Jag har spelat rockmusik i hela mitt liv och tycker att det är skitkul. Musik är den största inspirationskällan och den har gett mig så många roliga minnen. I mitt senaste projekt har jag lagt ner mer tid på att få det hela tyngre och ösigare. Eftersom jag gillat hårdrock i hela mitt liv så levererar naturligtvis Janos hårdrock. Jag har ofta funderat på hur det kommer sig att det görs så lite hårdrock på svenska. Vad jag vet så görs det ingen alls förutom Black Ingvars förstås. När man försöker göra aggressiv och tung rockmusik på svenska brukar den på något sätt alltid bli en smula fånig. Varför?

Jag har gett mig fan på att det går att göra bra hårdrock på svenska. Jag har för närvarande inget band att spela i så jag har gjort alla låtar helt själv. Vill du skapa musik tillsammans med mig så får du gärna höra av dig. Skulle det vara på det viset att någon vill engagera Janos för en konsert så kan jag sätta ihop ett band för ändamålet inom loppet av ett par dagar. Jag är egentligen gitarrist, men har även fuskat lite på trummor. I låten "I hamn" har jag med både piano och orgel fast jag inte kan spela dessa instrument alls. Svårigheten med det hela var att jag var tvungen att lära mig att spela piano samtidigt som jag spelade in låten, men det gick ju bra trots allt. Man ska aldrig ge upp. Apropå att ge upp så har jag laddat ner en mp3 variant av en låt som finns med på min nya cd. Låten heter "Ge inte upp". Jag tycker att gitarrerna i början är bra. För övrigt tycker jag att låten blev riktigt fläskig och har samma tryck som t.ex. "Hells bells" med AC/DC.

"Ge inte upp" finns på Janos nya cd "Varför? Därför!"

GE INTE UPP!

CD:n kostar 100 spänn som du enkelt sätter in på mitt PG, se instruktioner på första sidan.

För övrigt så har jag ett vanligt arbete på Volvo Lastvagnar i Umeå. Jag har jobbat där i lite mer än fyra år och trivs jättebra. På avdelningen där jag arbetar just nu delar alla samma intresse för hårdrock. Jag har skrivit en humoristisk liten trudilutt om volvo och hur man kan känna sig på jobbet i bland. Låten heter "Jag ska bli en bug". Även den går att ladda hem från mp3.com. Den finns naturligtvis också på Janos nya cd "Varför? Därför!"

När det gäller musik överhuvudtaget så tycker jag att det måste vara kul. Musiker som tar sig själva och det dom gör på för stort allvar blir fullständigt ointressanta. Det ska höras att musikerna har skitkul ihop. När musiken inte känns rolig och ösig längre så lägger jag av med den. Jag tycker inte att texter behöver handla om någonting alls för att vara bra. Beatles gjorde skitbra grejer. Deras texter var många gånger rent nonsens, men de kommer trots detta att överleva både mig och mina barn. Jag kan mycket väl tänka mig att mina barnbarn kommer att digga Beatles fast de sjunger om jordgubbsland för alltid. För min egen del så försöker jag skriva om saker som angår mig på något sätt. En låt kan faktiskt vara både rolig och ha en allvarlig underton samtidigt.

Jag har några förebilder när det gäller musik. Jag har två favoritband som följt mig sedan jag var liten. Jag är sjukligt förtjust i Black Sabbath. Naturligtvis skall det vara orginaluppsättningen med Ozzy i spetsen. Jag älskar deras fläskiga trummor som nästan uteslutande går i åttondelar på cymbalen och high haten. Soundet är oerhört tungt där basisten Terry "Geezer" Butler som enligt mitt tycke är en av tidernas störste basist, lägger ut en ljudmatta av basgångar som gör det lätt för gitarristen Tommy Iommi att lägga sina solon. Gitarrljudet som Tommy Iommi har på Black Sabbaths skivor har jag ofta försökt att härma men det är faktiskt omöjligt. Han har ett helt eget sound och det är en gåta hur han lyckats få det där otroligt plågade distljudet ur sin gitarr.

FINNS DET NÅGOT ÖSIGARE?!!!

Ett annat band som har inspirerat mig väldigt mycket är AC/DC. Då menar jag gamla AC/DC med Bon Scott som vokalist. När Bon dog den 17/4 1979 så dog AC/DC för mig. Pipan som Bon Scott hade går aldrig att ersätta med någon annan. Man kan inte påstå att de är speciellt bra musiker, men de hade någonting speciellt och det märktes att de hade kul ihop. AC/DC-ljudet är också väldigt personligt. De kör sin boogie i vått och torrt och det håller. Man kan faktiskt säga att det finns någonting som heter AC/DC-boogie.

SÅ HÄR SKALL DET SE UT. BUSIG SPASMROCK NÄR DEN ÄR SOM BÄST.

Mitt första band bildades 1978 och hette Skylab. Vi var fem killar i 14-års åldern som gillade AC/DC så våran reportoar bestod nästan uteslutande av AC/DC-låtar. Vi spelade in några låtar på Radio Västerbotten, men den inspelningen är nog borta för länge sedan. Vi hade kul och vi hade drömmar om att bli rockstjärnor. Ingen av oss blev det. Jag flyttade till Umeå 1981 och satte ihop ett punkband som hette Tidens Tempo tillsammans med en kille som heter Daniel Nordlund och Magnus Jansson på bas. Det var en trio och vi körde bara egna låtar. Detta var någonting nytt för mig och jag upptäckte att det man gör själv oftast är bättre än det man tar från andra.

1987 startade jag ett band tillsammans med min gode vän P-O Jonsson, som är den skickligaste trumslagare jag spelat med. Han är en mycket bred musiker med jättemånga skojiga idéer. Vi startade bandet Solen Tiger tillsammans med en tjej på sång som heter Magdalena Bartilsson och en kille som heter Janne Tångring på bas. Själv spelade jag gitarr i bandet och vårt material var uteslutande eget och vi spelade ganska skum musik.

1990 fick jag en förfrågan från en iransk vän till mig som heter Amin Safari om jag inte kunde tänka mig att spela gitarr i deras band. Bandet bestod av tre Iranier. Alexander Kashanifar på bas, Kane Neman på trummor samt Amin Safari och jag på sång och gitarr. Vi hade kul tillsammans när vi repade och när vi blev osams så gick konverationen på persiska. Jag kan ingen persiska så i dessa stunder av hetta var jag alltid utanför. Med tiden lärde jag mig olika svordomar på persiska. Det kändes kul att spela hårdrock igen. Bandet döptes till Seventh Sign och vi höll på i två år ungefär. Replokalen såm vi höll till i var så liten att det nästan bara var trumsetet som fick plats där. Vi övriga stod som klistrade mot väggarna. Vi fick stå absolut stilla för att inte riva ner nåt mikrofonstativ eller dylikt.

Jag har under många år funderat över det här med hemstudio. Nuförtiden är det möjligt att bygga sig en sådan för en relativt liten peng så jag skaffade mig ett litet mixerbord och installerade Cubasis AV och började spela in mina idéer. De vart bättre än jag hade hoppats och tänkte att det säkert finns fler som vill ta del av min musik. Jag hoppas att du tycker om det du hör och tackar dig för att du visat intresse för min hemsida.