&
Boende
Väl ingångna skor är en bra garanti mot skavsår. Använd torra, rena och framför
allt hela strumpor. Så fort man känner ett veck på strumpan ska man stanna och
rätta till det innan det blir en blåsa eller ett sår.
Tejpning är ett bra sätt att förebygga skavsår för den som har känslig hud. Skydda
t ex hälen genom att sätta på en häfta av Leukoplast eller Elastoplast (finns att
köpa i rullar med fem cm bredd på apoteket).
Om du ändå får en blåsa är det bäst att låta den vara hel. Täck den med en
hudvänlig, självhäftande platta, "Compeed", som även kan användas förebyggande.
Utmed markerad led kan man naturligtvis gå på tur utan att ständigt titta på
kartan eller använda kompassen. Men det är ändå viktigt att alltid ha karta och
kompass med sig. Dels blir turerna mycket trevligare: du vet vilken väg som är att
vänta, hur långt det är kvar o s v. Dels hjälper kompassen dig att i dåligt väder
hålla färdriktningen. Betrakta kartan som färskvara - använd alltid den senaste
upplagan. '
Ledsystemet
Det statliga ledsystemet består av ca 550 mil markerade leder,
varav 225 mil i Norrbotten och 194 i Jämtland.
Naturvårdsverket är huvudman men det är länsstyrelserna i
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län som
svarar för den direkta skötseln av lederna.
Broar, rastskydd och roddbåtar innefattas också i det statliga ledsystemet.
Förutom det statliga finns ett ledsystem på totalt ca 250 mil runt samhällen och turistanläggningar
i fjällregionen. De lederna sköts av kommuner, lokala turistföreningar och privata anläggningar.
Markerade leder
Vinterlederna är markerade med stolpar med ett rött kryss i toppen, s k ledkryss, som står med
40 meters mellanrum. Två kryss på en stolpe markerar att leden där ändrar riktning. Några få
sträckor har ruskor som markering.
Sommarlederna utgörs av upptrampade stigar med stenrösen eller målade stolpar/stenar, där
stigen är svår att följa. I skogsterräng kan färgmarkeringen finnas på träd. Ofta har sommar- och
vinterleden samma sträckning och är då vinterledsmarkerad. Vinter- och sommarleder har olika
utmärkningar på kartan.
Rastskydd
De rastskydd som finns strategiskt utplacerade utmed fjällederna är viktiga för säkerheten. De är
avsedda att användas vid raster och i nödsituationer och är inte tänkta för övernattning.
De är som regel försedda med kamin. Veden som normalt finns ska bara användas i
nödsituationer. Flera rastskydd har hjälptelefon.
Vid rastskydden finns oftast torrtoalett och sopbehållare. De flesta rastskydd ingår i det statliga
ledsystemet.
Broar
Där sommarlederna korsar större vattendrag finns oftast broar. Några utsatta broar monteras ner
efter säsongen för att inte riskera att skadas av snötrycket under vintern. Före turer på udda tider
bör man därför förvissa sig om att de aktuella broarna är uppsatta.
Länsstyrelsernas miljövårdsenheter kan lämna upplysningar om broarna.
Roddbåtar
Där lederna korsar större vattendrag eller sjöar finns på vissa ställen roddleder med minst en
roddbåt på vardera stranden. Dessa finns utmärkta på Fjällkartan.
Den som använder båtarna är skyldig att se till att det finns en båt på varje sida om vattnet. Det
kan innebära att rodden måste göras tre gånger. Först ror man över till andra sidan för att hämta
båten där, ror tillbaka med den på släp, drar upp den på stranden för att därefter ro över igen till
platsen varifrån man ska fortsätta vandringen.
På de mest frekventerade lederna finns tre roddbåtar vilket kan bespara vandraren extra
roddturer.
Observera att båtarna endast får användas för överfarter. Efter användning ska båten göras fast
ordentligt. Ingen har rätt att begära hyra av den som använder båtarna. Efter den 20 september
är roddbåtarna uppdragna och låsta för vinterförvaring.
Båtar finns på följande platser:
• Laitaure, BD10 på Kungsleden, tre båtar.
• Sitojaure (Kåbtåjaure), BD10, på Kungsleden, tre båtar.
• Teusajaure, BD8, på Kungsleden, tre båtar.
Länsstyrelsen i BD-län, Fjällförvaltningen, Box 105, Industrivägen 10, 962 23 Jokkmokk, tel
0920-960 00, ansvarar för och kan lämna ytterligare information om roddlederna.
Som alternativ till att ro går det att på de uppräknade ställena få privat motorbåtskjuts. Kontakta
Saltoluokta Fjällstation tel 0973-410 10 för aktuell information.
Lita inte på mobiltelefonen
Räkna inte med att ficktelefonen fungerar på fjället. Mobiltelefonerna kan användas
endast i de telefonnät de är anslutna till. Nätens täckning är oftast bra i större
tätorter och längs de mest trafikerade vägarna. Ute på fjället däremot är det inte
alls säkert att du kan använda mobiltelefonen. Det beror dels på att nätet inte är
utbyggt, dels på den kuperade fjällterrängen.
Så även om den på en del ställen trots allt kan fungera kan du till fjälls inte förlita
dig på mobiltelefonen.
På senare tid har Telia Mobitel satsat på utbyggnad av mobiltelefonnätet NMT 450
i några fjällområden, t ex i området kring Sylarna i Jämtlandsfjällen. NMT 450-nätet
har den bästa vågutbredningen i svårtillgängliga fjälldalar.
Fjällturister med mobiltelefoner anslutna till NMT-nätet kan i området runt
Storulvån-Blåhammaren-Sylarna-Helags i Jämtlandsfjällen räkna med bra räckvidd
så länge man rör sig inom synhåll för de högt belägna basstationerna.
I Norrbottens- och Västerbottensfjällen är mobiltelefonnätets täckning dock
ganska begränsad eftersom området är så stort och antalet basstationer få.
Möjligheten att få kontakt ökar i närheten av de större vägarna.
Tänk på att telefonens batterier är känsliga för kyla.
Rusta dig rätt
Det finns ingen utrustning som är bäst jämt och framför allt inte bäst för alla.
Mängder av faktorer påverkar hur utrustningen fungerar: temperatur, vind, på
vintern snöförhållandena och skidföret. Du själv påverkar också i allra högsta grad
genom din kropps värmereglering, kondition, dagsform, teknik och din kunskap om
hanteringen av utrustningen.
Däremot finns det principer kring utrustning för fjällturer och det finns kunskaper
om olika materials egenskaper. Detta tillsammans med dina kunskaper och
erfarenheter gör att du kan hitta den utrustning som passar dig bäst. Testa
utrustningen hemma innan du åker så att du slipper obehagliga överraskningar ute
på fjället. Vandra med packad ryggsäck och gå in nyköpta skor.
Ingen utrustning är bättre än användarens kunskap om den. Att ryggsäcken
innehåller spade, vindsäck, karta och kompass hjälper föga om du inte vet hur du
ska använda dem. För att få en säker och behaglig tur är det också viktigt att du
lär känna din kropp och hur den reagerar.
Klädernas grundfunktion är att hålla dig torr, varm och skyddad. Flerskiktsprincipen
ger den bästa förutsättningen. Genom att klä dig i flera tunna skikt kan du lätt
reglera klädseln beroende på väder och vind.
Förstärkningsplagg, dunjacka eller en tjock tröja, behövs när man rastar under
vinterturen. Men även på sommaren blir man lätt frusen när man sitter still och då
behövs något extra att sätta på sig.
De friluftskläder man använder hemma fungerar oftast bra på fjället.
Lämna "bra att ha-grejor" hemma. Tänk på att en lätt packning ger lätta kilometer.
På STFs fjällstationer finns utrustning att hyra. Efterfrågan är ofta stor så förboka
det du vill ha.
Ryggsäcken
För dagsturer behöver du en ryggsäck som rymmer ca 30-40 liter. För en stugtur
över flera dagar behöver du lite mer utrymme, ca 55 liter. Bor du i tält eller
snöbivack kräver packningen ännu större volym. Som alternativ till en större
ryggsäck kan du kompletta med pulka.
Ryggsäckar med kraftig, utanpåliggande bärram klarar större tyngder och ger viss
ventilation på ryggen.
En ryggsäck utan ram, s k softpack, är mer följsam. Den sitter nära ryggen och ger
mycket bra stabilitet, vilket är en fördel vid skidåkning.
För bästa balans och bärkomfort ska de tyngsta sakerna ligga överst och nära
ryggen. När man åker skidor bör de tyngre sakerna packas längre ner i säcken så
att balansen blir bättre och skidåkningen stadigare.
Mat för orkens och glädjens skull
För alla oss som har stillasittande jobb är fjällvandringen en kraftansträngning
utöver det vanliga. Räkna med att det går åt 25 procent mer än hemma när du
planerar maten för fjällturen. Så det är ingen god idé att i nitisk gramjakt snåla in
på maten i packningen. Man ångrar sig bittert på fjället om den inte räcker att bli
mätt på.
Dessutom är måltiderna under fjällturen högtidsstunder, värda att lägga ner lite
möda på att få så varierade och aptitliga som möjligt. Det blir tråkigt att leva
enbart på soppor och mackor.
Det är inte nödvändigt att ta med sig mat hemifrån. STF säljer mat och andra
förnödenheter på sina fjällstationer och i ett stort antal fjällstugor så att man kan
proviantera utefter vägen. I sortimentet ingår konserver, frystorkade rätter, bröd,
pålägg, drycker och godis.
På vintern när naturen själv bidrar med kylskåp är det inget problem att ha med sig
färskmat. Många väljer ändå frystorkad mat för att minimera vikten så mycket som
möjligt. De frystorkade rätterna behöver i allmänhet längre koktid än den
rekommenderade. Bra sätt är att blötlägga pulvret en stund före tillagningen eller
att låta rätten stå och dra efter kokning. Är maten halvfärdig sväller den i magen.
Den frystorkade maten är dyr och inte alltid så inspirerande. För att förhöja
smaken och även piffa upp riset och potatismoset är det klokt att packa med
kryddor: vitlökspulver, torkad lök, riven ost, kryddpeppar, lite chilisås t ex. Det går
också att hitta mycket annat torkat som inte i första hand är tänkt för friluftsbruk,
t ex färsrätter och grytor, i livsmedelsbutikerna.
Ett alternativ är att torka maten själv, en mycket gammal konserveringsmetod som
har återupptäckts. Det besvär som torkningsproceduren innebär kan kännas väl
värt när man avnjuter resultatet på fjället. Och packningen lättar avsevärt, t ex
väger 500 g morötter bara 20 g när de har torkats.
För att slippa onödig packning lämnar man förpackningar och kartonger hemma.
Behövs anvisningar för tillagningen så kan man skriva dem på innerpåsen. Tänk
också på att mjukt bröd innehåller vatten och är ganska tungt. Grovt fullkornsbröd
är kompakt och lättpackat.
Kosten på fjället ska vara fiber- och kolhydratrik. Det finns mycket kolhydrater i t
ex bröd, mjölmat, bönor, ris, potatis, choklad, russin, torkad frukt.
Vid hård fysisk ansträngning ställer kroppen in sig på att förbränna kolhydrater.
Fyller man inte på med nya kolhydrater töms depåerna i musklerna snabbt.
Musklerna arbetar sämre och blodsockerhalten sjunker. En näringsrik middag dagen
före fysisk ansträngning är viktig för att bygga upp kolhydratdepåerna.
Blodsockret är också viktigt för att hjärnan ska fungera bra. Och att kunna tänka
klart kan vara avgörande i ett kritiskt läge på fjället.
Om krafterna plötsligt sinar i ett kraftigt uppförslut eller hård motvind är det bra
att ha något som snabbt höjer blodsockret lätt åtkomligt. En påse med en färdig
blandning av torkad frukt, chokladbitar och salta jordnötter är en effektiv och
ljuvligt god medicin att höja orken och humöret med.
Ofta svettas man en hel del under fjällturen. Under en varm sommardag kan du
förlora flera liter vätska. Vätskeförluster sätter snabbt ner prestationsförmågan så
det är viktigt att dricka mycket. Drick små mängder ofta och drick även när du inte
känner dig törstig. Vätskeförlusten vintertid är i princip lika stor som på sommaren
men du märker den inte på samma sätt. Det är därför speciellt viktigt då att dricka
även om du inte är törstig. Kaffe och te är vätskedrivande och bör därför
ransoneras.
Om man bor i stugor kan den egna köksutrustningen inskränkas till en kåsa eller
annan mugg, en slidkniv, en sked och ev en tallrik. Termos kan då också ersätta
ett friluftskök. Bland dem som bor i tält är ett stormkök som drivs med T-sprit eller
gasol ett vanligt och bra val. Stormköket är driftsäkrare om än inte lika effektivt
som fotogen- och bensinkök.
Klädes plagg
Även på sommaren bör man packa ner långkalsonger, en varm tröja, halsduk,
mössa och vantar.
Det räcker inte med en regnjacka. I fjällen behöver man ett helt ställ med jacka
och byxor. Ett alternativ kan vara en kraftig poncho (cykelcape), sydväst och s k
byxholkar, d v s lösa byxben som fästs i midjan, vilket ger bättre ventilation.
Undvik de billigaste regnkläderna som ofta är av dålig kvalitet. Ställ i t ex GoreTex
och MPC kan också användas som regnkläder. Dessa material är vind- och
vattentäta, samtidigt som de släpper ut överskottsvärme.
På fötterna
De flesta väljer att vandra i gummistövlar. De fungerar bra även i måttligt stenig
terräng.
Det ska vara stadiga stövlar med höga skaft och kraftig, profilerad sula, d v s inte
av typen seglarstövlar. Hålfoten bör ha förstärkning. Nackdelen med gummistövlar
att det blir tätt för fötterna.
Alternativet till stövlar är kraftiga kängor med högt skaft eller kompletterade med
damasker. Kängor kräver noggrann skötsel, varsam torkning och impregnering med
fett för att hålla vätan ifrån sig. Våta läderkängor tar lång tid att torka.
Gå in skorna före fjällturen för att minska risken för skavsår.
Planera efter vädret
Fjällvädret kan växla relativt snabbt och därmed göra turen mera krävande. För att kunna ta
hänsyn till väderutsikterna vid planeringen av dagens tur är det viktigt att lyssna på den senaste
väderrapporten. Radions P 1 sänder väderrapporter flera gånger per dag.
På fjällstationerna och i stugorna finns oftast anslag om dagens väder uppsatta. I fjällområdena
görs lokala prognoser, som vintertid finns tillgängliga på telefonsvarare. Telefonnumret finns på
fjällanläggningarna eller hos den lokala polisen.
Vindens verkningar vintertid
Vind:
Effekt på snö och människor
8-11 m/s
Frisk vind
Det börjar bli jobbigt att gå mot vinden, snödrev piskar mot ansiktet. I allmänhet
lågt snödrev men tidvis mer än manshögt.
11-14 m/s
Frisk vind
Det är mycket jobbigt att ta sig fram mot vinden. Manshögt snödrev vid lössnö,
lågt snödrev även över hårdare snöyta.
14-17 m/sek
Hård vind
Begynnande svårigheter att orientera sig. De flesta uppleverm nu vinde som
"storm". Högt tätt snödrev som sätter ner sikten till högst ett par hundra meter.
Svårt att hålla ihop i en grupp.
17-21 m/s
Hård vind
Omöjligt att orientera sig, svårigheter att följa markerade leder, besvärligt att gå
på skidor även i medvind, mycket dålig sikt, svårt att använda stavarna.
21-24 m/sek
Hård vind
Vind och snödrev gör det omöjligt att ta sig fram på skidoröver fjället, mycket
besvärligt även i medvind, sikten obefintlig.
Varningsgräns för hårt väder
Från och med vintern 1996 är gränsen för hårdvädervarning ändrad från 11 m/s till 14 m/s.
Om det finns god tillgång till lössnö i terrängen eller ihållande snöfall väntas ska varning ocksåutfärdas för vindhastigheter mellan 11 och 14 m/s. Om vinden överstiger 11 m/s ska varning också utfärdas vid temperatur lägre än -7 grader på
grund av kyleffekten.
Varning för mycket hårt väder ges när vinden väntas bli över 17 m/s.