Felaktig särskrivning av sammansatta svenska ord florerar fritt bland företagens interna skrifter och bolagsinformation. I syfte att försöka komma tillrätta med problemet, har jag satt mig in i diverse utredningar för att hitta en lösning på problemet. Dag Franssons undersökning av skolelever beträffande fenomenet publicerad i Språkvård 3/93 drar slutsatsen att vissa typer av sammansatt ord ökar benägenheten för särskriving. Fransson pekar främst på substantiv eller flerstavigt ord i förled, tätt följd av ord med genitiv 's'-bindning. En annan utredning av Erland Hjelmquist och Sven Strömqvist publicerad av Geber 1990: Språkets Psykologi menar att skillanderna i tal och skrift mellan män och kvinnor förklarar saken. Män sägs här ha en större tendens att särskriva ord felaktigt på grund av sib förkärlek till långa och krångliga ord. Denna skrift redogör också för skillnader mellan socialgrupper (Språkets Psyk/Geber 1990) - något som Dag Fransson inte visat i sin udnersökning av skolelever i åldrarna nio till tolv år. Problemet är dock allmänt utbrett och bör tas tag i då påverkningarna av vårt språk gör att vi bör ta ställning till om vi i framtiden vill ha särskrivning av sammansatta ord eller bibehålla dess nuvarande unika kombinationsmöjligheter.