinsamt för en katt av börd. (Själv är jag bördig från Partille). Jag har avbildat eländet en gång, så ni kan se anledningen att jag lider. Apropå lidande så ska jag nu återgå till att berätta om min dag, denna frantiska fredag i april. (Egentligen skulle jag vilja skriva en insändare till GP och klaga, men de har varit chockerande ovilliga att införa mina tidigare bidrag.) Iväg for vi alltså, husse, matte och jag, till skvalande populärmusik på radion. Efter en evighet stannade äntligen missfostret och blev tyst. Ut i luften lyftes jag och fann att jag befann mig på ett totalt obekant ställe, fyllt av rykande missfoster och hus som var dubbelt så höga som storgranen i min trädgård. Det var inte utan att jag blev lite orolig. Oj..... vad var det..... ssscchh! Husse är på vägg uppför trappan, jag måste stänga datorn!

Lördagen den 4.e april