Gemensamt för mina olika sätt att prata är att det enda de har gemensamt är att de alla är olika. Precis som det finns olika sätt att uttrycka sig i skrift finns det i det talade språket en mängd varianter att använda sig av. Att reflektera över när man använder vad är därför interessant - oftast ägnar man ju i talande stund inte en tanke åt varför man byter. I ena sekunden talar man välartikulerat och riktigt och rätt i telefonen för att i nästa jollra obekymrat mot sin lille i syfte att hålla honom på gott humör ännu en minut. 

Jag byter gärna mellan olika sätt att prata, förmodligen för att jag tycker om ett nyanserat språk. Ordval och uttryckssätt varierar alltefter humör och var man befinner sig samt med vem. Att försöka anpassa sitt språk efter don och person anser jag vara ett sätt att försöka kommunicera på samma våglängd, vilket egentligen är en förutsättning för att förstå varandra. Att anpassa sitt språk är att vara tillmötesgående. Att inte göra det är för mig ett sätt att markera ett avstånd - 'jag talar inte som ni snackar'.

Jag använder ett språk med min man, ett annat med min bästa vän och ytterligare ett med en annan vän. Språket varierar efter hur väl en människa känner mig och hur väl jag känner den. Ett enda ord kan räcka för att få fram ett budskap till en viss person medan samma budskap kan kräva  flera meningar för att nå fram till en annan. Det handlar givetvis inte om språksvårigheter utan om hur man känner varandra och vilken relation man har. Dessa olika sätt att prata är inga sociolekter - snarare ett internt språk på olika nivåer (fast där finns säkert vissa sociolektala drag).

Vad gäller fackspråk kan jag inte påstå att jag talar något direkt sådant, men jag arbetar inom en bransch som har en viss terminologi. När jag började min anställning var detta fackspråk ett bekymmer för mig. Faktum var att jag i vissa situationer inte förstod många ord av vad som sas. I dag förstår jag fackterminologin och använder den själv i viss utsträckning eftersom begreppen i sig uttrycker något som bara just de kan. Ett annat exempel på visst fackspråk är webbutveckling och internet. Det räcker med ett halvårs studier för att snappa upp en hel del begrepp som uppenbarligen är ren ryska för icke invigda.

Den senaste upptäckten på detta område är för mig chatolekten. Vi kommer in på skriftspråk, men ett skriftspråk som simulerar talspråk. Vad händer med språket då? Chatolekten är på frammarsch och i chatkanalernas värld bryr sig ingen om sådana trivialiteter som att inleda mening med versal, avstava ord och grammatik. Att inta ett förhållningssätt som känns bra till just chatolekten är svårt. Å ena sidan vill man anpassa sig till chattet, å andra sida får man gåshud vid åsynen av alla felaktigheter. Givetvis är det chatspråkets påverkan på det skriftliga språket som gör att jag inte riktigt kan ta det till mig. Men ett tu tre kanske jag lyckas anpassa min hjärna även till detta. Språket, det talade såväl som det skrivna, förändras ju ständigt.